Det här är egentligen en försäkring för min del. I nästa nummer av tidningen Chef (nr4-09 när länken funkar) dyker det upp en duell om e-post mellan mig och en annan person. Jag blev för någon vecka sedan uppringd (sic!) av Ingrid Askeberg som frågade ”ska chefen alltid svara på e-post”. Och var det handlar om är alltså min inställning versus en annan inställning. Värdet av min åsikt lär komma från tidigare tankar om uppkopplade möten. Jag är inte säker på exakt hur duellen ser ut i slutänden, så vi får alla se fram emot den med spänning :-)

Men, lite svettigt är det för min del, eftersom mejl för min del inte är grejen längre. Otaliga äro de anekdoter som florerar om att exempelvis kidsen inte mejlar utan chattar o messar (jämför Twitter is IM for grown ups). Och som Joakim Jardenberg förmodligen kommer säga så handlar det inte ens om Twitter. Det handlar om nya former för konversation i sociala medier. Plus naturligtvis att kidsen numera är på väg in i företag och organisationer där gamla chefer huserar.

Det är osmart, och kanske osmakligt, att tala om för en journalist att denne är inne på ett mindre intressant spår. Var och en skall göra sin grej och göra det bra. Men jag kunde ändå inte låta bli att droppa synpunkten till Askeberg att mejl är för mig en mindre intressant fråga. Responsen låter jag bli att publicera, men vill försäkra mig om att jag åtminstone får delge den här sidan av saken.

Tyvärr läser jag inte Chef, så jag vet inte hur pass väl dom täcker medieutvecklingen. Men via de sociala medier som jag konverserar i har det i dagarna dykt upp ett par intressanta saker. Hutch Carpenter hävdar i I’m not Actually a Geek att ”Microblogging will marginalize corporate e-mail”. Matthew Fraser och Soumitra Dutta skriver i Forbes ”Yes, CEO’s should Facebook and Twitter”. Det vore en otjänst av mig att sammanfatta dom två i sammanhanget mycket läsvärda inläggen. Så läs dom också.

Och du som är ledare och chef. Tänk på att andra gör som du gör, inte som du säger. Och vi respekterar och litar på dom som är som (och gör som) vi.

Kanhända att det är mitt “perceptual set” som gör att jag ser och hör mycket kring frågan om annorlunda hjärnor just nu. Det fullkomligt flödar in, sedan mitt inlägg iBrain och vår nya hjärna [uppdaterad] för några månader sedan. Därför känns det rykande aktuellt att tipsa om ett inslag i BBC Radio 4’s Analysis. Avsnittet heter clever.com och sändes i går kväll. Programförklaringen lyder:

”A growing number of scientists are concerned that we are creating a digital generation, growing up online but unable to think, concentrate and learn in the way that their forebears did”.

Beroende på vilken generation du tillhör så kan du göra lite olika saker. Förutom att klicka på spelknappen nedan kan du:

• läsa en transkribering av programmet
• lyssna i BBC:s egna spelare
• ladda ner det som podcast

[dewplayer:http://downloads.bbc.co.uk/podcasts/radio4/analysis/analysis_20090312-2015a.mp3]

Sen har jag mer på lut. Men undrar först nyfiket på vad du tänker om saken?

Hedersknyffeln Viktor Nord kommenterade idag mitt inlägg om min premiär-Prezi. Inte nog att han är bussig nog att bjuda på förbättringstips. Viktor gör oss också uppmärksamma på att inlägget här i weconverse just nu är tredje träff i Google. Det måste betyda ett aktivt tyckande utöver dom kommentarer vi fått här. Tack alla vi!

[Uppdatering: Vem är tvåa på listan kanske ni undrar. Jo, detär Johan Leitet, vilket han smart nog ser till att påpeka :-]

Ett par filmer säger mer än 2 000 bilder och två miljoner ord. Skall det vara så svårt att fatta? Kolla själv filmklippen som avslutar mina inledande ord. (Även om det är jobbigt som professionell presentantör att själv inse hur jag måste utveckla mig).

