Personligen tycker jag att Apples varumärke skall skrivas iPhone även i vanlig löptext. Det tycks för mig både snyggare, och vanligare, när jag skummar runt på nätet. Men som regel skriver språkvårdande medier som dagstidningar och TV-kanaler (för mig mindre vanligare medier) i stället Iphone. Varför är det så, och skall det vara så?

Jag har förstått att professionella skribenter med ett språkvårdande sinne tycker att varumärken inte skall skrivas som varumärkesinnehavaren vill. Samma sak gäller de skrivtolkar som vi anlitat för webbtv-sändningar. Ibland har jag tänkt att det kanske beror på att journalister inte ”vill göra reklam” för varumärket. Fast då och då undrar jag faktiskt varför?

Därför blev jag glad i fredags när @SjobergAnnika i en tweet skrev: ”Språkrådet på Twitter! Med möjlighet att ställa frågor! @sprakradgivning”. Men glädjen blev kort och i stället för att fråga twittrade jag i retur: ”@SjobergAnnika @sprakradgivning twitterfråga måndagar 14-15, gulligt (eller snarare idiotiskt harintefattanåge) så jag skiter i att fråga”.

Så här efteråt tycker jag dock att dom fattat en sak: att ha en twitter-bio som anger ambitionen: ”Twitterfrågor besvaras måndagar 14 till 15. Övrig tid går det bra att ringa eller skicka e-post, se språkrådet.se/kontakt”. Att dom sedan besvarade min tweet nu i morse strax efter 10 (dvs innan Twitter-tid) kan man kanske se som ett litet plus i kanten. Även om svaret bara var precis det som står i deras bio.

Tänkte nu att  jag skulle testa att ställa min fråga om iPhone versus Iphone via mejl, bara för att se hur snabba dom är. Men det behövdes inte. Det var bara att söka på ”iphone” i deras webbplats. Den 7 februari 2010 skriver dom under rubriken iPad eller Ipad? bland annat:

”Att företag väljer att avvika från normala skrivregler beror förstås på att de vill sticka ut och synas. Att bryta mot reglerna är ett sätt att väcka uppmärksamhet. Det kan fungera i logotyper och reklamannonser, men i löpande text blir sådana skrivsätt bara störande för läsningen.

I vanlig löptext ”normaliserar” man därför varumärkesskrivningar som uppenbart bryter mot normala skrivregler. Det innebär bl.a. att liten bokstav i början av namn ändras till stor och att stor bokstav mitt inne i ett ord ändras till liten.”

Jaha, så ser dom på saken. Som sagt är för mig iPhone mer normalt än Iphone. Är jag ensam om det?

ps jag fattar fortfarande inte idén med @sprakradet   @sprakradgivning ds

[Uppdatering 2010-10-19] Jag sände en tweet om inlägget ovan, och ganska snabbt twittrade @sprakradgivning tillbaks: ”Tack för synpunkter. Anser du att man ska skriva IKEA, e.on, GöteborgsOperan o.s.v. i löptext?”. Mitt svar blir: ”Ja, Nej, Ja och se en uppdatering i mitt inlägg om frågan”.

Ja till IKEA: för varumärkesinnehavaren vill det; för att det är en förkortning (precis som PTS och där är det tydligen ”normalt” att skriva med versaler); och för att jag tror att dom flesta faktiskt tycker det heter IKEA. Nej till e.on, för att dom själva skriver E.ON (i övrigt samma argument som för IKEA). Ja till GöteborgsOperan av samma skäl som ovan. Och man ska skriva Westreamu i löptext fför att jag tycker det ser snyggare ut (än WestreamU som loggan ritas). Och för att folk aldrig kommer skriva ”rätt” ändå.

Det jag egentligen är ute efter är att ifrågasätta Språkrådets ståndpunkt: ”i löpande text blir sådana skrivsätt bara störande för läsningen”. Det kan ju faktiskt vara så att det numera är störande för läsningen med en ”normalisering” av varumärkesnamn. Speciellt när nya generationers prosumenter (läsare OCH skrivare) är vana att hantera varumärken lika flinkt som andra typer av symboler (typ löptext).

