”Hej å hå säger jag.
Vad är det för arbetsgivare? Vad är det för stat, vad är det för opposition?
Alltså, kom hit med dynamitgubbar och spräng skiten i luften börjar man ju känna snart.
Alltså det går inte längre.”
Erik Fichtelius, publikfrågande på seminarium
under Almedalsveckan 2012

I fredags höll Ale Kommun och Intel ett gemensamt Almedals-seminarium med rubriken: Nya pedagogiska redskap kortar vägen till inlärning. Varför är de inte självklara för alla i skolan? Jag var i lokalen för att med Westreamu och min crew rigga inför en livesändning om Krisretorik ett par timmar senare. Eftersom vi ändå hade all utrustning på plats, så köpte Intel mitt erbjudande om att videodokumentera och livesända även deras seminarium. Vilket vi fixade på en kvart. Och tur var det. För bland annat finns Erik Fichtelius ”publikfråga” dokumenterat med ljud och bild, tex på YouTube:

Se gärna hela seminariet på Intels YouTube-kanal. De som stog på scen var Malou von Sivers, Moderator. Anna–Karin Hatt, It- och energiminister, Centerpartiet. Ibrahim Baylan, Utbildningspolitisk talesperson, Socialdemokraterna. Eva-Lis Sirén, Ordförande, Lärarförbundet. Trevor Dolan, Forskare, Stockholms univeristet Pedagogiska institutionen. Britt Mari Hagman, Lärare sedan 40 år tillbaka, Ale kommun. Maria Stockhaus, SKL:s utbildningsberedning, SKL.

Efter en dryg timmes mycket intressanta föreläsningar och några korta panelsamtal, öppnade Malou von Sivers för publikfrågor. Först ut var Erik Fichtelius, VD på Utbildningsradion. Förutom citatet ovan kom han med flera andra intressanta reflektioner.

Jag tidigare mött Fichtelius. Bland annat i en paneldiskussion under SVT:s PSdagen 2011, som jag för egen del betraktar som ett av mina minst lyckande framträdanden. Peter Pimpim Pettersson sade så sent som i fredags till mig ”jag har aldrig sett dig så arg”. (Jag jobbar på att få fram SVT:s videoinspelning, men den verkar ha försvunnit från SVTplays yta…).

Ja, man blir liksom arg och frustrerad när åren går och inget händer. Men jag har lärt mig (tror jag) att ta det lugnare. Så jag går och väntar på att fler och fler inser att det inte håller längre på att lappa Skolan. Liksom dom flesta andra viktiga samhållsinstitutionerna också för den delen. Alltså tolkar jag Fichtelius reaktion som att han numera är inne och nosar på sådana idéer. Även om det i hans fall inte handlar om Public Service (en väderkvarn som jag slutat slåss med).

En del tycker jag är revolutionär som genom Avskolning vill ”skapa världens bästa start i livet för dom vi kallat barn – utan en skola”. Men man kan tydligen ju vara mer radikal än så ;) Och fortfarande är mitt intryck att allför många tänker lika dant om Skolan som för 20 eller 10 år sen. Speciellt när det gäller ”IT”.

Notera också att Fichtelius innan klippet ovan börjar med att hylla @opedagogen Marie Andersson. En fantastisk prisbelönt, lärare, innovatör och människa som jag hade förmånen att, tillsammans med Skolverkets GD Anna Ekström, få ha i live i Skollyftets Almedalssoffa förra året.