Arkiv för kategorin “Mediainnovation”

Idag är det smygpremiär på det livesända webbtvprogrammet Spelbildning. I första avsnittet kommer Jesper Bylund och jag bland annat prata om gamification och hur det passar in(te) i skolans värld. Här är en kort bakgrund till projektet.

Runt nyår börjar man fundera över ”vad händer nästa år”. Vid senaste årsskiftet stog det ganska klart för mig att det var två saker som kittlade mitt medvetande otroligt mycket. Gamification och Crowd funding. Framförallt hur båda sakerna relaterar till Skolan (och dess avveckling ;). Ett exempel på det senare hittar du i min Skollyftet Live intervju med fd läraren Lena Carlsson om hennes startup Uppmuntra.nu.

Men vad är gamification?

Helt skolklart har det koppling till dataspel, inget nytt i skolans värld. Men frågor kring spelande, barn, tid, ungdomar, lärande, värderingar, konst, poäng, tidsfördriv, levlar, spelberoende, sociala medier, och så vidare är så himla brännande. Och intresset växer explosionsartat. Men jag kan för lite om dataspel. Vilket svider eftersom det var genom dataspel jag på 70-talet började med datorer. Det är dags att komma ikapp. Uppdatera sig liksom. En metod är att spela mer själv (vilket jag slarvat med, lovar bättring).

Och man kan göra mer än att bara spela och snacka om det med kompisar via Skype. Alltför länge har idén om ett livesänt webbtv-program om spel och skolan bara grott i mig. Idag är det äntligen smygpremiär på Spelbildning:

Spelbildning.se, livesända reflektioner från dataspel, bildning och skolans roll. För och med pedagoger, forskare och andra samhällsutvecklare.

Jag startar Spelbildning av tre skäl, tillsammans mutliplicerar dom förhoppningsvis till något enormt:

  1. Jag vill lära mig mer om dataspel. En sak jag lärt mig, bland annat på Universitetet, är att det bästa sättet att lära sig något är att undervisa om detta något. Dvs genom att lära ut lära man sig själv.
  2. Jag vill förmedla. Här kunskap, insikter, erfarenheter, forskning, galna idéer om datorspel i skolsammanhang. Till framförallt skolfolk.
  3. Jag vill experimentera. Spelbildning blir en plattform för att pröva och utveckla formen livesänd webbtv.

Det var mycket ”jag vill”. Nu hoppas jag innerligt att andra vill.Att du vill vara med!

I början på året var vi i alla fall tre personer (uppdaterar med namnen senare om/när jag får OK från dem), men då rann det ut lite i sanden. Delvis pga att jag blev lite akutsjuk (ok nu). För några månader sedan på SSWC stog Jesper Bylund under eken (se tex Ninas blogginlägg) och höll en fantastisk session om gamification. Vi hakade ihop, konverserade lite och idag är det dags. Faktiskt redan igår då vi ganska oplanerat fick ihop drygt 10 minuter ”000-Teaser”.

Nu hoppas jag att fler vill vara med. Att bjuda på innehåll, lära sig mer och tycka till om det vi gör. Kalla det kollaborativt lärande om du vill.

Välkommen att vara med, live eller on demand (avsnitt att se/ladda ner på begäran.

Share

Comments Inga kommentarer »

Något mycket spännande har hänt inom Sveriges Radio. Och det är inte att www.sverigesradio.se nyss utsågs av Internetworld till ”Sveriges bästa mediesajt 2010”. Utan att numera huserar SR (före detta etermedieföretag) ett par direktörer som börjat Förstå. Hur gick det till? Och vad betyder det?

Mats Svegfors och Cilla Benkö, vd respektive vice vd i Sveriges Radio, lanserade idag under en lunch i Radiohuset ”en ny interaktiv mediebok” (pressmeddelande). I transparensens namn är det lika bra att erkänna direkt – jag åkte dit utan hopp om att personligen se något nytt i det dom skriver. Och mycket riktigt verkar den förutfattade meningen stämma. Jag skriver ”verkar” eftersom jag bara skummat texten.

