Vad är egentligen Matematik, varför är den så viktig och skall den vara det i fortsättningen? Mitt svar: Matematik är en luddig växande koloss som varit superviktigt, men dess betydelse i samhället borde tonas ned. Och på vägen ges en värdefullare mening.

Idag lanseras nya Skolvärlden.se (Lärarnas Riksförbunds tidning), där jag i Opinionssektionen återfinns i en intervju under rubrikerna ”Lägg ner matematiken” och ”Byt matten mot musik”. Journalisten Fredrik Nejman hade fått i uppdrag att fråga om min syn på just matematiken. Då får man köpa läget, även om jag tycker att det finns viktigare saker än matte på agendan. Men nu är vi där, så låt oss hålla oss till ämnet, eller vad det nu är.

Expansion bortom vardagsnytta

Vad är viktigast, att veta hur man deriverar eller hur Wikipedia fungerar? Självklart det senare, för där står inledningsvis:

Matematik (av grekiska máthema, ”vetenskap”) är läran om abstrakta kvantiteter, strukturer och mönster. Matematiken består av metoder för att beskriva och analysera abstrakta samband, och kunskap i form av redan härledda resultat. Viktiga områden är aritmetik, talteori, algebra, analys, geometri, topologi, mängdteori och statistik, bland många andra.
Matematiken är helt abstrakt och skiljer sig på så sätt från naturvetenskap. Den är inte empirisk prövbar, utan bygger på axiom, och därför är den enligt vissa definitioner ingen vetenskap. Dock används den inom flera vetenskaper – huvudsakligen, men inte enbart, naturvetenskapliga sådana – som ett verktyg för att formulera och lösa problem

För en dryg vecka sedan kunde vi hos Claes Johnson on Mathematics and science läsa ett intressant inlägg med rubriken Skolmatematiken Är Död: Länge Leve Mematik-IT. Han skrev bland annat:

”Skolmatematiken har blivit till en meningslös exercis vars enda syfte är att få eleverna att tro att matematik är synnerligen användbar i livets alla skiften även om bara ett lite fåtal själva kan få uppleva detta goda”.

Professor Johnsons förslag är att inrätta det nya ämnet Matematik-IT som ett övningsämne, där grundkunskap gör det möjligt att klara det dagliga livet inkl privat ekonomi, dator och webb. Rubriken på hans relaterade Newsmillartikel är Matematikundervisningen måste moderniseras för att passa nätet. Han skriver också ”kärleken är matematiken evig men dess föremål växlar…Alla använder idag IT och därmed matematik”. Apropå hur omfattande ”dess föremål” har blivit, se Skolverkets Kursplan för Matematik. Eller läs Ann-Marie Körlings och Marie Anderssons superinspirerande blogg Matematikundervisning.se. Där kallar dom (nästan) allt för Matematik. Varför då? Jag sticker inte under stol med att det verkar som att dessa kvinnor får sina unga elever att börja älska matte. Men är det Matematik dom älskar, eller massa namnslöa saker som gör livet roligare, enklare och meningsfullare?

Notera också en av Johnsons poänger: behovet av ”matematisk kunskap” är olika för olika personer. Eller som jag sa under intervjun med Skolvärlden: dom flesta behöver bara 3 % av den matte dom fått lära sig (iofs en siffra huggen ur luften). Alltså, om man typ tvingats lära sig 100 mattesaker i skolan, så är det bara tre man har nytta av efteråt. Visst slöseri liksom. Då är det nog bättre att ta bort 96 saker och få tid att kunskapa om något vettigare i stället.

Åter till frågan om vad Matematik är. Det kanske är så att en professor i matematik vill kalla allt för matematik, men det vill inte jag (som kallar allt för marknadsföring ;). Varför kalla en massa saker för just matematik?

