Det här inlägget skall jag snarast översätta till svenska. Tills dess, håll tillgodo med den engelska varianten.

[Det här inlägget är tyvärr inte översatt till svenska, kanske blir senare]

Yesterday about 200 people were invited to a closed beta of  the social micro payment system Flattr. The founders, Peter Sunde Kolmisoppi (@brokep) and Linus Olsson (@bonq) want to ”help people share money, not only content”. True, Peter is generally recognized as one of the co-founders of the Pirate Bay. While I am indeed for sharing, I am against massive sharing that is illegal. But I am massivly for paying for stuff I find useful. To me it looks like Flattr is a really interesting way to go.

Without further ado I used my invite code and signed up (with an account for my business). I am especially looking forward to business and tax related solutions. PayPal offer ”donate” which is often good, but not hard enough if you play in the money driven value exchange system. (Swedish: compare Donera eller betala och kanske skatta).

You can find a Flattr badge here in the right column of RichardGatarski.com that you might try. As an experiment I have also embedded another badge with this post. Just to see the difference in tracking. As soon as possible I will try badges for some other forms of my content (image, video, and pdf). Guess most of you can’t pay, but you may dig my story (Flattr takes a small fee, so indirectly you dig/pay for their story too). For more info, and to request an invitation, guess what – go to Flattr.com.

Lärarlärandet, dvs här hur lärarna lär sig internet, är en jätteutmaning och det finns inte en enkel lösning. Klart är att alla Sveriges elever och lärare måstes förses med datorer (och relevanta övriga resurser). Det måste också bli fler som  inser att hela skolsystemet behöver göras om.

Stora slutsatser, men dom är våra, inte mina. I eftermiddags var jag nämligen med om den fantastiska Hej skolan, dags att Internetta! (hashtagg #indpres), som arrangerades av .SE:s Internetdagarna. Totalt var vi nära 100 personer som deltog i detta Open-Space-Meeting. Hela mötet livesändes och videon kommer att publiceras i .SE:s YouTubekanal. Efter inledningen ville @Copylinda och @kalexanderson ha upp diskussionsämnen på ”mötestorget”. Jag bidrog med en lapp om ”Lärarlärande”, vilket lockade en grupp om runt 15 personer. Några gick, några kom – man röstar med fötterna. Alla diskussionsgrupper skulle komma fram till ett förslag eller slutats, och presentera dom i plenum den sista halvtimmen.

Innan vårt gruppmöte föreslog jag att vi bara skulle presentera oss med namn, alltså inte säga vad vi jobbade med.  Efter en dryg timmes mycket intressant konversation enades vi om  det som står i stycket som inleder detta inlägg. (Tyvärr missade jag att man skulle skriva en papperslapp och sätta upp den på vita tavlan, men jag tweetade direkt vår slutats bantad till <140 tecken ;).

Så här efteråt tyckte jag mig till min glädje ha märkt att ingen direkt skrek på behov av formell vidareutbildning. Visst, mot slutet kom lärarhögskolornas (bristande) utbud upp, och PIM nämndes. Men diskussionen tyckte jag handlade mer om insikt och mod för att ta sig tid att lära sig. Och att man kan lära sig internet tillsammans med andra – utan att ”gå på kurs”. Bara man har en dator och mod att pröva nytt. Samt att den stora drivkraften är ”kul” och viljan att dela med sig av den glädjen till andra. (Inte lika glädjande var att se hur lätt vi har att rabbla upp eländigheter och problem, i stället för att utväxla inspirerande exempel).

Under gång höll jag också ett öga på livechatten, twitterkanalen och antecknade vad vår på-plats-grupp ventilerade. Här är dom noteringarna, i helt oredigerad form. Håll till godo, och stort tack till alla som bidrog!

Löpande stolparanteckningar, från start till slut

Män med iPhone verkar dominera bland besökare på mobila webbplatser. Men jag är övertygad om att kvinnorna snart går om, att iPhone förlorar sin ledning och att “mobil” webb inte blir något speciellt framöver.

Undersökningsföretaget Web Service Award (WSA) konstaterar enligt en färsk studie att andelen kvinnor som besöker mobila webbplatser är otroligt låg, endast 9 procent. Det kan naturligtvis vara en felaktig siffra beroende på urvalsmetod; val av undersökningsobjekt; att respondenter inte svarar ärligt, etc. Oavsett vilket så lär vi än en gång ta oss en funderare över medieutveckling i ett genusperspektiv.

Rapporten presenterades idag under ett pressmöte, men jag har fått möjlighet att tidigare läsa en förhandsversion. Jag ser ingen anledning att här återge vad rapporten (länk kommer så fort den publicerats som kan laddas ner från pressmeddelandet) säger, eftersom den är både välskriven och koncis.

