På förekommen anledning kan det vara läge att förklara vad en hashtagg, eller som det heter på engelska ”hash tags” alternativt ”hashtags” är. Och hur man gör (med) dom.

Anledningen just nu för min personliga del gäller Rinmans IT-dagar som går av stapel i oktober, där vi enats om #rinmanit som hashtagg. @Havspappan undrade också nyss hur hash tag formas, beslut eller användare? Svaret kommer strax.

Håller ihop konversationen

Poängen är att koppla ihop det som sägs (konverseras) i olika sociala medier, främst mikrobloggar och just nu speciellt Twitter, till ett visst tema. Temat gäller ofta en konferens, men kan handla om allt möjligt som folk finner intressant att hålla samman.

Just nu när jag kollar mitt twitterflöde är de första hash taggarna som dyker upp #TEDx och #SIME. I morse var återigen #70tal på tapeten.

Själva uttrycket kommer av ”hash”, den engelska benämningen för tecknet ”#” som vi på svenska brukar kalla ”fyrkant”. Den andra delen, ”tag”, kan väl enklast översättas med etikett. Någon, oklart vem, [uppdatering 2009-10-20: enligt Wired (tips via Daniel Erkstam) var det Chris Messina] kom helt enkelt på den geniala idén att särmarkera en term genom att sätta en fyrkant framför. På så sätt blev termen lätt sökbar som något speciellt. (Jag varierar uttrycket ”hash tag” här i texten för att sökmotoroptimera lite ;)

Sök är användningen

Många applikationer som visar det som sägs i mikrobloggar känner numera av #-tecknet och länkar upp till en sökfunktion som letar upp det som sägs om begreppet. Så genererar exempelvis twitter söket http://twitter.com/search?q=%22skola på #skola.

Själv brukar jag dock föredra att använda Twinglys mikrobloggsök, eftersom deras motor letar i flera mikrobloggar än Twitter. Hasthags.org är en spännnde tjänst, som dessutom erbjuder sök i sin ”whats happening right now in Twitter”.

Vem bestämmer hashtaggen?

Naturligtvis kan alla bestämma en hashtag, vilket kan resultera i olika hash tags för samma sak. Det riktiga värdet uppstår när man kommer överens om en gemensam ”officiell” hashtagg. Jag försöker uppmuntra mina uppdragsgivare som ordnar möten att dom som arrangör skall föreslå (inte bestämma) vad som gäller. Därmed kan vi andra haka på, eller välja nåt annat om vi tycker det är lämpligare.

Ett annat alternativ, som oftast förekommer, är att närmast berörda konverserar ett tag för att enas om vad som skall gälla. Typ, någon föreslår en hash tag och andra tycker till. Slutligen enas man – i idealfallet ;) Sen är det bara att köra på.

Eventuellt kan man välja att följa @hashtags så spåras den nya hashtaggen. För oss svenskar finns tjänsten svpt.nu som håller reda på #svpt, dvs sådant om rör ”Svenskar På Twitter”. Vill man koppla sig dit, så lägger man helt enkelt till #svtp utöver den egenvalda taggen.

Välj vettiga hashtaggar

[Uppdatering 2009-10-05: Brian Kelly provides an excellent overview of the issues in ”Twitter Event Hashtagging Strategies”.]

Att välja en lämplig hashtag är en enkel konst, som gissningsvis görs till vetenskap i olika forskningsprojekt. Här är några viktiga saker att tänka på:

• unikt
• kort
• engelskt alfanumeriskt
• varumärkesstärkande

Det blir allt svårare att komma fram till en hashtagg som ingen annan redan använt. Gör en snabbsökning på din idé till hash tagg innan du föreslår den. En del händelser är aktuella, och kanske inte konkurrerar med något som taggades för två år sen. Men, gamla taggar kan ju bli aktuella igen. Använd ditt sunda förnuft.

Mikrobloggar har per definition begränsat utrymme. Slösa inte tecken genom långa hashtaggar. #rinmanit är kortare än #rinmansitdagar. Dessutom är en kort hash tagg enklare att skriva.

