En sak jag sällan hinner komma in på under mina gig är tag clouds, dvs en visuell representation av tagg-frekvensen någonstans. Hur låter det – svengelskt? Men faktiskt, språkrådet tar upp och favoriserar den svensk termen taggmoln.

En vanlig och tidig användning var bloggaren som taggar (kategoriserar) sina inlägg och i stället för att bara lista kategorinamnen, presenterar dom som ett taggmoln. Det finns mängder av plug-ins och apps som fixar detta. Liknande moln dyker upp i allt fler sammanhang. Därför talar man generellt allt mer om textmoln (text clouds). Joe Lamantia bloggade lite om det i början av året.

Vad jag triggade på just nu var Hans Kullins inlägg How to visualize your Google result in a brand cloud. Läs gärna det, synnerligen intressant i sig! Men jag blev nyfiken på verktyget som Hans källa Media Orchard i sin tur använt. Det handlar om TagCrowd, en webbtjänst där man helt enkelt klistrar in en text och får ut ett moln. Fungerar inte alls bra med svenska texter på grund av våra nationella tecken och ”vanliga ord” som TagCrowd inte kan sålla bort. Så i stället klistrade jag dit inledningskapitlet på min avhandling och fick fram molnet nedan.

Ser lite ballt ut tycker jag själv. Dessutom är jag road av ordet ”hence”, som min fantastiskt duktiga språkgranskare förde in (rejält visade det sig). Blir du nyfiken på vad avhandlingen handlade om när du ser molnet?

[Uppdatering 2008-01-16: Hittade det inspirerande Tag Clouds Gallery: Examples And Good Practices] [Och 2008-06-16: Wordle, som dessutom molar upp del.icio.us-taggar]

agents article artificials automated based behavior business chapter communication computer concept concern consumer current data described development digital discussed dissertation example hence human important interactions internet knowledge literature machines marketing methods noted people personal perspective practice present problems related research science second study techniques technology theories tools useful web world

created at TagCrowd.com

Under kvällens gig hos Riksdagsförvaltningen kläckte jag en lysande idé – tyckte i alla fall jag. Varför måste Riksdagsledamöterna skriva sina egna tal och motioner? Tänk om det skulle outsourcas till ledamöternas väljare? Ledamoten X skulle då kunna exempelvis lägga upp en wiki för ett tal till ett kommande torgmöte/riksdagsdebatt/etc.. Eller vilken medborgare som helst skulle kunna dra igång ett förslag på typ motionswikin.se (jämför Productwiki.com). Sen är det ju en intrikat fråga kring ledamotens ansvar och roll i wikin.

Hmm, sa riksdagsledamoten Christer Winbäck (fp), även IT-chef inom Skaraborgs Sjukhus. Och så stack han in kniven i mig med orden:

"har du låtit någon annan skriva dina föredrag?"

Inte hjälpte det att krysta fram att jag följde Mattias råd om innehåll i ett tidigare gig åt Microsoft. Det var ju liksom bara halvvägs. I och för sig erbjuder jag redan en möjlighet för alla som vill att i wiki-form utveckla giicod, en kurs som jag leder åt GI, Insitutionen för Reklam och PR vid Stockholms universitet.

Nåväl, jag lovade på plats, hastigt och lustigt, att inom sex månader åtminstone erbjuda er som deltar i weconverserandet att skriva manus till något av mina kommande gig. Det kräver ju en uppdragsgivare som kan tänka sig något sådant. Jag skall åtminstone ta upp saken vid kommande förfrågningar om uppdrag. Du kanske vill peta in ett sådant experiment i något av dina arrangemang?

Kort och gott är digital dashboard en slags digital instrumentbräda framtagen för den som "kör verksamheten". Begreppet kan också förklaras som en slags företagsledningspanel. Det handlar alltså om en teknik och metod för att på ett samlat sätt visa nyckelindikatorer från verksamheten. I ett kommersiellt företag kan det handla om intäktsflöde, kundtillströmning, lageromsättning, personalkostnader, antal öppna telefonlinjer till kundtjänst och så vidare. Bilden här visar hur det lär se ut hos Subaru, där man från en pågående annonskampanj kan se  "main message recall 42%", "tagline slogan recall 35%" och "brand image 70%". (Källa: Dashboards by example).

