Arkiv för augusti 2009

A year ago my academic web site disappeared. And those who made it go away probably ignored that such a thing could happen. This is an anecdotical and introspective tale about why you should (perhaps) not trust your (web) content to a university. Or any kind of institution for that matter. Because if you do, your stuff may just disappear. And there is nothing you can do about it.

Science used to mean paper

In the old days (academic) knowledge was captured and disseminated through paper, dominantly in the forms of journal articles and scientific books. Typically they were printed and distributed by independent commercial publishers. An important task of university libraries have been to gather such works and make them available to researchers and students. More recently various forms of electronic media, including the Web, have supplemented this flow of academic information. For a long time one major concerns has been the longevity of e-media, compared to books. But maybe we face other challenges within a much shorter time frame.

Social media in a scientific context

With the advent of Internet, the Web, and now ”social media” anyone may publish their thoughts, notes, reflections, conversations, interactions, and behavioral patterns. Including of course academic work. We may do it through social media services, at our own/hosted web servers, etc. Numerous are the blogs, forums, communities, research networks, etc. where scientist converse about and disseminate their work. Sometimes those media resides within the domains of universitites. Well, this subject is kind of huge so I pause here for the moment (but will end with a link to some older thoughts of mine).

One student published his work at his university

Around 15 years ago I decided to start a reseach project in Business Administration. At that time I had spent a number of years at the School of Business, Stockholm University. First as a student, later as a part time systems developer and an assistant professor in Marketing. My decision to pursue a PhD was heavily influenced and supported by professor Bo Hedberg, who also became my supervisor.

I won’t go into details about my ideas around the form of my dissertation. Suffice to say here is that I put various drafts of my research proposal on the Web. Because my department did not have a web presence at that time, I published the stuff on my (and my business partners) domain I defended a beta version  June 7, 1995. And the proposal is still to be found at the bat site (including a now defunct version in the Replica format).

Time went on, and as soon as the School of Business provided some web space for us doctoral candidates I begun documenting my research at (no link, I’ll tell you why in a moment). One of the first things I put there was ”Contents Management, Imaginary Organizations, and Agents as Consumers: How IT could shape the Market in 2019”. That was the manuscript for a book chapter that I wrote in 1995, together with professor Hedberg. Ironically, the orginization who ordered the chapter never published the book. Too many contributors never delivered, but we delivered immediately on the Web. I kind of felt proud when my stuff for a while generated most of the incoming traffic at

Ten years of Web publications vanished

Last fall (2008) I found out that the School of Business had redesigned their web site. And in the process they just ignored my research. About ten years worth of virtually daily updates were gone! That included most of the manuscripts for my published work. The same thing happened to lecture notes, powerpoint slides, course documentations, useful links, etc. It had all disappeared from the Web.

As soon as I learned about this I sent an e-mail to (and as far as I can remember a similar note to Stockholm University’s communications department). I told them that I my stuff was gone, and asked if they had any comments. Appearantly not, as they never replied. I am still deleted. In fact, if you search for my name it looks like that I have never been there. Thank you School of Business :-(

In non-universities we may trust

Courtesy of the Internet Archive you can still find most of my academic stuff on the Web through their Wayback machine. For example the book chapter ”Contents management…”, various archives of my academic web site, including the most recent version from January 2008 (although I stopped updating it in 2005 when I left the departement). The Internet Archive is ”a 501(c)(3) non-profit that was founded to build an Internet library”. Dah! What happened to the responsability of the University (Library)?

One major problem though, is that none of the links pointing to my research at works. For example, links to the 1997 paper ”Interactive Media Face Artificial Consumers” (archived here), which currently is becoming highly contemporary (why in a later post).

The sad story does not end here. Late 2006 Stockholm University begun offering their faculty and students a blogging service at At that time I still had some minor assignments as an assistant professor. So I decided to try out their blogging platform and launched ”Richard Gatarskis relationer med Stockholms Universitet” at (no link, guess why). Within a short time my blog there was one of the most read ones, right behind the Vice-Chancellor’s. Then during the summer of 2008, all my records from the staff directory was removed. Fair, since I no longer worked there. But in practice that meant I could no longer manage my blog, including moderating comments. I pointed that out to the IT and the communications deptartments. Their solution was to simply remove the blog. But guess what. The Wayback machine helps us again. So we can at least read archived versions of Of course none of the existing links to my blog’s original address works.

Similar issues

A couple of years ago I made an experiment at the Department of PR and advertising at Stockholm university. Based on the PBworks platform I attempted to crowd/open-source an academic five week course about ”the individuals role in social media” from scratch. The department paid for a premium wiki and I launched (Swedish) in August 2007. It was developed and maintained by fellow teachers, students and some other stakeholders. A year later the department said ”dump it”. But I still let it live :-D

Currently, at least in the social media bubble I reside, a story about who keeps the tweeps when a journalist moves from one newspaper to another has caught a lot of attention. It illustrates the problematic social relations between an individial, her organization(s), outside networks and conversationally generated content.

