Here is a video [updated] when a president napped ”my” stage, and the story behind that event. Last week I did a key note gig at Media & Message in Finland. SATU, who organized the conference, contacted me already in the spring and we agreed on the terms and dates right before summer. Then about a month ago I learned that the Finnish President, Mrs Tarja Halonen, would pay an (un-official) visit and address the audience with a short speech. Cool! The slightly rearranged plan was that the President would arrive right before I entered the stage (because she wanted to see me); I would do my gig with a brief Q&A; and after that she would be introduced and talk for about 15 minutes.

About half an hour before it was my time we were all told that the President was 15 minutes late, so I had to cut out some of my time. No problem, I am flexible. It was kind of funny when we all raised to greet the President, just to learn that ”she is in the building, not the room”. So, we had to stand up a second time a few minutes later. Anyway, I did my thing and it went quite well. I Ustreamed the whole presentation, and Bambused about 30 minutes (after that I handed over my Nokia N95 to the audience). Then the Q&A started. Apparantly the President was very engaged and eager to share her experiences of the Web. So, instead of asking a question, she took over the stage. That is an actionable President!

Perhaps what triggered her was that I Googled ”Tarja Halonen” and found the first hit to be the Swedish Wikipedia entry. In it there is an External link to tarjahalonen.fi, which she during my gig immediately commented ”that is an old one”. Whose responsibility is it to update that information? As I post this the old link remains, though I just added a new link.

Here is a YouTube clip from the unexpected, but fun, stage-napping. Enjoy! [Sorry, noted that the videa stops after a few minutes, blame Windows Movie Maker. Will fix later Update 2008-0-12: I made a new video, the intro animation was automatically created from Flickr photos and music by I Awake, check it out separatel at animoto.com]

The web site the President promotes is ”The Childrens President of the Republic of Finland” (in Finnish and Swedish). It sure is a nice web site, focusing children. But my humble opinion is that it is very Web 1.0, and would benefit from a social media fix. What do you say all (Finnish) innovators? Can we hope for a President´s blog?

Help out a reporter (HOAR) är en spännande tjänst. Via den har grundaren Peter Shankman redan samlat över 20 000 mänskliga källor som reportrar kan ösa hur när dom behöver hjälp (via FiR 365 och 367). Alla som betraktar sig som en källa kan fylla i ett formulär och får sedan tre gånger om dagen via mejl en sammanställning av ämnen som journalister snabbt behöver veta mer om.

Jag kom att tänka på HOAR apropå Anders Mildners bloggande hos Sydsvenskan om hur han ser på forskares ovillighet att hantera medier och bloggar som en del av ”den tredje uppgiften”, Mildner skriver senast idag under rubriken ”Hur man bäst övervärderar sig själv”. Där sammanfattar han några tidigare inlägg och deras kommentarer på temat (Universitetet var god dröj, 3 juni; Forskare vs journalister, 2 juli; Pyramid-rivning, 4 juli). Dessutom pekar han på att diskussionerna resulterat i ett inslag i P1:s Medierna (kan i en månad höras ca 8 minuter in programmet den 9 augusti).

Intressant nog verkar det inte vara någon representant från informatons/PR-avdelningen på svenska universitet eller högskolor som gett sig in i debatten. Själv tipsade jag för över en månad sedan via mejl Stockholms universitet (SU), men ingen respons.

Det vore läge för Högskoleverket att göra en egen HOAR. Det vill säga låta forskare som vill anmäla sitt intresse att svara på frågor och sen kan reportar/journalister och andra (som jag) dunka in sina frågor och se svaren droppa in. Men det är klart, så länge vare sig mediekontakt eller bloggande ger nån cred så lär det inte bli någon verkstad (jämför mitt Tänk om avhandlingens form). Men andra branscher kanske kan inspireras till nya grepp i det gemensamma kunskapande.

Almost a year ago I did a gig for Worldwide Partners. According to the comments from the partners who attended (including those posted at weconverse), they kind of appreciated my thoughts. From my side I felt that the session went pretty well. Recently, during my summer vacation (June 11th), I got an e-mail with "Worldwide Partner news" (sorry, they offer no web version). To begin with the message was headed by a large image, wich made it difficult to read on my mobile phone. Right below the image was the header "WPI Launches New Public Website" (without any link) and below it another image. In the image I could read (but not my desktop search engine) "It’s a Wiki world. It’s a flat world." I thought that was cool and went on today to check out their new web site.

To begin with the home page is based on a slowly loading Flash implementation. As you can see there is no way to search the site. Therefore it was hard for me to quickly figure out if they had a Wiki, offered RSS feeds or utilized any other tools for social media. On the other hand, when I surf to the site on my phone it displays the basic content pretty well.

I do not have time to evaluate their new site, but it seems to me that none of the ideas, trends, or possibilities that I presented has guided their efforts so far. After all, they describe themselfes as:

"the world’s largest owner-operated agency network made up of 96 agencies employing 4,700 people in 143 offices located in 53 countries across Asia, Europe, Latin America, the Middle East and North America"

Wordwide partners could at least have implemented Google maps to allow visitors to browse their network. Or started a blog to supplement their Media room. As far as I can judge the whole thing is very Web 1.0. What did I do wrong???

