Vad kommer vara viktig kunskap framöver? Svaret kanske finns mitt under näsan på oss. Vi har bara inte brytt oss om att kolla, katalogisera och analysera. Kampanjen Varenda unges rätt till MVG! kan ge såväl inspiration som verktyg.

Sir Ken Robinson höll i höstas en föreläsning om Changing paradigms in education på Royal Society of Arts in London. Han inledde med frågan:

”How do we educate our children to take their place in the economies of the 21:st century, given that we can’t anticipate what the economy will look like at the end of next week?”

Jag beundrar Sir Ken, och framförallt alla de pedagoger och skolutvecklare, som faktiskt vågar medge att vi inte vet vilka kunskaper och färdigheter som är viktiga framöver. Men vi kan ana vilka de är. Liksom vi känner att det som var basämnen kanske inte längre skall vara det. Hur går vi då vidare? Den frågan sysselsätter mig ofta. Och i ett av dessa tankespår dök MVG-kampanjen upp.

Succestart för MVG-kampanj

För ett par månader sedan fick Micke Gunnarsson en idé! Bakgrunden var hans växande irritation/ledsamhet över att skolan sätter betyg på barn. Framförallt effekten att många av de senare känner sig stämplade som IG – Icke Godkänd. Tvärtom, precis som Micke säger, alla skall vara Mycket Väl Godkända under vår tid på jorden. Alltså startade Micke en kampanj:

”SÅ med denna kampanj så ska jag dela ut ett MVG (som även faktisk kan stå för Micke Villy Gunnarsson, hahaha) till varje ung människa jag pratar med!”

Sedan dess har kampanjen Varenda unges rätt till MVG! fått en egen webbplats, egen sida i Facebook (med nära 400 fans), en MVG-karta och såväl fysiska pins som symboler att sätta på sina avatarer. Vill man ha pins att dela ut kan man kontakta Micke, och sen positionera sig på kartan. Se där – i sig ett strålande exempel på kampanjbyggande i och med sociala medier.

Nu tror jag i och för sig fortfarande mycket på värdet av att sätta MVG på barn, när det gäller saker (”ämnen”) som vuxna tycker barn skall kunna. Liksom att, om processen sköts väl, kunna indikera var på skalan noob-MVG barnet i fråga befinner sig. Vi människor, stora som små, gillar att veta var vi står när det gäller nåt vi vill nå.

Naturligtvis skall alla veta att man kan inte vara bäst på allt. Och det oerhört viktiga i att förstå att dom som inte är lika bra som det jag är bra på är bra på annat. Plus att man ska odla sociala nätverk. Se kunskapsgrafer som kompletterar nodernas intressen, kunskap och kompetenser.

Ett passionerat exempel

Frågan är, vad är detta andra man är bra på (för viktigt)?

Fryshusets Gymnasium jobbar utifrån ungdomars Passionerade intressen. De intressen som Fryshuset jobbar med är: Musik (rock, soul, rap, musikproduktion), dans, teater, skrivare, bild och form, skateboard, basket och speldesign. Sen är det säkert en intressant utmaning att tolka  in detta som ämnen (enligt läroplanen) och att ge vettiga betyg. Jag anar en viss skillnad mellan vad eleverna själva tycker är viktigt och vad läraren måste väga in för att det skall funka i skolmaskineriet. Men jag kan naturligtvis ha fel där.

Min utgångspunkt är att det som barn och ungdomar (passionerat) intresserar sig för är en av nyckarna till om vad som kommer bli viktigt framöver. Dom bygger ju faktiskt redan ny mycket av sin framtid på egen hand. I och för sig alltför ofta utan vuxna, som oförstående inte ens tar sig tid att försöka hänga med, exempelvis när det gäller dataspel. Det skulle förvåna mig oerhört om inte den industrin kommer att bli en av de framtida ”basindustrierna”. Men hur skall vi hitta fler?

Där slår mig en tanke! Vore det inte läckert om kampanjen Varenda unges rätt till MVG! kompletterades med ett litet ”i” plus Vad.

iVad (mer)?