[Update 2009-08-24: I forgot to include Paul Colligans post ”About Podango’s Demise And The Smart Podcaster’s Response” which he published late December last year. Podango was a podcast distribution service that was terminated on an extremely short notice, in effect removing all episodes published by its users. Most likely that was one but the first in a line if similar cases].

Lessons learned and my advice

I no longer follow the developments regarding the scientific information processes and our current media revolution. I once did, and presented ”Marketing Research in the Digital Domain: a cry from a pilrgrim in the late 20:th century”. Perhaps the issues I bring forward today are heavily discussed among university chancellors, political leaders, educational policy makers, and scientific philosophers. But I doubt that. Please enlight me.

Meanwhile, for those of you who publish stuff on the Web while working with an organisation, including universities. Try to put your content where you control it. Most likely you will move between work places, temporary assignments, and soforth. If you want your stuff to be preserved, it is your responsability to make sure it is.

Comments 8 Kommentarer »

The coming Friday through Sunday is going to be a bubble bonanza, as 200+ people gather up in the meat LAN named Sweden Social Web Camp (SSWC). But I will not be there, and feel obliged to tell why.

When Tomas Wennström in April announced the idea as ”Årets hajk”, he set the date to coincide with my daughters birthday. I would lie if I said that the choice of staying with my family is easy, because SSWC really looks promising. It does not help that I just came home from another (scouting) camp.

I love camping, both the traditional ones and the emerging meeting format. I love and respect Tomas Wennström. I love the people who have registered for his ”hajk”. But I love my daughter and my family even more.

Maybe next year… Meanwhile, have fun and go create some amazing conversations!

Comments Inga kommentarer »

Den 10 september 1999 satt jag svettig i morronsoffan hos SVT Gomorron Sverige. Vilket märks i videklippet nedan. Mitt emot mig log Marianne Rundström. Hon var för hela svenska folkets räkning nyfiken på nyttan med bredband.  Naturligtvis var VHS-bandaren på hemma (en slags inspelningsmaskin med kassettband). Egentligen hade jag tänkt ladda upp inslaget med mig på pricken 10 år efter jag sa det jag sa. Men nu blir det lite tjuvstart.

Jag tänkte klippet kunde vara en kul intro till Joakim Jardenbergs och Jessica Ritzéns inhopp hos Gomorron Sverige klockan 7:48 i morgon bitti. Dom skall i och för sig prata om ”Makten och öppenheten – borde myndigheterna släppa all info fri?”. Och det kan ju verka långsökt att blanda in mitt, Jockes och många andras, tugg om bredband för 10 år sen. Men det finns en klar poäng.

Min nervositet i soffan 1999 grundade sig lite grann på att jag aldrig varit i ett sånt medialt rampljus förut. Men framförallt berodde oron på att det är så svårt att få folk att våga göra något, i det här fallet bredband, utan att riktigt kunna veta vart det leder.

Alltså, vi var många som i grund och botten tyckte det (då bredband, nu sociala medier) handlar om mänsklig kommunikation. En utgångspunkt som lirar fint i Judith Wolts suveräna inlägg förra veckan ”Sociala medier möter behovspyramiden”. Judith avslutar nämligen med ”Helt enkelt vårt behov av att kommunicera”.

OK, då vi visste att det skulle bli kommunikation, eller snarare konversation. På den tiden handlade snacket om bredbandens vara eller inte vara. Och som vanligt lyste (ledande) politikers visioner med sin frånvaro. Kanske anade dom att det som Joakim och Jessica lyfter fram i morgon skulle dyka upp i framtiden. Det vill säga nu. Men jag tror inte toppolitikerna ens funderade på att tänka så långt. Och det har dom inte nu heller.

Så jag önskar J&J lycka till i morgon! Vi vet inte vart öppenheten leder. Men visst fasiken blev livet både bättre och intressantare med bredband. Samma sak gäller öppenheten.

Det vore om inte annat kul att höra dina reflektioner från det jag säger i klippet nedan.Finns också annonsfritt hos Vimeo (jag bjuder) och på YouTube (som fler mobila plattformar klarar av). Stämde det? Hur tänkte du då? Hur tänker vi nu?

Själv harvar jag på, men numera med fokus på skolpolitiken. Som även den bör läggas ner. Mer om det senare.

Comments Inga kommentarer »

Många människor jag möter går ofta snabbt från oförstående till föraning när det gäller sociala medier. Därefter dyker ofelbart frågan upp om hur vi skall hinna med att (micro)blogga, nätverka socialt, jobba i wikier, och så vidare? Jag vet att mängder av mina kollegor som inspirerar kring sociala medier råkar ut för samma fråga.