Matematik och varumärken

Efter mitt inlägg om Macrowikinomics fortsätter jag gärna med namnfrågan, även om det blir ganska kortfattat. Det finns i världen något som kallas kolsyrade drycker (eng. carbonated water). Ingen modern människa dricker kolsyrade drycker. Vi konsumerar Coke, Fruktsoda, Indian Tonic Water, Pommac, Ramlösa och så vidare. Att ”konsumera” betyder här mer än att dricka. Vi stärker vår självbild genom att beställa in Ramlösa och visar oss coola genom att halsa Pepsi Max.

Slutsats, kalla det inte för mattematik, skapa läckrare namn till ämnets föremål som därmed blir en uppsättning vassa verktyg i den varumärkta världen. Det är den miljön som dagens unga är vana att hantera. En värdeskapande värld som bygger identiteter och mening för livet. Annars är ett alternativ till nya namn att ändra uppfattningen om matematiska begrepp. Festis var trist, så experterna positionerade om varumärket. Algebra är – hur cool som helst, eller? Hur ball är du i bastun om du drar lite aritmetik? Nä, det blir nog ett knäppa upp en Norrlands Guld.

Matematik är sannerligen inget starkt varumärke hos den stora massan. Förutom som slagträ i den utbildningspolitiska debatten. Se gärna Peter Ellwe som på Teachmeet Skolforum 09 [länk uppdaterad 2011-09-13] snabbt förklarar hur deras elever lär sig vardagsmatte utan att ens fatta att dom lärt sig ”matte”. Det existerar kanske en professionell och skolpolitisk poäng i att lära ut ”matematik”. Samtidigt saknas det en mänsklig vardagspoäng i att dricka ”kolsyrade drycker” eller svänga sig med matematik.

Med andra ord skall ”Matematiken” bort som kärnämne, för att det som begrepp för många är luddigt, värdelöst, tråkigt, läskigt och negativ. Nu går vi vidare och tittar på varför Matematiken (inte) behövs och vad som kan vara viktigare.

Okända behov

Det finns värdefullare saker i livet än Matematik. Under intervjun högg jag till med musik. Delvis för att provocera, men framförallt eftersom musik genomsyrar livet mer än matematik. Alla använder idag musik och därmed IT, vill jag påpeka. Mer musik hör framtiden till. En framtid där känslor, meningsfullhet och sociala relationer borde få större betydelse än ingenjörers verk. Dessutom behöver vi mer än musik. Frågan är bara vad – som är viktigt?

Jag beundrar alla lärare, skolledare, skolfacksföreträdare och ansvariga skolpolitiker som vågar säga ”vi vet inte vilka kunskaper som behövs när dagens barn blivit vuxna”. Många har insett att globaliseringen, den datorbaserade teknologirevolutionen, hög bildningsnivå och ökad välfärd förändrar samhället och dess behov i grunden. I det läget är det rätt konstigt att säga att Matematik fortsatt skall ha en central roll. Ungefär som att under den industriella revolutionens hävda att alla måste lära sig plöja åkrarna bättre. Trots att smartare personer insåg att många medborgare med goda mattekunskaper var en förutsättning för utvecklingen. Alltså då, inte nu.

Kanske är Digital Kompetens viktigare än både matte och musik? I Skolverkets Omvärldsbloggen sammanfattar Stefan Paulsson två internationella evenemang i London med orden Tänk om skolan. Han länkar också till sex videointervjuer, skickligt genomförda av Catja Färdig, Lovisa Feist och Daniel Tano, gymnasieelever vid YBC Nacka. Ett av videoinslagen är tre minuter med Mikael Damberg, (S) Riksdagens utbildningsutskott. Damberg säger bland annat:

”Digital kompetens är en kunskap och färdighet som dagens elever och morgondagens arbetare och medborgare behöver. Och då måste man få in det i utbildningen. Då är det inte ett särskilt ämne, utan ett sätt att faktiskt hantera information och kommunikation på ett helt annat sätt än man gör i många skolor idag”.