Använd bara engelska bokstäver och siffror, annars är risken att såväl sökning som automatisk igenkänning av hash taggar störs.

Eftersom hash taggen huvudsakligen skall koppla ihop en konversation om något, så kan det vara bra om detta något återspeglas i taggen. #sswc är mest begriplig för dom som vet att den rör Sweden Social Web Camp. Men efter ett tag sitt även en akronym i den mänskliga hjärnan. Väv gärna in  aktuellt varumärke, om det inte sker på bekostnad av antalet tecken (och otillbörligt varumärkesintrång).

Lär mer

Du kan ju alltid söka på ”hash tag”, ”hash taggar”, ”hashtagg”, osv. Engelska Wikipedia tar upp hash tags under uppslagsordet metadata. Twitter fan wiki har också en bra sida om Hashtags.

Hashtagga på, och kommentera gärna med korrigeringar och fler tips.

“Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, i deras miljö? Kanske lämpar sig datorspel och multimediemobiler bättre än gamla tummade läroböcker för 10-talets undervisning? Vi har träffat föreläsaren, rådgivaren och proffsbloggaren Richard Gatarski, som anser att skolan har gjort sitt. Åtminstone i sin nuvarande form.”

(Thomas Bannerhed, LÄRA Stockholm).

Så lyder  ingressen till en artikel i Tidningen Lära Stockholm nr 4/09 som publiceras idag. Jag är “cover guy”, bakom den förmodligen uppseendeväckande titeln “Lägg ner skolan”. LÄRA Stockholm distribueras sex gånger om året i tryckt form till framförallt all personal inom Stockholms stads utbildningsförvaltning (upplaga 18 000 ex) och nedladdningsbar som pdf på webben (länken fungerar först när tidningen finns på plats).

Inslaget är en fem sidors intervju med mig under rubriken “Skolan har spelat ut sin roll”. Journalisten Thomas Bannerhed har gjort ett fantastiskt arbete och fångat essensen i ett nära två timmar yvigt samtal. Jag har haft möjlighet att titta på texten och komma med synpunkter (ett par mindre förtydliganden). Fotografen Ulrica Zwenger har tagit kanonfina bilder. Allt läckert format av pmochco.

Jag har fortfarande ambitionen att få medverka till en webbanpassning av tidningen, som är otroligt bra. Men än är vi inte där, tyvärr ;) Tills vidare, så fort jag för OK från utgivaren finns artikeln med mig som bläddningsbar pdf på Calameo [edit: under tiden kan du bläddra i hela tidningen].

Nu har jag sagt vad jag tycker.

Fast, det intressanta är ju vad du och alla andra känner. Avslutningsvis hänvisar redaktionen till weconverse.com och skolmarknad.info. Eftersom intervjun handlar om mycket mer än marknadsföring, så har jag stängt av kommentarsfunktionen (men inte traceback) i Skolmarknad.info, utan välkomnar i stället en livlig diskussion på weconverse.

Här sitter jag i vassen weconverse.com och delar en tillskuren pipa. Apropå Joakim Jardenbergs inlägg Har jag glömt att vara konstruktiv?, kopplat till Bosse Svenssons (MKT Media) uttalande ”det finns de som skär pipor i vassen runt Joakim”.

Obildad som jag är, så var jag först tvungen att kolla vad talesättet betyder. Jag tolkar det här som någonting i stil med att sko sig på Jardenbergs bekostnad, utan att ta saken direkt med honom.

Fast det gör jag, och vänder mig direkt till Jocke. Och jag gör det här, för att den här vägen slussa in intresset från er som weconverserar. Även om inägget också kommer pingas in till Jardenberg.se.

Låt mig också göra klart en sak på en gång. Mitt rubrikval, som syftar till att väcka intresse, skall tolkas som att Jocke Jardenberg gjort och gör fantastika saker. Även om jag (liksom Bosse) inte alltid håller med om allt. Jag vill blott plussa på.