Jag snubblar över artikeln The next step in open innovation i senaste McKinsey Quarterly. Där sammanfattar konsulterna Jacques Bughin, Michael Chui och Brad Johnson sina tankar om det kunskapande och den produktutveckling som sker i onlinecommunities hos företag och konsumenter (jämför Open Innovation). Enligt författarna är utvecklingen i sin linda och frågan är vem som vet vart den leder? Det är väl på ett filosofiskt plan ungefär som att fråga vart företagandet leder…

Jag vill nog hävda att fenomenet vid det här laget är tämligen spritt och att det finns gott om både erfarenheter och lönsamma praktikfall som kan inspirera. Snarare är det så att det är många som ännu inte prövat tanken att släppa in utvecklingskrafterna som finns utanför den egna organisationen. Åtminstone brukar mina uppdragsgivare sällan börja med idén att be sina intressenter (inklusive kunderna) om hjälp när det gäller att ta fram nya affärsmöjligheter. Samtidigt stärks mitt intryck att när det gäller nystartade tjänster för sociala medier så är kund/användar/medborgar/konsument-medverkan själva utgångspunkten.

Matt Rhodes, som gjorde mig uppmärksam på McKinseyartikeln, skriver om bland annat två trender när det gäller deras kunder på Freshnetworks. Det handlar dels om en rörelse där partners och leverantörer står för företagets innoverande. Dels en trend där kunderna tillsammans med företaget skapar de nya produkterna.

På vägen vill jag understryka några av de utmaningar som McKinseykonsulterna lyfter fram (min översättning):

• Locka och motivera samskaparna
• Strukturera problemen som ska lösas så att samarbetet underlättas
• Skapa ledarskap, regler och processer som stjödjer samskapandet
• Kom ihåg att kvalitetssäkra utfallet

En annan central fråga är varför i hela friden folk vill vara med, ofta utan direkt ersättning (läs fakturor/lön)? Konsulternas svar i artikeln (”Rewards and fame were certainly motivators, but participants are largely interested in making a contribution and seeing it become a reality”) är lite tunt. Men det finns gott om erfarenheter även på den fronten. Eller hur, ni som vet mer?

I går meddelade ICANN (som ansvarar för att koordinera Internets domännamn) en viktig nyhet. De har godkänt en rekommendation att bland annat utöka toppdomänerna (se pressmeddelande). Med andra ord utökas from och med nästa år de nuvarande 21 toppdomänderna (som .se, .nu, .com, .eu, osv) med i självvalda namn (tex .karlstad, .google, .gatarski, osv). Förändringen kan vi se som både fantastiska möjligheter och nya utmaningar. Bland de senare finner vi aktörer som vill pinka in sina varumärken genom att registrera alla toppdomäner. Det blir ju i princip omöjligt. Förmodligen lär också värdet på nuvarande domännamn sjunka. Apple betalade nog en bra slant för me.com, som tidigare ägdes av en communitytjänst (numera snappville.com). Själv sitter jag på kunskap.se (och någon lär väl registrera kunskap.utveckling).

Vi är många som outsourcat vårt minne till maskiner. I stället för att försöka hålla våra barns, släktingars och goda vänners telefonnummer i huvudet förlitar vi oss på mobiltelefonens kontaktregister. På samma sätt stoppar vi där in PIN-koder, viktiga datum och shoppinglistor. Massor av undersökningar visar att folk inte använder webbläsarens adressfönster. I stället surfar vi till önskat ställe genom att söka efter något lämpligt. (En bekant till mig visste inte ens att man kunde skriva i adressfönstret).  Eller så finns redan adressen i våra favoritlistor, både i laptopen och i mobilen. Många synkar ihop det hela med sociala bokmärkningstjänser, som deli.icio.us (numera även delicious.com). Och som av en händelse (ironi) är det en av basnyttigheterna i me.com.

Vad göra? Som vanligt tycker jag frågorna är intressantare än svaren när det sker stora förändringar. Och det här är frågan om en ENORM förändring, om än på ett litet plan. För egen del snappade jag för ett år sedan upp trenden, bland annat i Japan, där man annonserar sökbegrepp i stället för webbadresser. En del av strategin är då att se till att göra speciella sökmotoroptimeringar för det som annonseras. Liksom att noggrant välja hur sökningen skall illustreras i annonsen, tex en specifik sökmotor.

För att, som vanligt, äta min egna medicin gjorde jag för en tid sedan om mitt visitkort. Idag är det Google som dominerar sök. Och om du (idag) googlar på "richard gatarski" är dom första 10 träffarna weconverse.com, bat.se/partners/richardg, podernize.se, fek.su.se/home/rgi, skolmarknad.info, blogs.su.se/rgi, skolsmart.skolmarknad.info, newsdesk.se/pressroom/bat/contact_person/view, www.kompetensmassan.se/seminarier2006/richard-gatarski.asp. Himla bra tycker jag. Intressant är också att två talaförmedlingar köpt mitt namn som sökbegrepp. (Billigare att kontakta mig direkt, tex Talaforum vill gärna lägga på 100%). Dock ger motsvarande Live-sök inte lika bra resultat, förmodligen anledningen till dess lägre populäritet. Men för att hålla alla sökdörrar öppna valde jag att designa en generisk sökruta på visitkortet.

Med stor sannolikhet betyder allt det här också något fundementalt för sökmotorerna. Deras rankningmekanismer tar hänsyn till domännamnet, och när det senare systemet ändras lär det förra kräva modifikationer. Alla entreprenörer och konsulter som behövs för att navigera framöver ser nog den aktuella utvecklingen som en finfin möjlighet.

Men det mänsliga ligger (tills vidare) fast. Det som måste finnas i våra huvuden ska vara kort, unikt, minnesvärt och lagom klurigt. Tänk på det…