Intressant, matematik är ju ett särskilt ämne. Dambergs logik medför att utbildning i matematik är skilt från ett faktiskt sätt att hantera information. Hoppsan, även om det nog är en orättvis tolkning av vad Damberg hastigt säger. Men det ligger något i det där att fundera på ”ämne”. Oavsett ämne eller ej, om Digital Kompetens skall in så måste nåt annat ut. Jag föreslår att matten ska bort. Eller åtminstone på kort sikt stryka på foten.

Tänk med Computing literacy

För något halvår sedan hörde jag ett tankeväckande avsnitt i ett poddradioprogram. Tyvärr hittar jag det inte nu, men det handlade om den typen av kunskap, begrepp och verktyg som datorvetenskapare använder professionellt. Framförallt om hur värdefulla dom insikterna är även i vardagen. Långt mer än den lilla detaljen att jag lärt mig skriva effektivt på ett tangentbord. (Jodå, alla elever ska fortfarande bara lära sig skriva med penna på papper).

Jag är exempelvis lite bildad i sorteringsalgoritmer och namnkonventioner. Något jag ofta har nytta av i helt andra sammanhang än systembyggen. Jag vill minnas att dom i podcasten kallade det ”Computing literacy” eller ”Computer literacy”. Så jag googlade lite och hittade Robb Cutler som förklarar:

”Computing literacy *is* about knowing and understanding the fundamentals — the big ideas, if you will — of computer science. It is about understanding how computing simulates the real world by modeling real world processes. It is about understanding basic algorithms and algorithmic techniques and how we can solve complex problems using simple concepts. It is about understanding abstraction and how it helps us manage complexity. It is about understanding the theoretical and practical limitations of computing, knowing that they affect what types of problems we can solve and how quickly we can solve them.”

Se där, vi kommer kanske en bit på vägen genom att säga Hejdå Matematik och välkommen Digital Kompetens, eller Computing literacy.

[Uppdatering 2010-02-01: via Nationellt Centrum för Matematikutbildning ser jag att Eva-Lotta Hultén i går hos Aftonbladet skrev om liknande tankegångar under rubriken Mattebluffen].

Våra barn och ungdomar är inte bara infödda digitalt. Dom är också bildade i att med hjälp av varumärken bygga sig och sina liv för en aldrig tidigare skådad framtid. Hur vill vi vuxna se den, och kan vi påverka det som sker? Om inte annat är det dags för lärare att sno marknadsförarnas verktyg och uträtta stordåd!

[Uppdatering efter gigen] Tack alla ni för att jag fick vara med och för alla frågor och inspirerande kommentarer. Ny har jag laddat upp mina bilder från föreläsningen (4,8 Mb) respektive seminariet (3,1 Mb). Via Slideshare är dom dessutom inbäddade här nedan. Jag lägger en länk till videoinspelningen av föreläsningen när den kommer upp.

ikt inspiration 2010 är ”en inspirerande studiedag fär Sollentuna kommuns skolor och gymnasium”. Där erbjuds deras lärare att ”lyssna till några av Sveriges mest intressanta pedagoger och forskare berätta om vår väg in i kreativitetssamhället”. Förutom en konstig meningsbyggnad, är nog ”lyssna” ett skrivfel. Dagen innehåller nämligen en massa seminarier och workshops, där aktivt deltagande gäller.

Men det blir också föreläsningar, med; Sugata Mitra – Hole in the Wall projekt (även som TED video); Elza Dunkels – Ungdomarnas nätkultur; Bodil Jönsson – Vi lär som vi lever; Mathias Klang – Upphovrätt, hur gör vi då?; och sist kommer Richard Gatarski (utan att finnas i WIkipedia). Min idé är att inspirera och provocera runt skolans möte med marknaden.

Vi börjar med lite frågande provokation.

Hur i hela friden kan man kalla en sån här fin satsning för ”Studiedag 2010”? Kunde ingen komma på nåt mer kreativt?

