Det är kul att resa, men inte alltid. Och resor kostar tid och pengar. Så vad göra? Telemöten är en lösning. Videokonferenser en annan. De båda mötesteknikerna blir allt vanligare och billigare tack vare tjänster som Blogtalkradio, ooVoo och nya betan av Skype 4. Möten i onlinevärldar som Second Life respektive World of Warcraft  (bilden är från en forskarkonferens i WoW) är också spännande. Men möten via skärm står sig slätt när man har en fysisk storpublik och vill ha folk på scenen. I alla fall som det verkar…

Musion är ett engelskt företag som utvecklat en 3D holografisk presentationsteknik. Den har använts på rockkonserter, produktlanseringar och konferenser. Cisco kopplade i höstas ihop sin videokommunikationslösning med Musions presentationsteknik. Sålunda kunde CEO John Chambers live på scen i Bangalore (Indien) samtala med Marthin De Beer och Chuck Stucki som båda samtidigt var i Kalifornien. YouTube-klippet nedan visar en bit, men klippet hos Musion är läckrare. Frågan är om vi vanliga dödliga kan avnända sånt här inom en snar framtid?

För drygt 10 år sedan höll jag flera olika föreläsningar för dåvarande Sparbankskoncernen. Exempelvis dokumenterat på webben under ett kundseminarium hos Sparbanken Finans i Malmö 1997. Som ett sätt att understryka vad framtiden verkligen handlar om (barnen) och plussa lite på min uppdragsgivare (som var tidiga med internetbanking) så bestämde jag mig för att visa en film med min son Milton när han surfade hos Sparbanken. Ni som har med barn att göra vet att man måste motivera dom. Och hur kul var Sparbankens webbplatser i ett barnperspektiv för en kille på drygt 2 år? Men saker som rör sig är alltid kul för ungar. Dock var det vid den tiden ont om filmer på webben. Speciellt sådana som tilltalar barn. Jag lyckades till slut hitta en Sparbankssida med bilder på bilar. Du kan se resultatet här -  innan vi hoppar till presens.

För några veckor sedan beta-lanserades Totlol, en community-modererad webbvideoplats för barn mellan 6 månader och 6 år. Jag gissar att namnet står för Toddler Laughing out Loud. Det är en Kanadensisk skapelse, med ett mörkat ägarskap, som bygger på YouTubes API:er. Det vill säga möjligheten att byggna egna videosajter med YouTube som motor.

Grundidén bygger på att registrerade föräldrar hittar filmer på YouTube som är lämpliga för barn och skickar in dom i Totlol-systemet. Samtidigt granskar man titeln och beskrivningen samt kategoriserar innehållet med taggar, inklusive språk. I nästa steg måste flera andra föräldrar bedöma inskickade filmer med avseende på deras lämplighet och passande ålder. Det finns också en möjlighet att i fritext kommentera videon. Ett datorprogram analyserar alla granskningarna och ingen film släpps för öppen visning innan den fått "en tillräckligt hög bedömningsgrad".

Allt är som sagt i beta-version och det finns väl en del frågetecken. Men det är ett otroligt intressant och kul exempel på kraften i konversationen och mashupens möjligheter. När systemet öppnas helt lär det också bli en barnvänlig titt-sida, med klatschiga färger och ett barnsligt roligt gränssnitt. Säga vad man vill, men det går framåt – även om det inte alltid går så fort.

Nu skall jag föreslå för utvecklarna att dom också låter storasyskon skicka in videoförslag. Idag måste man vara 18 år eller äldre.  Yngre kids har massor av tid och skulle säkert älska att få hjälpa småttingarna att se mer roliga saker. Därefter kan vi föräldrar granska förslagen. Har ni fler idéer?

Sorry, Geert, I just do not get it. You gave is a wonderful video (Bring the love back) that videolized the man-woman love metaphor when discussing the advertiser-consumer relationship. That was a good start and most likely it created some buzz around Microsoft’s new claims in the advertising pie. But to me the sequel "Inspiration, anyone?" just repeats the message "traditional advertising is dead". In addition it discredits all advertisers, including their creative minds. Furthermore, in my view the sequel is too loong, slow, and completely lacks a cliff hanger or any kind of potential promise that could drive viewers to getinspiredhere.net.

And when I surfed there I was stunned – not inspired. The site seems to be a blog with three (3) posts and an abundance of meta stuff (tags, key words, microsoft links, menu choices, etc). You offer me to Join and Sign in. Why should I?

The top of the page is filled with something that resembles a banner, but I cannot click it. Maybe I can if I sign up/in (irony). Instead I opted to click the "Developers" item in the menu.

Are you serious in that developers will be inspired by Bill Gates TechEd Keynote. If so I suggest you let me see the video, instead of again promoting Silverlight. By the way, I am not alone in beeing fed up with all the Silverlight promo Microsoft attempts to drown my computers with. In itself the Silverlight introduction is a wonderful illustration of an advertiser with a problematic customer relationship. Let me say that I/we feel the same about Apple’s various approaches to force Safari upon Windows users.