Vi kan dock konstatera att 74 % besöker mobilsajterna dagligen, bland märkena dominerar apparaten iPhone (32 %), browsern Safari (52 %) och operativsystemet iPhone OS (32 %). Fast, det slår mig först nu när jag skriver det här att Safari bara finns för iPhone, så rent logiskt borde det inte vara högre siffror på den browsern än apparaten iPhone.

iPhone dominerar alltså, men själv är jag allt mer övertygad om att Android under året kommer att uppmärksammas som det som webbutvecklare inte kan negligera. Snarare borde prioritera framför iPhone, speciellt då det gäller mobila appar. Mer om det i ett senare inlägg, som har legat halvfärdigt i snart ett halvår (det gäller att hitta tid att reflektera och skriva ;).

En annan viktig sak värd att notera är de förväntningar som respondenterna (och jag) har på den mobila webben. Vi vill inte ha en mobil variant av en destinationswebbplats. Vi vill ha allt lika tillgänligt i mobilen som på en dator (eller någon annan internetapparat för den delen).

En växande utveckling är att mycket av den funktionalitet som idag erbjuds på webbplatser flyttas ut i mobila appar. Där ”mobil” inte bara handlar om mobila apparater, utan att apparna är ”mobila” i sig. Det vill säga att apparna kan installeras och flyttas in i olika apparater. Se exempelvis HP App Studio (för skrivare). Där bland andra USA Today har en HP App som skriver ut deras olika nyheter.

Undersökningen bygger på ett självurval med nära 3 500 respondenter som besökt de renodlade mobilsajterna mobil.unt.se, mobil.dn.se, mobil. mil.se, mobil.svenskfast.se och mobil.idg.se.

[Transparensnot: Jag sitter sedan starten för 10 år sedan i juryn för Utmärkelsen Web Service Award och har i runt fem år agerat som konferencier vid seminariet/eventet då priserna delas ut].

Det gick ganska snabbt för folk att börja fundera på vad skänkta SMS-pengar tar vägen. Men det tog egentligen för lång tid, eftersom det går fortare att twittra än att kolla och tänka efter. Dessutom, det finns en anledning till att Röda Korset lyckats relativt bra.

De sociala medierna fylls glädjande nog med uppmaningar att skänka pengar till katastrofstöd i Haiti. I min del av bubblan är det fortfarande uppmaningen att SMS:a in till Röda korset som dominerar. Nyss twittrade @RodaKorset:

Röda Korsets insamling till jordbävningsdrabbade Haiti. Kl 1140: 2 205 000 kr via sms och webb #Red cross #Haiti

Enkelhet är a och o, men kostar

Vare sig Röda Korset eller dom andra stora hjälporganisationerna behöver pengarna på stubben. Eller åtminstone tror jag det, baserat på de lilla jag har haft med insamlingsorganisationer att göra. Det finns tack och lov pengar i kistan, som i och för sig ständigt behöver fyllas på.

Hjälporganisationer vet att vid akuta och stora katastrofer så lättar folk gärna extra och snabbt på plånboken. Och ju aktuellare, enklare, och snabbare det går att skänka – desto mer pengar kommer det in. Tyvärr inte allt.

SMS är bland det enklaste sättet att skicka en slant. Men, precis som många uppmärksammat går runt 30% av SMS-transaktionerna till diverse mellanhänder. Jag har inga problem med det när folk skickar in röster till Idol och andra hedoniska aktiviteter, men i det här fallet är det en annan femma.

Från mottagarnas perspektiv är en del av kakan bättre än ingenting, även om mellanhändernas avdrag svider. Alltså tonar dom ner det faktumet att en stor del av SMS-pengarna inte kommer hjälpen till godo.

En av dom som senaste dygnet flitigt twittrat om SMS-kostnaderna är @kazarnowicz. På hans skärmdump från Läkare utan gränsers sajt stog det “Av 50 kronor går ca 41 kronor till Läkare Utan Gränser genom operatörerna Tele2, Telenor och Telia, ca 33 kronor genom Tre”. I Tres fall innebär det att dom tar runt 34%. Bland mängden besvikna ingår Stellan, som idag la ut texten i ett inlägg på Blogtrain.

I ärlighetens namn kände jag mycket väl till “bortfallet”, och messade inte in något. I stället tog jag tillfället i akt för att studera om girigheten skulle uppmärksammas i de sociala medierna – vilket alltså skett.

Kolla noga, låt er inte luras!