Alltså, människor som är nära ett barn vet vad det barnet är otroligt bra på, och vad barnet gillar. Hur vore det om alla som delar ut sådana MVG också försöker etikettera det som barnet i fråga är fantastiskt bra på. Inte bara en etikett, eller kanske ”tag”, utan flera. Man kan säkert använda något av alla fina etiketteringsverktyg som finns i sociala medier. Och göra någon slags analys av det som dyker upp när miljontals unga människors nya intressen och förmågor på så sätt katalogiseras. I sin enklaste form som etikettmoln.

Jag tror faktiskt att vi på den vägen kan hitta grunden till hur livet (och ekonomierna) kommer se ut framöver. Förmodligen inte världen nästa vecka, men om några år.

Vad tror du?

Om man (jag) just nu googlar efter ”Spelförståelse skolsverige” får man bara några enstaka träffar till inlägg här på min öppna blogg. Där har ni Facebooks dolda agenda i ett nötskal! Idén om Spelförståelse har verkligen tagit skruv och konverseras flitigt. Även om det inte märks på det öppna Internet, vilket är fult sjukt.

Pröva själv att söka på ”Spelförståelse skolan” eller ”Spelförståelse skolsverige” (länkarna söker hos Google, samma gäller hos  Bing). Några av träffarna är idrottsrelaterade, och inget pekar på innehåll i Facebook. Det borde inte vara så tycker jag. Men så är tyvärr fallet, eftersom Facebooks strategi är att sträva efter ett slutet system. Tvärtemot de frigörande idéerna bakom Internet – öppna standarder och öppen tillgång.

Att mina blogginlägg inte syns automatiskt inne i Facebook kan jag leva med. Vad jag däremot tycker är sorgligt är att mycket av det som sker inne i Facebook inte syns om man inte är inne i Facebook. Vilket dels alltså påverkar alla dom som söker information på Internet. Dels dom som valt att inte gå med i Facebook, än mindre anslutits till en i sammanhanget central Facebookgrupp. Där i det har fallet (den relativt osynliga) konversationen om Spelförståelse frodats.

Facebookgruppen Förändra Skolsverige! bildades som jag tidigare bloggat om för cirka tre veckor sedan. På denna korta tid har gruppen växt till nästan 500 ”medlemmar”. Medlem skall i och för sig tas med en nypa salt, eftersom många inte själva valt att bli medlem, utan ”bjudits in” av andra. Men aktiviteten i gruppen är hög samt diskussionerna många och djupa. Notera att det inte är en sluten grupp. Alla kan gå med och alla som är med kan bjuda in alla andra – som är med i Facebook det vill säga.

Efter att jag här i bloggen publicerat inlägget Epic Win: Spelförståelse som kärnämne? lade jag in en blänkare om det på gruppsidan i Facebook. I princip samma dag fick jag på bloggen en (1) kommentar och sex (6) omnämnanden i Twitter. Sedan dess har det inte hänt mycket här, men däremot inne i det slutna Facebook.

Under fem (5) dagar fick blänkaren över 150 kommentarer (varav max 25 från mig). Inledningsvis handlade en hel del av kommentarerna om vad jag egentligen menade med ”spelförståelse”. Så den tredje dagen publicerade jag här i bloggen uppföljningsinlägget Spelandet (mm) lär omforma medvetandet, som fick två kommentarer och en extern tweet. Till skillnad mot i Facebookgruppen där det snabbt dundrade in över 100 kommentarer utöver dom 50 som redan fanns!

Den 7:e januari skrev jag i Facebooks diskussion om min första blänkare:

”Jag stannar här (tänker försöka i alla fall, men det är knepigt när man knastrar av känslor och tankar). Bollen svischar vidare, den har gett massor. Men det finns så mycket mer intressant att lägga energin på i den här gruppen. Tänker direkt på trådarna om tex Klassrummen och Ledarskap”.

