[Uppdatering efter giget] Vilken kanonmorgon! Supertack för alla sköna frågor och fina feedback. Nu har jag dels laddat upp mina föreläsningsbilder (6/sida, pdf 7Mb) och en bläddningsbar på Slideshare (nedan). Några utlovade direktlänkar: Hans Rosling på TED 2006, TED 2009 och Roslings värld hos SvT; min ”blogg” från TED97; se mina guider om (mikro)bloggning mm; om Rektor Bremer i Valborg samt snutteforskning.

September 2000 bildades Svenska universitetens webforum (Suniweb). Forumet, som är öppet för personer som sysslar med övergripande webbarbete på både universitet och högskolor, genomför varje år en konferens. I år har turen kommit till Malmö högskola att vara värld för Suniwebkonferensen 2009. Tidigt i vår var Fredrik Wackå vänlig nog att föreslå mig som talare. Och i samma veva som dom tog kontakt med mig råkade jag stöta på arrangörsgänget när Chris Anderson key notade på Media Evolution i Malmö. Så vi fann så att säga snabbt varandra.

Det handlar om ett späckat tvådagarsevenemang och jag kommer keynota den andra dagen. Som det står i programmet tänker jag mig prata om ”sociala medier och vilka utmaningar som universitetens och högskolornas webbansvariga ställs inför, samt utmaningar för den akademiska världen i stort”. Förutom Fredrik finner vi bland de övriga föreläsarna Måns Adler (Bambuser), Jonas Söderström (InUse) och Christan Isacsson (Acando).

Eftersom arrangörerna (än så länge) inte anslagit någon hashtag (se en förklaring) så föreslår jag helt fräckt upp ”#suniweb09”. Då kan du följa mikrobloggandet från Suniwebkonferensen genom Twingly. Slänger du på #svtp så poppar det också upp i Svenskar på Twitter.

[Updated with this breif English summary (Google translation is fairly OK): A few days ago Swedish management magazine Chef published a story asking the questions if managers should tweet? The magazine asked two ”experts”, neither that to my knowledge are Twitter users. Chef also provided a short list of ”twittering managers”, dominantly popular celebrities and media personalities].

Tidningen Chef toppar sin webbplats timligt (nåja) med den retsamma frågan ”Skall chefen använda Twitter”? Lätt sur över att det som jag hellre ville duellera om får komma före det Chef ville ha en duell om retas jag tillbaka lite här. Så här lyder ingressen: ”Alla pratar om Twitter. Men vad är det? Och ska chefen använda det? Läs vad experterna tycker”.

Vilka äro då ”experterna”? Om vi börjar med svenskarna så är Hans Gennerud, VD för pr-byrån Gullers grupp ut först med sitt råd, som i sin publicerade helhet lyder:

”Det kan vara utomordentligt positivt. Om man är vd eller har en verksamhetsledande roll och redan har ett personligt varumärke får man snabbt fans som följer det man skriver. Det är ett bra sätt att odla sitt nätverk. Tanken är att man ska vara generös och bjuda andra på kunskap och reflektion. Man har också möjlighet att stämma av med människor som man inte har en fysisk relation med”.

Det var som tusan. Man får snabbt ”fans”. Ligger förmodligen massa erfarenhet bakom den insikten. Konstigt nog så hittar jag inte Hans Gennerud i vare sig Twitter, eller några träffar vid en sökning på honom i Twinglys mikrobloggsök. Men det skall kanske vara så att en pr-konsult skall verka utan att synas. Något som Steve Rubel, Director for Insights at Edelman Digital aka @steverubel, inte verkar ha fattat. Eller fattat annorlunda. Fast, han är ju inte VD.

Nåväl, den andra svenska experten är Frida Nordström, chef för pr-byrån Prime M2. Hon citeras säga ”Naturligtvis kan du som chef använda twitter. Det enda du bör ha i minnet är att vem som helst kan ha din twitterfeed som skvalunderhållning. Precis som i det analoga livet handlar det alltså om att inte försäga sig eller bli misstolkad”, och ”Det kan hjälpa dig att hålla dig a jour, du kan säkert hitta många av dina favoritmedier på twitter. Informationen kommer till dig istället för att du själv behöver söka upp den på ett antal olika sajter”. Även där är det som tusan. ”Skvalunderhållning” och ”favoritmedier på Twitter”. Noterar i förbifarten att Frida Nordström vare sig verkar finnas på Twitter eller poppa upp i ett Twinglysök.

