Ni som varit på mina gig har åtminstone en hum om ”konversation” (kreativt utbyte) och hur det skiljer sig från ”kommunikation” (enkelriktad överföring). Jämför mina och Anders Lundkvists smått klassiska P-C figurer som vi lanserade för drygt 10 år sedan. En av de viktigaste sakerna som vi envetet tjatade/r om var att budgetpengarna borde flyttas från marknadsavdelningen till kundservice. Daniel hos Mindpark bloggade för några dagar sedan liknande tankegångar, efter det att han hade varit med på Annonsörsdagen i Malmö.

Från mitt håll har jag en lång (halv)relation med SJ. Delvis som kund, men också via mina (ganska fruktlösa) försök att få nåt gehör i den organisationen. Vi pratar här om drygt 15 års väntan på att dom skall fatta. Kollegan/kompisen Ola Feurst och jag brukade lyfta fram annonskriget mellan SJ och SAS som exempel på märkliga kommunikationsinsatser. Speciellt dom som genererar Guldägg på löpande band.

Jag tänker alltid på dom coola annonserna när jag vill låsa in mig på tågtoaletten. Bråttom är det och jag måste snabbt bestämma mig för vilket vred som gäller. SJ må få pris för annonsdesign, men användbarhet på toalåsen är något dom förmodligen inte ens tänkt på. Eller när man skall logga in på det trådlösa nätverket med hjälp av koden på biljetten, siffror saknas.  Och dom måste jag leta fram i ett korkat hjälpsystem och själv fylla i. Kunde inte interaktionsdesignern programmerat in dom där fyra nollorna??? För övrigt suger täckningen, mitt mobila bredband fungerar mycket bättre. Däremot tycker jag mig ha märkt att den personliga (mänskliga) servicen på tågen och i kundtjänst tagit sig rejält på senare tid. Numera är den som regel otroligt bra.

I förmiddags hade Ola, Anders och jag en kort mejlkonversation. Anders satt i X2000 på väg från Stockholm till Göteborg. Lätt bedrövad eftersom klockan nyss slagit 11 och det hade tagit två timmar till Södertälje. Han insåg att han inte skulle hinna till mötet i tid. För en timme sedan (kl 15) stog jag i tunnelbanan framför reklamskylten ni ser ovan. Tog en bild och tänkte mejla den till Anders, men ångrade mig. Om det nu var så att han inte hann fram vore det intressantare med ett blogginlägg. Nu (kl 16) pratar jag med Anders i telefonen. Han sitter i taxi på väg till deltagarna från PRO som troget väntar.

Inte vet jag. Men jag tänker. Tänk om det är så här att rätt många ruttnat på strulet hos SJ. Och det är klart, varje gång vi råkar ut för missöden är vi förbannade ett tag. Sen glömmer vi. Tänk om det är så att SJs annonser fungerar som extra irriterande påminnelser om hur illa det var senast. Så var det i alla fall i mitt fall. Men vad vet jag. Vad tror du?

Inlägget postades fredag 17 oktober 2008 klockan %H:%M och finns under Okategoriserade, weconverse. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.