Arkiv för kategorin “Skola”

an actual illustration of what lies outside the boxAtt på längre sikt utveckla Skolan är paradoxalt nog ett bakåtsträvande. Vi måste bygga nya institutioner som ersätter de vi hade. Känn på den du – i skenet av en stunds reflekterande över ett par tweets från Per Falk. Och de blogginlägg som tweetsen i sin tur rotar till.

Per Falk (aca @perfal) är en reaktivisterna som på riktigt agerar  inne  i Skolan. Och utanför. Hans kunskapande gärningar gör att jag undrar hur andra kan tro att den svenska skolan suger totalt. Varje gång jag kollar in vad Per håller på med önskar jag att fler ville ta sig tid att kika in i skolan. Se allt det fantastiska bortom skandalrubriker i tabloidpress, nyhetsportaler och granskningsteve. Kort sagt, vi har alla en massa att lära med Pedagoger som Pelle.

Nu gör vi det – om Skolan som den blir och mot det som kommer sen i stället.

Per och jag har träffats flera gånger och han har lite pejl på hur mina tankar går rent allmänt. Så rätt ur webben pingar han mig i två tweets som får det att spritta till i hela mitt väsen, även om den här rekonversationen tog lite tid. Båda tweetsen  kom (fredagen ;) den 13 juli, och den första löd:

Del 1: Om att bygga nytt – definiera boxen, riv boxen. Que the Rhizome: A Post-Better World http://maryannreilly.blogspot.se/2012/07/que-rhizome-post-better-world.html?spref=tw

Jag läser med intresse Mary Anns bloggpost, som slutar med ””Instead of a single place called school that is reiterated, imagine multi-expressions of learning that cannot be contained: we are a river that overflows, recedes, breaks, moves on and over”. Kanhända är det den passagen som fångar varför Per valde att pinga mig. Men jag är ju ute efter mer än ”lärande” (tex förvaring och sysselsättning), så det som får mig att trigga är snarare ”better”.

Inom avskolningsprojektet frågar jag ju hur vi ska designa ”världens bästa start i livet”. Vadå bästa, som ju antyder något som är bättre än det som var bäst? Än har jag inte kommit längre än till att svaret beror mycket på vad vi vill skapa för framtid. Vi som lever nu verkar vara, relativt våra förfäder, visionslösa. Väst vill ha det som väst haft det och resten av världen vill ha det som väst hade, fast mer. Vad det nu var. Alltså letar jag efter vad som skulle vara bättre än hur det (nu) var.

Mary Ann skrev sitt inlägg efter att ha läst Will Richardson’s Redefine ”Better”.  Han har triggat på Umair Haques uppmaning om radikalitet, och verkar vara ute efter att byta ut ”bättre” (better) mot ”annorlunda” (different). Richardson exemplifierar med saker som prov, lärare och skolor. Han undrar om idéer som denna är radikala: ”We don’t need better assessments; we need different assessments that help us understand students as learners and constructors of their own ongoing education instead of knowers of information and narrow skills”. (Det där med radikalitet är en annan rhizomatisk rotknöl som jag inte orkar ta i just nu).

Och då är vi ju inne på different, som för thinkingen till boxen och möjligheten att tänka utanför denna. Vilket kanske ledde Per till att också pinga mig med:

Del 2: Finns den innovativa skolan, och vågar vi definiera boxen? http://blogs.hbr.org/pallotta/2011/11/stop-thinking-outside-the-box.html

Dan Pallotta påpekar att för att kunna tänka utanför boxen måste man känna till boxen. Delvis att man kan inte tänka utanför boxen utan att tänka inne i boxen. Men framförallt att man måste veta en massa om boxen för att kunna göra nåt kreativt utanför den. Fundamentalt rätt, men han faller på eget grepp eftersom han inte verkar känna till myten/erna om boxen ”Think outside the box”. Jag menar, det enda Pallotta säger (inledningsvis) är ”the exhortation to think outside the box has become ubiquitous in business”.