Next up on the inspiring category is hopefully something that leaves developers with their mouths wide open and salivating. A wonderful illustration of  how to "export XAML from Expression Design to Expression Blend" (see image). But I do not know, I am a humble consultant that advices on strategic market conversations issues. And as such I do not advice anyone to see the "Marketers" section video where "Marc gives us a summary on everything that went on in Cannes". He simply tell (not show) what Microsoft did there, and I know more things happened in Cannes. For example, Microsoft got a share of the Grand Prix for film lions (ironically in Quicktime format). In the end the proof of the pie is in the eating (ask Yahoo). If you want to get even more inspired, read and watch how I sold a 60 second spot in my gig on a event for Microsoft’s advertising customers.

Matt Rhodes at Futurelab is more neutral, as he spreads the word about the sequel. Peter Kim at one of Forrester’s blog is more curious when he asks why no one seems to care. (My August 2007 post about the first video is in Swedish).

Vet inte hur relevant detta är i ert nuvarande tänk. Men frågorna nedan bollade jag för några veckor in i ett forum som befolkas av framförallt entreprenörer och investerare. Än så länge är det ont om svar. Det handlar bara om en liten pusselbit, om än central, i en ny form av ekonomi. Bakgrunden är att det jag för länge sedan kallade informationsprodukter (jämför "content management") utgör en allt större del av samhällsekonomin. Det rör sig om musik, bilder, filmer, programvaror, webblösningar, blogginnehåll, med mera.

I det enkla fallet, om man (ex jag) på en webbplats (ex skolmarknad.info) slänger in en Paypal "donate" knapp och det trillar in pengar den vägen, hur fungerar det rent skatte/inkomstmässigt. En aspekt är det taskiga (verkar det som) bokföringsunderlag som Paypal levererar. En annan sak är termen "donation", som enligt svensk lagstiftning inte är avdragsgillt. Det verkar åt båda hållen. För egen del har jag mer tänkt på när jag som företagare egentligen skulle vilja dunka iväg, säg 10 USD, till någon som gjort en juste plug-in jag använder i jobbet. Kan jag då dra av det? Jag vill inte "donera" utan snarare betala lite för en tjänst. Åt andra hållet gäller den som får pengarna. Rent hypotetiskt, men (skatte)mässigt krångligt ser jag skolmarknad.info mer som en idéell verksamhet (även om jag ser det som ett varumärkesbyggande).

Vi kan ju börja med dom enkla frågorna:

1. Om jag med mitt företags-betal-kort "donerar" pengar till en person, är det avdragsgillt? Observera att den som tillhandahåller informationsprodukten alltså inte kräver "betalning" utan ber om en "donation". Det finns ingen faktura och det finns inget regelmässigt kvitto, mer än kanske ett tack-mejl.

2. Om jag via Paypal får in pengar via en "Donationsknapp", hur skall dom beskattas.

Har också bollat frågan till min revisor (stort namnkunnigt bolag) men inte fått nåt svar. För egen del ligger det fortfarande och skvalpar i "jag skall kolla upp det här ordentligt", men har inte hunnit med. Någon som vet läget?

För två år sen kontaktade jag informationsansvariga på NUTEK, VINNOVA och ITPS för att jag ville erbjuda mina tjänster så att dom skulle bli lite sociala. Dels för att jag tyckte det är skamligt hur dom, med tanke på deras respektive uppdrag, släpar efter. Dels för att jag känner lite extra för dom efter mitt tidigare samröre på det akademiska planet. ITPS svarade typ "jag är ny här", VINNOVA sa "jag skall ta upp det" och NUTEK svarade inte direkt.

För ett år sen tackade jag nej när Cecilia Werner Kastensson, Kommunikationsdirektör på NUTEK, erbjöd mig att gratis föreläsa för henne och "några tunga kollegor i informationsbranschen". Hon menade att det kunde ge mig fler uppdrag. Jag menade, som vanligt, att jag tillför värde och vill ha betalt för det.

Idag noterar jag att NUTEK äntligen erbjuder flöden, för Pressmeddelanden (RSS) och Nyheter (RSS). Fast, på deras Pressinformationssida (med den kryptiska URL:en http://www.nutek.se/sb/d/153) finns ingen hänvisning till RSS-flöden. Ej heller på sidan för Nyhetsbrev (http://www.nutek.se/sb/d/806). Mystiskt är också att utvecklingsmyndigheten, när dom förklarar vad RSS är, länkar till en artikel på Susning.nu som inte uppdaterats på fyra år. (Tips, kolla min RSS-skola). Så det är knappast förvånande att sidan "NUTEK tycker" (http://www.nutek.se/sb/d/1110) inte förtecknar någon blogg.

Å andra sidan så har dom sedan ett tag en spännande, nästan social, satsning som heter Ambassadörer för kvinnors företagande, eller är det Ambassaden? Där finns det både bloggare och diskussionsforum för dom som platsar. Så numera verkar NUTEK hänga med i utvecklingen. Fast dom borde kanske leda den?