Hur utvecklar man kompetens? Det är en gammal fråga som delvis har ett nytt svar.

Se, nu kör jag bil – sa hon som spände hästen framför Volvon. Kolla, vi utvecklar kompetens – sa han som lade upp en instruktion på webben.

En gammal idé när det gäller pedagogisk målsättning är kriterierna "känna till", "förstå" och "kunna tillämpa". I den skalan är mitt intryck när det gäller webb 2.0 och sociala medier så gäller "känner delvis till" för majoriteten av dom människor jag möter. Med andra ord är det få utanför den aktiva skaran utvecklare och early adopters som förstår, än mindre vet hur man gör. Oftast är målet med mina gig att utöka kännandet bortom grundbegreppen och i viss mån hjälpa till att utveckla en förståelse för vad som egentligen håller på att hända. Tänk om tänk om, liksom.

Vi lär oss mest när vi lär andra, inte när vi lär av andra. Alltså skall vi lära med varandra. Och det är för mig precis vad som är kärnan i det som kallas webb 2.0. Sen är det en annan femma om vi lär oss tjäna (mer) pengar, hur man använder en videokamera eller hur man hittar nya vänner.

Ett av mina intresseområden är som tidigare sagt mötet mellan skolan och marknaden. Inte minst av den anledningen var giget med Myndigheten för Skolutveckling ett av årets viktigaste – liksom den efterföljande konversationen.

Nu är jag i sanningens namn inte säker på om det är jag eller dom som inte förstått. Meningen med det här inlägget är att vi skall lära oss precis det. Seija Eriksson har skrivit en lång rad modiga, starka och intressanta kommentar i den konversation som följde efter att jag annonserade giget. En del av dessa verkar handla om att PIM är i den anda som jag förespråkar. När jag skriver "Att någon (PIM) ‘informerar’ om vad andra gör är inte tillräckligt nära" svarar Seija "Men det är just styrkan med PIM-sastningen att den inte bara informerar…[läs mer]".

Min filosofi är ju att vi skall sluta tala om för andra hur det är, eller skall vara, och i stället fundera på hur vi kan få andra att tala om för varandra hur det kan bli. På köpet lär vi oss vad vi kan göra för att hjälpa dom se till att det blir mer än så.

imageUnder rubriken "PIM utvecklar din IT-kompetens" heter det: "Här hittar du tio inspirerande handledningar som kan hjälpa dig höja din IT och mediekompetens". Med andra ord tio handledningar framtagna av experter för lärare som ska lära sig. Det är i andan webb 1.0 eller Nationalecyklopedin. Inte webb 2.0, Wikipedia eller Lektion.se. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att mångas IT-kompetens kan höjas med PIM:s verktyg. Men det blir aldrig någon hävstång i kompetensutvecklandet på samma sätt som om PIM skulle hjälpa lärare konversera med varandra när dom utvecklar sin IT-kompetens.

Chris Anderson hjälpte oss utveckla vår kompetens om den långa svansen i genom bloggen TheLongTail.com (som blev en bok sen). Genomgående handlar det om hur han tror hur det är och kan se ut, sen hör folk av sig (kommenterar) och säger hur det kan bli. Så blev det.

image En av PIM:s "inspirerande handledningar" heter Presentera. Jag tycker att det finns en fantastisk blogg om presentationsteknik som heter Presentation Zen. Hur hjälper PIM mig att dela den kunskapen med andra? Jag berättade i PBwikis användarforum om hur man kan utnyttja det verktyget i presentationssammanhang. Hur hjälper PIM lärare som gör fantastiska saker med sina powerpointar, smartboards och annat att tipsa varandra?

Alltså, jag förstår att PIM gör nytta. Men just nu är mitt intryck att det görs på det gamla vanliga sättet, genom att kommunicera ut kunskapen. Inte genom att stödja en kreativt kunskapande konversation i dom sociala medierna. Under tiden förändras världen. I PIM står det under rubriken Prova Lunarstorm 

"Den ojämförligt mest välkända svenska nätgemenskapen just nu är LunarStorm".

Det må ha varit sant en gång i tiden, men inte längre. Tvärtom tror jag den lärare som stolt svänger sig med Lunarstorm inför kidsen framstår som ett tönt. Lunar är helt ute (jag överdriver).

Har vi förstått?