Macrowikinomics blir eventuellt namnet på den bok som kanske ligger på allas läppar om något år. Många lägger ner oändligt mycket tid på att ge rätt namn åt böcker, varumärken och människor. Betänk att barn som hette Elmer och Bertha faktiskt var mindre intelligenta än andra barn.

Det är ju självklart, om man heter Elmer eller Bertha så måste man ju vara dum. Vilket bekräftades för många år sedan i en studie som tittade på sambandet mellan intelligenskvot och namn. Namn är alltså viktigt. Vilket är en etablerad sanning inom marknadsföringsområdet.

[Uppdatering 2010-01-24: I går tillkännagjorde Tapscott att bokens titel verkligen blir MACROWIKINOMICS (se nedan) och att publicister och förläggare är i extas. Så jag ändrade det här inläggets titel och strök det som förut varit oklart].

Richard Gatarski

Mitt namn är Richard Gatarski, därav richardgatarski.com. Här har jag ambitionen att bidra till att vi tillsammans skapar världens bästa start i livet för dom vi kallar barn. Men just nu är allt en smetig röra.

Varför jag heter just Richard Gatarski är en mindre viktig fråga. Jag började delvis den här resan med Skolmarknad.info: ”en oberoende utsiktspunkt för alla som är intresserade av skolrelaterad marknadsföring”. Sen tillkom Weconverse.com: ”ett socialt medie-projekt [som] utgår från mitt föreläsande kring historiska, samtida och framtida frågor som rör medier, marknadsföring och grundläggande utbildning”.

En litet steg på vägen var namnndringen i Twitter. Nu förbereds ett större kliv. Vi fortsätter genom att försiktigt sticka ner fingret i smeten för att smaka på tre ledande frågor.

Här är en studiedag

Nyss slängde jag ur mig en liten provokation om Studiedag 2010. Den uppfattning jag har om begreppet Studiedag fångas kort och koncist av Wikipedia:

”Studiedag är en sammansättning av de två orden studie och dag. En studiedag är kortfattat en dag då man studerar. På arbetsplatser eller skolor har lärarna eller arbetarna studiedagar där de istället för att ha en vanlig arbetsdag, går på utbildningar, vilket i sitt fall leder till att eleverna får en dag ledigt då deras lärare inte är närvarande”.

Lärarna tar ledigt från jobbet för att lära. Smaka på den du! Själva idén kan ju knappast anses vara modern. Och namnet är väl lite som Bertha. Självklart hjälper det med en gnutta marknadsföring, dvs att ge Studiedagen ett bättre namn. Men det behövs mer än så. Exempelvis goda exempel. För onda dräller det av.

Fråga 1: Finns det en svensk skola där lärare lär sig hela tiden och dom har speciella dagar som heter nåt bättre än Studiedag?

Skolan är omsprungen

Med skolan menar jag samhällsinstitutionen Skolan. Den var bra. Fast nu har ungarna redan sprungit om skolan. Dom lär sig så mycket, förmodligen det mesta, utanför skolan. Med verktyg, tankemönster och upplevelser som dom flesta skolor inte velat/hunnit ta tag i ännu. Vart har ungarna lärt sig leva med Pokémon, Nintendo, MSN och YouTube. Knappast i Skolan. Dessutom är det mycket mer än utbildning som står på spel.

Observera, jag skriver ”dom flesta” eftersom det trots allt finns gott som skolor som ligger långt före sina  elever. Och jag har förmånen och glädjen av att få vika lite tid åt att hjälpa elever, skolpersonal och andra skolintressenter att bli bättre.

Min slutsats är alltså att skolan, och dess kärnämnen, inte längre behövs. Vilket av andra fångas genom mer uppmärksamhetsskapande rubriker som ”Lägg ner skolan”. [Plats för en okänd rubrik ”Lägg ner matematiken” och länk till en intervju med mig i Skolvärlden som relanseras senare idag].

Vår framtid är värd något bättre än Skolan. Vi behöver något nytt.

