I fredags ordnade Gullers Grupp ett seminarium om webb 2.0 och sociala medier, med mig som inspiratör. Deltagarna var informationschefer från dom flesta kommunerna inom stor-Stockholm. Vi hade många fantastiskt givande konversationer. Enligt mitt tycke blev det ett av dom bästa seminarier jag varit med om på senare tid. Ett par ämnen, som ofta dyker upp i offentliga sammanhang vill jag kommentera efteråt. Plus några avslutande intryck från vad jag såg innan seminariet.

Det första gäller den politiska dimensionen, som ju är mer uppenbar i offentliga verksamheter. Utvecklingen av medborgarskapat innehåll sätter stor press på det politiska planet. Vi kan jämföra med musikindustrin. Gårdagens makthavare, i form av musikbolag som bestämde vilka artister som gäller, har tvingats tänka om. Observera att det är definitivt inte dom som drivit förändringen, utan det är teknikutvecklingen som tvingat fram nya strukturer. Dessutom blir det uppenbart att musikbranchen inte kommer ha sin framtid i CD-album från ett fåtal megastjärnor (jämför politiska frågor), utan massor av musiker verkar inom smala intresseområden. Intäkterna kommer allt mer från försäljningen av enskilda låtar, konserter och runtikringprylar. Inte nog med det, ett annorlunda musikmaskineri med nya aktörer (mellanhänder) växer fram. Läs Myspace, Playhead, iTunes, Klicktrack, bloggtjänster, etc.

Idén om att IT-utvecklingen kan resultera i en starkare medborgardemokrati är absolut inte ny. Det nya är att medborgarna verktyg och sociala medieförmåga blivit välspridd. Resultatet är ett förändrat beteende, mindre av slutförbruka och mer av medskapa. Det är alldeles för enkelt och tro att förändringen handlar om att politiker bara måste börja blogga eller poddsända. Den typen av agerande betyder lika lite i utvecklingen som att en etablerad superartist startar en blogg eller en fan-sajt. Det senare har länge varit ett hygienkrav, numera är det vanligare att fansen startar motsvarande grejor.

Tänk exempelvis i stället wiki (jmfr Wikipedia.org) och diggande (jmfr Digg.com). En grupp kommuninvånare kan starta en wiki som utgör måldokument, handlingsplan och utvärdering av den lokala fritidsverksamheten. Kommunken kan starta en digg-tjänst för att stödja framväxten av medborgarnas viktigaste frågor. Naturligtvis går det sen att genomföra regelrätta omröstningar av, låt oss kalla dem, förslagen som konverseras fram.

Det andra ämnet handlar om problematiken kring ”odemokratiska” yttringar, som rasistiska angrepp. Kommuner är inte ensamma om oron över ansvaret för vad som publiceras i ”egna” onlinetjänster. Låt oss för det första inte glömma att extrema åsikter hela tiden finns, även om många verkar tro att dom blir farliga först när dom syns i form av publicerade ord. Med all respekt, men demokratiska värderingar formas ofta i filmer, musik och det vardagliga sampselet. Dessutom kan vem som helst utan kostnad starta ett slutet diskussionforum eller liknande.

Här vill jag göra en annan jämförelse än med musikindustrin. Många kommersiella företag är hårt ansatta av olika intressentgrupper som via sociala medier gör sina negativa röster hörda. Företagen börjar därför bli allt mer medvetna om insikten av att göra/leverera rätt saker för så stor andel av sin marknad som möjligt. Då blir det dom nöjda kunderna som besvarar, och som regel överröstar, belackarna. Med andra ord skalla man inte vara rädd för att kommunens sociala medie-lösningar släpper fram icke önskade synpunkter. Strategin får inte vara att tysta missnöjet, utan att göra rätt och hjälpa dom nöjda hantera dom missnöjda. Det  handlar inte om att överge demokratiska värderingar. Det gäller att se till att dom vårdas och fungerar.

Utöver det såg jag att med ett undantag resulterade en googling på kommunernas namn i en förstasidesträff på en Wikipedia-artikel (jämför rapporten Skall annonsörer frukta sociala medier?). Endast en av kommunerna använde RSS, och det var Huddinge kommun som sedan snart ett år erbjuder skolnyheter den vägen. Riktigt Snyggt Satsat :-)