Däremot blev jag positivt överraskad, läs oerhört glad, över det som författarnas jobb med boken fört med sig. Något som så att säga dykt upp på insidan. I slutet av boken skriver Svegfors och Benkö i kapitlet Syntesen: Journalistik 3.0:

‘Inte minst i utvecklingsperspektivet blir insikten hos ”ägarna” av public service om vad som faktiskt nu håller på att ske av alldeles fundamental betydelse. Det gäller att de som i Sverige fattar beslut om public servicebolagens framtid verkligen tar sig tid att sätta sig in i den verklighet som vi nu ser växer fram. Beslut som fattas nu kan få ödesdigra effekter för lång tid framöver’. [mina markeringar]

Den personliga erfarenhetens betydelse

Mellan raderna, och när boken presenterades, är det uppenbart att arbetet med att göra en ”interaktiv bok” har resulterat i att Svegfors och Benkö verkligen börjat Förstå. ”Även en gammal hund”, svarade Svegfors på en publikfråga om dennes nedlåtande syn på nya medier under Almedalsveckan 2009. Utöver det har direktörerna insett att ”ägarna” inte förstår. Samt att detta innebär i en mycket allvarlig situation. Välkommna in i klubben! (Jämför Tänk om att inte förstå förändringar).

Märk väl att det är arbetsformen mer än innehållet som odlat dessa nya insikter. Svegfors och Benkö har helt enkelt skapat med hjälp av ”nya medier”. Och det är en gammal sanning att göra betyder mer än höra. För säkerhets skull pratade jag en stund med Svegfors och Benkö om hur insikterna väckts. Båda berättade att deras personliga bloggande, länkande, wikiande, twittrande, embeddande och så vidare varit nödvändiga. Liksom att samverka med medarbetare som verkligen kan sociala medier. Något de naturligtvis inte är ensamma om att ha gjort. Men parat med deras långa erfarenhet, och roll, inom medievärlden känns det som att stubinen på en dynamitgubbe nu har tänts. Sen är vi nog oeniga om hur lång stubinen är och hur explosionen kommer te sig.

Respekt och korrekt

Missförstå mig inte. Jag hyser stor respekt för hur Svegfors och Benkö tänker, förstår och agerar. Det är min övertygelse att deras nya verk blir synnerligen intressant för många. Både till form och innehåll. Dessutom är jag full av beundran för deras mod att ha tagit sig den dyrbara tid som behövs. Liksom för dådkraften att från högsta nivå söka leda med ”Wikipedias teknik”. Eller som de säger i förordet ”det är just på det sättet som vi föreställer oss att vi skall kunna hantera ett motspänstigt och oöverblickbart kunskapsläge”. Men jag delar inte alla deras synpunkter, och än färre av slutsatserna.

Boken ””Journalistik 3.0 – Medieormen ömsar skinn”” släpps i form av webbsidor med mera på SverigesRadio.se/Medieormen. Ett förord, 15 kapitel och ett appendix utgör grunden. Till detta kommer Medieormens blogg och flera ljudklipp. Webbsidorna innehåller dessutom en hel del videoklipp.

Naturligtvis gör författarna klart att poängen för dem är inte att presentera ett färdigt verk. I stället är ”alla inbjudna att delta i ett allvarligt syftande meningsutbyte om medieutvecklingen”. Smart retoriskt grepp. Som om vi behövde bjudas in. Men vi tackar väl med mössan i hand ;).