Bland andra Björn Kindenberg höll med, och konstaterade att ”inlägget antagit närmast metafysiska proportioner”. Likväl, den 10 januari lade Henrik Wideus på gruppsidan in ett tips (om Puenteduras The Educator’s game machine) och efterfrågade min första blänkare (som vid det laget av Facebook skjutits långt ner på gruppsidan). Nu, några dagar senare, räknar jag till 27 kommentarer bara på Henriks blänkare.

För mig personligen är det här ett dilemma. Jag vill ju gärna vara med där intressanta människor finns, i det här fallet alltså Facebookgruppen Förändra Skolsverige! Samtidigt tycker jag inte om Facebook. Att det är ett relativt slutet system är bara en aspekt. Andra orsaker till mitt ogillande är dess dåliga stöd för massor av sociala mediefunktioner, som exempelvis diskussionsforum.

Jag försöker så långt som möjligt dela med mig, och delta i andras konversationer, på det öppna Internet. Men jag är inte dummare än att jag ibland gör avkall för den goda sakens skull. Och alla människor som verkar i Förändra Skolsverige! verkar vilja gott. Mycket gott.

Tänk bara på vad och hur det vi gör skall synas.

Av samhällsbevarande anledningar tror många att svenska (språket, skriva och läsa) är evigt fundamentala. Vågar du känna på tanken att våra barn (och deras kommande) redan nu är på väg att skapa något bortom medvetandet? Jag tar risken, bland annat därför föreslog jag igår spelförståelse som kärnämne i skolan.

Det visade sig att många som vanligt valde att läsa det dom vill och inte det jag skrev. Kanske på grund av att jag (medvetet) var lite oklar. Jag menar alltså inte att spelförståelse som ämne skulle handla mest om att spela spel. Lika lite som att ämnet svenska inte bara är att läsa och skriva, där ingår litteraturanalys, källkritik och mycket mer. Inte heller menade jag lära sig andra ämnen genom att spela spel, ett slags pedagogiskt verktyg. Det senare är en öppen dörr, det vill säga helt självklart. Och i full gång i många skolor.

Fatta att boken fick oss medvetna

Walter J. Ong publicerade sin bok ”Orality and Literacy. The Technologizing of the Word” 1982. Boken finns numera även i Kindleformat, men jag har bara läst (och flitigt antecknat i) den svenska andraupplagan (1991). Här tar jag avstamp i kapitel 4 ”Skrivande omstrukturerar medvetandet”.

Notera att ord som ”publicerade”, ”bok”,  ”andraupplagan” och ”kapitel” alla är intimt förknippade med den skriftspråkskultur som tills nyligen dominerat människors medvetande. Dessa ord är viktiga begrepp för att förstå ”läsning” och ha goda kunskaper i  ämnet svenska. Åtminstone är den samhällsbevarande delen av mitt medvetande lärd/programmerad att tycka det. Som grädde på moset gjorde jag det här stycket till ett eget stycke, som en del av min skrivförståelse för att stödja din läsförmåga.

Nu är det dock så att människan inte alltid har känt till dessa begrepp. Och det gick alldeles utmärkt att leva sitt liv ändå. Tills det hände något stort. Det vill säga skrivkonsten, och än mer utvecklingen av trycktekniken.

”Utan skrivkonstens existens skulle inte den mänskliga hjärnan kunna tänka på det sätt den gör. […} Mer än någon annan enskild uppfinning har skrivkonsten omformat det mänskliga medvetandet”. (Ong, s. 42)

Ong, och flera med honom inklusive undertecknad, menar alltså att vi kan tänka, och tänker som vi gör som en effekt av dom teknologierna. Dessutom, och det här är extra viktigt. Det gav möjlighet att få andra förklaringsgrunder än dom religiösa. Dom vetenskapliga.

”En följd av den nya, exakt upprepningsbara visuella förklaringen [texter från tryckpressar] var den moderna vetenskapen”. (Ong, s. 147)

Utan boken, ingen vetenskap. Hoppsan.