Nu har Joakim Jardenberg återigen gjort ett hästarbete. Hur hinner karln? Det vill säga analyserat alla sina ”259 inlägg” på Mindpark.se. Bortsett från att han själv tolkar sina egna inlägg (finns ju en viss bias, men han är och gör oss medvetna om det – nästan vetenskaplig metod) så vill jag peka på ett par saker som han missar.

Jardenberg glömmer halva transparensen

Jardenbergs reflektion sammanfattar han i en lista på ca 45 punkter (jag orkar inte räkna noggrant). Ungefär punkt 19 fetar ”Transparens”, och handlar om de inlägg där han förespråkat transparens.

För mig är kon att Joakim Jardenberg lever transparent. I sig ett aktivt ställningstagande, bakom ”man skall leva som man lär”, vilket inte bara gäller det där med att vara transparent. Alltså något konstruktivt i sig. Och superkonstruktivt, eftersom hans transperenta leverene påverkar ”hur bilden egentligen är av mig [Jakim Jardenberg] där ute”.

Image och profil är inte samma sak

I gammal teori kring marknadskommunikaton finns modellen Identitet-Profil-Image. Dvs skillnader och överlapp mellan någontings ontologi/varande (Identitet), det man vill förmedla (Profil) och hur andra uppfattar någontinget i fråga (Image). Låt oss för tillfället inte fastna i en diskussion om den modellens värde/tolkning. Som ofta används för att hantera företag/varumärken, etc.

Förr i världen försökte man se det som att man genom att aktivt kommunicera ut sin Profil (det av Identiteten man vill skall synas) påverka Imagen (vad målgruppen uppfattar om en). Idag är det (för dom flesta) ganska självklart att det inte är så enkelt. ”Mottagande individ” bearbetar akivt det denne tar in, och så att säga skapar sig en egen bild.

I mitt fall är ett kul och aktuellt exempel när Per tolkar mitt ”måste”. Per i sin tur tutar ut vad han vill säga om mig och saken, och andra lär lägga sig i. Sen är som vanligt den sociala konversationen igång.

Det är i grunden inget nytt att medier väjer ut, tar tag i, och gör om. Den viktiga insikten här är att bilden av mig beror mindre på vad jag gör och säger, utan mer på vad andra gör och säger om mig.

Dessutom ligger det i människans natur att föredra att prata om det som vi uppfattar som negativt, vilket teoretiskt förklaras som en nedärvd överelevnadsinstikt.

Cirkeln slut igen

Väl så här långt tycker jag att jag har sagt det jag egentligen vill säga. Det vill säga att Joakim Jardenberg missade att han är så transparent och att det är andra som skapar bilden av honom.

Sen började jag fundera på det här om hur man nu skall göra när det är som det har varit. Och är så mycket mer nu och framöver, när alla är medier och påverka alla. Då ramlar vi in på kontroll, integritet och mycket annat. Stora frågar som vi fortsätter med…

Användarskapat innehåll är något som medieaktörer, affärsanalytiker och andra numera fått upp ögonen för. Många tecken talar för att barn och unga strax kommer att helt dominera det globala innehållsskapandet. Vad händer då?

[det här inlägget är en republicering av samma sak på Skolmarknad.info]

I dagarna publicerade Internetworld min krönika “Skolan är nästa stora affär” (även i Digitala affärer). Här följer en mer utvecklad analys och bakgrund till min slutats.

Fler unga människor

I den gamla världens demografi (tex Sveriges, Frankrikes, och amerikas) tenderar det att synas en smal midja i de yngre åldrarna. Samtidigt föds det bebisar som aldrig förr. Samtidigt, i den nya världens ålderspyramider (läs gamla gamla världen, tex Asien och Östeuropa) är det tjockt med barn och unga. Men oavsett var i världen vi tittar, så är det dom nya generationerna som är digitalt infödda.

