Med webben föddes idén om en webbplats där organisationen (eller individen) publicerade (allt) sitt innehåller i form av dokument som var mer eller mindre länkade till andra dokument. Det var webb 1.0. Ganska snabbt insåg vi att en enda webbplats inte räcker. Vi har extra/intra-nät, kampanjsajter, projektsajter, mm. Men länge var grundidén att webbplatsen skulle locka besökare till sig. Låt besökarna komma till vårt innehåll och låt oss mäta dessa besök.

Idag är det ganska uppenbart att vi arbetar med webben utifrån ett nytt tankemönster, därav begreppet webb 2.0 – en ny syn på webben. I praktiken handlar det om en mängd nya verktyg för innehållshantering. En av dom stora förändringarna är från ”vi publicerar vårt statiska innehåll” till ”vi skapar tillsammans dynamiskt innehåll som andra gärna får derivera vidare”. En annan är att det finns andra ställen än vår webbplats där samskapandet kan ske. Låt andra interagera med vårt innehåll i deras självvalda webbtjänster.

Detta är absolut inga nya tankar, och jag är definitivt inte ensam om dom. Första gången jag på ett gig ordentligt lyfte fram det här var under Webbdagarna den 24 oktober 2007 (även om jag snuddat vid ämnet tidigare). På Web Service Award den 30 januari 2008 lät jag det bli min clou – en ganska tuff utmaning för en tävling som handlar om besökare på webbplatser…men det gav eko (tex ”Hemsidan är död, leve Webben”).

För egen del ligger grundsynen ”tänk inte så mycket på vår webbplats” bakom all min rådgivning och mitt giggande, även om jag försiktigt balanserar det med mina uppdragsgivares nuvarande tankesätt och webbinvesteringar. För oss som vill tänka om detta (i ett grönt perspektiv) skrev David Wigder nyligen några välmatade inlägg om webbplatsernas dekonstruktion, del 1, del 2 och del 3. Här är ett klipp från hans slutkläm i första delen:

Uncouple content from specific websites and distribute directly to users or through intermediary sites. Encourage consumers to share content with their peers and across social networks.

[Uppdatering 2008-02-13] Dojjan skriver i PR 2.0 att ”Hemsidan är inte längre navet i kommunikationen” och New York Times ekar (förmodligen PR-initierat) ”Mashups are breaking the mold at Microsoft” (via FiR #318).

[Uppdatering 2008-03-20] Daniel och Morris tänker mer på temat i Mindparks blogg…”Kan det vara så att internet är på väg att bli ett verktyg som man bara slår på för att bli matad med redan specificerad och personifierad information baserad på de förval man gjort?”

Ibland ramlar jag baklänges av dom otroliga grejor duktiga webbutvecklare kan göra. Dom senaste veckorna har farit fyllda av fantastiska grepp med ljud, video och just nu bilder. Piclens är en plug-in till din webbläsare som låter dig titta på bilder i en slags tredimensionell läsare. Att installera plug-inen tar mindre än 30 sekunder, sen är det bara att glida på. Tjänsten stödjer ett stort antal fotodelningstjänster. Här är en skärmdump av Piclens när jag softar runt bland weconverse-bilder som ligger på Flickr.

Tipstack till Kenneth Pilo.

I helgen fick jag via Facebook en inbjudan till eventet Bubblare Live, där Bubblare.se måndag till torsdag flyttat sitt kontor till Café Moda hos H&M vid Sergels Torg (mittemot Åhléns City, en trappa upp). Jag OSAde ja och för någon timme sen testade jag livechatten Bubblare.se/Live sittandes i lobbyn på Hotell Sergel. Det bästa, och kanske viktigaste, är att allt går via webbläsaren, dvs man behöver inte installera någon extra programvara. Funkade bra, men eftersom jag var lite hungrig så gled jag över till cafet IRL.