Vare sig idén eller terminologin är ny. Det härstammar från 1970-talet och ryms numera inom BI (Business Intelligence, eller ung. affärsbevakning på svenska). Idag stötte jag på Dashboard Spy, en blogg som bevakar området.

Det är två saker där jag tycker intressanta. För det första att fler och fler verksamheter verkar göra sina dashboard synliga för omvärlden. Det är ett sätt att dela data från den egna organisationen med omvärlden. Bilden här visar Indianapolis museum of Art Dashboard.  För det andra, jag undrar om det finns sådana delade digitala dashboards som låter andra välja vilka data som skall visas, var och hur?

Tack till Ilya Vedrashko hos Futerelab för tipset om Dashboard Spy.

I webbsammanhang är mashup en applikation (programvara) som kopplar samman data från två eller fler datakällor till ett integrerat verktyg. På mina gig brukar jag visa Twittervision och Wikipedia Vision som ett par exempel. Wickrpedia här på bilden är en annan mashup som jag strax skall berätta mer om. Och dessutom avsluta med en tuff fråga.

Ett spännande företag i sammanhanget är Kapow Technologies. Dom beskriver sig som "a market leader in Web 2.0 Mashup Server software that enables you to connect, collect, and mashup anything on the web".  Lyssna också gärna på en mycket bra intervju med Kapows Andreas Krohn av Tomas Wennström i Whats Next.

Andreas rapporterade från MashupCamp i Dublin för en månad sedan. Kolla sponsorloggorna här till vänster så ser ni några som tar mashups på allvar.

Mashups blir alltså allt populärare, intressantare, och enklare att både skapa och använda. I ett strategiskt perspektiv är det därför vikigt för oss som utvecklar saker för webben att tänka mindre på hanteringen av dom egna webbsidorna och mer på hur andra kan använda all data som organisationen så att säga sitter på. Konkret handlar det om att släppa kontrollen över data och se till att stödja hur omvärlden kommer åt den. Det senare sker ofta genom så kallade öppna API-er och/eller web services.

När jag i går hade Simon Winter som gästföreläsare på giicod så berättade han om den snart två år gamla studentuppsatsen Wickrpedia – integrering av sociala tjänster. Bakom det arbetet ligger (dåvarande?) studenten Johan Ekström som gjorde en mashup av Wikipedia (encyclopedi) och Flickr (fotodelning).

Simon berättade också att han brukar fråga folk hur många rader programkod Johan var behövde skriva för att kunna realisera Wickrpedia. Nu får du chansen att gissa – och kolla svaret . Sanningen du finner där torde få dig att börja fundera än mer på kraften i konversationen. Eller?

Via Steve Rubel dagslänkar hittar jag sajten/boken/guiden SEOBOOK med "The Blogger’s Guide to Search Engine Optimization – by Aaron & Giovanna Wall". Själv hinner jag just nu inte mer än att skumma igenom det dom tipsar om. Men det verkar vettigt och insiktsfullt. Ni som är experter – rätta mig gärna om jag tolkat fel.

Sökmotoroptimering, på engelska Search Engine Optimization (SEO), verkar nu ha en andra våg. Det vill säga många som förut inte tänkt på detta sätter sig in i SEO-problematiken och optimerar sina webbplatser på egen hand, eller med hjälp av konsulter. När det gäller generell SEO är Searchenginewatch en numera klassisk hjälpreda.

I bloggingsammanhang diskuteras då och då om man skall SEO:a eller inte. Några tycker att det räcker med att skriva intressant så hittas man. Andra anser att en blogg skall optimeras precis som alla andra webbplatser. Själv balanserar jag lite mer åt innehållet, men förkastar inte optimering. (weconverse använder pluginen All-in-One SEO pack).