I tisdags på ett skolrådsmöte i Blommensbergsskolan berättade rektorn Bengt Olsson att dom även i år söker pengar från Regeringens satsning ”Skapande skola”. Pengarna riktas till årskurs 7 till 9 och förmedlas via Statens kulturråd. Jag skall inte fördjupa mig i vansinnigheter som att Stockholm stad som huvudman först söker pengar och sen söker skolorna pengar från staden. Rent logiskt innebär det att ingen från början vet vad pengarna skall gå till. Eller att det på ett nationellt plan i paktiken är småpengar, men att rubriken ”55 miljoner” får politiker att framstå som välvilliga.

Förra året satsade Blommen på dans och cirkus (fick nästan 10% av stadens tilldelning – snyggt!). I år är intresset stort för film, video och språklig framställning. Ängligen! – säger jag. Och kom osäkt att tänka på detta om skapande skola när jag för en liten stund sen ramlade på Erik Stattins blogginlägg Lärande som det funkar nu. Måste hålla med Erik – även min hjärna blåstes ut!

Jag drömmer om att lägga ner skolan. Kort och gott för att skolan som institution är formad i 1800-talet och jag tänker vara med om att skapa en bättre start i livet för våra barn och ungdomar än ”skolan”. Vi måste tänka om, för det är mycket som är fel. Vi måst också tänka om – hur vi kan bygga livet på nya sätt.

Så jag tar chansen att återge Richard E. Millers ”This is how we dream”. Den levereras nedan, eller på YouTube som del 1 och del 2. (För en bakgrund se Andrew Savikas inlägg i TOC). Miller diskuterar möjligheterna på universitsnivå. Men jag vill börja långt tidigare. Så på vägen hoppas jag att dessa våra drömmar kan inspirera barn, ungdomar och oss som har att göra med dom. I mitt tycke är detta ett praktexempel på film, video och språklig framställning (om än på engelska). Låt oss göra mer.

Via @olaj:s kvitter ”Microsoft in Sweden is blogging about the #IE6 campaign, in swedish” nås jag av nyheten att svenska Microsoft har en nyhetsblogg. Ja, det är ju ingen nyhet egentligen eftersom dom av döma av bloggens ”Archives” publicerade sex inlägg redan i december 2008. Eftersom jag just nu sitter och skriver på ett förslag om nyhetspublicering åt .SE (mer om de senare), så kände jag att en liten reflektion på vägen passar fint. Och mitt huvudintryck är förvåning.

Naturligtvis är det jättekul, och bra, att Microsoft har en nyhetsblogg. Och jag är inte speciellt förvånad över att det tog så lång tid innen dom gjorde den. Inte heller är jag så förvånad att dom kör publiceringsverktyget Communityserver, eftersom det baseras på ASP .NET och Microsoft SQL-server (man ska ju äta sin egna medicin :-).

Däremot förvånar det mig att en såpass stor aktör verkar slarva sig fram i den sociala mediesoppan. Smådetaljer som att en svensk nyhetsblogg friskt blandar in engelska meddelanden (archives, posted, filed under, about, etc) och att tidsstämplarna följer amerikansk tidzon. I sanningens namn gjorde just ”About” att jag först inte såg någon ”Om-sida”, ett baskrav för en blogg enligt mitt förmenande. OK att man börjar med lite småfel, men dom borde varit åtgärdade vid det här laget. Allvarligare är att bloggen inte har någon kommentarspolicy och att den följer Microsoft standard copyright med ”terms of use” (alltså inte det mer sociala Creative Commons). Vi har ju fått signaler om att mjukvarujätten vill bli mer öppen och dela med sig mer. Lite balanseras det av att blogginläggen också annonseras i twitterflödet @msftnyheter (även om den saknar en liten ”bio”).

Fast jag tycker det här inlägget skall landa i min positiva förvåning. Jag borde inte bli förvånad över att dom har en nyhetsblogg, men det var faktiskt en glad överraskning! Ligger mig i fatet när jag försöker att få andra att se bättre alternativ än dom traditionella nyhetsbreven. Och proffsigt att redaktörn Christofer Björkvall så snabbt bloggade om Microsofts syn på den blossande IE6-debatten, vilket är en helt annan fråga.

Och kronan på verket. Det är fredag, efter 17, då dom flesta arbetande svenskar i krisekonomin tagit sportlov eller gått hem. Men Christoffer, han är på och svarar på min kommentar (med lite cross-sell :-). Snyggt jobbat!