Det kan ju tyckas snyggt att Telia snabbt svarar Stellan att de “från och med idag och två veckor framåt inte ta betalt för sms till hjälporganisationer kopplade till 90 nummer med hjälp till Haiti”. Kolla formuleringen! Med andra ord fortsätter Telia snart att roffa åt sig. Dessutom är det oklart vad “Telia nte ta betalt” innebär. Är det månne andra “som tar betalt”?

Mobiloperatörerna verkar allihopa göra (tillfällig) avbön. Exempelvis Tre skriver i ett pressmeddelande “kommer inte att ta ut några avgifter för SMS-gåvor till offren för jordbävningskatastrofen på Haiti”. Deras “avgift” uppges vara 10% (att jämföra med 1-3 % för betalkort, min anmärkning). Man kan ju undra hur 33% blev 10%, eller var dom andra procenten tog vägen? När jag kollar nu säger texten på sidan Ge en gåva: “Av 50 kronor går ca 44 kronor till Läkare Utan Gränser”. Men observera att det förmodligen gäller “akuta insatser på Haiti”.

Kort och gott, operatörerna friskriver sig att det gäller NU och Haiti. Sen fortsätter väl ockret som vanligt. Välj alltså ett annat sätt att skänka än SMS! Alla hjälporganisationer informerar om hur på sina webbplatser. Men dom sätten är relativt krångliga. Kanske finns det enklare metoder?

Snabbhet verkar innebära källeko, inte granskning

Det är knappast något nytt, men folk och maskiner tenderar att i sociala medier skicka vidare budskap utan att kontrollera verkligheten bakom. För sådär en tre timmar sedan visade Mac.Feber (@feber) sig behjärtansvärda genom att twittra:

Donera till Haiti genom iTunes. http://feber.se/171896/ Larvigt enkelt

Något som raskt RT:ades av bla @Pelles och sen av andra. På så sätt lär Mac.Feber stärka sitt varumärke, och driva trafik till sin sajt. En av dom fina sakerna i kråksången här är att en iTunes betalning är nästan lika enkel som ett SMS. Dessutom, Apple lär  lova att 100% av de inkomna medlen går direkt utan avkortning till Red Cross America. Åtminstone enligt SoftPedia (mfl) som är mer utförliga än Mac.Feber (jag hittar ingen info hos Apple).

I min research stöter jag dessutom på att Google skänkt 1 MUSD och har satt upp en donationssida, där Google Checkout är betalkanal. (Som jag tyvärr inte använder, och PayPal verkar inte ha något motsvarande – rätta mig gärna).

Men, tyvärr. Det är förmodligen få som bryr sig om att kolla. För min del fungerar inte länken till iTunes (buy.itunes.apple.com). I stället hamnar jag på en sida med massa reklam för musik och artister. Jag trodde först att det kanske beror på att skänket bara fungerar i USA. Så jag slog på VPN-tjänsten Skydur (som lurar sajten att tro att jag surfar ifrån USA). Men det hjälpte inte. Förmodligen utgår iTunes ifrån mina svenska användaruppgifter, inte var jag surfar ifrån.

[Uppdatering 2010-02-15: @pelles påpekar att han faktist donerat pengar via iTunes, så omöjligheten kan ju ha funnits för mig allena]

Sjävklart skall det kosta LITE att ta betalt

Jag är inte emot att det kostar en slant att få in pengar. Betalningar kostar. Sen beror det på om det är mottagaren/säljaren eller givaren/köparen som står för slanten. Bankgirering kostar. Betalkort är relativt billigt.. Kontanthantering i butik är dyrt. SMS-betalningar är svindyrt.

Vad är det hos mobiloperatörerna som gör att dom vill ha så höga transaktionsavgifter för SMS-tjänster? Jo, att det är så enkelt för oss som betalar, tills dess vi tänker efter. Och det är dumt att just många insamlingsorganisationer går med på den nuvarande kostnaden. Tänk alltså efter – före!

Röda korset kunde redan

Lite utanför ämnet, men ändå väl värt att notera. Enligt min snabba syn på saken är Röda korset den insamlingsorganisation som effektivast använt dom sociala medierna i samband med katastrofen på Haiti. Förutom att dom snabbt fyllde twittersfären, så är ju exempelvis  iTunes- grejen helt otrolig galant. Jag önskar bara att det funkade här i Sverige också.

Märk väl att Röda korset redan för över tre år sedan var duktiga på sociala medier. De började tidigt utveckla och internt sprida erfarenheter och idéer som skapades under hjälparbetet efter orkanen Katrina. Lyssna till exempel på en intervju inspelad juni 2007 med Ike Pigott på American Red Cross.

Man måste börja innan det är för sent.