Under min skumläsning tyckte jag mig se ett par allvarliga och tråkiga tendenser (låt vara att  jag läst selektivt):

  1. USA (anglosaxiska) perspektivet regerar. Under presentationen nämnde Svegfors och Benkö att de har en tonvikt på USA, eftersom det är ett ledande land med stora tänkare. Därmed missar de hela den medieutveckling som inom många områden både lett och leds av de som Fredrik Härén kallar Utvecklingsländer.
  2. Jante spökar. Nog är det så att vi är många svenskar som under lång tid mer än ”kommenterat utvecklingen av nya medier”. Vi har för fasiken forskat, affärsskapat och teknikutvecklat från resans början. Vi gjorde det här innan webben ens fanns. När Svegfors och Benkö dessutom skriver ”av uppenbara skäl är den svenska debatten mindre mångfasetterad och mer begränsad”, blir jag nästan förbannad. Läs resten av det stycket i synteskapitlet och jag garanterar att fler än jag går i taket. Vilka skulle dom uppenbara skälen vara, annat än Jante? Möjligen en omedveten projicering av författarnas/branschkollegornas egna handlande under många år.
  3. Deterministisk underton. Här är jag verkligen ute på tunn is, eftersom jag läst så ytligt. Men det känns som att mediehistorien beskrivs som given. Teknologier och institutioner (som Public Service) blev mer eller mindre bara till. Vi får veta väldigt lite om de drivkrafter och enorma motsättningar som faktiskt spelat roll. Och uppenbarligen fortfarande råder.

Det har bara börjat

Jag tror att Svegfors och Benkö än så länge bara förstår inom första loopen. De är kvar inom Sveriges Radio och funderar utifrån sin roll, medarbetarna och den egna organisationens framtid. Inklusive dom yrkesmänniskor som kallas ”journalister”. Alltså, författarna letar tämligen enkelspårigt strategier som fungerar inom givna mål, värderingar, planer och strukturer.

Men snart lär nog en större Förståelse pocka på uppmärksamhet. Men det händer först när man ger sig ut i den andra loopen. En resa där man kritiskt ifrågasätter givna förutsättningar. Eller som Argyris and Schön (1978: 2-3) förklarar det:

”Double-loop learning occurs when error is detected and corrected in ways that involve the modification of an organization’s underlying norms, policies and objectives”.

Tyvärr är det nog så att de oförstående ”ägarna” inte tänker sig något sådant ifrågasättande. Så det är även framöver upp till Oss. För egen del har jag egentligen släppt den institutionella väderkvarnen ”Public Service”. Men i mitt projekt om Avskolning så finns det flera beröringspunkter som slår an den nerv som motiverade det här inlägget. Här är en.

Det behöv(de)s inga journalister

Tänk på att det inte alltid funnits journalister. Men något (tidningar) hände som gjorde att dom behövdes. Sen hände det mer (etermedier) som gjorde att en del tyckte att det behövdes Public Service.

Vad som egentligen hänt på sistone vet vi inte riktigt (än). Behövs det verkligen journalister i en värld där alla barn från tidig ålder verkligen fått lära sig källkritik, skriva artiklar och själva lärt varandra göra sociala medier?

(ledtråd: börjar du med ”ja, därför att…”, då är du fast i den enkla loopen).

Share

Comments 2 Kommentarer »

Vad är det egentligen för skillnad på oväntad massuppmärksamhet i sociala medier jämfört med en motsvarande situation i traditionella massmedia? Och vad händer med en som hastigt blir känd i Twitter. Det vill säga går från två till över 10 000 följare på ett dygn!

I måndags natt låg Nya Zeeländaren Lisa Etheridge (@LisaTickledPink) i sin säng och sov, lyckligt ovetande om att hennes internetleverantör skulle knäckas av en hastigt uppkommen mejlflod från Twitter. Strax innan hade @KevinRose nämligen sökt en twitternybörjade som ”hatar teknologi”, eftersom @LeoLaporte ville knäcka @ConanOBrien. Inom mindre än en halvtimme hamnade historien på Diggs förstasida:

”Leo and the crew at TWIT.tv follow Conan O’Bien’s example by making a stranger famous on twitter. What do you get for following this stranger? Leo promised to send a random follower of LisaTickledPink an ipad!”