Fråga 2: Varför har vi en Skola?

Detta är stort

En fotograf som vill fånga något stort sätter på ett makroobjektiv. Makro slänger man ofta in framför ett annat ord för att tala om att det handlar om saker med vitt omfång. I det stora hela är Skolan bara en liten del av samhället. Det dräller av andra institutioner – som alla hänger ihop på ett relativt komplicerat sätt. Likväl verkar det vara Skolan som diskuteras när man funderar på framtiden, barn och ungdomar. Trots att det handlar om så mycket mer. Saker som kanske inte Skolan skall ta hand om.

En av dom som under många år analyserat det som händer kring ny teknik och nya människor i ett affärsperspektiv är Don Tapscott. Efter förra boksuccén Wikinomics (som jag verkligen kan rekommendera) är han och medförfattaren Anthony Williams på gång med en ny bok där de säger:

”we can reinvent and rebuild just about every institution in society for an age of networked intelligence. Many of the organizations and institutions that have served us well for decades, even centuries, are stalled. The pillars of economic and social life that grew from the industrial economy have come to the end of their life cycle.”

Dom flesta människor har nog en ganska vag uppfattning om hur en (läro)bok kom till. För den gruppen är det svårt att till fullo fatta den enorma förändring som sker i kunskapssamhällets gamla kärna. Lika obegripligt är det för dom som kunde bokproduktion, men inte förstår det som kallas webb 2.0 eller sociala medier. Ta det här med namnet, som alltså är så otroligt viktigt.

Den 8 januari publicerade Tapscott och Williams ett blogginlägg med rubriken What Should be the Title to The Sequel to Wikinomics? Själv märkte jag det samma kväll, genom en tweet där Tapscott glatt berättade om den enorma responsen i form av kommentarer och disqussioner. Mitt i natten (efter vin och reflektioner på Ålands hav) slängde jag in min första idé. I går, efter flera hundra olika namnförslag och täta konversationer, meddelade Tapscott att författarna själva tänt på ”MACROWIKINOMICS: Rebooting Business and the World”. Dock oklart om det blir det namnet, eftersom förläggare och andra skall säga sitt.

Inte för att mina synpunkter hörsammats speciellt mycket, men namnet Macrowikinomics har sina poänger. Principerna är samma som i Wikinomics. Men det handlar om större saker än att nuvarande organisationer och institutioner tar till sig nya verktyg. Vi måste bygga om hela verkstan, så att säga. Det område jag rör mig i är bara en del i något mycket större. Men någonstans måste man ju röra.

Fråga 3: Varför tror folk att framtiden behöver en Skola?

Välkommen till en kreativ konversation. Med målet att skapa världens bästa start i livet för dom vi hittills kallat barn. Det blir en pusselbit i tankarna bakom Macrowikinomics (om den nu kommer heta det).

[Update after the gig] Whow – what an audience you are! Look at all the pictures in the photostream and all the things hashtagged as #SPECIE2010. Thanks for all the comments and special thanks to all of you that decided to follow @RichardGatarski on Twitter. I have uploaded my handout as 6 slides/page (pdf 6.7 Mb) and as a show on Slideshare (notice how related presos are automatically found there). Regarding ”what’s the next thing”, stay tuned for Graeme Codrington’s key note. Later on I’ll publish a special post on Augmented Reality. A few links to stuff I talked about: Trojangames.co.uk (condom brand building pre YouTube); Judith Wolst on Passion; Robin Teiglands slides on Leveraging Networks and Social Media; Melody’s video Breakup; and – if you are interested in research on how young people think about the Internet, check out Elza Dunkel’s dissertation and Danah Boud’s wonderful work. Remember, mind is more important than technology. Be Safe, which is more than Secure ;)

[Update 2010-02-03: I am preparing my preso. Now setup so that when you E-mail photos to species@gatarski.com, they will show up in the weconverse Flickr photostream tagged as SPECIES-2010.]

