Apropå den pågående konversationen om bloggande myndigheter har jag ett litet exempel från andra hållet. Det vill säga att delta (eller inte) i andra bloggars konversationer.

Den 9 maj skrev jag ett inlägg i Skolsmart (läs gärna det innan du fortsätter här) apropå Skolminister Jan Björklunds rundabordssamtal om marknadsföringen av skolor. Omedelbart efteråt skickade jag ett mejl till Björklunds pressekreterare Anders Andrén, via Regeringens Skicka e-post formulär. Trots att jag bockade för alternativet att få en kopia till mig själv fick jag aldrig någon respons. Det var som att skicka ett mejl rätt ut i rymden. Så här skrev jag:

Meddelande: Hej,
Ingår det ”bland andra” någon med goda (och kanske vetenskapliga) insikter i marknadsföringens teori och praktik?
Jämför http://www.skolmarknad.info/archives/000278.html (det går bra att svara genom en kommentar i min blogg där).

Idag (efter en månad) fick jag till slut ett svar från Andrén, som kort och gott skrev:

Hej Richard,
bifogar minnesanteckningar från mötet.

Hälsningar
Anders

Informellt, men inget direkt svar på min fråga och heller inte i form av en bloggkommentar. Jag ringde upp Anders och frågade varför han inte kommenterade i bloggen. Han svarade att han inte gör det, precis på samma sätt som han inte kommenterar insändare och artiklar i andra medier.

Det må vara så att en (politisk) pressekreterare av tradition gjort på ett sätt. Frågan är om det gamla sättet är värdefullt i dom nya sociala medieformerna? Jag tror inte det. Jag tycker att alla skall våga att pröva nya väger. Kort och gott, delta i konversationerna. Om Anders hade haft en blogg kunde han publicerat minnesanteckningarna där och pingat Skolmarknad.info och andra relevanta sociala medier. Nu blev det vanlig kommunikation från Utbildningsdepartementet till en medborgare.

Dessutom har dom nog missat att lära sig nåt av det jag slängde in. Det vill säga min oro för att ”sakkunniga”, som har en ytlig förståelse för vår samtida marknadsförings teori och praktik, skall jobba fram riktlinjer. Dom skulle bara veta att många skolors varumärken byggs av vad deras elever gör på sina sidor i Myspace, Facebook, Lunarstorm, Apberget och andra ställen där rykten skapas och utvecklas. I stället tjafsar dom om hockeybiljetter och gratisdatorer.

Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten . Kolla bilden vad som händer när man söker ”blogg” hos dom :-() [Uppdatering 8 Juni 15.30: se även kommenter från Verva].
[Uppdatering 3 september 10.00: Erik Stattin efterlyser exempel på medborgarmedverkan, där kanske det dyker upp fler svar].

Ett snabbt svar från mig är att jag i alla fall inte känner till några direkt (inspirerande) exempel från förvaltningsmyndigheterna. För några veckor sedan spreds i bloggosfären (tex via Fredrik Wackå) budskapet att Skatteverket börjat blogga. Men när jag kollade närmare visade sig deras blogg Förstudie: webbplatser 2.0 ha ett (1) inlägg, daterat den 15 maj. Dessutom hittade jag inte bloggen via Skatteverket.se:s hemsida, utan jag fick leta upp Fredriks inlägg för att hitta länken. Intressantare är att inlägget idag samlat på sig 18 läsarkommentarer. Sidan Om projektet har fyra läsare kommenterat. Kul att några på Skatteverket gör något, även om det inte imponerar. Dessutom, om man googlar Skatteverket blogg så hittar man direkt Jesper Svenssons blogg Inifrång Skatteverket. Personligt, flitigt och förmodligen mer positionerande än Skatteverkets ”officiella” blogg.

