Flera av er har undrat hur det går med diskussionen mellan mig och Stockholms utbildningsförvaltning. Det korta svaret är "jag vet inte, men hoppas på nåt bra". Eller "den som lever får se". Men frågan förtjänar naturligtvis ett längre och mer förklarande svar.

image Först en rekapitulation. Den 7 februari publicerade jag här i weconverse en svidande, men konstruktiv, kritik av det som kallas Stockholms skolwebb. När jag idag googlar på "Stockholms skolwebb" så är mitt inlägg den tredje träffen. Bara det är intressant. Nåväl. då blev reaktionen stor och omedelbar, bland annat från Stadsdirektören och Utbildningsdirektören Thomas Persson. Den senare ville träffas. Först den 11 mars hittade vi en tid för ett lunchmöte, där också avdelningschef Göran Isberg var med. Det var en trevlig lunch och vi fick en möjlighet att ventilera synpunkter. Vi kom också fram till några scenarier där jag kunde ha en roll.

image För egen del lovade jag att inledningsvis på idéell basis erbjuda min sons skola ett par konkreta saker. För att visa enkla, kostnadseffektiva och coola möjligheter med webb 2.0 lanserade jag för ett par veckor FINsnack beta, en community för "oss med barn och ungdomar i Blommensbergsskolan". Verktyget (Ning) är gratis, det tog mig ett par timmar att få upp sajten och några till att fylla på med lite innehåll. Läs mer om startprocessen i bloggens lanseringsinlägg.

Jag började smått med att bjuda in några föräldrar i sonens klass och CC:ade rektorn Bengt Olsson. Den senare högg direkt och registrerade sig som medlem. Flera föräldrar har också gått med och innan termnsavslutningen skall jag bjuda in samtliga klasens föräldrar. Den andra saken är att jag erbjudit Bengt ett gratis gig med mig för skolans personal. Det lutar åt att giget går av stapeln den 15 augusti. En kanonkickoff för terminen tycker jag :-)

Redan för ett par månader sedan flaggade Thomas Persson för att vi skall ha ett nytt möte. Jag har stött på några gånger och han har å sin sida i olika omgångar flaggat för att mötet skall bli av. Men vi har ju alla mycket att göra och förmodligen är en Utbildningsdirektör mer bizzi än jag. Saker och ting måste ju prioriteras…men det lugnar sig förhoppningsvis lite när skolterminen klingat ut. Så jag sitter här och väntar…

image Det enda som egentligen oroar mig är att vissa personer inom staden kanske inte vill ha mig inblandad på något sätt. Jag är ju rätt kontroversiell, ofta rätt på sak och är inte rädd för att säga vad jag tycker. Dessutom saknar jag respekt för dom som inte vågar se utvecklingen i vitögat. Det handlar ju inte direkt om att dom dödar budbäraren, snarare ett försök i att hindra honom att komma fram. Dessutom, jag kan ju ha fel. Eller?

Den 10 december 1994 föreläste jag i Globen för 1000-tals brevbärare. Där medverkade också Herman Lindqvist, Boppers, Lill Lindfors, Carola, Robert Wells, med flera. I ett brev till personalen skrev regionchef Björn Backlund efteråt:

"Med Ahaa-95 ville vi ge en liten knuff in i framtiden […] Visst lyckades vi bra även om det fanns en del motsträviga till Gatarski’s inslag. […] Syftet var att visa hur fort teknikutvecklingen går och hur vi både i och utanför arbetet kommer att påverkas. Det finns nog ingen som kan beskriva detta bättre än just Richard!".

Bland annat berättade jag att framledes skulle nog en hel del julkort skickas elektroniskt i stället för via döda trän. Att stå på scen och flera gången bli utbuad av en liten klick personer som skrek typ "far till cyberspace din jävel" var rätt kämpigt. Faktiskt det absolut jobbigaste jag upplevt i ett kundmöte. Men det som kändes värst var att det var den lilla klicken som satte tonen för massans reaktion. Jag kunde ju se att dom flesta andra var både besvärade (över kollegorna) och verkligt nyfikna (på framtiden).

imageSom vanligt försökte jag i Globen få till några extra kul grejor. Bland annat fixade jag 3D-glasögon till allihopa. Rätt cool när läktaren var fylld av folk som kollade skelett och annat som jag vände och vred på i projektors ljus. Sen påade jag Carola genom att visa en liten videoruta med henne i min presentationsbild. Videon var dock live och Carola klev efter någon minut fram under duken. En annan sak var att jag övertalade arrangörerna att lotta ut en sprillans ny multimedial PC. Först blev jag glad när det var en mamma med barn som vann. Senare blev jag ledsen när jag fick reda på att hon försökt byta datorn mot en TV.

Vi ser olika på saker och ting. Jag är glad över alla människor som åtminstone vill titta åt de håll jag pekar. Lycklig blir jag när jag får vara med i projekt som ger våra barn världens bästa start i livet.