Förr talade jag och mina kollegor om ”Love sites” versus ”Hate Sites”, dvs att konsumenter/medborgare/kunder skapade webbplatser för att dela sitt (miss)nöje med andra. Nyss stötte jag via Church of the Customer på Feeling Cingular. Här har dom utvecklat fenomenet hatsajt på flera sätt. Webbplatsen har webb 2.0 design i termer av formgivning och funktionalitet. Det ser verkligen webb 2.0 ut. Filmen som kallas Feeling Cingular – The Music Video är läckert gjord med animerade effekter. Den ligger också på YouTube, vilket underlättar spridning via virusmetoden. Hos Feeling Cingular under fliken ”Share your story” öppnas en möjlighet för andra att dela med sig av sina erfarenheter. Dom riktigt engagerade kan också ladda ner en ringsignal till sin mobiltelefon. Längst ner på sidorna står det bland annat ”Used without permission under Fair Use. No holds barred. Don’t mess with Texas.”

Det kan hända att Cingular skickar ett Lägg Ner eller Försvinn brev till personerna bakom projektet. En möjligt skäl är att dom använder det skyddade varumärket ”Cingular” i domännamnet. Förmodligen ingen bra strategi. Bättre är att lyssna och konversera med Feeling Cingular för att hitta en kreativ framtid för alla inblandade.

En vanlig fråga just nu på mina gig är typ ”Slutar vi inte träffa andra människor när alla sitter framför sin skärm”? Inom parantes är det samma fråga som dök upp när jag för drygt 15 år sedan visade elektroniska medier i olika sammanhang. Det är en bra, och relevant, frågeställning. Naturligtvis har den många svar. Mitt första, enkla, är: Nej, vi träffas mer och på andra sätt.

En aspekt är ”sitter framför sin skärm”. Här döljer sig både ett antagande och i viss mån en liten miss. Precis som jag hoppades förr, så går utvecklingen mot mera rörlighet och flera skärmar. Det vill säga vi, nåja, många av oss, interagerar genom elektroniska medier samtidigt som vi rör oss. Det kan handla om att lyssna på en poddsändning i mp3-spelaren, chatta och titta på TV i mobilen, eller surfa med laptopen på tåget. Dessutom dyker det upp fler skärmar i rummet. Vi tittar alltså inte på en skärm, utan växlar snabbt mellan olika – oavsett om det är hemma eller ute på stan. Alltså sitter alla inte framför sin skärm.

En annan vinkling är ”träffa andra människor”. Ofta menar dom som frågar just att man möter andra personer rent fysiskt. Alltså har ett ansikte-mot-ansikte möte. Bakom detta ligger antagandet att det är värdefullare att mötas rent fysiskt, i stället för på andra sätt. Själv brukar jag å ena sidan berätta att jag genom att lyssna på podsändningen BusinessWeek Cover Stories. Jag har numera ”mött” chefredaktören och hans journalister på ett mänskligare sätt än när jag läste deras artiklar i den tryckta upplagan. Många (föräldrar) är oroliga över fysiska möten som har sitt ursprung efter möten i sociala medier som Lunarstorm och Facebook. Här tror jag på den stora drivkraften hos människor som gör att vi vill träffas fysiskt.

För egen del är jag övertygad om att jag, tack vare elektroniska medier, träffat fler människor rent fysiskt än jag annars hade haft möjlighet. Det kan vara så att antalet är fler samtidigt som djupet är mindre. Även här är det mycket en filosofisk fråga om träffa många är bättre/sämre än träffa innerligt.

Erik Stattin hade jag förmodligen aldrig hört talas om – om det inte vore för att jag bloggar. Erik gillar, som dom flesta människor, att också träffa andra rent fysiskt. Så han och några andra ordnar bloggöl då och då, även om Bloggforum, en fysisk mötesplats som gått av stapeln tre gånger lockat fler. Jag kan ge hur många exempel som helst.

När vi ändå är inne på Erik så fick jag ett mejl i går från honom:

Eftersom jag minns att Sherry Turkle nämndes sist vi träffades, så stötte jag just på en ny artikel av henne hos Forbes:
http://www.forbes.com/free_forbes/2007/0507/176.html
Tips bara!
Erik

Sen läste jag artikeln, som i vanlig ordning (från Sherry Turkle) är otroligt intressant. Inledningen fick mig osökt att tänka på Mötesmodell Uppkopplade som jag skapat. Och en av poängerna jag för fram att uppkopplade möten gör att vi frigör tid för fysiska möten i pauserna. Jag kommenterade om detta hos en bloggare i går (kommer inte ihåg var) som oroades över att hennes paustid gick åt till att ringa och mejla i stället för att prata med folk.

Själv skall jag möta ett gäng hotellfolk i morgon och, tack vare Erik, ett annat gäng informationsspecialister om några veckor. Och så går det vidare. Jag vill ju träffas också. Hur gör du?