Ganska kul, eller rättare sagt helkul. Vi som är här rent fysiskt, bland annat Oskar och Björn, sitter och fikar, chattar över borden och över Nätet. Just nu pratar Oskar med en journalist (en massa kändisar kommer vara med och chatta idag och under resten av veckan). Bubblarna berättade också att just idag lanserar Yahoo och Meetic sina livevideo-chattar. Listan kan göras lång över aktörer som har tjänster i den här riktningen. Kul att svenska företag ligger i ledningen.

Beskåda hur det såg ut när jag var Live Live:

Inför min insats på The Conference den 12 mars har arrangören bett mig svara på några frågor. Dom brukar nämligen "marknadsföra" evenemanget genom att på webben och i nyhetsbrevet publicera intervjuer med oss huvudtalare. (Lite kommunikation/webb 1.0 tänk). Så jag bjuder på deras frågor, mina svar och…se längst ner.

Berätta lite om vad ditt jobb innebär. ( Berätta gärna om något aktuellt projekt också)

Mitt jobb innebär just nu en massa glädje och frustration. Glädje för att jag efter närmare fem års möda med att forska, analysera och dela med mig av mina rön så vill många fantastiska människor äntligen veta mer om det jag brinner för. Det vill säga framförallt hur vi hanterar våra barn och ny teknologi för mänsklig (och maskinell) interaktion. Frustration för att jag inte hinner med att hjälpa alla som vill. Och för att många av dom jag möter blir frustrerade när dom ser hur mycket spännande vi kan göra framöver. Och att ingen av oss vet riktigt vad vi skall satsa på och hur vi skall göra det…

Ett aktuellt projekt jag precis (del)avslutat är formandet av ett tävlingsförslag åt en aktör som kommer hjälpa det svenska skolsystemet med deras agerande på Internet. Ett annat jag precis börat med är en kunskapsresa för 15 speciellt utvalda ledare i finansbranschen. Men mitt hjärta finns i det ständigt pågående projektet Skolmarknad.info.

Hur långt har Sverige kommit i att använda sociala nätverk som marknadskanal om man jämför med tex. USA?

Dom sociala nätverken (när vi nu menar dom som medieras mha tex Internet) är globala. Så i alla länder finns det mer eller mindre många personer som både har kommit långt och som utvecklar teknologierna. På en generell medborgarnivå känns det som att Sverige ligger bra till jämfört med många andra länder. Men inte i någon speciellt revolutionerande och unik framkant. Beroende på vilken sak vi tittar på så är andra länder som USA, Ryssland, Korea, Israel, Sri Lanka, Estland, och Holland långt före. Vilket inte hindar att jag känner till flera otroligt innovativa och utvecklande svenskar. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vad spår du för framtidstrender vad gäller sociala nätverk på nätet ( i  Sverige/utomlands) ?

Jag spår aldrig trender. Men jag vill att tjänsterna får fler funktioner som gör det enklare för användarna att finnas i många nätverk. Vi geekar börjar bli rätt "registreringströtta". Det diskuteras fenomen som "Open Id", och Gravatar. Men mer behövs. Vidare vill jag att fler människor ansluter sig till dom olika nätverken. Speciellt de inom skolan. Och då menar jag den vuxna generationen och i ett läroplansrelaterat sammanhag.

Några uppenbara grejor som håller på att explodera är access via mobila och positionsmedvetna terminaler, video, bildigenkänning, automatisk språköversättning och sentiment analysis. (Se där, apropå föregående fråga, så ger google bara 73 träffar på "känsloanalys" och 9  på "sentimentanalys".)

Fallgropar att akta sig för om man vill använda sociala nätverk som en marknadskanal?

Den vanligaste fallgropen är att glömma Tänka Om. Vi skall akta oss för att starta nätverk utifrån idén "ett sätt för oss att nå dom". Ett vanligt misstag är också att man slår på stora trumman och drar igång tjänster utan att ha ens en grundläggande förståelse för vare sig kulturen eller tekniken. Hur då kan ni undra? Svaren ges på "The Conference" :-)

Tips för andra som vill starta och underhålla ett socialt nätverk på nätet? (några punkter)

Börja blogga själv. Lajja runt lite i nåt socialt nätverk. Agera sen i följande ordning (förklaringarna drar jag under giget):

1. Lyssna varsamt
2. Bjud in att konversera
3. Stöd andras konversationer
4. Skapa egna sociala nätverk

Ja. det var deras frågor och mina svar. Har du bättre frågor och egna svar? Kommentarsfunktionen är öppen!

