För att gå rätt på sak så skyller jag på att även forskare styrs av hårdvaluta. Ingen cred ingen blogg skulle man kunna sammanfatta mina tankar. Detta apropå att Anders Mildner bloggar i Sydsvenskan under rubriken ”Universitetet, var god dröj” Han är rätt frustrerat över att universiteten inte hänger med i utvecklingen och skriver bland annat:
Men om lärosäterna tog den tredje uppgiften på allvar, borde de väl jubla över att de anställda försökte möta omvärlden i en tvåvägskommunikation? Och låta bloggandet bli en naturlig del i arbetstiden? Och snabbt se till så att man lade in bloggarna under sina egna sidor och därmed kunde föra in den utåtriktade verksamheten under lärosätets tak?
Jag skulle kunna tillbringa månader och år att bara orera om den här saken. Jag gav ju för 10 år sen upp idén om att publicera en elektronisk avhandling. Och det lilla jag hinner få ur mig nu borde egentligen ha hamnat i ”Richard Gatarskis SU-blogg”. Men det bloggverktyg som Stockholms universitet tillhandahåller är undermånligt. Se bland annat Läge att frysa denna blogg som jag publicerade för snart ett år sedan. Till exempel kan jag inte där bakåtspåra till Mildners inlägg.
Varför bidde avhandlingen då i mitt fall en bok och ingen webbplats, CD-ROM, blogg eller dylikt? Svaret är enkelt. Mina bedömare fattade inget annat samt att den akademiska hårdvalutan är publicerade artiklar. Underförstått forskarnas gratisskrivande i vetenskapliga tidskrifter. De språkrören är så hårt kommersialiserade att Rasmus röj i upphovsrätten framstår som en parantes i det post moderna projektet/n. Erik Stattin ekar en undersökning från Storbritannien där enbart gratis granskningsarbete uppgår till 22,5 miljarder kronor varje år. Rasmus är för övrigt doktorand vid Södertörns högskola. Av döma av hans personbeskrivning där så har dom inte uppmärksammat hans bloggande. Än mindre förtecknat bloggar relaterade till högskolan.
Men nu var det ju universitetet som det ska handla om. Stockholms har ju faktiskt en sida som heter ”Bloggar på Stockholms universitet”. Kul, men tunt. Dess Rektor Kåre Bremer bloggar (bra tycker jag). Ett av de ämnen har berör är Bibliometri (2007-09-26), han har anställt en Bibliometriker (2008-02-14) och rekommenderar Högskoleverkets rapport ”Resurser för citeringar” (2008-05-21). I den rapporten förekommer ordet ”blogg” noll (0) gånger och ”Internet” en (1) gång:
Men vad som egentligen når en internationell publik skiljer sig åt: normalt ker det genom tidskriftsartiklar i internationella, vetenskapliga, tidskrifter ller via böcker utgivna på utländska förlag. Det kan också ske genom att forskarna publicerar sina verk på Internet eller genom en rapportserie som läses av de viktigaste (internationella) kollegerna inom det egna fältet.
Märk väl, Internet är onormalt i Högskoleverkets ögon. Så till Mildner och alla andra säger jag att så länge forskarna inte för cred, dvs karriär- och lönemässiga kliv, för bloggande så lär det inte hända så mycket. Samma sak gäller alla andra ”nya elektroniska publiceringskanaler”. Jag använder citattecken för att förlöjliga det som redan borde vara ersatt av akademiska konverseringskanaler.
Fast visst händer det spännande saker. Den sexhövdade bloggen Ekonomistas drivs nog mer av dess förståelse för vikten och värdet av bloggandet, än av obefintliga insikter från handledare, respektive akademisk institution och anslagsgivare. (Transparens: jag har haft i uppdrag att rådge dem vid lanseringen). Och Stanfords Blog Directory är rätt cool. Tänk om man kunde försvara en blogg när man disputerar?
[Uppdatering 2008-09-29: Economist publicerade 2008-09-28 under rubriken User-Generated Science en intressant artikel om vetenskap och bloggande.]
Inlägg (RSS)