Jag har länge experimenterat med olika metoder för videodelning. Nu senast, efter tips från Henrik Ahlén på  Internet Advisory Group (som för övrigt bjuder in till en spännande bar den 10 juni), prövar jag Omnisio.com. Kort och gott är Omnisio en webbaserad tjänst som låter dig göra två otroliga saker. För det första kan du ”kompilera” två eller fler filmer från någon av dom videodelningstjänster som stöds (för närvarande YouTube, Google video och Blip. Kan jämföras med den svenska tjänsten Jaycut, som i och för sig erbjuder uppladdning av egna filmer och fler redigeringsmöjligheter. För det andra kan du ”skapa en presentation” genom att komplettera en eller flera filmer med powerpointbilder, personnamn, höjdpunkter och taggar. Resultatet publicerar du sen smidigt hos Omnisio, fristående eller i en egen kanal – som dagens premiär: omnisio.com/weconverse. Sist, men inte minst – besökarna kan lägga in egna kommentarer på valfri plats i SJÄLVA FILMEN.

Med andra ord testade jag Omnisio genom att skapa en presentation av ett existerande klipp från YouTube där jag säljer en reklamspot i en föreläsning. Till den slängde jag upp ett urval bilder, klistrade in huvudpersonernas namn och klickade på publicera. Att skapa presentationen tog cirka 10 minuter. Märk väl att klippet bara är på några minuter och jag hade bara en handfull bilder. I flera år har det funnits liknande verktyg på marknaden i form av speciella (och kostsamma) programvaror. Men inget som jag känner till är i närheten av Omnisions enkelhet och snabbhet. Resultatet kan du skåda nedan. Testa gärna att lägga in dina kommentarer var du vill i presentationen. Det ni UR!

Vi är några som fört en rätt givande konversation efter inlägget Storföretag ser (inte) sociala medier. Eftersom processen väckte en tanke fann jag det värdefullt att snabbt kasta ihop fröet till en lista över något jag tills vidare kallar "fokusmedier". Det vill säga en typ av sociala medier som via Internet stödjer konversationer fokuserade på en specifik aktör, produkt, företag, organisation och så vidare. Jämför "fokusgrupper", där man fysiskt samlar intressenter för att diskutera ett visst objekt. På ett plan är fokusmedier bara ett nytt namn på fenomen som vi länge kunnat iaktta och utnyttja. På ett annat plan är det ett sätt att närma sig det nya (okända) med hjälp av gamla tankemönster. Utan inbördes ordning:

• Direct2Dell (av ett företag som fokuserar sina varor, tjänster och kunder)
• Get Satisfaction (en tjänst för företag som vill fokusera sina…)

Har du fler tips på sånt som platsar i listan? Är det kanske läge att dra igång en wiki, eller helt enkelt skapa en artikel för "fokusmedier" i Wikipedia? Det senare vore rätt roligt, för artikeln om fokusgrupper är tunn :-)

Flera av er har undrat hur det går med diskussionen mellan mig och Stockholms utbildningsförvaltning. Det korta svaret är "jag vet inte, men hoppas på nåt bra". Eller "den som lever får se". Men frågan förtjänar naturligtvis ett längre och mer förklarande svar.

Först en rekapitulation. Den 7 februari publicerade jag här i weconverse en svidande, men konstruktiv, kritik av det som kallas Stockholms skolwebb. När jag idag googlar på "Stockholms skolwebb" så är mitt inlägg den tredje träffen. Bara det är intressant. Nåväl. då blev reaktionen stor och omedelbar, bland annat från Stadsdirektören och Utbildningsdirektören Thomas Persson. Den senare ville träffas. Först den 11 mars hittade vi en tid för ett lunchmöte, där också avdelningschef Göran Isberg var med. Det var en trevlig lunch och vi fick en möjlighet att ventilera synpunkter. Vi kom också fram till några scenarier där jag kunde ha en roll.

För egen del lovade jag att inledningsvis på idéell basis erbjuda min sons skola ett par konkreta saker. För att visa enkla, kostnadseffektiva och coola möjligheter med webb 2.0 lanserade jag för ett par veckor FINsnack beta, en community för "oss med barn och ungdomar i Blommensbergsskolan". Verktyget (Ning) är gratis, det tog mig ett par timmar att få upp sajten och några till att fylla på med lite innehåll. Läs mer om startprocessen i bloggens lanseringsinlägg.