Bakgrunden är att Leo Laporte driver det relativt nystartade nya-medie-nätverket TWiT.tv, ett i sig otroligt lärorikt, inspirerande och intressant exempel på vad en enskild aktör kan åstadkomma med dagens relativt billiga teknik för produktion och distribution av ljud och bild. En av kanalerna, faktiskt själva ursprunget, i nätverket heter This Week in Tech. En talkshow där Leo tillsammans med några bekanta varje måndagskväll under 90 minuter diskuterar veckans teknikhändelser, och annat. Det hela sänds live på nätet, i flera kanaler och mobila appar, och brukar ha en deltagarskara på runt några tusen. Jag är en bland närmare 200 000, ”the TWiT army”, som brukar ta del av dom arkiverade sändningarna.

I söndagens TWiT #238, som fick titeln ”Lisa hates technology” diskuterade panelen inledningsvis mass-TV-talkshow-värden Conan O’Briens grepp att nyligen slumpvis välja ut en person och följa denne på Twitter. Det blev i hans fall @lovelybutton, som O’Brien meddelade ”your life is about to change”. O’Brien har en dryg halv miljon följare på Twitter, @lovelybutton (Sarah Killen) har numera gått från tre till drygt 18 000. Leo Laporte sa ”det slår vi lätt”, och uppmanade panelmedlemmen Kevin Rose att välja någon slumpmässigt. Laporte lovade dessutom att senare lotta ut en Apple iPad till någon som följer den då (o)lyckligt utvalde okända twittraren. Rose i sin tur sökte på Twitter efter någon som skrivit ”I hate technology” och hittade @LisaTickledPink, med lämpligt nog endast två följare.

Omedelbart tog crowden, dvs lyssnarna/tittarna, tag i saken. Under resten av showen rapporterade såväl panelen, som tittarna (via nätverkets olika chattkanaler), förtjust hur antalet följare snabbt klättrade till över 1 000. Innan programmet var slut hade siffran växt till över 2 000. Och Laporte, som insett att personen i fråga kanske skulle ta illa upp, lovade att skänka även henne en iPad.

Nåväl, Etheridge vaknar och märker var som hänt. Verkar tycka det är kul och greppar snabbt läget. Typ ”I have finally found fame!!! Let’s hope the fortune follows!!!!” och ”I can’t believe how popular Leo is! People seem to just LOVE him. The good news is I can finally sit down to a lovely glass of NZ Sauvignon”. För egen del hörde jag om allt det här först i morse, och blev då nummer 10 712 som följer @LisaTickledPink. Det vill säga knappt 7 000 färre än @lovelybutton’s följarskara. Blondinbella, eller rättare sagt @lowengrip, har drygt 2 000 följare.

Olika medier hakar på, bland annat radiostationen Kiwi.FM, som om knappt 9 timmar kommer livesända en intervju med Etheridge och förmodligen även Laporte. [Uppdatering 2010-03-10: Lisa har nu drygt 15 000 följare och nedan är en video från Kiwi.FM, i morgon blir det lokalTV-intervju.]

Så vad betyder allt det här?

Jag har gått och funderat lite på vad som är nytt, jämfört med om vi backar 10 år och någon okänd mer eller mindre slumpvis råkar få medial uppmärksamhet. Än så länge har jag några intressanta funderingar som jag återkommer till. Du kanske har fler?

Det jag gillar mest i alltihopa har naturligtvis med det viktigaste att göra. Varför började Etheridge twittra över huvud taget? Jo, hon är en ”product and furniture design student at unitec in NZ doing a colaborative project with students in Ireland & Chile”. Och hon säger smart nog:

”I am only doing the radio show to plug my Uni’s design project and quite terrified in all honesty”

Smart utnyttjande av slumpen tycker jag.

[Uppdatering 2010-03-10] Klockan 07:15 svensk tid frågade hon ”Hey friends any great ideas for sustainable ”food on the go” products,containers, systems…..think outside the box”. En kvart senare hade hon fått över 20 svar, och dom fortsätter rulla in.

Share

Comments Inga kommentarer »