Till sist, apropå mitt ”idiotiskt harintefattanåge”. Twitter är i huvudsak ett realtidsmediun, ofta på gränsen till livechatt. Att då starta ett twitterkonto med ambitionen att svara en timme i veckan är för mig obegripligt. Speciellt som exempelvis @SJ_AB och @Arlanda har kontorstid, respektive 24/7. Jag verkar inte ensam om den åsikten, även om andra twittrare uttrycker sig lite försiktigare. Min omedelbara känsla i fredags var besvikelse – jag ville ju ställa en fråga då, direkt. En alternativ ambition kunde varit ”Här bjuder Språkrådet löpande på språktips. Fråga gärna tillbaks via www.sprakradet.se, vi har tyvärr ingen budget för twitterfrågor”. (Notera: inga svenska tecken i webbadressen, eftersom dom flesta twitterappar inte klarar sådana. BTW vem äger @sprakradet?).

[Uppdatering efter giget:] Tack alla SKTF:are för ett underbart eftermiddagsmöte. Maken till glöd, glädje och go var det länge sedan jag mötte. Nu har jag laddat upp mina bilder som pdf (4 Mb) och dom finns även att beskåda på Slideshare (eller här nedan). Återkommer snarast (hinner inte just nu) Joakim Axelsson tipsade med en kommentar om www.365socialmediacases.se där det finns utlovade tips om bra användning i Sverige av sociala medier (förutom era egna grejor).

SKTF, eller vad det nu kommer att heta, är ”det ledande fackförbundet för offentligt och privat anställda med anknytning till kommun, landsting och kyrka”. I dag och i morgon har de en intern personalkonferens. Kanske inte så öppen, men väl så intressant. De har bett mig att under tre kvart:

”berätta om sociala medier och dess betydelse i ett omvärldsperspektiv. Vad händer runt om oss i världen? Vilken betydelse har det för människan? Stora perspektiv alltså”.

Fint förtroende jag fått. Och efter mig kommer de själva berätta om vad SKTF redan gjort, för centralt är dom sedan ett tag definitivt aktiva inom flera sociala medier.

Det finns många som är experter på sociala medier, och jag undrar om inte dom flesta numera faktiskt arbetar inom skolan. Mediebilden av IT i den svenska skolan är mörk, men verkligheten är nog snarare glödhett lysande.

Jag rör mig i flera kretsar. Extra mycket minglar jag nog i ett par cirklar som befolkas av experter på (sociala) medier respektive utbildning. Att vara expert är fint, även om termen placerad mellan citattecken ibland används för att ge en negativ klang. Typ påskina att expertisen är ganska tunn. Notera dock att egentligen skall man använda citattecken just för att citera, vilket jag brukar göra.

Nåväl, själv räknar jag mig som en expert på bland annat sociala medier. Andra kallar mig för en sådan expert. Själv anser jag att det finns dom som är bättre experter än jag inom många områden. Men där just min kompetens passar perfekt, där är jag bäst.

Skolan är ett hett ämne. Och det finns väl inte en enda människa i det här landet längre som inte har fattat att IT-utvecklingen påverkar hur skolan skall skötas. Tyvärr är det lätt för alla möjliga intressenter att plocka billiga poänger från ett skevt urval ur den nuvarande situationen. Speciellt eftersom homo sapiens tenderar att fokusera det negativa.Detta intresse för elände brukar av många (experter på människans natur) förklaras bero på vår bakgrund som djur på stäppen. Det är viktigare att uppmärksamma faran, än att se den goda frukten där bakom.

Alltså snubblade ledande skolpolitiska företrädare på varandra under den senaste valkampanjen i sin iver att locka väljare. ”IT måste in i skolan”. Dom stora lärarfacken eldar på. ”Pedagogerna har inga egna datorer”. Och föräldrar stönar ”lärarna måste för fasiken lära sig mejla”. Journalister ekar under rubriker som ”Skolan lurar elever med reklam om gratis bärbara datorer”. Isses, hur kan det bli fel att ge elever en laptop? Vem skulle protestera mot ”gratis läroböcker??

Dom flesta som känner mig vet numera att jag är djupt intresserad av Skolan. Även om majoriteten säkert inte hört att jag funderar på hur vi skall Avskolas. I princip varje gång jag träffar experter på sociala medier är det någon som säger till mig ”skolan är fett efter, dom borde kunna göra massor med sociala medier”.

Hur vet man hur det egentligen är i Skolan? En sak är säker, om man skummar rubriker i traditionella medier så får man en ganska dyster bild. Många har naturligtvis egna barn, kanske på väg in i skolor som kanske inte är så på. Men då vet man ju ganska lite.