Share

Related posts:

  1. Tänk om att inte förstå förändringar
  2. 2007-04-27: Socialstyrelsen, Konverserad kunskap
  3. Att våga pröva och att våga dela
  4. Mod att flytta gränser
  5. Svårt att tänka uppkopplat?
  • http://lscnytt.wordpress.com/ Kalle Hedlund

    Att använda datorn i skolan handlar mer än att kunna verktygen, men för att kunna använda verktygen behöver man kunna dom. Det blir en slags motsats tycker jag. PIM:en är ett datorkörkort för lärare men för att kunskaperna ska sitta behöver lärarna använda datorn aktivt hela tiden.

    Det fina med web 2.0 är ju att den stödjer de flestas lärares sätt att se på kunskap, med medskapande, deltagande och aktiva arbetssätt. Men fortfarande arbetar MSU och många andra med att lärare ska göra material i skolan. Inte att man ska skapa kunskap tillsammans. Men vi är inte bättre på Räddningsverket, jag tror att vi gör samma satsningar ungefär… Men det som händer är ju att vi konserverar de gamla arbetssätten.

    Men å andra sidan finns det många fina exempel på lärare som arbetar på det ”andra” sättet också. Och läraren behöver nog kunna både och.

    Jag tycker grundfrågan blir vilken syn på lärande man har. Tack för ett bra inlägg Richard, jag ska fundera vidare på detta. Men jag tror vi är många som fastnar i att det är lättare att skapa material själva än att göra det tillsammans med andra lärare, elever, studenter och samhället i övrigt. Även om de flesta skriver under på att det senare är ett bättre sätt.

  • http://ikt-pedagog.blogspot.com/ Jonas Hällebrand

    Håller med er båda!
    Världen är ju inte svart och vit som kidzen tror… men det är nog dags för ett PIM 2.0 frågan är bara av vem. Svaret är dock enkelt. Alla vi som arbetar med PIM eller är på vägen in i PIM, heller hur.
    Om myndigheten hostar så fyller vbi på med erfarenheter och kunskaper en framför allt med kanskaper.
    Vad är det vi väntar på!

  • http://www.richardgatarski.com/about/about_richard/ Richard Gatarski

    Christina Sikström har skrivit en fantastiskt intressant kommentar (tack) som Jonas raskt följde upp och Joachim Thornströmkompletterade med sina fina synunkter. Men de gjorde det i anslutning till ett tidigare inlägg. För att flytta den fortsatta konversationen hit har jag nu stängt av kommentarerna på det tidigare inlägget. Beklagar förvirringen, men jag tror det blir värdefullare så här.

    Som Jonas där säger (tack) tycker jag att PIM gör bra grejor, precis på det sätt som borde gjorts redan för 10 år sedan. Men nu är det nu och jag har fortfarande ett intryck att föreståelsen för webb 2.0 saknas. En annan parallell är hur pedagoger de senare åren övergått från att arbeta ensamma i klassrum till utvecklande lärarlag/arbetsgrupper där de tillsammans utvecklar sin kompetens och kunskap. För mig är webb 2.0 och sociala medier verktyg att förflytta den samverkan ut i världen.

    Christina och Joachim, ge mig gärna lite exempel på hur ni i Trollhättan stödjer dom pedagoger som utvecklar sin kompetens mha PIM att utveckla andra PIMmare och PIM i sig.

  • http://ikt-pedagog.blogspot.com/ Jonas Hällebrand

    Än en gång slår du på spikens huvud. Det är precis som Joakim säger i sitt inlägg på förra tråden. Vi måste lägga grunden men sen då… DE som kommit fram vad gör de. De skall göra precis som du säger Richard. ”…utvecklar sin kompetens mha PIM att utveckla andra PIMmare och PIM i sig”
    Det skal lvi alla och det är det vi kan göra tillsammans. För ensam är inte alltid stark, eller hur.
    PIM 2.0 eller hur Lars, Seija, Mikael Eva och alla ni andra som fått fortsatt förtoende i Skolverket till hösten! Grattis!!!

  • http://brainjam.se Bengt

    Jag har i alla fall startat en community om IKT i Skolan. Det är bara att hoppa in och börja dela med sig av kunskapen…

    Eller varför inte starta upp en Wiki med wikispaces…det finns ju alla möjligheter att skapa webbsidor med Webb 2.0 möjligheter

  • Pingback: Veckan som gick vecka 15 | Same same but different