Om vi sidsteppar lite till USA, så inleder Chef med ett uttalande 2005 om ”bloggar” från Jonathan Schwartz, vd för Sun Microsystems. Intressant, eftersom just Twitter lanserades först i mars 2006. Likväl har Schwartz en egen blogg och twittrar på @sunCEOblog. Häromdagen träffade jag en av hans svenska medarbetare, som inte bara uppskattade möjligheten att följa chefens (mikro)bloggande. Utan också att han faktiskt får svar om han mejlar högste chefen.

I övrigt tipsar Chef om följande svenska kvittrare: Robyn, Alex Schulman, Ebba von Sydow, Anders Timell, Jan Helin, Thomas Mattson och Peter Stordalen. Tack! Nu blir det ännu lättare att övertyga vanliga chefer om mikrobloggandets värde (obs ironi). Om du undrar varför jag bara länkar till Peter Stordalen så beror det på att Chef länkar inte till Twitter, utan till mintwitter.se, som enligt egen utsago är ”twitting for dummies. Vi gör det enkelt för dig. Först har vi delat in twittrarna i olika kategorier. Sedan har låtit våra duktiga redaktörer filtrera fram de allra bästa twittrarna ur varje kategori”. Kategorierna, det är Musik, Film, Mode, Politik, Humor, Sport, Kändisar, Kultur och Twittertoppen. Jag avstår från att ens länka till den tjänsten i det här sammanhanget.

[Uppdatering 2009-04-19: @ljosefss kvittrar idag att även DN publicerar Genneryds svar på två frågor om Twitter. Jag får ett intryck av att notisen, signerad Maria André, är en avskrivning av artikeln i Chef].

Transparent sidnot, jag har vid flera tillfällen genomfört föreläsningar åt Gullers grupp.

[Uppdaterad efter giget]: Hashtaggen är #offsek. Mina föreläsningsbilder finns nu att ladda ner som pdf (4,7Mb) och kan beskådas nedan. Eller så kan du se videon i Internetworlds kanal hos Bambuser. Som sagt skall jag initiera någon form av crowdsourcing via Digitala Staten för att vi ska få pejl på diarieföringsproblematiken. Lyssna gärna på Phorecasts intervju med Thomas Gensemer om hur Blue State Digital ser på värdet i att släppa kontrollen och organisera om för sociala medier.

Internetworld arrangerar det spännande fokusseminariet Bättre Webbtjänster i Offentlig Sektor. Förmiddagsevenemanget går av stapeln på Summit i Stockholm och du kan vara med till det ringa priset av 200 kr (prenumeranter) eller 599 kr (icke pren). Jag har fått förmånen att inledningstala och tänker mig fokusera på webb 2.0 genom att rada upp nåra utmaningar, missförstånd och möjligheter. Som det här med diarieföring, att folk bara kvittrar om sitt privatliv respektiv hoppa över IT-avdelningen. I övrigt inleder Magnus Höij med en kort trendspaning. Efter mig följer Sven Hammar (Apica), Magnus Kolsjö (politiskt sakkunnig, KD) och ett praktikfall med Q-branch. Samt naturligtvisett vasst mingel.

Hoppas vi ses, oavsett detta så är vi öppna för tips att ta upp.

Apple Insider publicerade i går nyheten att Stanford University kommer att ge en 10 veckors kurs i hur man kodar applikationer för Apple iPhone. I sig är det ett rätt intressant drag. Dessutom kan det ses som en förlängning på den snart två år gamla etableringen av Stanford on iTunes U. Stanford var ju ett av dom första universiteten som använde iTunes U för att distribuera föreläsningar, lektioner och annat gott till såväl dom egna studenterna som världen utanför. Tag linen ”Mobile learning…Think outside the classroom” säger ju en del om att dom är med sin tid.

Men den riktigt sköna poängen är att Stanford kommer släppa allt material från koda-iPhone-lektionerna bara ett par dagar efter att dom hållts. På det sättet kan vem som helst gratis, pedagogiskt och enkelt lära sig göra appar till iPhonen. Snacka om  att snabbt få till en stor utvecklar- och därmed användarbas.

