Femtonde hundörat i experimentet 20 hundöron i Från Vygotskij till lärande samtal. Det märks nog att jag leker mer och mer med rubrikerna på mina inlägg ;)

”Det visar sig i forskning att föräldrar som förhåller sig i huvudsak genom tillsägelser och kommandon till barnet under barnets uppväxt, och inte för lika mycket resonerande och förklarande dialoger med barnet, faktiskt påverkar barnets utveckling negativt”.
Petri Partanen (Från Vygotskij till lärande samtal, 2008, s. 124)

Om mitt minne stämmer så var det här två saker jag ville fånga med hundörat. För det första en påminnelse till mig själv om vikten av att resonera, förklara, konversera och så vidare – med barn också. (Vuxna gör jag det med hela tiden).

Det andra var att så fort jag ser uttryck som ”enligt en vetenskaplig studie”, ”forskningen säger”, ”publicerad i den vetenskapliga tidskriften X” och så vidare, så reagerar jag extra  kritiskt. Det  känns svårt att ha varit professionell vetenskapsman och veta hur bristfällig, korrumperad och ful ”forskningen” ofta är. Innan jag själv började forska hade jag en bättre bild av vetenskapen (läs godtrogen). Det går idag att välja ståndpunkt först och hitta forskning som sen stödjer det. Eller beställa stödet från forskare.

Nåväl, det här ska ju inte bli ett långt inlägg om vetenskapsfilosofi. Men smaka på följande omskrivning:

Skolutvecklare som förhåller sig i huvudsak genom detaljplaner och direktiv stödda på vetenskaplig grund till pedagogen under pedagogens förändringsarbete, och inte för lika mycket resonerande och frustrerande konversationer med pedagogen, faktiskt påverkar pedagogens utveckling negativt.

(etthundratjugosju, är sidans nummer i morgon)

Inlägget postades tisdag 8 februari 2011 klockan %H:%M och finns under Hundöron, Skola. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.