Om du vill att andra skall bry sig om dig så måste du tala om vem du är. Namn,foto, kort personbeskrivning och antydan om vad du uträttar underlättar för andra. Även i sociala medier.
Hur reagerar du om någon okänd person knallar fram till dig i snabbköpet och säger ”hej, kan du inte följa med och snacka en stund”? Och vad skulle du tänka om liknande saker hände hela tiden på gatan, under konferensen, ute på landet etc? Dom flesta försöker nog undvika den typen av kontakter. Man har ju så mycket annat och andra att tänka på.
Hej, jag heter Richard Gatarski och har ett passionerat intresse för mediala och sociala innovationer. Hur kan vi tillsammans skapa världens bästa start i livet för barn och ungdomar?
I vår kultur är det vanligt att man vid fysiska möten (köttmöten) presenterar sig för okända med namn och gärna ett handslag. Ganska fort börjar parterna sedan konversera fram nåt som gör att man får pejl på eventuella gemensamma intressen. Ibland händer det att man utbyter kontaktinformation, så att man kan mötas igen. Vi skapar kontakt.
Jag gillar som dom flesta andra att bli uppmärksammad. Vi människor vill bli sedda. Sen är det en annan femma att vi helt enkelt inte hinner kolla ordentligt på alla andra omkring oss. Speciellt i sociala medier när det handlar om potentiella kontakter över hela världen.
För egen del får jag varje dag många signaler om att twitteranvändare börjat följa @RichardGatarski, folk vill bli vän med min profil i Facebook, connecta Richard Gatarski i LinkedIn, och så vidare. Jag lägger typ 5-30 sekunder på varje sådan pocka-på-min-uppmärksamhet-situation. Då vill det till att den som stöter på säger vem denne är, vad hon eller han håller på med och gärna antyder vad våra gemensamma intressen kan vara. Sen bestämmer jag snabbt om jag skall knyta kontakt.
När det gäller till exempel personliga twitterkonton bör du därför ange namn, en kort personbeskrivning och helst även en webbadress där man kan veta mer om dig. Det är också ofta bra med en profilbild som är ett mer eller mindre kreativt porträtt av dig. Vi är också många som ger rådet att ange vilka personer som publicerar även i organisationers twitterkonton.
Tyvärr, om du vill vara anonym i sociala medier så går det bra. Men ingen kommer bry sig om dig, och det är knappast socialt.
Jag har valt att i LinkedIn enbart odla mina yrkesmässiga kontakter. I FaceBook plockar jag dessutom in lite mer eller mindre närmare vänner. Men för båda dom nätverken gäller i mitt fall att vi först skall ha mötts lite mer än att den ena bara sett den andra. När det gäller Twitter följer jag tillbaks ett mindre antal användare som: jobbar med medieutveckling eller barn/ungdomsfrågor (inklusive skolan); är mina privata bekantskaper; eller levererar en tjänst som jag har nytta av. Eftersom jag vill ha hyfsad pejl på alla dom jag följer så är min lösning att följa max 200 stycken.
Alla är vi olika, och du gör som du vill. Men var gärna social, det underlättar för oss alla.
[Kortlänk till detta inlägg: tinyurl.com/blivan]
Inlägg (RSS)