Mitt generella svar är, och brukar vara, att man måste ta sig tid. Till en början lite extra tid för att komma igång. Eftersom tiden är begränsad så föreslår jag ofta att man börjar med att skippa en TV-följetong eller en tidningsprenumeration. Eller skippar att läsa en bok. När sen, på ganska kort, aningen växer till insikt måste man naturligtvis sluta göra andra saker och ersätta dessa med dom effektivare och roligare möjligheter som sociala medier erbjuder.

Efter ett tag gör man inte (gamla saker). I början av sommaren bloggade läraren Lars Johnson om vad han numera inte gör, sedan hans skola gått över till one-to-one (en dator till varje elev). Det blev en lång lista som börjar med ”Jag kopierar inte” och slutar med ”Jag behöver inte släpa på tunga böcker”.

Förra veckan bloggade Frökens funderingar (Lena Carlsson, Söderskolan i Falkenberg) om Lars Johnsons lista. Hon la till flera saker, och slutar med:

Jag hjälper numera sällan till vid enklare problem som eleverna har, de diskuterar problemlösning själva via msn (ja, det är helt ok för min del, så länge det rör sig om skolarbete).

Och när Lena inte längre hjälper till med ”enklare problem”, då kan hon göra annat. Inklusive att nätverka och lära i sociala medier.

Du får ta dig tid genom att sluta göra vissa andra saker. Det är det enkla svaret. Vad som ryker beror naturligtvis på din situation, bransch, yrke, och så vidare. Här har jag bara pekat på hur några framstående och inspirerande lärare gör. Du kanske kan lära av dom, även om du lämnat skolan för länge sen.¨

[Uppdatering 14:30] Magnus suveräna kommentar  pekar på Clay Shirkys föreläsning på Web 2.0 Expo 2008. Där pratar även Shirky om tiden för TV-tittande. Det mig att tänka på en gammal (nåja) ljudinspelning. Under en paus på Bloggforum 3.0 (19 november 2005) bad jag Anna Kågedal, en av Sveriges första modebloggare, svara på hur hon tog sin tid. Vi fick sällskap av några andra runt bordet och pratade en stund om tiden och mer. Naturligtvis spelade jag in samtalet. Jag inledde med den vanligaste publikreaktionen när jag brukade visa Annas blogg på mina gig, nämligen ”Har du inget liv?”. Hör hennes svar här (eller tanka ner mp3-filen, 9,5 Mb):


Comments Inga kommentarer »

I början av sommaren intervjuades jag av Tomas Bannerhed, chefredaktör för Tidningen LÄRA Stockholm. Ämnet var marknadsföring och sociala medier i skolsammanhang. Mot slutet av intervjun frågade Tomas någonting i stil med hur man kan använda sociala medier i skolan. Vilken är nyttan liksom?

Jag blev lite ställd. Dels för att många tankar surrade i huvudet eftersom vi pratat om många, spännande och tankeväckande saker. Dels för att en självklar sak ställdes på sin spets. Det kändes lite som om frågan hade varit ”på vilket sätt kan man ha nytta av papper i skolan”. Vad svarar man på det?

Jag hasplade ur mig några saker. Bland annat att man som lärare kan leta upp någon kollega som är på (inne i bubblan ”sociala medier”) och konversera med dom. Samtidigt tänkte jag att eftersom Tomas sa att artikeln inte kommer förrän efter sommaren så kompletterar jag senare. Och naturligtvis berättade jag om Webbstjärnan (som jag ger råd och lite dåd). Därefter glömde jag bort frågan.

För ett par veckor fick jag äntligen ur mig ”Viralt lärarlärande, så marknadsför du ny pedagogik”. Där är poängen att man upptäcker nyttan genom att pröva nya grejor OCH konversera om det med andra kollegor. 

Idag fick jag syn på @Larmats (Mats Larsnäs, IT-pedagog i Kungsbacka) tweet om hans lista på pedagoger i delicious. Där har lärare med andra ord en (1) ingång till kollegor/inspiratörer i skolsammanhang.

Via (ett gratis blogghotell för lärare) hittar du vad namnet antyder. En annan källa är ITpedagoger (Anslagstavla för dig som använder IT i undervisningen). En tredje är länk/blogg-rullen hos vilken bloggande lärare som helst. Exempelvis den hos IT-mamman. Listan, eller snarare webben, med lärare är oändlig. [tillagt 11:50]: Jag glömde det knakväxande Ninget IKT i skolan!

Med andra ord är en (1) nytta med sociala medier i skolan att lära sig lära genom sociala medier.

En annan nytta är att man spar resurser, inklusive tid och pengar. Men det tar jag upp i nästa inlägg, eftersom det är svaret på en annan fråga – hur skall man ha tid med alla dessa sociala medier?

Comments Inga kommentarer »