Fjärde hundörat (hö04) i experimentet 20 hundöron i Från Vygotskij till lärande samtal. Hmmm,  jag verkar inne på korta noteringar och reflektioner. Gäller ju att balansera prövande utvikningar med kärnfulla funderingar. Om inte annat för att orka med alla hundöron ;)

”Orden behöver ta sin utgångspunkt i barnens vardagliga erfarenheter och vardagsbegrepp”.
Perti Partanen (s. 43, med hänvisning till Hedegaard, 1990)

Hur ser barnens vardagliga erfarenheter ut idag, jämfört med för 10 eller 70 år sedan? Och framförallt, hur stor är föräldrarnas/vuxnas erfarenhet av dessa barns vardag och tillhörande begrepp? Vi  behöver ju inte gå längre än till smilisar som inte ens är ”ord”, men ändå centrala symboler för ungt erfarenhetsbyggande. Barn som hellre skickar SMS med konstiga tecken, än talar. Känns det igen? Vem utvecklar språket. Är vi (vuxna) med? Skall vi lära dom, eller är det dom som vill lära oss som vill?

Jag säger helt enkelt väldigt komplicerat att vuxna måste lära barnen(s) språk.

(nyfiken i en strut bläddrar fram 17 sidor, där morgondagens hundöra slokar)

Inlägget postades fredag 28 januari 2011 klockan %H:%M och finns under Hundöron, Skola. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.