För egen del är jag fortfarande kvar i stadiet att skapa en tillräckligt djup förståelse av boxen Skolan. Framförallt om hur det kommer sig att vi har den. Nu senast genom att denna vecka lyssna på den andra utgåvan (2011) av Ken Robinsons excellenta Out of our minds. Jag tror att väldigt många inom och utanför skolan har en ganska ytlig och enkelspårig uppfattning om varför Skolan egentligen finns (kvar). Ledtråd, Utbildning är till exempel en av världens största ekonomiska branscher. Skolfastigheter, lärarlöner och studiemedel är big business!

Jag har för länge sedan bestämt mig för att definiera boxen Skolan som det den är. Det vill säga mer än vad en naiv allmänhet med lärande i fokus tänker på. Detta som en liten led i att komma fram till något som är bättre än Skolan. Eller åtminstone någonting annat än Skolan, då blir ju fördelen att man inte behöver bekymra sig om vad som är bättre. Fast, det känns ganska meningslöst även om det inte kan bli mycket sämre.

I mitt fall tog det 10 år innan jag ens kom på att hela lösningen måste placeras utanför Boxen, förlåt, Skolan. För mig är en bättre framtid målet, inte att bevara Skolan. Problemet är att så fort vi tänker på Skolan hamnar vi oundvikligen i boxen.

Känner du för att tänka så?

Share

Comments 1 Kommentar »

”Hej å hå säger jag.
Vad är det för arbetsgivare? Vad är det för stat, vad är det för opposition?
Alltså, kom hit med dynamitgubbar och spräng skiten i luften börjar man ju känna snart.
Alltså det går inte längre.”
Erik Fichtelius, publikfrågande på seminarium
under Almedalsveckan 2012

I fredags höll Ale Kommun och Intel ett gemensamt Almedals-seminarium med rubriken: Nya pedagogiska redskap kortar vägen till inlärning. Varför är de inte självklara för alla i skolan? Jag var i lokalen för att med Westreamu och min crew rigga inför en livesändning om Krisretorik ett par timmar senare. Eftersom vi ändå hade all utrustning på plats, så köpte Intel mitt erbjudande om att videodokumentera och livesända även deras seminarium. Vilket vi fixade på en kvart. Och tur var det. För bland annat finns Erik Fichtelius ”publikfråga” dokumenterat med ljud och bild, tex på YouTube:

Se gärna hela seminariet på Intels YouTube-kanal. De som stog på scen var Malou von Sivers, Moderator. Anna–Karin Hatt, It- och energiminister, Centerpartiet. Ibrahim Baylan, Utbildningspolitisk talesperson, Socialdemokraterna. Eva-Lis Sirén, Ordförande, Lärarförbundet. Trevor Dolan, Forskare, Stockholms univeristet Pedagogiska institutionen. Britt Mari Hagman, Lärare sedan 40 år tillbaka, Ale kommun. Maria Stockhaus, SKL:s utbildningsberedning, SKL.

Efter en dryg timmes mycket intressanta föreläsningar och några korta panelsamtal, öppnade Malou von Sivers för publikfrågor. Först ut var Erik Fichtelius, VD på Utbildningsradion. Förutom citatet ovan kom han med flera andra intressanta reflektioner.

Jag tidigare mött Fichtelius. Bland annat i en paneldiskussion under SVT:s PSdagen 2011, som jag för egen del betraktar som ett av mina minst lyckande framträdanden. Peter Pimpim Pettersson sade så sent som i fredags till mig ”jag har aldrig sett dig så arg”. (Jag jobbar på att få fram SVT:s videoinspelning, men den verkar ha försvunnit från SVTplays yta…).

Ja, man blir liksom arg och frustrerad när åren går och inget händer. Men jag har lärt mig (tror jag) att ta det lugnare. Så jag går och väntar på att fler och fler inser att det inte håller längre på att lappa Skolan. Liksom dom flesta andra viktiga samhållsinstitutionerna också för den delen. Alltså tolkar jag Fichtelius reaktion som att han numera är inne och nosar på sådana idéer. Även om det i hans fall inte handlar om Public Service (en väderkvarn som jag slutat slåss med).