Här kommer då vindruvorna in, apropå att det var frukt och inte ett äpple som stökade till det i paradiset. När jag rör mig i kretsen av experter på utbildning, framförallt lärare i skolor, så vimlar det av duktiga, modiga, kreativa pedagoger som använder sociala medier både fram- och baklänges. Kort och gott, massor av skolor kör den nya tekniken så det ryker. Och det gäller skolor även i Sverige.

Den erfarenheten har fött tanken att det kanske finns fler lärare som är experter på sociala medier i skolarbetet, än det finns så kallade ”experter på sociala medier”. De senare underförstått inom kommunikations- och medieområdet. I alla fall är det för mig personligen så att jag känner fler lärare som kan sociala medier, än jag känner konsulter som kan sociala medier. Det är ju naturligtvis inget bevis för att min tanke stämmer. Men det gör frågan intressant, och spännande.
Varför vet alla då inte om hur mycket bra som sker just ni i skolan? En förklaring har jag varit inne på, vår perception styrs till det negativa. En annan trolig förklaring är att dom flesta lärare inte är vana att sälja sig själva. Jag menar, halva jobbet för en mediekonsult är att sälja sig själv. Samtidigt som att halva jobbet för en lärare är att försöka hänga med i politikernas senaste påfund.

Dessutom dräller det av jante i skolan. Kanske oftare  än i andra typer av organisationer. Jag känner personligen flera lärare som tvingats byta skola, till och med yrke, efter att ha fått utstå en närmast fientlig behandling av lärarkollegor och rektorer. Det är alltför vanligt att erfarna pedagoger, som på kort tid fått jordens kick av att börja med sociala medier, märker att dom inte längre funkar i skolan som den är. Å andra sidan så händer det nog oftare att dessa lärare befordras till IT-pedagoger. Liksom att rektorer blir missionärer på huvudmannanivå. Glaset är halvfyllt!

Var kan man nu se allt detta? Det är bara att öppna ögonen, twitterflödena, wikidörrarna och mobilapparna. Haka på lite sociala kretsar åt skolhållet och du märker snabbt hur det bubblar av glädje och framåtanda i svenska skolor.
För någon timma sedan fick jag ett mejl, apropå artikeln ”Nu öppnar skolan för digitala verktyg”. Avsändaren är verksam på Lemshaga Akademi och skriver bland annat ”jag har lagt ner mycket energi på att ta fram en relativ öppen webplattform för lärare och elever”. Där finns en hänvisning till flera av Lemshagas bloggar, exempelvis Hedvig Nilssons musikblogg.

Detta var bara ett enda i en lång rad av fall som jag dagligen stöter på. Mer hittar du till exempel via TeachMeet Skolforum 2010, twitterlistan itpedagogsv, nätverket Dela! och naturligtvis Webbstjärnan (som jag haft förmånen att hjälpa igång lite). Innan jag publicerar det här tog jag en snabb titt i mitt twitterflöde. Där toppar @stefan_palsson med:

RT @niklas_karlsson: Förbereder mig för Folkbildningsnätets intervju imorgon kl 10 om ”Pedagogens roll på nätet”. Se på http://bit.ly/9rYPqP

Snacka om att skolan ÅR socialt medierad.

Du som är verksam i Skolan får gärna sälja dig själv här också, tex med en kommentar som hämningslöst länkar till dina aktiviteter i sociala medier. Annars kanske andra experter på sociala medier inte tror mig.

Det här inlägget är en recension och mina reflektioner kring boken ”The Developing World” publicerad på engelska. Så jag gör ingen svensk översättning, utan hänvisar till inläggets engelska version.

[Uppdatering efter giget:] Tack för en härlig inledning på dagen! Nu har jag laddat upp mina bilder om ni vill ladda ner (pdf, 4,6 Mb). Annars kan dom beskådas på Slideshare eller här nedan.

Alcatel-Lucent Användarförening är den svenska noden i ALESUG, dvs Alcatel-Lucent Services User Group. De beskriver sig på engelska som ”the international organization for users of Alcatel-Lucent voice and data enterprise solutions. We connect like-minded people from around the world who share a love of the latest technology, the brightest ideas and the most innovative approaches to business communications. As a federation of local Alcatel-Lucent User Groups, ALESUG supports the expansion of local User Group communities and facilitates information sharing among its members worldwide.

Den 13-14 oktober håller användarföreningen Årets Stora Seminarium (agenda som pdf). Där står det:

”Ekonomie doktor, inspiratör och provokatör Richard Gataski sättar i gång den 14 oktober”.

Det blir Tänk om!?!, Sociala och mediala innovationer. Tänker jag, om…