I går på Web Service Award event berättade Sofia Svantesson, VD på Ocean Observations, om Keitai Shosetsu (mobilromaner). När vi i höstas frågade Sofia om hon ville vara med på eventet så tackade hon generöst ja. Men, som vi märkte blev hon tvungen att åka till Japan för några dagar sedan. Där startar Sofia ett otroligt intressant kundprojekt, kämpar med jetlaggen och tog sig tid att spela in sin föreläsning på video. Jag fick filmen samma morgon som eventet skulle gå av stapeln och vi hann alltså få med den. Mycket uppskattat! Om inte annat för att det där med mobila romaner, och tankar kring dom, var det många av oss som inte hade pejl på. Stort tack Sofia! Här är en länk till filmen, eller titta direkt när nedan.

Som konferencier på Web Service Award i går föreslog jag att vi skulle använda hashtaggen #WSA08. Jag gjorde det genom att under öppningsanförandet bara visa den hashtaggen och rubriken ”i bakkanalen” på projektionsduken. Sen frågade jag publiken hur många som visste vad det var. Deltagarna var runt 130 till antalet, och företrädelsevis ansvariga eller redaktörer på webbplatser hos svenska organisationer och företag.

Tämligen förvånad, och delvis oroad, noterade jag att det bara var runt 10 personer som räckte upp handen. Blyga svenskar kanske håller igen lite, men det borde vara 100% händer i luften. Låt gå att Twitter slog igenom 2007 på den trendsättande mediekonferensen South by Southwest (SXSW) och att dom som var där ligger lite före. Men många svenskar var snabbt på tåget, även om genomslaget här verkade komma först i januari innevarande år.

Att just gårdagens publik inte var med på noterna känns inte bra. Om man har som yrke att vårda och utveckla viktiga webbplatser, då borde man åtminstone ha prövat mikrobloggande för ett bra tag sedan. Sen är det en annan femma att på möten och konferenser jag brukar föreläsa är deltagarna lika lite mikrobloggserfarna. Dom har ju som regel inte webben som sin huvuduppgift,

@ydring (Johan Ydring) var dock ett lysande undantag. Som ni kan se med hjälp av Twinglys mikrobloggssök var han snabbt på banan och vi fick till en bra konversation. @lararforbundet hängde på, liksom @mymarkup (Erik Stattin) och jsoderlund (Johannes Söderlund). Minst en person använde hashtaggen för statusuppdatering i Facebook, men det är ju en sluten värld som Twingly inte kan söka i (eller?).

Under konferencierandet växlad jag mellan att bevaka bakkanalen i laptopen när jag satt bland publiken och i iPhonen när jag stog på scen. När respektive föreläsare svarade på en publikfråga refreshade jag min browser och kunde bolla in bakkanalstankarna – även om dom inte var så många. När det gäller sökningen i mobilen skulle jag gärna se att Twingly erbjöd en kortare URI, tex ms.twingly.com/wsa08.

Några påpekade att det trådlösa WiFi-nät som Stockholms Handelskammare bjöd på i sina lokaler gick ner. Det stämmer i och för sig, något jag innan försökt förbereda vår värd på. Men WiFi är förmodligen inte deras högsta prioritet. Själv körde jag, och några andra, mobilt bredband (3 mycket svag täckning och Telia något bättre).

Summa kardemumma var det kul, givande och på sätt och vis skönt att öva bakkanalsanvändande på scen när trafiken inte var så stor. För den lär bli större framöver.

Uppenbarligen är det värsta approprieringsvågen just nu. Det vill säga att alla som kan lånar in varumärket Obama och vad han gjort för att bli USA:s nya president. Alla vet att Obama jobbat med sociala medier. Färre (inklusive undertecknad) har pejl på sakfrågorna.

Nåväl, via olika sociala kanaler har informationen om Prime PR:s kommande seminarium “Obama: The first tech president” nått mig.  Beskrivningen, även på dess Facebook-event, inleds med:

“Barack Obama är den första amerikanska presidenten som fullt ut har insett den nya teknikens möjligheter inom politikens område”

Isses. Snacka om att unga kids kan härja fritt. För dom har naturligtvis ingen aning om att tidigare presidenter har inte bara varit fena på att utnyttja samtidens “nya teknik” (som Nixon och TV) utan också utvecklat den.

Det blir nog ett väldigt intressant seminarium, och det menar jag utan ironi. Men jag är inte så intresserad av dom som frågar “hur kommer utvecklingen mot e-demokrati att se ut?” För egen del letar jag efter dom som har idéer om hur dom vill att det skall bli. Det vill säga inte bara förändring, utan konkret vad det nya går ut på. Gärna sådant som handlar om barn och ungdomar.

Egentligen ville jag sätta titeln till ”Kriskonversation med hjälp av Twitter”, men det vore dumt eftersom många av dom jag vill nå ännu inte googlar på begreppet konversation.