Enter dataspel

Datorn i all ära. En ny teknologi som började märkas lite grand när Ong skrev sin bok. Jag spelade redan då en hel del datorspel. Och anade att det var något stort på gång. Men att dataspel skulle se ut som dom gör idag, det hade jag inte en tanke på. Inte heller att barn över hela världen skulle lira tillsammans, trådlöst uppkopplade. Eller att tvååringar koncentrerat skulle kladda på mammas padda så fort dom får chansen.

Är det inte så att datorspel blir viktigare än böcker? Som verktyg, miljö, kultur, you name it – när människan ånyo formar om sig för en ny värld.

Vad jag försöker göra är helt enkelt att tänka lite i förväg, det är ju en sån grej vi människor blivit bra på. Speciellt när vårt medvetande fått draghjälp av det trycksaksdominerade språket. Det vill säga den artefakt (av människan skapad) som varit vårt viktigaste verktyg.

Jag tänker så här. Vad händer om vi byter ut läsförståelse (där ämnet svenska på olika sätt är centralt) mot spelförståelse (där svenska förtfarande är centralt, men fått en annan roll)?

Lgr 11: kursplan i spelförståelse i grundskolan – not!

Jag klippte ut några stycken ur den ”utskriftsvänliga pdf” (dock inte klipp och klistravänliga kan jag tala om) versionen av ”Svenska” från Skolverkets webbsida om Lgr11. Sen testade jag att klistra in dom här nedan, fast jag bytte, strök och la till några ord. Pröva och se hur det känns när du läser. Nedanför talar jag om hur det kändes att göra.

3.17 Spelförståelse

Spel blir människans främsta redskap för att känna, konversera och skapa. Genom spel utvecklar människor sina identiteter, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha en rik och varierad spelförståelse är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

Syfte

Undervisningen i ämnet spelförståelse ska syfta till att eleverna utvecklar spelvärlden, inklusive dess kunskaper. Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- bygg- och mediespråk så att de får tilltro till sin spelförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla spelandet för att känna, tänka, konversera, kontrollera och lära.

Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att spela kritiskt och konstruktivt. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna spel, åsikter och tankar i olika slags miljöer och genom skilda medier. Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och bearbeta nivåer, enskilt och tillsammans med andra. Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker och kritiskt värderar information från olika källor.

Frustration

Det var otroligt frustrerande att börja skissa på en läroplan i spelförståelse, eftersom jag är mycket bättre på svenska. En del i frustrationen kommer från det faktum att jag inte kan bygga ett spel i stället. Typ ett planspel för spelförståelse.  Alltså jag har vare sig kunskaper i, eller verktyg för, att bygga en spelnivå som kunde låta oss spela vidare på idén att spela fram en läroplan i spelförståelse.

Lika stor var frustrationen att inte kunna speciellt många begrepp för det jag ville lyfta fram. Enkla saker åt det hållet är handstil (på papper) kanske motsvarar motorik (på kontrollerna) och faktaruta (i en artikel) motsvarar heads-up-display (i ett spelfönster).

”Janis” är i en kommentar till inlägget Spel som kärnämne? i bloggen metabolism oroad över minskad ordförståelse. Janis citerar Kortedala och Gamlestadens biblioteksblogg:

”En läsande sjuttonåring har ett ordförråd på 50 000- 70 000 ord medan en sjuttonåring som inte läser har ett ordförråd på 15 000 -17 000 ord”

För egen del är jag innerligt oroad över att dom som skriver läroplanerna verkar totalt noob när det gäller dataspel (mm), alltifrån terminologi till deras framtida betydelse. Tänk också på att sjuttonåringarna som inte ”läser” har ett annat förråd. Jag vill in i det. För jag känner att det är där framtidens godsaker finns.

Dags för nästa level i CoD:BO.

/Mason

In den gamla världen, där boktryckarkonsten föddes, upptäcktes behovet att ha språk som kärnämne i utbildningssystemet. I den nuvarande världen vaknar insikten om att spelförståelse kan vara central för bildningen. Eller?

