Sjunde hundörat i experimentet 20 hundöron i Från Vygotskij till lärande samtal.
”Vi borde inte tillåta oss själva att låta eleverna definiera skolan som något annat än en väsentlig del av verkligheten. Om skolan blir sin egen verklighet utan koppling till elevernas vardagsupplevelser, då förlorar den sin kraft. Vygotskij definierade skolans viktiga roll i termer av att skolans, kulturens och samhällets viktiga föreställningar och begrepp måste möta elevernas vardagserfarenheter för att det skall ske ett genuint lärande”.
Petri Partanen (s. 79)
Noterar att jag återigen noterat i princip samma sak som tidigare. Måste betyda att jag hela tiden dras till just mötet mellan elevernas vardagsbegrepp (tidigare hundöron) och andra delar av verkligheten (skolans, kulturens, samhällets föreställningar). Gissningsvis för att det värkligen (så!) gått snett där. Typ – vadå ”om” (skolan blir sin egen verklighet)?
För övrigt tror jag inte att det är eleverna som definierar det så. Skolan har helt enkelt utvecklats till en egen verklighet.
(nästa gång hoppar vi till sidan 83)