Kristine Lowe brings up a valuable (and old :-) question – to which I would like to add my perspective. Or, rather re-position the thinking around it. In her post Monetising Blogmonitoring she asks: ”why would I spend a lot of money on something I can do in a few minutes for free with the help of technorati, google, newsreaders etc?” Then she provides well worth reading arguments regarding that issue, with a couple of supporting comments from her readers. The ”something” was blog monitoring services announced by Cision (formerly The Observer group). Interestingly enough, a long time friend of mine posed similar concerns yesterday, albeit from the other side. She was afraid that the abundance of data available on the Internet would in worst case make her firms (not Cision) information services obsolete.

So, here is my stand on it. Why does not any given person, firm, organization, etc. do everything themself? Take a comparison as a starting point. Why do people pay for bottled water when they could get it for free? Simply because there is something added to the water. A brand, a nice bottle, even a particular taste. For the (Web) historically interested, John Perry Barlows The Economy of Ideas – Selling wine without the bottles on the Net offer an interesting reading. Then, why do companies buy cleaning services when they could do the cleaning themselves. Or, why do I pay for a dinner at the restaurant when I can cook? One reason is cost (compare Transaction Cost Theory). Another is interest. Another is Core competency. Regarding the restaurant it is experience – including company. Barlow early on noted that the Grateful Dead let their songs go for free, and instead made money on concerts and merchandise. That is, a different business model.

True, some services that firms like Cision used to offer can easily/seemingly be done by anyone at a lesser cost today. Yet the flux of media development, fluid conversation patterns and (currently ”free”) services like Technorati create new needs, problems, and business opportunities. I guess Cision would like to provide value in that arena. The same holds for many of us. As a founder of Podenize I am very well aware of that anyone can produce podcasts at a low cost. In fact, we tell our customers exactly that. At the same time I bet on that more (potential) customers of ours prefer to get help creating podcasts – and are willing to pay for that service. In the end, the market will decide if enough paying customers will emerge (line up at our web site :-). As a matter of fact, I personally prefer an economy where customers pay for vaule with their money. I simply do not subscribe to the growing, and illogical, idea that ad revenue is the only possible stream of revenue.

Finally, just for the fun of it. I will not tip Cision about Kristine’s post. I like commenter Kevin Bourke’s Kristine’s ending ”For one, let’s see if Cision’s wonderful blog search engine picks up on this post…. ”

(Disclaimer, I have recently done four gigs for Observer/Cision but have no other commitments for them).

[update 21:50] correctly credit the ending ”picks up”

[update 22:50] Scott Bourne, president of Podango productions, says in his Podcasting Tricks ”with 92,000 podcasts to select from on almost every subject known to man”…”with very few exceptions, it [charging for podcasts] isn’t working now”. I agree, but the problem is not the free stuff. Rather, the challenge is the virtually total lack of an efficient market infrastructure for monetary transactions on the Internet. It is soooo easy to buy a bottle of water almost anywhere. The day we can pay equally convenient for a particular piece of digital content, then things will change.

En snabb reflektion bara, på omslaget till Resumé den 4 maj 2007 med rubriken ”Pr-tricket som sätter press på mobiljättarna”. Enligt deras ”Inblick marknad” var det alltså ett ”Pr-trick” som gjorde ”The Iphone ’headline news’ i hela världen”. Enligt artikelförfattaren Peter Willebrand var det frågan om en ”säljpresentation som borde tjäna som skolexempel i all framtida marknadsföringslitteratur”. Det vill säga, det att Jobs ringe Starbucks med sin nya nalle o beställde 4000 caffé latte till deltagarna på Macworld, San Francisco 2007.

För det första, det Jobs gjorde då var sånt han brukar göra – det vill säga fantastiska gig (se tex om Jobs på PresentationZen).

För det andra, grunden (dvs förväntningarna, intresset, buzzen, hypen, känslan, rörelsen kring Apple och deras produkter) var redan lagd.

För det tredje, i sociala medier har evangelisterna, geekarna, freakarna, guruerna, kunderna, användarna, konkurrenterna, med flera konverserat långt före, under, och efter den aktuella presentationen. Ett faktum som Apple länge känt till och stödjer.

Med andra ord, det var inget PR-trick. Det var bara ett inslag i en lång och genomtänkt resa i intressentfokuserad produktutveckling. Det är DET som platsar i marknadsföringslitteraturen. Där Apple för övrigt redan finns.

Jag hoppas att några fotografer och andra som leker med Photoshop numera prenumererar på weconverse. Om det är så att ni vill se ett större sammanhang tipsar jag om ett inlägg på min SU-blogg . Annars kan ni hoppa direkt till Moderskeppet.se som har massa godisbitar för er.

Ni som är mer orienterade mot omtänkande inom marknadsföringsområdet bör dock gå till mitt inlägg. Det handlar om ett exempel på säljkraften i en blogg, produktutveckling med hjälp av en blogg och mellan raderna – spännande experiment med varumärkeshantering (Mattias – Moderskeppet – Högskolan i Jönköping – Photoshop mfl).

Tänk gärna till här i weconverse (inte på SU-bloggen eftersom deras verktyg suger – jag får inte reda på om det kommer in kommentarer där).