I Resumé om Sveriges Bästa Byrå (9 mars 2007, s. 10) presenteras en undersökning om i vilka medier företagen tänker utveckla sina investeringar. Där ligger solklart ”Internet” i topp (75 % tänker göra det), med DM/DR som tvåa (drygt 40 %), fackpress trea (drygt 35 %) och kvällspress sist (drygt 10 %). I övrigt är medierna TV, Radio, Dagspress, Gratispress, Populärpress/tidskrifter, Utomhus, Sponsring och Annat. Tyvärr finns inte Resumés artikel på webben och dom hänvisar inte i detalj till källorna, så jag hittar inga exakta siffror eller mer om hur undersökningen genomförts. Som tidigare påpekat här säger även IRM-media att Internetinvesteringarna ökar kraftigt, plus 63 % fjärde kvartalet 2006 jämfört med året innan.
Jag tycker att branschen för länge sedan borde sett igenom att Internet inte är ett ”medium” på samma sätt som ”papper” inte är det i analyssammanhang. Vi har för länge sedan lärt oss att dela upp papperet i flera uttrycksformer, liksom etermedierna. Även om den gamlar traditionella uppdelningen inte är perfekt, så är den i alla fall bättre än bara papper respektive eter. Eftersom nu ”Internet” vuxit sig så stort är det dags för en mer noggrannare uppdelning. Speciellt som MPA (Magazine Publishers of America) nyligen sammanställt över 150 digitala initiativ hos amerikanska tidskrifter. Bland initiativen ingår webbvideo, RSS, bloggar, mobila editioner, communitites, mm.
Med andra ord finns det sedan länge olika medieformer på Internet. Dessutom går dom nu från att vara enkeltriktade till sin natur till att vara mångriktade. Vidare expanderar etablerade mediermer till Internet, när tex ”Fackpress” lägger upp video. Ännu mer komplicerat blir det när folk via ny teknologi tittar på filmer som ligger på Internet i sin TV. Hå, hå, ja ja.
En ännu större fråga är hur vi skall se på konsekvenserna av den sociala medieutvecklingen. Det är inte längre försvarbart att betrakta medier som en kanal för att nå mottagare. Ett gammalt mått (räckvidd) är hur många som läser/lyssnar på ett medium (som Meetings International, en tryckt facktidskrift med internetnärvaro i form av e-nyhetsbrev, webbvideo och poddradio). Ett nytt tänkbart mått (genereringsvidd?) är hur många som mashar upp det mediet förmedlar och till vilka nya medier detta förmedlas.
Vem tar initiativet till att dela upp ”Internet” på ett mer användbart sätt? Jag tror att vi i Sverige har chans att faktiskt bli lite banbrytande här, eftersom tekniken behandlas lika illa på det internationella planet.