Jag är på frukost hos Ocean Observations (core skills are Interaction Design, Graphic User Interface Design and Industrial Design). Lyssnar på initierade formgivare och interaktionsdesigners som berättar om grafiska gränssnitt för mobiltelefoner. När Ocean Observations för några år sen gjorde en liknande grej kom det en handfull personer, idag var det över 70 pers anmälda och knökfullt i lokalen.

Några av trenderna de tar upp är (de hade coolare engelska uttryck som jag inte hann med att skriva, mina tolkningar o en del personliga reflektioner):

• alla pixlar är inte lika mycket värda (tex att man måste inte sträva efter att använda varenda pixel på skärmen)
• det rör sig mer och mer (dels video, men också tex iPhonens rullande listor eller Touch Flos kub).
• den dumma ikonens död (ex på levande ikon är väderikonen som anpassar sig efter vädret, facebook-ikonen som visar info från facebook).
• textbaserade gränssnitt pånyttfödda (typografisk bas, jmf taggmoln)
• syns, syns inte (vissa saker syns, ibland överlagrat, men bara bär dom behövs, jmfr ljudnivåikonen i Mac OSX eller navigeringspanel i videospelare)
• flat is fat (från djupa hierarkier till yt-surfande och spatial navigering (lättare för oss att tänka rumsligt än grenigt)
• inte så vilande längre (viloskärmen/skärmsläckaren används allt mer)
• är det dimma jag ser (volymetriska effekter, ljuseffekter, vätskor, oskarpt, etc).
• sensorer, sensorer, sensorer (kanske främst 3D-sensorer som känner hur telefonen är vinklad) "kan man branda olika rörelser?"
• mindre är mer (ta bort massa störande möjligheter, tex kontaktinställningar)
• tillbaks där jag började (att man kommer tillbaks till dit man var, och inte till utgångsläget)
• en massa integration (att applikationerna börjar kunna prata mer och mer med varandra, tex mindre mobbens kontaktlista, skypes, facebooks, etc)

Inledningsvis nämnde de ljuddesign, främst haft uppdrag från varumärken att skapa en ljud som är en del av varumärket i telefonen, alltså inget drag/trend när det gäller ljud som gränssnitt i funktionell betydelse.

I övrigt var det en kanonfrukost, läckert designad buffé (mycket otraditionell) och spännande människor på plats. Jag gjorde en bambuserkortis med några killar från Spray och lokomobil.se, finns som video.

Nästa gång blir det mobila tjänster, vill du bli inbjuden så får du själv räkna ut hur du blir det.

Hur utvecklar man kompetens? Det är en gammal fråga som delvis har ett nytt svar.

Se, nu kör jag bil – sa hon som spände hästen framför Volvon. Kolla, vi utvecklar kompetens – sa han som lade upp en instruktion på webben.

En gammal idé när det gäller pedagogisk målsättning är kriterierna "känna till", "förstå" och "kunna tillämpa". I den skalan är mitt intryck när det gäller webb 2.0 och sociala medier så gäller "känner delvis till" för majoriteten av dom människor jag möter. Med andra ord är det få utanför den aktiva skaran utvecklare och early adopters som förstår, än mindre vet hur man gör. Oftast är målet med mina gig att utöka kännandet bortom grundbegreppen och i viss mån hjälpa till att utveckla en förståelse för vad som egentligen håller på att hända. Tänk om tänk om, liksom.

Vi lär oss mest när vi lär andra, inte när vi lär av andra. Alltså skall vi lära med varandra. Och det är för mig precis vad som är kärnan i det som kallas webb 2.0. Sen är det en annan femma om vi lär oss tjäna (mer) pengar, hur man använder en videokamera eller hur man hittar nya vänner.

Ett av mina intresseområden är som tidigare sagt mötet mellan skolan och marknaden. Inte minst av den anledningen var giget med Myndigheten för Skolutveckling ett av årets viktigaste – liksom den efterföljande konversationen.

Nu är jag i sanningens namn inte säker på om det är jag eller dom som inte förstått. Meningen med det här inlägget är att vi skall lära oss precis det. Seija Eriksson har skrivit en lång rad modiga, starka och intressanta kommentar i den konversation som följde efter att jag annonserade giget. En del av dessa verkar handla om att PIM är i den anda som jag förespråkar. När jag skriver "Att någon (PIM) ’informerar’ om vad andra gör är inte tillräckligt nära" svarar Seija "Men det är just styrkan med PIM-sastningen att den inte bara informerar…[läs mer]".

Min filosofi är ju att vi skall sluta tala om för andra hur det är, eller skall vara, och i stället fundera på hur vi kan få andra att tala om för varandra hur det kan bli. På köpet lär vi oss vad vi kan göra för att hjälpa dom se till att det blir mer än så.

