Hur utvecklar man kompetens? Det är en gammal fråga som delvis har ett nytt svar.

Se, nu kör jag bil – sa hon som spände hästen framför Volvon. Kolla, vi utvecklar kompetens – sa han som lade upp en instruktion på webben.

En gammal idé när det gäller pedagogisk målsättning är kriterierna "känna till", "förstå" och "kunna tillämpa". I den skalan är mitt intryck när det gäller webb 2.0 och sociala medier så gäller "känner delvis till" för majoriteten av dom människor jag möter. Med andra ord är det få utanför den aktiva skaran utvecklare och early adopters som förstår, än mindre vet hur man gör. Oftast är målet med mina gig att utöka kännandet bortom grundbegreppen och i viss mån hjälpa till att utveckla en förståelse för vad som egentligen håller på att hända. Tänk om tänk om, liksom.

Vi lär oss mest när vi lär andra, inte när vi lär av andra. Alltså skall vi lära med varandra. Och det är för mig precis vad som är kärnan i det som kallas webb 2.0. Sen är det en annan femma om vi lär oss tjäna (mer) pengar, hur man använder en videokamera eller hur man hittar nya vänner.

Ett av mina intresseområden är som tidigare sagt mötet mellan skolan och marknaden. Inte minst av den anledningen var giget med Myndigheten för Skolutveckling ett av årets viktigaste – liksom den efterföljande konversationen.

Nu är jag i sanningens namn inte säker på om det är jag eller dom som inte förstått. Meningen med det här inlägget är att vi skall lära oss precis det. Seija Eriksson har skrivit en lång rad modiga, starka och intressanta kommentar i den konversation som följde efter att jag annonserade giget. En del av dessa verkar handla om att PIM är i den anda som jag förespråkar. När jag skriver "Att någon (PIM) ’informerar’ om vad andra gör är inte tillräckligt nära" svarar Seija "Men det är just styrkan med PIM-sastningen att den inte bara informerar…[läs mer]".

Min filosofi är ju att vi skall sluta tala om för andra hur det är, eller skall vara, och i stället fundera på hur vi kan få andra att tala om för varandra hur det kan bli. På köpet lär vi oss vad vi kan göra för att hjälpa dom se till att det blir mer än så.

imageUnder rubriken "PIM utvecklar din IT-kompetens" heter det: "Här hittar du tio inspirerande handledningar som kan hjälpa dig höja din IT och mediekompetens". Med andra ord tio handledningar framtagna av experter för lärare som ska lära sig. Det är i andan webb 1.0 eller Nationalecyklopedin. Inte webb 2.0, Wikipedia eller Lektion.se. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att mångas IT-kompetens kan höjas med PIM:s verktyg. Men det blir aldrig någon hävstång i kompetensutvecklandet på samma sätt som om PIM skulle hjälpa lärare konversera med varandra när dom utvecklar sin IT-kompetens.

Chris Anderson hjälpte oss utveckla vår kompetens om den långa svansen i genom bloggen TheLongTail.com (som blev en bok sen). Genomgående handlar det om hur han tror hur det är och kan se ut, sen hör folk av sig (kommenterar) och säger hur det kan bli. Så blev det.

image En av PIM:s "inspirerande handledningar" heter Presentera. Jag tycker att det finns en fantastisk blogg om presentationsteknik som heter Presentation Zen. Hur hjälper PIM mig att dela den kunskapen med andra? Jag berättade i PBwikis användarforum om hur man kan utnyttja det verktyget i presentationssammanhang. Hur hjälper PIM lärare som gör fantastiska saker med sina powerpointar, smartboards och annat att tipsa varandra?

Alltså, jag förstår att PIM gör nytta. Men just nu är mitt intryck att det görs på det gamla vanliga sättet, genom att kommunicera ut kunskapen. Inte genom att stödja en kreativt kunskapande konversation i dom sociala medierna. Under tiden förändras världen. I PIM står det under rubriken Prova Lunarstorm 

"Den ojämförligt mest välkända svenska nätgemenskapen just nu är LunarStorm".

Det må ha varit sant en gång i tiden, men inte längre. Tvärtom tror jag den lärare som stolt svänger sig med Lunarstorm inför kidsen framstår som ett tönt. Lunar är helt ute (jag överdriver).

Har vi förstått?