Mina vänner. Vissa händelser är otroligt spännande. Som den dagen i slutet på 1980-talet när Stig G Johansson föreslog att jag skulle ta över föreläsningarna på hans kurs i Marknadskommunikation, 5p (Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet). Han tyckte att jag varit så frågvis när jag själv läste kursen – "så jag borde ta över". För egen del var jag osäker på såväl min kunskap som pedagogiska läggning. Stickan sa bara "det blir bra". Samma sak fick jag höra när Stickan opponerade på mitt avhandlingsförslag. "Det där ser bra ut". En lätt variation, "det var bra", hördes från hans djupa stämma när jag disputerade 2001.

Andra händelser är sanslöst omstörtande. Som telefonsamtalet från Anders Lundkvist den 21 februari. Knappt två veckor har gått. Han sa, "jag fattar inte det här". Och så fortsatte han med att läsa högt ur ett mejl från Växjö universitet. "Jag måste tyvärr informera er om att vår käre medarbetare Stig Johansson avled igår". Å där sitter man och fattar naturligtvis ingenting. Stickan hade loggat ut för gott. Bara så där. Tack och lov utan krämpor. Hemma i famnen på sin kära hustru.

Fortfarande förstår jag egenligen inte. Det tar tid. Allt sedan beskedet hör jag ständigt Stickans "Ha, ha" glatt mullrande i min själ. Ni som träffat Stickan vet vad jag menar. Han var så jämra positiv och stödjande. Åh vad jag önskar att han hade haft mer tid att lära mig mer av just dom egenskaperna. Stickan hade så otroligt mycket att lära andra, inklusive hur man lär sig själv. Läs – genom att undervisa andra. Alltså var han smart också.

Jag skulle kunna hålla på hela dagen och skriva om alla Stickans fina egenskaper. Det är ju brukligt att påpeka hur fin och god en nyligen avliden medmänniska var. Själv är jag ofta rätt anti, så jag borde kanske skriva lite om hans dåliga sidor. Det är lätt. Han var en usel administratör. Det gick inte att läsa dom böcker han läst. Han "läste" nämligen genom att färglägga varenda mening med olika märkpennor. Det var det negativa det. För en annan positiv sak var att han verkade komma ihåg allt som han läst och hört. Och var han tagit del av det. Där ligger jag sannerligen i lä…

Sitter nu när jag skriver detta på tåget på väg till Åkers kyrka där Stickan begravs i morgon. Googlar på "Stig G Johansson". Första träffen är Studieguide till Marketing Management av Philip Kotler. En gärning av den pedagogiska marknadsföraren Stickan. ("Stickan" är inte lika kul att googla på).

Min vän, du hann bli 67 år. Kilade vidare alldeles för tidigt. Men du levde hela resan. Väntade inte på något "sen skall jag". Tänk att jag fick vara med en bit. Både metafysiskt och fysiskt. Va kul vi har haft. Vilka härliga minnen du trots allt lämnar kvar. Jag kommer sakna allt. Tack för alla vänner jag fått genom dig. Välfärd(at).

Lycka till i ditt nya paradigm. Nu får vi klara oss utan dig. Tufft. Men det blir bra.

[Uppdatering 2008-03-04] Lyssna gärna på vårt Taq Stickan i podden QritiQ.

[Uppdatering: Timbro har sagt OK till att jag publicerar mitt manus Public Service, dess historia och eventuella framtid. Hela boken finns naturligtvis att köpa, tex via Timbro].

[Uppdatering direkt efter giget] Jag lyckades livesända (från en av mina mobiler till Bambuser) såväl när några av oss författare presenterade våra kapitel samt den efterföljande debatten Tyvärr gjorde jag ett nybörjarmisstag och använde front-kameran i mobilen, åtminstone tror jag att det är därför bildfokus är någon annan stans än där det borde vara. Presentationsdelen kan du se direkt här:

I november 2007 blev jag kontaktad av Timbro som höll på att ställa samman en antologi om Public Service. Redaktören, Erik Zsiga, hade uppmärksammat mina tidigare debattartiklar om ämnet (tex Ny Teknik, jämför gärna mina kommentarer hos Erik Stattin) och ville ha med mina tankar. Vi enades om att jag skulle fokusera den tekniska och ekonomiska bakgrunden till varför begreppet över huvud taget existerar. Kort sagt kommer idén om Public Service från en helt annan tid (teknik och människor) än den vi lever i nu och våra barn kommer att skapa. I näst sista stycket skriver jag:

Trots allt befinner vi oss i en brytningstid. Det gamla, inklusive public
service, försvinner inte över en natt. Men i stället för att fundera
på vad nuvarande public service-bolag ska göra, borde vi låtsas som
om de inte fanns. Och på så sätt öppna sinnet för helt nya möjlig –
heter.

Antologin som döpts till ”Varför Public Service? Alla talar om det, få vet vad det är” innehåller kapitel, förutom av mig som inleder, från Jan Gradvall, Cecilia Wikström, Jesper Strömbäck, Lars Adaktusson, Kerstin Brunnberg, Malte Andreass0n, Oskar Kalmaru, Lisa Bjurwald, Kaj Mieritz och Jan Friedman. Jag kämpar på för att Timbro skall publicera innehållet på fler sätt än i bokform.

På torsdag presenteras boken i ett debattforum (fysiskt) som nu är fullsatt. Under seminariet redovisar Timbro också en egen Demoskopundersökning om svenskarnas syn i några aktuella frågor med koppling till public service.