En del tycker jag är revolutionär som genom Avskolning vill ”skapa världens bästa start i livet för dom vi kallat barn – utan en skola”. Men man kan tydligen ju vara mer radikal än så ;) Och fortfarande är mitt intryck att allför många tänker lika dant om Skolan som för 20 eller 10 år sen. Speciellt när det gäller ”IT”.

Notera också att Fichtelius innan klippet ovan börjar med att hylla @opedagogen Marie Andersson. En fantastisk prisbelönt, lärare, innovatör och människa som jag hade förmånen att, tillsammans med Skolverkets GD Anna Ekström, få ha i live i Skollyftets Almedalssoffa förra året.

Share

Comments 1 Kommentar »

Just nu pågår en konferens om ”lärande i framtiden”. I twitter dök följande nyss upp från @blixtgordon13:

@fredrik06 citat från @richardgatarski på #edcampspel vilken etsade sig fast. Märkunderligt är ordet! #framlar

Citatet som Magnus Blixt hänvisar till kommer från mitt minitalk på Edcamp spel och lärande den 7 maj.

Jag berättade alltså (ungefär) hur konstigt det är att jag numera vet allt möjligt om mina ”kompisar” i realtid.  Att dom fikar, är på konferens (som Magnus just nu), lär sig det ena och det andra, och så vidare. Samtidigt som jag i princip inte vet nånting om hur mina barn, eller andras, har det i skolan just nu. Möjligen har Björklund sett till att jag omedelbart får ett SMS om något av mina barn kommer 5 minuter sent till en lektion.

Citatet kom alltså från inledningen till mitt minitalk på Edcamp spel och lärande i Stockholm 2012-05-07 (bilder på Slideshare). Just detta märkunderliga, var bara inledningen till om hur intressant spelutvecklare tänker (jämfört med dom som utvecklar lärplattformar ;). I sin tur var det en del av mitt föredrag under avslutningen på SETT2012.

Share

Comments Inga kommentarer »

Gridden på edcampsthlm, med Dinah Gordon och Magnus BlixtJag hamnade på två spännande Stockholmsmöten ”efter jobbet”. Det första blev bara snabbt, nära Stureplan. Det andra blev längre och smart, på Söder (med grid, se bild, featuring Dinah Gordon och Magnus Blixt).

I kväll var det dels en afterwork i Stockholm med PR of Sweden (webbcommunity för yrkesverksamma, studerande och leverantörer inom informations- och PR-branschen). Dels Edcamp Stockholm (knytkonferens av och med lärare). Svårt val, och i eftermiddags velade jag mellan hötapparna.

Å ena sidan vill jag gärna träffa PR-konsulter som är intresserade av att livesända presskonferenser. Westreamu har numera en suverän plattform för att fixa det. Dessutom var det rekordmånga anmälda, varav några ”gamla bekanta”. Å andra sidan är Edcamps ett suveränt tillfälle att träffa framsynta skolmänniskor i en kreativ miljö. På Edcamp Stockholm var det egentligen fullsatt, men ett par avhopp i sista stund hade öppnat en möjlighet för mig att hoppa in.

Helst hade jag velat att båda träffarna hade träffat varandra. Vilket möte det hade blivit! I stället blev det så att jag besökta båda. En snabb öl med PR-folket på Pontus blev det först. Kuriosa är att jag träffade Oscar Bjers och Petter Ahrnstedt (VD respektive PR-chef på Apple Sverige). Petter är skadeglad över att IDG räknade ut Apple 2008 för att ”dom inte hade någon netbook”. Nä, istället blev det nåt annat tunt (av vilka det drällde på Edcampen ;). Växlade även några ord med Pelle Torberger, några andra vars namn jag glömt och den ständigt minglande @feffekaufmann (eller så är det jag som ständigt minglar ;). Hur som, Skolan kändes viktigare så jag vek vidare.

