Jag har nyligen gjort 20 hundöron i boken Från Vygotskij till lärande samtal (Petri Partanen, Bonnier utbildning, 2009). Eftersom jag lever som jag lär, både in och ut, tänkte jag göra mina reflektioner kring läsningen till ett lärande experiment. Alltså introducerar jag här experimentet, som går ut på att varje dag i tre veckors tid blogga  om respektive hundöra. Välkommen att vara med på lärresan!

”Vad jag som lärare frågar, när jag frågar, samt hur jag frågar, kan vara avgörande för om eleven lär sig generalisera en färdighet eller ett kunskapsområde”.
Petri Partanen (s. 14)

För några veckor sedan hade jag ett samtal med Anne-Marie Körling och Patrik Lönn (skolpsykolog i Haninge), apropå att jag vill närma mig Vygotskij. Delar av mina första insikter hamnade sen i  mitt tidigare inlägg om Spelförståelse som kärnämne. På min fråga om lämplig litteratur att börja förkovra mig i, fick jag flera  tips. Bland annat en bok som Anne-Marie lovade se till att jag skulle få. Och mycket riktigt, någon vecka senare damp den ner i brevlådan, med en hälsning från dess redaktör Kerstin Jörgensen.

Vad handlar det här  om?

Boken Från Vygotskij till Lärande samtal är skriven av Petri Partanen och gavs ut 2008. Förlaget presenterar den som ”en lättfattlig orientering i Vygotskijs teorier och beskriver konkret och praktiskt olika delar som kan ingå i lärande samtal med elever”. Tyvärr verkar den bara finnas i tryckt form. Det suger lite, eftersom jag numera försöker antingen lyssna på talböcker eller läsa i någon form av e-bok.

En snabbtitt i Bonnier utbildnings repertoar visar att som förlag är det mest traditionellt, dvs trycksaker. Fast de erbjuder skollicenser för material till ”Interaktiv  Whiteboard”. Dock oklart för vilka plattformar,  mer än att materialet används via webben/molnet. Men det kanske man kan läsa mer om i någon manual. Och det finns gott om gratis provlektioner för den som är sugen på att pröva. Dessutom flaggar dom för ”Interaktiva elevböcker”, som ”kommer snart”. I och för sig ramlade jag också på VPS, dvs Video För Pedagogiska samtal. Vad det nu är för något är oklart. Ingen information om format, eller provtitt, erbjudes.

Nåväl. Petri Partanen beskriver sig som ”verksamhetsledare, leg. psykolog inom pedagogisk psykologi” och driver tillsammans med psykologen Bodil  Jonsson Skolutvecklarna.se. I partnerskap med bland andra Anders W Eriksson, Niklas Gustafsson, Anne-Marie Körling och Lisbeth Henricsson erbjuder de utbildningar, grupp- och organisationsutveckling med mera.

Sammanfattningsvis gillade jag vad jag läste. Jag fick en hyfsad inblick i Vygotskijs gärningar, hur de tagits emot under årens lopp och framförallt en förstärkt förståelse för hur detta påverkat de svenska läroplanerna. I grunden kan  man lugnt säga. Bästa betyget på boken är väl att jag blir sugen på att läsa mer. Både om  Vygotskij, och de som verkar med hans teorier och erfarenhet som utgångspunkt.

När jag läste boken så gjorde jag min vana trogen flera anteckningar. Denna gång i den enklaste form som pappersboken erbjuder. Det vill säga, jag markerade några intressanta avsnitt. Och för  varje anteckning vek jag ett hundöra så att jag snabbt skulle hitta noteringarna senare. Men jag skrev i princip ingenting, för jag tänkte mig pröva en ny form av lärande samtal. Kanske inte ny för världen, men just det här specifika sättet är nytt för mig. Det blev 20 hundöron.

Hur går experimentet till?

Och nu är det dags. De kommande tre veckorna tänker jag beta av ett hundöra varje dag. I morgon tar jag tag i det första. Ett mattegeni räknar raskt ut att tre veckor gånger sju dagar ger produkten 21 dagar. Saknas alltså ett hundöra (det här inlägget räknar jag inte, det är bara en introduktion, som jag inte hann med i går). Så den 21:a dagen blir det i  stället ett sammanfattande  reflekterande inlägg. Förmodligen om hur samtalet kring hundöronen gått.

För den intresserade börjar jag med att bara lista de sidor som fått hundöron. Jag har under läsningen varit rätt färgad av mina tidigare tankegångar kring skillnader mellan hur det var när Vygotskij verkade och hur det är nu. Framförallt barnens tillgång till information/medier/kultur och de  sociala strukturerna. Hundörona speglar förmodligen detta, rent urvalsmässigt. Vi får väl se. Jag tänker också ta hundöronen från första till sista. Alltså inte börja med någon reflekterande översikt.

Sidorna (första upplagan, tredje tryckningen) med hundöron är (listan uppdateras sporadiskt):

1. 009, Skall skolan fredas
2. 019, Vi vill alltid lära mer
3. 040, Varför skulle föräldrar vara viktigare än  andra?
4. 043, Vuxna måste lära barnen(s) språk
5. 060, Hur tänker du då?
6. 065, Det nya i barnvardagen är...
7. 079, Skolan, en separerad verklighet
8. 083, Vive la différence!
9. 090, Avtar nyfikenheten med åldern?
10. 103, Kan marknadsförare vara effektivare än pedagoger?
11. 106, Mindre mjukspedagogik tack!
12. 107, Konserveringsexperimentet
13. 112, Skolans sambandsproblem
14. 115, Barn kan numera själv lära sig mer än vad deras föräldrar kunde
15. 124, Pedagogen sedd som barn genom djärv generalisering
16. 127, Visst måste vuxna bildas även som föräldrar?
17. 130, Upphovsfel som barnen förlorar på
18. 132, Skolan har ADHD, den har bara inte fått diagnosen
19. 135, Att omskapa samhällsstrukturen kräver ungdomlig kreativitet
20. 171, Sökord som saknas

• Hundöronen snabbsummerade (alltså inget hundöra, men ingår liksom i experimentet)

Vill fler vara med?

Det vore kul (lär/s mer kunskapande ;) om fler vill vara med om att greppa hundöronen de följande tre veckorna. Förslagsvis genom att kommentera respektive inlägg här på RichardGatarski.com. Jag skall också pinga Petri Partanen, Anne-Marie Körling och Kerstin Jörgensen. I förhoppning av att de vill bidra med sina funderingar. Åtminstone någon gång.

Välkommen till en förhoppningsvis lärande resa!

Inlägget postades måndag 24 januari 2011 klockan %H:%M och finns under Hundöron, Skola. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.