F-Secure is ”the global leader in providing security as a service through operators”. SPECIES is their ”worldwide ecosystem conference for F-Secure Operator Partners. Its objective is to increase the exchange of best practices among participating companies and to enable a dynamic environment for networking”.

SPECIES 2010 (link for SPA-members) takes place two days in Vienna and will be opened by Pär Andler (Head of Operator Marketing, F-Secure) and Kimmo Alkio (CEO and President, F-Secure Corporation). Following them, I will make a key note presentation on Passion around the question:

How you can get excited about things you have always worked with /about things you don’t have a clue what they are / about things you know are the right ones (even if others don’t) , and keep that enthusiasm despite the obstacles you may face?

Whow, that is a good question! Tho two other key notes will be delivered by Dr. Graeme Codrington (TomorrowToday) and Timo Vuorensola (AD, Director, Energiaproductions, Wreckamovie). I highly recommend checking them out! (The event is by invitation only, but you can google or follow their links, in particular to Codrington’s After Shock and Vuoransola’s Wreckamovie.

[Uppdatering efter giget]: Whow vilka kvällar, ni rockar! Tack för tillfället att få dela lite historiska tankar och framtida idéer. Nu när Stockholmsgängent festar loss sitter jag på en snöig parkbänk (inte sant) och efterarbetar. Har bland annat laddat upp mina bilder (pdf 3,8 Mb) och skjutit upp dom i det sociala mediet Slideshare. Livevideoarkiven hittar ni hos Bambuser för: hela giget via notebooksändning i Malmö respektive Stockholm; iPhoneklippen på er i publiken i Malmö respektive Stockholm. Ni kan också se hela trailern för Project Natal (jag visade bara ett klipp) och Sixth Sense (som jag inte ens hann med i Stockholm). Till dig som tipsade om Asimovs tankar kring om vi kommer träffas i framtiden: vi kommer alltid ha köttmöten. Till sist, ”fantastiskt ös på Münchenbryggeriet #Cygate10” – se den tweeten och mer i bakkanalen!

Cygatedagarna är ett årligen återkommande event som arrangeras av Cygate – ”Nordens ledande systemintegratör inom data- video- och telekommunikation”.

Cygatedagarna 2010 genomförs den 11 februari i Malmö och den 18 februari i Stockholm. Temat är Realtid – här och nu – alltid live. De bjuder på Unified Communications, videoteknik, digital media, säkerhet, lagring och spännande kundcase. Moderator är Fredrik Berling och bland talarna ingår Bengt Lundgren (VD Cygate), Johan Toll (CIO Cygate AB), Stig Waldemarsson (Cygate AB), Niklas Dahl (Säkerhetsexpert Cygate AB), Mats Mägiste (Cygate), Ulf Gustavsson (Gruppchef IT-drift på CSN), Marie Säleby (IT-chef Solhagagruppen), Mikael Brandrup (Cygate) och Staffan Lindberg (trubadur).

Jag har ett avslutande key note döpt till Live 2.0:

Vad är det vi har hört talas om, men kanske inte riktigt förstått, när det gäller sociala medier och Webb 2.0? Live demonstration av de senaste verktygen och vad de kan vara bra för. Praktiska råd för den som vågar utmana gamla tankesätt.

Dom här gigen är extra spännande. Delvis för att arrangören är en leverantör av alla möjliga saker som behövs för modern konversation, med ambitionen att använda det de har under evenemanget! Men, framförallt eftersom publiken verkar tycka att dom nya sociala medierna inte är något för dom (seriösa?). Jag undrar om dom förstått…

Facebook är utestängt från Cygates egna nät, men där finns både grupper och fan page för Cygate. Dom gjorde också förra året ett försök med hash taggen #Cygate09. I princip ingen respons. @Cygategroup har ett (1) inlägg från förra året och 16 följare.

Skam den som ger sig. Jag föreslår #Cygate10 så får vi se och göra.