Det här är egentligen en försäkring för min del. I nästa nummer av tidningen Chef (nr4-09 när länken funkar) dyker det upp en duell om e-post mellan mig och en annan person. Jag blev för någon vecka sedan uppringd (sic!) av Ingrid Askeberg som frågade ”ska chefen alltid svara på e-post”. Och var det handlar om är alltså min inställning versus en annan inställning. Värdet av min åsikt lär komma från tidigare tankar om uppkopplade möten. Jag är inte säker på exakt hur duellen ser ut i slutänden, så vi får alla se fram emot den med spänning :-)

Men, lite svettigt är det för min del, eftersom mejl för min del inte är grejen längre. Otaliga äro de anekdoter som florerar om att exempelvis kidsen inte mejlar utan chattar o messar (jämför Twitter is IM for grown ups). Och som Joakim Jardenberg förmodligen kommer säga så handlar det inte ens om Twitter. Det handlar om nya former för konversation i sociala medier. Plus naturligtvis att kidsen numera är på väg in i företag och organisationer där gamla chefer huserar.

Det är osmart, och kanske osmakligt, att tala om för en journalist att denne är inne på ett mindre intressant spår. Var och en skall göra sin grej och göra det bra. Men jag kunde ändå inte låta bli att droppa synpunkten till Askeberg att mejl är för mig en mindre intressant fråga. Responsen låter jag bli att publicera, men vill försäkra mig om att jag åtminstone får delge den här sidan av saken.

Tyvärr läser jag inte Chef, så jag vet inte hur pass väl dom täcker medieutvecklingen. Men via de sociala medier som jag konverserar i har det i dagarna dykt upp ett par intressanta saker. Hutch Carpenter hävdar i I’m not Actually a Geek att ”Microblogging will marginalize corporate e-mail”. Matthew Fraser och Soumitra Dutta skriver i Forbes ”Yes, CEO’s should Facebook and Twitter”. Det vore en otjänst av mig att sammanfatta dom två i sammanhanget mycket läsvärda inläggen. Så läs dom också.

Och du som är ledare och chef. Tänk på att andra gör som du gör, inte som du säger. Och vi respekterar och litar på dom som är som (och gör som) vi.

[Uppdatering 2009-03-16: Neville Hobson, en av de som verkligen inspirerar mig, bidrar idag med det i sammanhanget intressanta inlägget Two practical lessons about Twitter.]