Under rubriken "PIM utvecklar din IT-kompetens" heter det: "Här hittar du tio inspirerande handledningar som kan hjälpa dig höja din IT och mediekompetens". Med andra ord tio handledningar framtagna av experter för lärare som ska lära sig. Det är i andan webb 1.0 eller Nationalecyklopedin. Inte webb 2.0, Wikipedia eller Lektion.se. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att mångas IT-kompetens kan höjas med PIM:s verktyg. Men det blir aldrig någon hävstång i kompetensutvecklandet på samma sätt som om PIM skulle hjälpa lärare konversera med varandra när dom utvecklar sin IT-kompetens.

Chris Anderson hjälpte oss utveckla vår kompetens om den långa svansen i genom bloggen TheLongTail.com (som blev en bok sen). Genomgående handlar det om hur han tror hur det är och kan se ut, sen hör folk av sig (kommenterar) och säger hur det kan bli. Så blev det.

En av PIM:s "inspirerande handledningar" heter Presentera. Jag tycker att det finns en fantastisk blogg om presentationsteknik som heter Presentation Zen. Hur hjälper PIM mig att dela den kunskapen med andra? Jag berättade i PBwikis användarforum om hur man kan utnyttja det verktyget i presentationssammanhang. Hur hjälper PIM lärare som gör fantastiska saker med sina powerpointar, smartboards och annat att tipsa varandra?

Alltså, jag förstår att PIM gör nytta. Men just nu är mitt intryck att det görs på det gamla vanliga sättet, genom att kommunicera ut kunskapen. Inte genom att stödja en kreativt kunskapande konversation i dom sociala medierna. Under tiden förändras världen. I PIM står det under rubriken Prova Lunarstorm 

"Den ojämförligt mest välkända svenska nätgemenskapen just nu är LunarStorm".

Det må ha varit sant en gång i tiden, men inte längre. Tvärtom tror jag den lärare som stolt svänger sig med Lunarstorm inför kidsen framstår som ett tönt. Lunar är helt ute (jag överdriver).

Har vi förstått?

Aprpå mitt inlägg häromdagen om att Episervier startar community. Joakim Jardenberg skriver hos Mindpark det intressanta "Igen – miljoner för webbpublicering". Kort och gått kan det vara bra med traditionellt utvecklade publiceringssystem (som Episerver, min anm), men förutom kostnaden hänger de inte alltid med i funktionsutvecklingen. På annat håll reflekterar jag själv kring "Plattformar för lärande gratis?".

Att byta webbpubliceringsstrategi är naturligtvis ett komplicerat beslut och en omfattande process. Men dom företag och organisatione som ännu inte börjat pröva dom senaste, och socialt/öppen källkods-utveklade lösningarna, bör göra det. En åsik som jag delar med många andra.

[Uppdatering 2008-04-09] På http://www.cmsmatrix.org/ kan du jämföra olika publiceringsverktyg. Som i bilden tex Drupal, Episerver och WordPress. Tyvärr är inte alltid CMSmatrix uppdaterad med den senaste informationen från verktygen, så du får ta jämförelsen med en nypa salt.

Ni som sett mina gig någon gång dom senaste två åren lär ha hört om "multimple threadings", "social networks in TV-shows" och "Think Sleeper curve". Det sistnämnda är Steven Johnsons huvudtes i Everyting bad is good for you. Han använder där en metafor med hjälp av Woody Allens film Sleeper, eller Sömngångaren som den tydligen heter på svenska. "En skrämmande rolig framtidsvision".

Via notisen (Kanal 9:s satsning på Woody Allen: 10 000 tittare i Resumés RSS-flöde fick jag idag reda på att Kanal9 visar Sömngångaren i kväll klockan 21.00. Ända sen jag läste Johnsons bok har jag tänkt se om filmen, men den har inte varit lätt att få tag på. Nu har jag dock chansen. Och jag rekommenderar också dig att kolla/spela in. Filmen är klart sevärd med många fler perspektiv och trådare än den om hur framtiden ser på historien. Tyvärr sänds Sömngångaren inte på webben, utan man måste ha tillgång till nån av dom som distribuerar Kanal 9.

Hör gärna av dig efteråt och säg vad du tycker.

I Forrester Marketing Blog presenteras det nya verktyget Profile Tool som skall underlätta för marknadsförare att ta fram "Social Technographics". Det sker i samband med den kommande boken Groundswell. Boken, och verktyget, beskrivs mer utförligt i en av författarnas blogg.

Forrester har tidigare presenterat grundkoncepten för hur dom delar in aktörer på Internet (fick den rapporten för ett år sen, men hann aldrig analysera i detalj). Kort och gott handlar det om Creators, Critics, Collectors, Joiners, Spectators och Inactives. Mycket intressant, även om en hastig titt ger vid handen att exempelvis svenska konversatörer än så länge inte erbjuds tillräcklig med data att ösa ur.