[Uppdatering 18.50: Jobbigt, men min tes nedan håller kanske inte hela vägen. Ställ därför detta i relation till upptäckten i mitt nästa inlägg]

Niclas Strand (mka @deeped) publicerade sent i går en lysande sammanställning över diverse konversationer i och kring Stora Bloggpriset.  Han medverkade i galan per distans från Falun och jobbade parallellt med kundgrejor. Åtminstone om man skall döma av hans täta twittrande. (Fattar inte hur han hinner med, tokimponerande). Bland mikrobloggarna plockade han upp en intressant sak från @perlembre, som frågade:

Vad förenar vinnarna i årets stora bloggpris? Passion för sitt ämne! En röd tråd från mode via vardagsbetraktelser till politik.

Niclas fastnar för det där med passionen och viker ut texten med ”läser man igenom alla nominerade så är det just passion för sitt ämne, engagemang och vilja att dela med sig ”.

Nu har ju jag personligen rätt dålig pejl på såväl alla bloggares bloggar, inklusive dom nominerade respektive vinnande. Så vi får lita på att Per och Niclas har rätt. Lika rätt som att andra förenande faktorer är att vinnarna publicerar ord på Internet och att dom tävlat om det Stora Bloggpriset.

Men vad var det som gjorde att dom vann?

Ett vetenskapligt bevisat svar på den frågan skulle tarva alltför lång tid för mig att konstruera. Så jag nöjer med en hypotetisk utgångspunkt. Jag tror att alla vinnarna lyckades mobilisera sina läsare att rösta på dom. Man kan tycka vad man vill om hur omröstningen gått till. Men enligt den beskrivningen ska ”hela svenska folket kunna rösta här på sajten för Stora Bloggpriset”.  Dom nominerade som fick flest röster vann helt enkelt. (Vadå ”svenska folket”, det tolkar jag som lite reklamtänk – blir svenskt liksom ba fatt).

Hur får man då flest röster?

Antingen har man många läsare/intresserade/kompisar, varav ett fåtal röstar på en. Eller så har man få, men dom flesta röstar på en. Eller så har man både och, det vill säga många omkring sig och dom flesta röstar på en. (En intressant fråga är vad som gällde för respektive vinnare. Och jag bortser från eventuellt tekniskt fusk).

Med andra ord lär det vara viktigt att mobilisera röstare. Hur man kan göra det, på ett som jag tycker kreativt och smart sätt, illustreras av Mattias Karlsson på ModerskeppetDess blogg vann nämligen kategorin Teknik och Samhälle. Intressant i sig, eftersom Moderskeppet.se och Moderskeppet.se/live (bloggen) inte är riktigt samma sak. Men dom tackar förmodligen tävlingsarrangörerna hela vägen till trafiken.

Jag har i många år föreläst om Mattias samt kollegorna Fredrik och Anders fantastiska gärningar. Nyligen tackade han generöst ja till att bli skribent hos Stjärnkikarna (där jag är redaktör). Men vi hade aldrig träffats IRL (eller annan form av köttlan). Så jag passade på att direkt efter prisutdelningen kliva fram, morsa och gratulera. Vi växlade några ord om tävlingen, kategorindelningen och det här med att vinna. Mattias sa nånting i stil med ”vi anade hur det skulle gå när vi fick reda på nomineringen”. Folket på Moderskeppet är liksom vana vid reaktionerna när dom ber om hjälp. I det här fallet exempelvis med ett inspirerande inlägg:

Den store ledaren kräver en röst

Läs det inlägget om du vill lära dig hur en vinststen skall dras! Och glöm inte kolla in kommentarerna.

Dessutom är Moderskeppet.se/live en enda stor varumärkesutvecklare för sig själv, dom bloggande personerna, Pixondu AB (företaget bakom) och framförallt oss andra. Apropå varumärkesaspekten som Niclas också tar upp i sin översikt efter en fråga från Per Torberger.

Andra sätt är kanske (inte) lika bra

Att röstmobilisering sker brett illustreras lätt genom en googling på ”rösta på oss stora bloggpriset”. I skrivande stund förekommer Kulturbloggen (nominerad, ej vinnare) flitigt i träfflistans inledning. Där hittar vi bland annat ”Man får rösta en gång om dagen, så om du gillar Kulturbloggen: gå dit en gång om dagen och rösta på oss”. Talande är också gårdagens inlägg ”Vinnare i Stora Bloggpriset: de som når ut förbi bloggvärlden” som publicerades sent i går efter att vinnarna kunggjorts. Verkar som Kulturbloggen har en annan förklaring än jag, och menar att vinnarna ”inte bryr sig så mycket om att länka till andra bloggar eller deltar i bloggdiskussionerna utan de kör sina egna race och har en egen publik. På gott och ont”.

Det är inte många röster som belönats

Jag vet inte vad som är bra/dåligt, rätt eller fel. Jag är dock ganska övertygad att dom som vann Stora Bloggpriset gjorde det genom att på olika sätt mobilisera fram röster. Passionen fanns där, men var inte avgörande.

Fast en sak är säker. Här har vi bara brytt oss om masstänk. Dom belönade har fått många röster. Men om man tänker sig att miljoner bloggar är små röster. Då är det inte dom rösterna som fått pris. Är det så vist?