For a week I have followed (and conversed) in designer Tomas Seo’s summer project ”Tweet me a brief and I will design a logotype for free”. While the project per se is interesting from a social media and marketinig perspective, the latest result is what I want to share here. But before that, Tomas wants more briefs and there are three weeks left. So go for it!. And please – follow his instructions.

Today he presents #07 Kristian Bengtsson wants to look like Audrey Horne. In my view the two-minue screencast compressed from his four hour production is one of the coolest and sexiest (in a broad sense ;) videos I have seen. Most likely it will influence music video producers. Take a look yourself!

Live logo design – Kristian Bengtsson’s blog from Tomas Seo on Vimeo.

Det här är så sjukt så jag baxnar. Två tonåringar, i och för sig kloka, berättar om sin mediekonsumtion – och tunga beslutsfattare visar att dom fortfarande inte fattat. Och det är dom som skall råda över framtiden. Förstår ni hur illa det är ställt?

I går publiceade14-årige Gustav Holmström (Kumla) inlägget Varför ungdomar inte Twittrar (eller: hur ungdomar konsumerar media). Gustav är en ganska ovanlig ungdom, se tex Skolelev fick nydesignad logga gratis.

I en av kommentarerna till Gustavs läsvärda text dök det upp en hänvisning till rapporten ”How Teenagers Consume Media” (pdf hos ThisIsLondon) med avsändare ”Morgan Stanley Research Europe”. I rapporten säger de tre konsulterna Edward Hill-Wood, Patrick Wellington och Julien Rossi:

”we asked a 15 year old summer work intern, Matthew Robson, to describe how he and his friends consume media”

I princip säger Matthew Robson (South London) samma sak som Gustav, vilket definitivt inte är något nytt för dom som tidigare tagit sig tid att studera ungdomars medievanor. Det finns gott om organisationer, byråer och konsulter som både har bra kött på benen och sedan länge delat med sig av insikterna om ungdomars medievanor. Inculture, med mångårig erfarenhet av ungdomars beteende, kvittrar tex ”@hejgustav säger det som vi upplever när vi gör etnografiska studier i ungdomsgrupper, bl a varför byta kanal om man är nöjd?”.

Naturligtvis, vilket såväl Gustav som Morgan Stanley påpekar, är två kids egna betraktelser inte representativa. Likväl tydligen mycket intressanta.

För snacka om att dessa två unga herrars snabba tankar spritt sig fort. I den del av den svenska bubblan som jag följer dräller det av hänvisningar till Gustavs blogginlägg och kvitter om detsamma. I hans Twitterflöde @hejgustav pågår just nu en matnyttig diskussion om ungdomar och Facebook.

Men än mer uppståndelse verkar det ha blivit kring Matthew. Och här börjar det bli extra intressant i ett allmänt socila medierperspektiv. Till att börja med ägnade jag mig sent i går kväll åt lite källkoll. Fyra dagar efter att rapporten kommit ut hittar jag inte ett ord om den på MorganStanley.com. En googling på ”Morgan Stanley Europe” leder mig inte heller till källan. Inte ens när jag lägger till författarnas efternamn. Med andra ord kan jag inte ens konstatera att Morgan Stanley verkligen producerat rapporten. Samtidigt inser jag att denna tunga analytikerfirma inte förstått hur PR i sociala medier fungerar.

Däremot ger en googling på Morgan Stanely How Teenagers Consume Media en jämra massa träffar hos såväl traditionella mediesajter som bloggare och andra sociala medieutlopp. Viralblog konstaterar att innehållet i rapporten ”has become the talk of middle-aged media executives, investors and has made headlines in The Financial Times, Bloomberg, The New York Times, Guardian, The Telegraph and blogs all over”. Timesonline spann i går vidare ”Today he is the talk of Tokyo, Wall Street and the City. Fund managers, CEOs and analysts are poring over his report”. När jag läser den senare artikeln får jag intrycket att journalisterna intervjuat Matthew och hans mamma i dennes hem, men det är inget som anges specifikt.

Financial Times verkar ha talat med analytikerna och skrev i söndags:

The response was enormous. “We’ve had dozens and dozens of fund managers, and several CEOs, e-mailing and calling all day,” said Mr Hill-Wood, 35, estimating that the note had generated five or six times more feedback than the team’s usual reports

 Är det bara jag som förvånat reagerar över att folk reagerat över något dom borde känt till länge?