Tid till två saker

Unga har gott om tid, både framför sig och så kallad “fri” tid. Barn (0-7), tweens (8-12) och tonåringar (13-25) spenderar en stor del av sin (fria) tid framför mobilen, spelkonsolen, datorn och därmed på näten. Ofta, men inte alltid, handlar det om att konversera med kompisarna, för att på så sätt utveckla sitt sociala liv/varumärke/identitet.

En annan stor del av tiden går åt till att vara i skolan. Av outgrundliga anledningar (läs politiker som inte ens invandrat digitalt) har skolan inneburit en skyddad verkstad. Skolfolk har länge av ekonomiska och pedagogiska skäl valt att hålla den digitala världen utanför skolans väggar.

Trendigt med IT i skolan

Men i år har något hänt. Helt plötsligt mejlar politiker och andra högljudda aktörer inom skolområdet fingrarna av sig för att få in debattinlägg, uttalande, konferensteman, partiprogramförklaringar, EU-policys, etc. som lyfter fram:

“IT måste in i skolan”

Många borde skämmas över att säga det nu. Det vill säga först när alla andra säger samma sak. Men sådan är den sociala människan – säkrast att göra som dom andra. Även om man i grunden inte vet vad som pågår. För hur skall man kunna göra det när man aldrig raidat i WoW, byggt hus i Sims, klippt i Stardoll, chattat på MSN, laddat upp på Bilddagboken eller ens prövat vuxenvarianten Twitter.

Alla skall naturligtvis inte skämmas. Tvärtom. Många har länge försökt få gehör för behovet av att anpassa skolgången till en ny digital verklighet. Det riktigt positiva är att fler nu lyssnar på dom som velat förnya, förändra och utveckla med hjälp av digitala verktyg.

Detta händer inte bara i Sverige. Många länder ligger före och andra ligger efter. Oavsett var jag tittar så ser jag dock en global trend, där fler skolor inför datorer, mobiler och dataspel som en central del i skolarbetet. I bästa fall genom two-to-one, dvs en dator och en mobil till varje elev och lärare.

Skolan kommer utveckla

Även om jag menar att vi på lång sikt måste lägga ner institutionen “skola”, så är jag innerligt glad över att skolan nu äntligen kommer vara med på noterna. Framförallt ser jag fram emot att fler vuxna människor i konversation med dom unga kommer att närma sig varandra. Och på köpet digitalt koppla ihop sina respektive innehållsbubblor.

En sak har slagit mig i arbetet med Webbstjärnan. Där märks det tydligt att unga, tack vare att det handlar om skolarbete, skapar innehåll på webben som är relevant för en bredare krets än dom närmaste kompisarna. Vi har naturligtvis sett liknande saker förr. Blondinbella var 17 när hon blev rikskändis. Nyligen har 14-åringarna @hejg och @jocap solklart kopplat ihop sina webbgärningar med vuxenvärlden. Och @forskolanimobil lovar gott för dom riktigt unga.

Min logiska slutats

Givet är att dom unga är många till antalet. I många fall dominerar dom demografin. Dessutom, det tar tid att att skapa innehåll. Vilket gäller oavsett om det handlar om text, ljud, bild eller video.  Tid krävs också för att lära sig, men också utveckla, digitala verktyg. Det senare har i sig revolutionerats genom open source.

Tid är en resurs som unga människor har gott om. Vidare är det mer eller mindre självklart att mer digitalt skolarbete innebär motsvarande mer publicerande på näten där barn och unga skapar innehållet. Med andra ord ungt användarskapat innehåll.

Om nu resten av världen varit mer digital än skolan, så är det ett enormt innehållshål som nu snabbt kommer fyllas av nya människor.

Kort och gott. Innehåll från barn och unga kommer alldeles strax att dominera på näten.

Vad händer då?

Ja, vad händer när det mesta som finns faktiskt är skapat av dom unga? Det är en intressant fråga, som jag inte har något bra svar på. Dessutom beror det ju på ifrån vilket perspektiv man ser saken.