Förstår du vad CoD:BO handlar om? Om inte, googla. Eller se dom första tre minuterna i videon nedan. Läs sen vidare.

Vi är språk.

Språk är viktigt för oss människor. På ett sätt definierande, vi är språk. Kanhända är jag lite extra inlåst i det perspektivet efter eftermiddagens otroligt inspirerande fikastund med Anne-Marie Körling. Jag hade bett om mötet eftersom jag vill närma mig Vygotskij, en slags mångårig samtalspartner till Anne-Marie.

Lev Vygotskij levde i (tsar)Ryssland mellan 1896 och 1934. Han var en pedagogisk teoretiker som blev känd i västvärlden på 1960-talet, alltså först efter sin död (lite om honom i svenska Wikipedia och en hel del i den engelska).

Enligt dom som kan mycket mer än jag, så har Vygotskijs tankar haft stor påverkan på utbildningssystem runt om i världen. Inklusive dom senaste svenska läroplanerna. Kanske mer när det gäller politisk ambition än praktisk verkstad i skolsalen. För idén att det skall vara tyst i klassrummen är nog inte speciellt Vygotskijsk. Ur Wikipedia: ”

Vygotskijs infallsvinkel brukar kallas sociokulturell, då han ser omgivningen som avgörande för individens utveckling och prestation. Med utveckling avser han tankeförmåga, språk, och mental och personlig utveckling. Utveckling sker enligt Vygotskij genom relationer, i synnerhet till föräldrarna, och strävar till den kulturella förståelsen (begreppsvärlden). Den kulturella förståelsen och den kognitiva utvecklingen kallar Vygotskij internalisation. För att ett barn ska internalisera begrepp och kunskaper krävs att det undervisas och har goda relationer med äldre (föräldrar, lärare, förebilder etc). Enligt Vygotskij påverkar alltså de sociala faktorerna intelligensen, som inte enbart beror av biologiska förutsättningar. Hans åsikt att språket är ett krav för tänkandet är viktig inom kognitiv psykologi.

Vygotskij levde dock i en annan tid än vår. I en värld och en tid då människor bara kunde mötas socialt i de fysiska (hemma/skolan) och litterära rummen (böcker). En logisk följd av allt detta (och naturligtvis mer) är att språk (skriva och läsa) varit central i läroplanerna. Ja, till och med två kärnämnen i dom senaste svenska läroplanerna (Svenska och Engelska).

Långsamt har det dock under året smygit sig in något bredare, som kallas Literacy, media literacy eller vidgat textbegrepp på svenska. Man har trots allt fattat att det finns bilder, film, ljud, osv. Men jag tycker att fortfarande springer verkligheten långt framför planläggarna.

Inget spel i nya läroplanen

Den ”nya läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11” är inte helt klar. Skolverket har dock publicerat några delar och jag har snabbtittat på en del av dessa. Endast i ämnet Musik hittar jag något av orden datorspel eller dataspel (”Hur musik används i olika medier, till exempel i film och datorspel”). I läroplanen för Svenska står det på några ställen om något som kallas för ”interaktiva spel”. Jotack, välkommen till historielektionen.

Hallåååå. Se er omkring. Vad gör barnen på dagarna, kvällarna och nätterna? En hel del vuxna också för den delen. Vi spelar dataspel.

Ni som sett något av mina fem senaste gig vet att jag långsamt smygt in trådar som sätter ljus på spelvärlden. Alltifrån hur den inspirerar skolans pedagogik till att den som industri är större än musik och film tillsammans.

Spelvärlden tar över

Videklippet ovan hör till ”How Videogames Are Changing the Economy: From Silicon Valley to China to media, they are leading the next productivity revolution. So hug a geek today” i dagens Wall Street Journal. Jag citerar ett stycke i mitten:

”Videogames will influence how next-gen workers interact with each other. Call of Duty, a military simulation game, has a mode that allows players to cooperate from remote locations. In World of Warcraft, players form guilds to collaborate, using real-time texting and talking, to navigate worlds presented in high-resolution graphics. Sure, they have funky weapons and are killing Orcs and Trolls and Dwarves, but you don’t have to be a gamer to see how this technology is going to find its way into corporate America. Within the next few years, this is how traders or marketers or DNA hunters will work together. No more meetings!”