Tanken slår mig att fler och fler leverantörer kommer att välja att prioritera och ge extra stöd till utbildare som fritt delar sitt material vidare. Enligt Apple Insider: ”Apple assisted Stanford, relaxed its NDA terms, and is now working help the school reach an even broader audience”.

Det här fattar bara du som en gång lärt dig, eller hjälpt andra, att cykla. Att cykla är underbart, det ger en kansla av att vara nära naturen, mästra dom fysiska krafterna och frihet. Speciellt det senare kommer jag ihåg från när jag var (mindre) barn(slig) och plötsligt kunde komma längre från från det trygga hämmnet än med enbart benen som transportmedel. Jisses vad jag upptäckte världen. Sen är det en femma att jag aldrig blev någon BMX-trixare.

Jag ramlad. Jisses vad jag ramlade. Mamma och pappa sprang efter och höll en stång så att jag skulle kunna öva upp balansen. Tack kära föräldrar! Swisch, åren går – och så springer man där själv efter dom egna barnen. Det tog ett tag, för i början ville dom inte cykla (på tvåhjuling). Det var lite läskigt. Men så började kompisarna, och mina barn tog mod till sig. Kvastskaftet kom fram. Det krävdes inte mycket. Men nu kan dom cykla. Jodå, dom ramlade och det krävdes plåster och tröst. Men dom är numera jämra duktiga på att cykla!

Det går inte att lära sig att cykla genom att bara läsa instruktionerna (i en bok eller tidning för delen), sätta sig på sadeln och trampa iväg. Man kan börja praktisera på egen hand, men det underlättar med lite hjälp. Faktum kvarstår, man måste våga pröva att öva. Och vara beredd på att skada sig på vägen.

Morgonen (gissar jag) den 1 april 2009 bloggar Tidningsutgivarnas VD Anna Serner följande:

”Sitter på MSN Innovate-semianrium på guldäggsdagarna. Lyssnar på den holländska byrån AKQA som gjort massor av produktutvecklingar för sina kunders räkning”

Jämrar, Anna gjorde fel där. Såg du? Hon skrev ”semianrium”. Det var det värsta, en TU-VD som stavar fel. Dessutom guldäggsdagarna (gement G, skall nog vara versalt).

Men ser du inte längre än så???? Hon sitter ju på ett seminarium och bloggar. Känn på den du! Du som fortfarande går på möten med det kära gamla och trygga anteckningsblocket. Inte nog med det. Uppenbarligen kollar Anna inte bara in det som sker på seminariet, hon tar in av världen utanför.

Anna är uppkopplad på möte.

När man är liten och lär sig cykla tittar man mest på den punkt där framhjulet möter marken. Det tar ett tag innan man förmår att höja blicken. Än längre tar det innan man instiktivt kan tvärnita vid klicket av en bildörr som öppnas.

Jag har varit där. Suttit i möten, bloggat, svarat på SMS, läst RSS-flöden och checkat av mikrobloggsflödet. Många år nu. Det är lite kämpigt eftersom jag per definition är en digital invandrare. Men jag övar på. Numera tvärnitar jag instiktivt om en tweet fångar min uppmärksamhet. Det skall mycket till innan jag återsänder något jag enbart stött på via en rubrik. Det spelar ingen roll om det är i dom sociala eller dom traditionella medierna. Är det intressant så vill jag först begrunda ett tag. Fast, det händer nog att jag missar fortfarande.

Ve den som kritiserar Anna Serner för att lära sig hur man agerar i sociala medier. För du står risken att bli avklädd som en fotgängare som aldrig vågade lära sig cykla. Eller värre, inte fattat poängen med själva cyklandet.

Det är nog fler än jag som ställer upp med en pinne till dig som vill pröva.

Vi människor tenderar att se det vi vill se. Ett fenomen som har många och väl dokumenterade vetenskapliga förklaringar, tex selektiv perception. Du som såg min rubrik ”Serner är ute och cyklar!!!” ville se att hon ramlat. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone fått dig att fundera på om du kan se nåt annat. Och du får gärna se det jag ser. En kvinna som kittlas av världen framför sig och gärna vill ta sig dit. Snabbt.

Är du en duktig cyklist bloggare fattar du också vad Anna Serner gjorde efteråt i tredje paragrafen i sitt blogginlägg.