I ett politiskt demokratiskt perspektiv lär det ju vara extra intressant. Man brukar ju säga att makten över ordet är central. I den post-printade världen har sökmotorerna blivit ett viktigt instrument, även om politiska policymakare inte verkar ha fattat det. Sök idag på några nyckelord och chansen är stor att material från vuxna toppar träfflistorna. Gör samma sökning om två år, då är det sannolikt så att dom ungas prylar bubblar fram i stället.

Spännande är det i alla fall. Eller hur?

Var med!

Jag avslutar genom att citera mig själv: “Jag jobbar aktivt med att hotta upp hur vi tar hand om barn och ungdomar. Och framförallt om hur vi ska åstadkomma världens bästa start i livet för nya människor. Nu ska vi göra företagandet i skolan på nätet till en ännu bättre affär. Hoppas du vill vara med”.

Att ”leda” kan vi tolka som att gå före, inte bara att man leder någon slags tävling eller liga. I ett ledarskapsperspektiv pratar vi ofta om att ledare i många fall bör agera som föregångsexempel. Det vill säga visa hur man gör, inte bara säga att andra skall göra. Alla som vågar leda utvecklingen, gärna på hög organisatorisk nivå, är mumma för oss som skall inspirera tveksamma att ge sin in på (för dom) nya områden. Som tex Twitter. Av egen erfarenht kan jag säga att det liksom räcker inte att jag äter min egna medicin, andra måste ha provat den också ;)

För ett halvår sedan publicerade jag det relativt uppmärsammade inlägget ”Snacka går ju, men twittra verkar svårt för chefer”. Förra veckan efterfrågade @kickistrandh exempel på Twittrande VD:ar. Då nöjde jag mig att tillsammans med andra ReTweeta hennes fråga, och jag samlade dryga dussinet svar i en kommentar. Men alldeles nyss sökte SjobergAnnika liknande exempel på företag som twittrar. Så jag tar mig besväret att i klartext samla vad som hittills kommit in.

Till att börja med kan man kika på twitter.anvisning.se, där det finns en Lista över svenska Twitteranvändare. Den är förmodligen inte särskilt välunderhållen, även om 1000-talet kommentarer antyder att många vill in på listan.

[Uppdatering 2009-09-30: Hans Kullin (@Kullin) tipsar idag om Burson-Marstellers nya studie Svenska företag för dialog via Twitter och wikin Swedish companies on Twitter].

Om jag sammanställer en mer aktuell, dock utifrån ett smalt underlag i min Twitter-bubbla, har vi följande twitternamn (vem som tipsat inom parantes, och du får själv kolla vem som står bakom respektive namn):

• @eldsjal (powerlapp)
• @saltakvarn (powelapp, LudwigJonsson, zetterqvist)
• @mitelman (analun)
• @hemnetvd (BritStakston)
• @mellstrand (BritStakston)
• @Alarik_vH (BritStakson)
• @Bjurfors (lejonets)
• @PerJohnler (lejonets)
• @BiloPeo (lejonets)
• @tinaivarsson (elinj)
• @xpatrikh (erikstarck)
• @dustin_home (kullin)
• @BritStakston (weconverse :)
• @ICEHOTEL_Sweden, @mynewsdesk, @Uppsalakommun, @Malmotown [tillagda efter publicering]
• @DRAMATEN (agaton) [tillagd 2009-09-17]

Hurpass ledande dom är, är väl en annan fråga. Men vi kan åtminstone notera att @saltakvarn (som förekommer flera gånger bland tipsen) är ett lyckat samarbete med JMW, vars @BritStakston definitivt tillhör dom ledande aktörerna när det gäller rådgivning och konsultation inom sociala medier. Med andra ord, att jag och många andra har pejl på Saltå kvarn är nog Brits förtjänst.

Samtidigt som jag vill tacka alla er för tipsen, så verkar det kristallklart att vi behöver nog fler exempel. Kom gärna med fler tips. Och låt oss framförallt inspirera fler ledare att gå före. Det vore också kanon om någon ville ta ett krafttag för att skapa en bättre, crowdsourcad, lista.