Personen som skickade frågan nämnde Gunnar Ågrens blogg (Generaldirektör på Folkhälsoinstitutet). Två inlägg (8:e och 20:e maj 2007) samt två läsarkommentarer. Plus i kanten för att Gunnar (eller någon) svarade på en fråga inom en timme. Men minus för resten. Nåt egenihopsnickrat verktyg som ser lika tråkigt ut som namnet Folkhälsoinstitutet, mycket rundsnack i inläggen, inga länkar och kommentarerna i fel kronologisk ordning. Satsningen kanske hetsar upp någon kompis i direktörsrummen – men jag tänker då inte prenumerera.

Däremot är ju exempelvis Universitet och högskolor rätt aktiva. Både genom (i mitt tycke bra) rektorsbloggar, som Kåre Bremers (Stockholms universitet) och Ingrid Carlgrens (Lärarhögskolan i Stockholm). Stockholms universitet erbjuder dessutom både en bloggtjänst (dålig) och förteckning över bloggar inom universitetet (som tex min :-).

Men frågan är öppen. Jag bollar den vidare till er – och mer specifikt Mats (NITA), Peter (Peter Karlberg) och Patrik (24timmarsbloggen) som jag hoppas kan mer om detta än jag.

When I shot my video from my room at the Grand in Divonne I could/did not go as far as Garr Reynold did at the Ritz-Carlton Tokyo. Both the room and my mind was less equipped than Garr’s. Before you continue to read my post, check out his video at the PresentationZen (bottom part of his post).

First of all, Garr spreads the important point that the Ritz-Carlton Tokyo not only provide services and experiences, but also a lot of high tech. In this particular case a VGA-connection from the rooms writing desk to the flat panel TV-screen. In Divonne I tried for almost an hour to connect my laptop to one of the two flat screens in the room. Never made it.

Second, Garr did not only show his room – he also shared his passion, knowledge and skills. I never thought of that, until now!  Instead of just telling us about what one could do (i.e. test run presentations in the room), he performed and distributed a fast digitized show about presentation design. From which I also learned.

Third, because I currently do a lot of work for stakeholders in the meeting industry, there are some messages to you hidden here. Watch how we share our thoughts about your services in a social and multimodal way. See what other hotels do – and do not do. Do you get any ideas? If so, realize them before the other ones do.

Thank you Garr!

Igår annonserade Nielsen att dom tänker börja mäta användandandet av mobiltelefoni. I ett medieperspektiv förstås. I stort är det frågan om ett nytt tjänsteområde som dom kallar Nielsen Wireless. Den första produkten, Mobile Vector, släpps i juli och baseras på information dragen från deras USA-panel ”National People Meter TV”. Senare i år skall produkten utökas till att inkludera enkäter riktade till mobiltelefonanvändare om deras konsumtion av mobilt innehåll.

Jag vet inte vad jag skall tycka om Nielsens grepp. Spontant känns det som för sent, för tunt och för lite insatt (det senare gäller även mig specifikt vad Nielsen gör). Att en så stor aktör 2007 lanserar en produkt för mobil mediekonsumtion tyder inte på snabb anpassning till den förändrade mediebilden. Att dom sen utgår ifrån en TV-panel (som dom redan har) påminner lite om han som letade efter nycklarna under gatlyktan (inte för att han trodde dom fanns där, utan för att det var så lätt att se i lyktljuset).

Men för tunga etablerade aktörer i Main Stream Media känns det säkert tryggt att Nielsen gör nåt. Tryggt och säkert. Frågan är om det är bra och om det är rätt? Vi är många som tycker att man måste våga chansa lite och pröva nya vägar. Inte mer av samma.

Smaken är som baken (delad), men jag tycker i alla fall att SIME:s sajt för årets event är urläcker. Snygg fångar egentligen inte allt, för där finns både ljud och rörelser. Kommer osökt att tänka på den saligen nedlagda Gabocorp. Nåväl, för dom som gillar SIME är det bara att anmäla sig.

p.s. Deras mejlutskick (via dmdelivery.com) fastnade i Outlooks spam-filter, länkarna i mejlet fungerade inte i junk-boxen och när jag klistrade dom manuellt var sajten nere. Amatörmässigt eller otur? Men nu är den uppe igen. d.s.