I December 2008 drabbades New Hampshire av en fruktansvärd snöstorm. Inom parantes hörde jag om ovädret direkt via Twitter och senare i olika podcasts. Snöstormen orsakade bland annat värre elavbrott än i höststormen Gudruns spår. Mer än hälften av delstatens hushåll och företag blev utan ström.

En av dom bästa, kanske den bästa, informationskällorna om elavbrottet och deras åtgärdande var twitterflödet @psnh. Mannen bakom den satsningen heter Martin Murray och arbetar på Public Service of New Hampshire, delsatens största elleverantör. I en otroligt inspirerande intervju av Jon Udell förklarar Murray varför, hur och effekter av hans tweetande. Bland annat konverserar dom kring:

• förberedelserna (twitterflödet fanns innan katastrofen)
• djupt mänskliga och sociala aspekter (det handlar om personer)
• massmedias roll (kunderna når källan, inte massmediet)
• kundtjänstpersonalen (istf informationsavdelningen)
• egna snabbsajten www.psnhnews.com (istf huvudkontorets långsamma)
• huvudkontorets reaktioner (dom vill lära sig av Murray)
• hur dom går vidare

Observera att i Nordamerika fungerar twitterprenumeration via SMS. Det vill säga att man kan få textmeddelanden från dom flöden man följer. Jag gissar att den kanalformen hade stor betydelse i snöstormsfallet. Efteråt har PSNH mha en serie videofilmer (på YouTube) sammanfattat händelserna kring elavbrottet under rubriken Record outage – record recovery. Jag började skriva det här inlägget på väg till London i onsdags. I går torsdag publicerade FiR ett avsnitt där Murray också intervjuats av Dan York. Jag hinner inte lyssna på det nu, så det är upp till dig att välja. Men uppernbarligen är det ett intressant case.

I nästa inlägg tipsar jag om ett aktuellt fall där Twitter använts i kriskommunikation.Vad är Twitter? Om du inte känner till den tjänsten så börja gärna med att kika på weconverses guide om mikrobloggar. Annars ser jag nu ett tillfälle att stimulera dig till praktiskt kunskapande om ett centralt fenomen.

Den senaste veckan har massor av folk i den sociala mediebubbla jag ingår delat med sig av insikter typ:

“det verkar som att Twitter tagit fart i Sverige”

Det är kanske lika insiktsfullt som att generalisera ett förändrat barbeteende kring Stureplan (plats i Stockholm) till dansbandstillställningar i Värmland (landskap åt vänster på kartan sett från Stockholm). Nåväl, även jag har fått ett par nya “followers” per dag till mitt huvudsakliga twitterflöde @weconverse. Senast i raden att följa just mig var @socialdemokraterna, vilket inte betyder att dom var först i etablerade politikerkretsar (tror centerpartiets @ingemarsdotter vann på mig). Jag noterar också att just sossarnas twitter-avatar sticker ut ordentligt rent grafiskt bland dom twitterflöden jag följer.

Orsakerna till farttagandet är oklara. Det kan vara Billy McCormacs @bmc2 förslag om hashtaggen #svpt (en slags sökbar etikett, testa på search.twitter.com). Eller så är det twitter.anvisning.se, en färsk katalog över svenska twittrare. En bidragande förklaring torde också vara det faktum att flera svenska massmedier och deras anställda skrivit och tweetat. Naturligtvis ingår nätverkseffekten, dvs att sociala medier växer exponentiellt. Åtminstone i början.

Eftersom så många nu använder twitter så borde du också göra det (bakomliggande socialpsykologiska teorin heter “social proof”). Bara att regga dig på twitter.com och köra igång. OBS! se till att få med en kort bio och gärna länk till din webbplats. Annars är risken stor att sådana som jag tar dig för spammare och struntar i att följa dig bara för att vi inte vet vem twittaren är. I övrigt har Markus publicerat en kanonsnygg introduktion, starthandledning och verktygsvägledning som är bra för dig som behöver sånt.

Det lustiga är att det är helt OK att bara börja. Finns egentligen ingen anledning att du först skall lära dig varför och dom strategiska konsekvenserna i ett konversationsperspektiv. För vi vet ännu inte hur det blir eftersom Twitter är såpass nytt. Även om early adopters som Joakim Jardenberg,, aka @jocke. reggade sig klockan 09:00 den 13:e september 2006.

Helt nytt är fenomenet mikrobloggande alltså inte. Och vi har massor av intressanta case, användningsområden och förväntade effekter. Exempelvis Mashables 10 Ways Twitter Will Change Blog Design in 2009 (tipstack till @SjobergAnnika).

I grund och botten handlar det om att personligen lära sig se och förstå nya möjligheter. Och du bör göra det innan dom nya kunskaperna behövs.