Svenska The Austonishing Tribe (TAT) har släppt en demo på deras koncept Augmented ID. ”Augmented” är tagen från idén om Augmented Reality (AR), eller förstärkt verklighet på svenska. Jag har tidigare här i weconverse bloggat om bland annat Layar och Wikitude samt Tonchidot som är, respektive visar, på möjligheterna.

Jag hittar ingen info om Augmented ID på TAT:s webbplats (men massa annat tokspännande), utan du får kolla vidare hos Engadget (tipstack till @seoism) eller googla. Fast börja med att kolla videon jag bäddat in här. Den för osäkt tankarna till en liknande möjlighet i Sixth Sense, som demades av Pattie Maes på TED i vintras. Men det konceptet känns alltför långt bort från realisering.

Extra kul, med tanke på mitt intresse för skolfrågor, att demon inkluderar en lärare :-D

Author and speaker Fredrik Härén defines creativity semething like ”the combination of two old ideas into something new”. So here are two olds creatively combined into something new (I believe).

Take the idea of crowdsourcing a job application (as invented by Barry Judge, CMO at Best Buy, contextualized by Neville Hobson) and combine that idea with the need to put a CV together (as exemplified by Susanne Lindahl, one of the best students in my giicod experiment at Stockholm University).

The Curriculum Vitae (CV), or Résumé, is the old idea of summarizing ones relevant job experiences and education.The new idea, as just struck me, is to crowdsource your CV. That is, letting your social network co-create your CV.

If I google ”curriculum vitae” the first hits are guides and services about how to create and use a CV. ”You can write your general information”, taken from One of the free guides, clearly reflects the established idea. That is, the applicant should write her own CV.

Who knows best how it is to work with you? Who knows best how much you have learned in formal educational settings? OK, those are kind of philosophical questions. But really, should not a CV reflect how it is to work with you. Not how you think you are.

As Neville Hobson pointed out, one of the unusual items in Best Buy’s original job ad was the preferred qualification ”250 followers on Twitter”. That highlights the value of your network’s interest in you. And almost two years ago Bryan Person, at that time with Monster.com, ignited conversations with his post ”Die, resume! Die! Die! Die!”. He also gave credit to Christopher S. Penn for coining the term ”social media resume”. Around the same time, still close to two years ago, Mitch Joel wrote ”Marketing yourself in a connected world – is it time to kill the traditional resume?”.

So, for many of us we have for many years understood the value of a social media perspective in the CV, or Résumé. But now I think it is time to take one step further and open up its production to peers, friends, teachers, relatives, past and present coworkers, etc. It is perhaps a very controversial idea. Especially when we consider openness and privacy issues. Still, I think it isan idea worth persuing.

Personally I’m in no desparate need of a CV right now. Which honestly will give low priority to crowdsource my own social media resume. But I bear the possibility in mind.

Meanwhile, if you (for example Susanne) would like to start one, just let me know (if I know you) and I’ll add my piece to its formation. Perhaps Dan Schwabel’s ”HOT TO: Build the ultimate social media resume” is a good starting point. Just add ”wiki” and go ahead!

A while ago I noticed a new library, the Sture Bibliotek at the Östermalmstorg subway station in Stockholm (map). As a matter of fact, this library opened May 11 2009, and I cannot believe why I previosly just rushed by. Today I entered through the Espresso house entrance (just after the ticket gates), walked up the stairs and was immediately amazed. Without further ado I picked up my HTC Magic, kicked on the Qik app and streamed the video embedded below.

As I shot the video I noticed the ”Mediejukeboxen”, which also is available at two other of Stockholm’s libraries. This jukebox allows you to borrow audio books, films, language courses, games, and more. Simply select what you want on the touch screen, stick in any USB device, and touch ”download”. Within minutes I had an audio book (”Djävulsstjärnan” by Jo Nesbø), a course in German, and two movies in my Dell XPSM1330 laptop. The book, which is in MP3-fomat worked perfectly in my phone. Unfortunately the film format available are only WMV (för mobile devices) and Divx/AVI for laptops. Neither is playble in my HTC Magic. The number of titles are currently limited (about 10 films, 100+ audio books, around 40 language courses, etc). The content is watermarked and one is supposed to delete the stuff within 30 days. I did not have to identify myself, but I guess if people start the file share the files neither the library nor the content providers will be very inclined to expand the experiment.

In addition to some books (a few shelves), some magazines, and goodie bags, there is a children’s corner, a place for reading (and working as I do ;), around 10 stations hooked to the Internet, and free WiFi for us with a library card and a pin code (although I rely on 3:s mobile broadband). The staff is friendly (and curious, wondered what I was doing with my phone ;).

Sture Bibliotek is well worth a visit. Thanks Stockholm!