Miljoner egyptier fick nog och slängde ut en illa fungerande statsapparat. På samma sätt, om än med en synnerligen orättvis metafor, hoppas jag att tiotusentals skolmänniskor i Stockholms stad vågar säga stopp och helt enkelt vägra använda dess Skolwebb från och med den 24 februari 2011.

Ur Utbildningsnämndens verksamhetsplan 2011 för ”en skola i världsklass” (Stockholms, om någon undrar):

”Ett arbete för att utveckla digitala lärresurser kommer att påbörjas samtidigt som utvecklingen av Stockholm Skolwebb gällande elevdokumentation, frånvarorapportering och som pedagogiskt verktyg fortsätter”.

Utvecklingen av Stockholm Skolwebb??? Jag bara undrar, NÄR har Stockholm Skolwebb (SSW) utvecklats över huvud taget? Den är enbart invecklad, och borde som sagt avvecklas. Eller rättare sagt tvärstoppas.

Häromdagen fick jag ett mejl från en som ”jobbar på en skola i Stockholm sen 5-6 år tillbaka”. Mejlet handlade om Stockholm Skolwebb och vad som hänt sen sist från mitt håll. Gamla och minnesgoda läsare kommer kanske ihåg mina inlägg Stockholms Skolwebb suger skitsurt (feb 2008), Hur blir det  med Stockholms skolor och webben (juni 2008), samt Stockholm (o skolwebben) blir mycket bättre (aug 2008).

I det sistnämnda skrev jag lätt optimitiskt: ”med andra ord blir det mycket bättre framöver, även om saker och ting tar tid”. Orsaken till glädjen var att jag då hade fått god kontakt med Utbildningsdirektör Thomas Persson. Och senare klara signaler att förvaltningen hade förstått att: problemet var stort; få igång funktionaliteten i nuvarande system var högsta prioritet; och omedelbart skulle specifikationer på ett helt nytt system (att ersätta SSW, Fronter, mm) arbetas fram.

I dagsläget kan man konstatera att inget av detta har hänt. Hösten 2009 gav jag helt upp att försöka påverka såväl det gamla som det nya åt något håll. Möjligen hade jag mig själv att skylla, eftersom all min inspiration dragits in i ett svart hål. Hade helt enkelt inte kraft att kämpa vidare. Strax innan sommaren hade jag gjort ett försök att förstå vad Utbildningsförvaltningen ville med ”ett helt nytt system”. Det lilla gehör jag eventuellt hade där ägnade jag åt att försöka knuffa nysatsningen i en öppen, flexibel och crowdsourcad riktning.

Systemet suger mer än tidigare:  Delvis eftersom fler tvingats använda Stockholm Skolwebb. Men framförallt eftersom resten av den digitala världen utvecklats så att eländet framstår som än mer bakom flötet. Vilken stockholmsförälder som helst kan med mobiltelefonen köpa en frukt i tunnelbanan, rösta på bidrag i Melodifestivalen, betala parkeringsavgiften och kolla i Facebook för att se om någon kompis är i närheten. Men glöm att du kan anmäla sjukt skolbarn den vägen. Nä, då är det åtta (rätt förvirrande) steg och cirka 30 knapp- och mustryckningar i stationär  dator som gäller. Precis, P R E C I S, som för tre (3!) år sen. Det mina vänner, det är ingen ”fortsatt utveckling”.

Nåväl, det är det relativt lilla elände som vi föräldrar utsätts för av oansvariga politiker och tjänstemän. Värre är det för  skolornas pedagoger och administratörer. Ta den lilla detaljen att dom måste skriva ut alla elevomdömen på papper, eftersom ingen kan lita på att alla föräldrar kommer åt uppgifterna om deras barn. Och att jäktade lärare måste föra in frånvaro i systemet, eftersom andra vägrar (inklusive undertecknad). Varför så mycket tjat om ”frånvarorapportering”? Jo, för det är precis vad både Utbildningsministern och Utbildningsförvaltningen (i sin verksamhetsplan när det gäller ”IT”) hela tiden tjatar om. Vilken utveckling?

Åter igen till mejlet jag fick och där avsändaren bland annat skrev:

Jag har hur som helst blivit tillfrågad om att sitta med i skolans ”utvecklingsgrupp” på min skola och på tisdag denna vecka så skall vi ha möte med [personer från centrala förvaltningen] Jag undrar helt sonika ifall du eventuellt har några tips på saker att ta upp? Eller tips på konstruktiva lösningar att diskutera? Jag skall delta i egenskap av pedagog och jag har givetvis lite tankar om vad som skulle kunna förbättras/förenklas, men de tekniska aspekterna…? Några tips? Eller något annat som du tycker man borde ta upp?

Även om  mötet i fråga förmodligen redan har ägt rum så har jag alltså bara ett tips: visa civilkurage. Våga störta Skolwebben över ättestupan. Vägra helt enkelt använda eländet.

Pedagoger har viktigare uppgifter här i livet. Till exempel att möta sina elever i pedagogiska samtal; att tillsammans med kollegor planera inspirerande kursmål; att reflektera över hur dom nya läroplanerna kan tolkas i en skolutvecklande riktning; att förundras över glädjen i ögonen hos ett barn som helt plötsligt förstår; att testa bokbloggande som pedagogik; att gå med i Dela! och så vidare.

(Sen är det en helt annan fråga hur i hela friden det kunde bli som det har blivit. Och vad man kan göra för att minska risken för att det händer igen).

Inlägget postades torsdag 17 februari 2011 klockan %H:%M och finns under Skola. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.