(Läste igenom det här efter jag skrivit klart och funderade på om jag skulle vänta ett tag och kyla ner ilskan, men valde inte. Vill faktiskt visa hur jag känner. Vill ni i stället bli upplyfta skall ni kolla Chocolate och framförallt Rapp Collins nedan).

[Uppdatering 2008-02-08] I går kväll läste jag Myndigheten för Skolutvecklings pappersrapport Digitala lärresurser – möjlighter och utmaningar för skolan. Där fann jag en hänvisning till Regeringskansliets skolwebb, som är ”en webbplats för skolan”. Dessutom har Växjö Kommun Skolwebben, som faktiskt till skillnad från Stockholms stads grej ÄR en webb. I Nyköping erbjuds SKOLWEBBEN,  en ”mötesplats och ett verktyg för elever och personal vid Nyköpings skolor”. (Kolla gärna, rätt långt från kommunens påkostade reklamkampanjer). Google listar en lång rad kommuner med ”skolwebbar”. Allså fann jag mig nödsakad att redigera detta inlägg genom att genomgående skriva ”Stockholms Skolwebb”, när det är deras (jag vägrar skriva vår, eller våran) skolwebb det är frågan om.

Båda mina barn går i Stockholms stads skolor. Sonen bytte för andra gången till en ny skola och studerar just ni i sjätte klass på Blommensbergsskolan. I höstas fick vi föräldrar veta att Stockholms Skolwebb kommit igång, och att det är den vägen vi skall få och ge information om våra barn.

Direkt när jag hörde detta (sittande i ett skolrådsmöte) surfade jag till Skolwebben Stockholms Skolwebb och hajjade till rejält. Det såg riktigt dåligt ut, alltifrån namnet till resten. Tills idag har jag bara kikat in ett par gånger och konsterat att jag inte vill ha med eländet att göra.

Idag gick jag dock in igen för att kolla ”omdömena” om min son. Jag har använt datorer i över 30 år. Det tog mig nästan 10 minuter innan jag hittade dokumenten i fråga. Jag vill inte trötta er, och har inte tid, att orera om sklten.

Däremot berömmer jag lärarna som lyckats få in data. Konstaterar bara att Stockholms Skolwebb är det värsta (i betydelsen dåligt) system jag sett på länge, kanske någonsin.

En snabb googling ger vid handen att systemet utvecklats av TietoEnator (som för övrigt har sin logotyp uppe till höger i systemet). Det ärr byggt på Rexnet som TietoEnator förvärvade från Kommunförbundet i Gävleborg 2002. Snacka om inkompetenta köpare i Staden och dito utvecklare hos TietoEnator samt kunder (skolor) som väljer/tvingas använda den sura soppan.

Kompetenta köpare och utvecklare hittade man exempelvis på Web Service Award förra veckan, speciellt Daniel Schwieler som föreläste om Design för vardagsvanor. En positiv sak i sammanhanget är att jag stötte på den inspirerande bloggen Inuseful (dom bakomliggande konsulterna dök upp när jag googlade på Skolwebb, vet dock inte vad dom gjort för Stockholms stad). Vi dom fick jag syn på Cocolate agency, så långt från Skolwebbens navigation man kan komma. Och formgivaren Erik Roos på 112 61 tipsade mig om Rappcollins.com – snacka om skön webbplats!

Antar att jag som medborgare har rätt att få informationen som finns i Skolwebben Stockholms Skolwebb pappersvägen, vilket jag skall göra framledes eftersom jag vill demonstrera mitt missnöde (rätt felstavat). Ni som känner mig (och därför vet att jag ogillar papper) förstår nog hur det svider i mig. Men det finns inget alternativ. Skolwebben Stockholms Skolwebb måste bort!