Nu nionde hundörat i experimentet 20 hundöron i Från Vygotskij till lärande samtal.
”I dag när du sätter din fot i en svensk skola – och det rekommenderar jag att de flesta skulle göra med jämna mellanrum – då kommer det ganska snabbt fram en nyfiken vetgirig elev och frågar vem du är och vart du är på väg. Är du ovan vid barns sätt idag kan du nog känna dig lite obekväm ett tag – vad vill den där parveln mig egentligen, kan en vuxen inte få vara ifred?”
Petri Partanen (s. 90)
För snart 10 år sedan hade jag en vision om att det numera skulle vara lika poppis bland vuxna att besöka skolan (barnens) som IKEA, även på helgerna. I stället har jag fått en påminnelse om att förändring tar tid. Men idén finns kvar, i det att skolan måste bli bättre än IKEA på marknadsföring.
Även jag är alltför sällan på skolbesök. Och när det gäller de yngre barnen på dagis upp till högstadiet (usch, förbjudna begrepp), så känner jag igen Partanens beskrivning av deras nyfikenhet. Men på gymnasienivå är elevernas framfusighet inte lika markant. Ju äldre ju mindre nyfikenhet verkar det som. Eller?