Jag började smått med att bjuda in några föräldrar i sonens klass och CC:ade rektorn Bengt Olsson. Den senare högg direkt och registrerade sig som medlem. Flera föräldrar har också gått med och innan termnsavslutningen skall jag bjuda in samtliga klasens föräldrar. Den andra saken är att jag erbjudit Bengt ett gratis gig med mig för skolans personal. Det lutar åt att giget går av stapeln den 15 augusti. En kanonkickoff för terminen tycker jag :-)

Redan för ett par månader sedan flaggade Thomas Persson för att vi skall ha ett nytt möte. Jag har stött på några gånger och han har å sin sida i olika omgångar flaggat för att mötet skall bli av. Men vi har ju alla mycket att göra och förmodligen är en Utbildningsdirektör mer bizzi än jag. Saker och ting måste ju prioriteras…men det lugnar sig förhoppningsvis lite när skolterminen klingat ut. Så jag sitter här och väntar…

Det enda som egentligen oroar mig är att vissa personer inom staden kanske inte vill ha mig inblandad på något sätt. Jag är ju rätt kontroversiell, ofta rätt på sak och är inte rädd för att säga vad jag tycker. Dessutom saknar jag respekt för dom som inte vågar se utvecklingen i vitögat. Det handlar ju inte direkt om att dom dödar budbäraren, snarare ett försök i att hindra honom att komma fram. Dessutom, jag kan ju ha fel. Eller?

Den 10 december 1994 föreläste jag i Globen för 1000-tals brevbärare. Där medverkade också Herman Lindqvist, Boppers, Lill Lindfors, Carola, Robert Wells, med flera. I ett brev till personalen skrev regionchef Björn Backlund efteråt:

"Med Ahaa-95 ville vi ge en liten knuff in i framtiden […] Visst lyckades vi bra även om det fanns en del motsträviga till Gatarski’s inslag. […] Syftet var att visa hur fort teknikutvecklingen går och hur vi både i och utanför arbetet kommer att påverkas. Det finns nog ingen som kan beskriva detta bättre än just Richard!".

Bland annat berättade jag att framledes skulle nog en hel del julkort skickas elektroniskt i stället för via döda trän. Att stå på scen och flera gången bli utbuad av en liten klick personer som skrek typ "far till cyberspace din jävel" var rätt kämpigt. Faktiskt det absolut jobbigaste jag upplevt i ett kundmöte. Men det som kändes värst var att det var den lilla klicken som satte tonen för massans reaktion. Jag kunde ju se att dom flesta andra var både besvärade (över kollegorna) och verkligt nyfikna (på framtiden).

Som vanligt försökte jag i Globen få till några extra kul grejor. Bland annat fixade jag 3D-glasögon till allihopa. Rätt cool när läktaren var fylld av folk som kollade skelett och annat som jag vände och vred på i projektors ljus. Sen påade jag Carola genom att visa en liten videoruta med henne i min presentationsbild. Videon var dock live och Carola klev efter någon minut fram under duken. En annan sak var att jag övertalade arrangörerna att lotta ut en sprillans ny multimedial PC. Först blev jag glad när det var en mamma med barn som vann. Senare blev jag ledsen när jag fick reda på att hon försökt byta datorn mot en TV.

Vi ser olika på saker och ting. Jag är glad över alla människor som åtminstone vill titta åt de håll jag pekar. Lycklig blir jag när jag får vara med i projekt som ger våra barn världens bästa start i livet.

GCI Stockholm publicerade för några veckor sedan en undersökning om hur svenska storbolag ser på sociala medier. Rapporteringen bygger på svar från 51 kommunikations- och informationsansvariga bland de 100 omsättningsmässigt största företagen i Sverige.

Martin Lindvall, seniorkonsult och chef för GCI Stockholms Digital Media Practice, är bland annat förvånad över att bara vart tredje tillfrågat storföretag har en strukturerad bevakning av vad som skrivs om dem och deras produkter i sociala medier.

För egen del är jag inte så förvånad. Resultaten stämmer väl med den bild jag får under mina möten med många människor från hela riket,  liksom med data från Web Service Awards trendundersökning. Likväl är det skrämmande och en påminnelse till många av oss i "bubblan" att alla är inte med på tågen. Läs mer på GCI:s nyhetssidor och i deras blogg.  I Slideshare finns också en powerpointpresentation med lite data från undersökningen.

| View | Upload your own

Det är enkelt, bestäm dig bara för att ro ensam över Stilla havet. Sen skall du naturligtvis verkställa det hela också. Det gjorde Roz Savage för fem dagar sen. Jag snappade upp det här när jag lyssnade på senaste avsnittet av TWiT. Värden Leo Laporte kommer göra löpande podcastintervjuer med Roz, som dessutom snart drar igång sin egna podcast. Hon ror helt ensam, ingen följebåt alltså. Men hon har sällskap av delfiner (som vi kan se via YouTube) och får besök av folk. Påpassligt nog har Roz med sig en bunt visitkort.

Det här med att få prylar då? Folk och företag har gett henne fem iPods, tre digitalkameror, en Macbook, en satellittelefon och annat smått och gott. Jodå, Roz bloggar varje dag, massor av kommentarer och via Marinetrack kan du se var hon befinner sig. Just nu på kurs 205 grader i en knops "fart". Helt sjukt, här sitter jag på 113 50 i Stockholm, dricker islatte, lyssnar, läser och bloggar om det hela.

Snacka om att vi konverserar. (Njae – inte alla).