Kolla gärna min 12 år gamla film, Sam Nilsson om Public Service, från SvT:s 40-årsjubileum (jag producerade och presenterade den under deras jubilumskonferens) och lyssna på Podcasting, MeWe, and Schools.

I fredags publicerade Computer Sweden artikeln Låt mobilen vara påslagen, där jag intervjuats om min syn på uppkopplade möten. (se tex Mötesmodell uppkopplad).

Hittills har det publicerats 10 kommentarer på artikeln (som handlade om mer än mina synpunkter). Ingen verkar direkt positiv, och det är två genomgående saker som slår mig.

För det första verkar kommentatorerna tro att en mobiltelefon är något som man måste prata i. Det går alldeles utmärkt att bara lyssna i en telefon. Med alla dagens mobbar går det dessutom att skicka SMS, och dom flesta klarar numera MMS, e-post och mobilsurfning.

För det andra ser folk tydligen problemen. Inte möjligheterna och än mindre visionerna. Synd.

Själv sitter jag just nu uppkopplad med mobil och laptop. Lyssnar på föreläsare under Tillgänglighet 2.0 och bloggar om det på flera ställen (ex Podernize blogg), samtidigt som jag kollar nyheter (blev ett inlägg i Skolmarknad.info), sköter lite mejl (blev en kommentar) och förbereder ett annat möte i eftermiddag. Gott om synskadade här (som gillar tal extra mycket :-). Dagen öppnades av Per Axbom med orden "slå på mobilerna". Sedan uppmanade han oss att skicka bilder direkt till hans bildarkiv på nätet via en MMS-tjänst och/eller e-post och att livekommentera i bakkanalen onelinr.com/channels/tillgang20/. Jag var iofs ganska ensam om att utnyttja möjligheterna, men vi var heller inte så många som mejlade en gång i tiden.

Jag tycker att jag lärde mig en massa här på konferensen idag som jag missat om jag inte var här. Jag tror att min närvaro på konferensen var värdefull för andra. Jag anser fortfarande att uppkopplade möten är en fantastisk möjlighet. Men det betyder inte att alla alltid måste vara uppkopplade på alla möten.

[Uppdatering efter giget] Tack alla ni för en kanondag! Jag lärde mig massor och fick många nya infallsvinklar att kika närmare på. Nu har jag laddat upp mina föreläsningsbilder (pdf). [Uppdatering efter giget] Tack alla ni för en kanondag! Jag lärde mig massor och fick många nya infallsvinklar att kika närmare på. Nu har jag laddat upp mina . Utlovad länkar till viralkampanjen Will it blend; Niclas Berg om hur du kommunicerar med ungdomar; samt Wikipedia om Dackeskolan och Kungshögaskolan (förlåt för jag sa nog ”Mjölby”). Om er i Wikipedia började fd eleven rossar, som bloggar mm på annat håll. Blogging verkade ju intressant, så ni får gärna kika på min guide om Blogging. Apropå varumärkesarbete och logotyper, lyssna gärna på min intervju med Fredrik Svensson (fd Jeppesen och rektor för Broängen).

 [Uppdatering 2008-02-14] Micael har startat nextopia.info, en blogg om sitt nya bokprojekt, så jag länkar till den och en bild på hans röda skor.

Det finns en skön professorskompetent forskare/lärare/konsult på Handelshögskolan i Stockholm som heter Micael Dahlén, ibland har han röda skor och då och då är han vänlig nog att hänvisa frågvisa människor till mig. Så tack vare Micael kommer jag inleda höstterminen med en heldag i Mjölby.

Efter en gryende konversation med Michélle Ericson Ericsson, som är marknadsansvarig på Utbildningsförvaltningen i Mjölby, har jag tackat ja till ett erbjudande om att inspirera och coacha skolfolket på Mjölby gymnasium. Exakt vad det blir får vi se då.

Förra veckan åt jag lunch med Peter Nõu som berättade att han höll på att lyssna igenom ett seminarium med Chris Anderson, mannen bakom Den Långa Svansen (The Long Tail). Peter sa att seminariet i fråga fanns som poddsändning från Seminars About Long Term Thinking (SALT). Så efter lunchen laddade jag direkt ner ett gäng intressanta seminarier därifrån.

Först började jag lyssna på Chris Anderson with Will Hearst (12 majmars 2006). Blev lite förvånad, eftersom det uppenbarligen spelades in innan Anderson släppt sin bok The Long Tail som jag redan läst. Men jag fortsatte lyssna en knapp halvtimme eftersom jag märkte att jag lärde mig nya grejor.

Nästa dag var Peter vänlig nog att upplysa mig om att han ”pekat på fel” inspelning. Han hade egentligen menat ett avsnitt i IT Conversations, närmare bestämt FREE: The Economics of Abundance and the Price of Zero (19 juni 2007), med samma Anderson. Den halvtimmen kändes inte lika bra som Chris förra idé om den långa svansen. Hur som, boken lär komma ut om någon vecka eller så, enligt hans nyhetsuppdatering.

I går lyssnade jag klart på båda avsnitten och fascineras av hur Anderson verkar motsäga sina svanstankar i frispåret. Det är med tvekan jag ser fram emot att läsa Free. Jag har ju mina dubier, men förmodligen så har Anderson bra tänk i boken.

Intressantast var dock SALT-seminariet med Steven Johnson (ni vet, han med ”multiple threadings” och komplexa TV-program) om ”The Long Zoom” (11 maj 2007). Otroligt spännande presentation och efterföljande frågestund. Speciellt eftersom det har stor bäring på hur vi hanterar våra barn och ungdomar.