Edcampen (som alltså är en knytkonferens, eller okonferens som vi kallade det i början) hölls denna gång hos Lärarnas Riksförbund Stockholm, en av kvällens sponsorer. Sponsrade gjorde också Lärarförsäkringar (mat och dryck), Liber (öl och vin) samt Saltå kvarn (snacks). Men Snacket stog vi själva för! Jag missade första passet, men hann med dom två andra.

Först en konversation kring att få in forskningen i skolan. Vi var fem pers runt bordet. Det blev en stimulerande trekvart kring frågor som: Hur forskar man? Sätt att få in ny pedagogik baserad på forskning? Vad är ”akademisk” och ”vetenskaplig grund”? Men det delades även erfarenheter i stort och smått. Alltifrån egna forskargärningar till att undervisa elever i forskningsmetodik. Jag tycker *allt* var superintressant, tex att höra lite om hur Sollentuna på ett positivt sätt tar tillvara på möjligheterna. Sen var vi nog ense om att det stora problemet är att få till den tid som behövs till att reflektera och forska.

Efter vattenpaus var det dags för matrisens sista rad. Svåååårt val igen. Jag hade bestämt mig för att välja sånt jag inte är intresserad av, men allt var intressant. Det visade sig snart att de flesta samlades kring bord 4, om ”flipped classroom”. Ett begrepp jag aldrig hört, men en person förklarade vad det ungefär var. Alldeles för intressant. Så jag valde bord 2, ”ämnesövergripande undervisning”.

Sist blev en fullträff! Massa intressanta tankar som jag inte hade tänkt förut dök upp. Liksom en hel del stöd för tankespår jag är inne på sen tidigare. Vi var bara fyra, men perfekt. Det innebar ordentligt med tid att både hålla sig till ämnet och vika av en del. Och framförallt en påminnelse om att ”kunskap” är inte alltid det viktigaste som en skola håller på med. Samt att pedagoger (åtminstone dom som är på edcamps) älskar sitt jobb (även om det finns utrymme för förbättringar ;)

Stort tack till alla som var där, sponsorerna och framförallt till Jerry Silfwer (@doktorspinn), Mikaela Waxin (@mikaelawaxin), Pelle Nordin, Anna Kaya (@anna_kaya), Per Falk (@perfal) och Magnus Blixt (@blixtgordon13) som arrade.

Edcampa själv? Nästa blir redan den 14 mars för edcamp Partille, därefter den 11 april edcamp Öresund, följt av 19 april då edcamp Luleå går av stapeln. Och av döma från #edcampsthlm innan dagens gärning är Solna stad sugna på att ta Stockholmsedcampen vidare

Share

Comments Inga kommentarer »

Vad har jag för tanke med den här bilden? Ge mig ett bra svar och du kan vinna ett speciellt pris (som jag inte kan avslöja för då blir det för lätt ;). Vinnaren annonseras live den 20 februari, vid ca 15-tiden.

På måndag klockan 14.30 sänds det tredje avsnittet av Spelbildning, ”livesända reflektioner från dataspel, bildning och skolans roll. För och med pedagoger, forskare och andra samhällsutvecklare”.

Medverkande blir frilanspedagogen Terese Raymond (Spelifierat lärande). pedagogen Frida Monsén (Vittra Telefonplan), samhällsanalytikern Stefan Pålsson (Hyperfinder) och jag.

Temat vi skall ta upp är ”Spelifierat lärande, med fokus på individuella utvecklingsplaner”, mer info och se sändningen på Spelbildning.se.

Nå, på vilket sätt kommer den här bilden in? Det bästa svaret (som avgörs enväldigt av mig) belönas med det bästa priset (som jag bestämt). Alla kan tävla och vinna (utom Terese, Frida och Stefan, någon måtta får det vara).

En ledtråd: Jag säger…vad är det för spel?

Share

Comments Inga kommentarer »