Vi som dagligen använder RSS blir ständigt frustrerade över att folk inte fattar hur bra det är. För snart två år sedan blev en av mina uppsatsstudenter närmast chockerad över hur dålig insikt svenska företags webbansvariga hade i nyttan och teknologierna kring RSS. Steve Rubel reflekterade igår över detta, med anledning av rapporten What’s holding RSS back? från Forrester Research. Jag har inte läst rapporten (och lär inte göra det heller eftersom den kostar USD 279). Så jag litar på Rubel när han säger att en stor del av rapporten handlar om att hjälpa marknadsförare att förklara nyttan med RSS för sina kunder. Liksom att RSS är lite för ”geekigt för dom flesta”. Kan det vara därför som RSS inte ens nämns i World Internet Institutes färska rapport om Svenskarna och Internet 2008? Som för övrigt är knepig att få tag på).

Alltså hoppas jag att reklamare tar tag i problematiken. För det är min övertygelse att en cool killer-användning i konsumentsammanhang lär bli en förlösande faktor. Plus att kreativa designers tenderar att hitta enkla, roliga, och begripliga beskrivningar av sådant som tidigare varit väldigt komplicerat. Ungefär som folket bakom iPhone gjort. Min RSS-guide får väl närmast betraktas som ett tillfälligt försök på vägen, även om den åtminstone länkar till en kul video.

En annan sida av saken är att många använder RSS utan att veta om det. RSS-flöden är nämligen en allt vanligare standard när webbtjänster interagerar med varandra.

Jaha, så har då den nya rapporten om Svenskarna och Internet 2008 släppts av World Internet Institute (WII). Och snacka om vilket irriterande sätt dom gör det på. Enligt WII:s stadgar så skall dom bland annat:

• Genom publicistisk verksamhet, seminarier och konferenser verka för att vunna forskningsresultat och tillämpningar snabbt kommer till praktisk användning, och därmed bidra till utveckling av näringsliv och offentlig verksamhet.
• med öppen attityd utgöra en mötesplats för utbildning, forskning, näringsliv och samhälle.

Jag blir lätt förundrad när det första som möter mig på www.wii.se är en pop-up-ruta som blaffar om rapporten. Hallååå, det finns trevligare sätt att presentera nyheter. Dessutom tror jag att många har installerat pop-up-blockerare i sina webbläsare. Sen, när man klickar på ”Ladda ner rapporten” dyker det upp ytterliare en pop-up, fast inte i min iPhone för där är det fullt med fönster. Och det visar sig att man inte kan ladda ner rapporten, utan man tvingas beställa att få den genom e-post.

Dessutom tvingas man samtidigt anmäla sig till deras nyhetsbrev. World Internet Institute anger tydligt att det handlar om en över 4 Mb stor fil, vilket suger när man har mobil uppkoppling och inkorgen lätt slammar igen av tunga filer. Många publika e-posttjänster godkänner inte ens så stora bilagor.

OK, det är deras rapport, deras ekonomi och deras ambitioner. Även om jag undrar om sättet de delar rapporten på bidrar till ”snabb spridning” och visar på en ”öppen attityd”. Men jag kan naturligtvis fixa fram rapporten och via andra mötesplatser (som den här) bilda oss om innehållet. Mer om det senare senare, som vid en hastig till visar sig innehålla många intressanta saker.

Lär mig idag att, numera doktorn, Jörgen Skågeby i sin avhandling Gifting Technologies: Ethnographic Studies of End-users and Social Media Sharing utifrån teorier om gåvoekonomier visar hur man kan beskriva innehållsdelandet i sociala medie som Soulseek, Flickr och Facebook. Tyvärr har jag inte läst Skågebys verk, men dom åker in på att-göra-listan.

(tack till Camilla H-L för tipset, och så här i efterhand noterar jag att Mikael Pawlo naturligvis uppmärksammat det hela lååångt tidigare)

Ni som varit på mina gig har åtminstone en hum om ”konversation” (kreativt utbyte) och hur det skiljer sig från ”kommunikation” (enkelriktad överföring). Jämför mina och Anders Lundkvists smått klassiska P-C figurer som vi lanserade för drygt 10 år sedan. En av de viktigaste sakerna som vi envetet tjatade/r om var att budgetpengarna borde flyttas från marknadsavdelningen till kundservice. Daniel hos Mindpark bloggade för några dagar sedan liknande tankegångar, efter det att han hade varit med på Annonsörsdagen i Malmö.

Från mitt håll har jag en lång (halv)relation med SJ. Delvis som kund, men också via mina (ganska fruktlösa) försök att få nåt gehör i den organisationen. Vi pratar här om drygt 15 års väntan på att dom skall fatta. Kollegan/kompisen Ola Feurst och jag brukade lyfta fram annonskriget mellan SJ och SAS som exempel på märkliga kommunikationsinsatser. Speciellt dom som genererar Guldägg på löpande band.

Jag tänker alltid på dom coola annonserna när jag vill låsa in mig på tågtoaletten. Bråttom är det och jag måste snabbt bestämma mig för vilket vred som gäller. SJ må få pris för annonsdesign, men användbarhet på toalåsen är något dom förmodligen inte ens tänkt på. Eller när man skall logga in på det trådlösa nätverket med hjälp av koden på biljetten, siffror saknas.  Och dom måste jag leta fram i ett korkat hjälpsystem och själv fylla i. Kunde inte interaktionsdesignern programmerat in dom där fyra nollorna??? För övrigt suger täckningen, mitt mobila bredband fungerar mycket bättre. Däremot tycker jag mig ha märkt att den personliga (mänskliga) servicen på tågen och i kundtjänst tagit sig rejält på senare tid. Numera är den som regel otroligt bra.

I förmiddags hade Ola, Anders och jag en kort mejlkonversation. Anders satt i X2000 på väg från Stockholm till Göteborg. Lätt bedrövad eftersom klockan nyss slagit 11 och det hade tagit två timmar till Södertälje. Han insåg att han inte skulle hinna till mötet i tid. För en timme sedan (kl 15) stog jag i tunnelbanan framför reklamskylten ni ser ovan. Tog en bild och tänkte mejla den till Anders, men ångrade mig. Om det nu var så att han inte hann fram vore det intressantare med ett blogginlägg. Nu (kl 16) pratar jag med Anders i telefonen. Han sitter i taxi på väg till deltagarna från PRO som troget väntar.

Inte vet jag. Men jag tänker. Tänk om det är så här att rätt många ruttnat på strulet hos SJ. Och det är klart, varje gång vi råkar ut för missöden är vi förbannade ett tag. Sen glömmer vi. Tänk om det är så att SJs annonser fungerar som extra irriterande påminnelser om hur illa det var senast. Så var det i alla fall i mitt fall. Men vad vet jag. Vad tror du?

David Armano är bland annat berömd för sina synnerligen träffande och informativa illustrationer. Ofta släpper han dom i sin blogg Logic+Emotion. Den här gången får vi ta del av ”The Corporate Social Media Curve”. Som vanligt huvudet på spiken! Möjligen krävs det viss kännedom om Gartners Hype Cycle för att det riktiga garvet, och allvaret, skall komma fram.

David publicerade kurvan för mindre än två dagar sedan. Bara bilden, ingen text. Redan nu har han fått runt 50 kommentarer. Ett slående exempel på hur en bild ger grund för en kreativ konversation. På tal om det. Var befinner sig din organisation i kurvan?