Under 2010 verkar det som att vuxna äntligen börjat fatta sociala medier. Mycket tack vare Facebook. Under 2011 räknar jag med att många vuxna också kommer fatta hur social spelvärlden är. I många fall mer social än ”sociala medier” (datorspel ingår ännu inte i svenska Wikipedias artikel om begreppet).

Kärnämnet spelförståelse

Sociala spelvärldar kommer förmodligen dominera som rum för socialt samspelande i den närmaste framtiden. Min logiska slutsats blir att dessa rums språk (begrepp,  kultur, teknik, etc) blir central när barn (och vuxna) bildar sig en framtid.

Är det inte dags att ha spelförståelse som ett kärnämne? Svenska och Engelska kan ingå som delar. Det vore ett epic win.

Välkommen till ett spännande år. Nu sätter jag mig framför CoD:BO på min Xbox360 och slänger mig in i nästa level.

[Uppdatering: I nästa inlägg utvecklar jag vad spelförståelse skulle kunna handla om].
[Uppdatering 2: den 14/1 publicerade Mathias Poulsen ett inlägg som bla beskriver Game literacy].

(Tipstack till @RobinTeigland om WSJ-artikeln).

Naturligtvis vill jag vara med och Förändra Skolsverige. Men framförallt vill jag sätta fingret på att det är inte Skolans förändring som är central. Utan skönast är insikten om att Skolan är en förlegad idé som måste ersättas med ett nytt systemtänk i samhället.

Två dagar innan Nyårsafton 2010 startade Camilla Rudevärn Facebookgruppen Förändra Skolsverige. Sen anslöt hon flera andra till gruppen, som i sin tur anslöt fler, som anslöt fler… Och på den vägen kom jag med. Dagen därpå publicerade Rudevärn ett dokument som inleds med texten:

”Vi, Camilla Rudevärn IKT-pedagog och certifierad coach och Kristofer Skogholm IKT-pedagog, actionlearner och skolutvecklare, som har startat den här gruppen har gjort det för att vi tror att TILLSAMMANS och DELA är den mest framkomliga vägen för att Förändra Skolsverige”.

Två dagar efter Nyårsafton har gruppen 247 ”medlemmar” (inom cittatecken, för det är i fejan-betydelse). Diskussionen har under nyårshelgen varit tämligen livlig. För en knapp timme sedan la Stefan Pålsson upp ett inlägg om Youtube-videon Education Future Search (ovan), med förklaringen: ”150 sekunder som sammanfattar behovet av nytänkande kring skola, utbildning, undervisning och lärande”.

Videon (262 visningar just nu) uppges vara skapad och publicerad av Darren Carrel, Assistant Principal Saskatoon Catholic Cyber School. Den är i mitt tycke inte unik, men intressant på många sätt. Stilen (mashup, med tveksam rättighetshantering ;), innehållet (vad som sägs), sammanhanget (Carrel skall ha den som ”introduction to a TADO Future Search for cyber education at the Saskatoon Catholic Cyber School) och framförallt formen (en video i sociala medier). Därmed kan den lätt delas vidare, precis som Stefan och jag gjort.

2011 börjar bra. Ett nytt nätverk är fött. Det kompletterar flera andra, tex Dela! (1800+ självvalda medlemmar). Jag är övertygad om att insikten växer om att en förändrad Skola kanske inte är lösningen. Det finns väl andra sätt att utbilda än att stoppa ungarna i Skolan. Dessutom gör Skolan så mycket mer än ”utbildar”.

Vad menar man med ”en bra utbildning”? Jag tror att många ”lärt sig” tänka på en fin skolgång med akademisk examen som slutmål. Varför tänker man så? Och skall det vara så som man bör tänka?