Om kunden har rätt, i det här fallet jag, så har skandiabanken börja skicka spam till mig. Dom tycker säkert inte det är spam. Dom tycker säkert att jag vill ha deras fina erbjudanden fast jag inte bett om dom. Dom tänker bara på sig själva. Dom tänker inte som jag.
Jag tänker så här. Om jag skriver "Vill du inte ha erbjudanden per e-post från oss. Klicka här" så slipper mina kunder direkt att få e-posten. Ett-klick liksom och poff kunden slipper få mejlen framöver. Dessutom så tänker jag mig (precis som många rådgivare) att den möjligheten skall komma FÖRST i mejlet, INTE efter budskapet. Skandiabanken tänker i stället att jag behöver en hel jämra lektion om deras nyhetsbrev. Det får ju absolut, ABSOLUT, inte vara lika rätt som att be om att få nyhetsbrevet.
Sen tänker jag så här. Om jag har skickat ett mejl så vet jag till vilken mejladress jag skickat det. Så, om mottagaren säger till att dom inte vill ha, så vet jag vem som inte vill ha. Skandiabanken tänker så här. Våra kunder har inget viktigt för sig. Så vi kan låta dom kämpa ett tag för att få reda på till vilken adress vi skickat mejlet. Vi skriver bara "Gatarski", och struntar i att han har både barn och släkt med samma namn. Sen kan det ju vara så att Apsis "kvalificerade tjänster och lösningar inom kostnadseffektiv Internetmarknadsföring" inte kan hålla reda på saker och ting, men det är en annan femma.
Sen fortsätter Skandiabanken tänka att om kunden bett att bli borttagen från listan då är det första vi bör göra är att låta dom ändra e-postadress. Då minskar ju chansen att kunden hoppar av. Vi villar bort dom idioterna liksom. Sen tänker Skandia:banken att ifall kunden inte går i fällan så kan vi göra det ännu krångligare. Låt oss först skriva "inte ha erbjudanden per e-post", sen "avregistrera dig från nyhetsbrevet" och sen "avanmälan nyhetsbrev". Då blir dom ju osäkra, helt villrådiga likksom, och vågar inte fylla i någonting så att vi kan spamma vidare.
Skandiabanken tänker rätt. Jag har inget viktigare för mig än att skriva det här inlägget. Synd att själva kontotjänsten och i princip alla människor jag mött där är så himla bra. Så jag stannar ett tag till. Men bägaren börjar bli full.
[Klargörande: jag har gjort, och kommer förhoppningsvis fortsätta göra, en hel del små och stora uppdrag för olika företag med finansiell inriktning. Skandiabanken har dock aldrig gett mig några uppdrag. Jag är inte sur för det. Jag är sur över hur dom behandlar mig som kund. Och då ska vi inte prata om när mitt bankkort gick sönder och det tog dom 2 sekunder att spärra mitt trasiga kort, men 4 dagar att få hem ett nytt kort/kod till mig. Sånt gör en fattig – ett tag. Förhoppningsvis blir vi alla rikare av att jag nu ventilerat mina spamtankar].