Jag skall nästa vecka ge tips på hur man kan undervisa i privatekonomi på gymnasienivå ”med hjälp av IT”. Någon som har erfarenhet och tips när det gäller just ämnet privatekonomi ? Allt tas tacksamt emot. Att prata mer generellt om IT och undervisning, det fixar jag lätt ;)

[sammanfattar uppdateringar tom 2011-06-14, 18:57: Länkar till mina bilder på Slideshare från Västerås, Borlänge, Karlstad, Örebro, Stockholm och Luleå. Korrigerat fel tider/ordning i programbeskrivningen nedan. Korrigerat att jag stavade moderatorn Lennart Ekdals namn fel. Länkarna till min bön om hjälp att hitta exempel/verktyg som jag publicerade i Facebookgruppen Förändra Skolsverige! Ningcomunityn Dela! respektive Twitter och framförallt Privatekonomi - Nationell Bokmärkessamling på Diigo, hjälp till att fylla!]

Sparbanksakademin verkar för att” främja sparsamhet, att värna om sparbanksrörelsens gemensamma värderingar och historia och att därigenom verka för det lokala samhällets utveckling och en långsiktigt hållbar ekonomi”. De arrangerar i mitten av juni sex lärarträffar, modererade av Lennart Ekdal Ekdahl, under temat Privatekonomi i undervisningen – varför och hur?

Varje träff är 2,5 timmar och inleds med ett 40 minuter panelsamtalar om träffens temafråga. I panelen ingår Fedoua Beckerman (matematikpedagog, Navet, Sjuhärads Science Center), Sandro Scocco (programchef, Global Utmaning), Stefan Svanström (politiskt sakkunnig, Kristdemokraterna) och Ylva Yngveson (chef vid Institutet för Privatekonomi, Swedbank och Sparbankerna).

Efter en paus för kaffe och mingel viks sedan 15 minuter åt turnéns huvudnummer, det vill säga det nya läromedlet Ett hållbart samhälle (elevbok med webbdel). Det kommer beskrivas av Pauline Göthberg (en av författarna) och Mattias Björklund (huvudlärare i samhällskunskap).

Mest tid, 50 minuter,  ägnas åt några tips på verktyg i undervisningen. De levereras av Hanna Boglind (Klarsyn & UR), Pasel Assalum (Unga Aktiesparare), Michael Necke (Kronofogdemyndigheten), Bo Sillén (Företagsam) och Eva Moberg (Swedbank och Sparbankerna).

Varje träff avrundas genom att jag under 20-30 minuter pratar om ”IT som hjälpmedel i undervisningen”, varefter Lennart Ekdal Ekdahl drar ihop påsen. Sparbanksakademins Inga-lill Söderberg, som producerar träffarna (och dessutom är en gammal kurskamrat till mig när vi pluggade till civilekonomer), har specifikt bett om:

”mer fokus på ekonomi i undervisningen denna gång. Dvs inte din vanliga dragning om att lärare borde använda mer IT utan också vad de kan hitta och använda. Gärna även internationella sajter.”

Nu är ju just undervisning i privatekonomi för gymnasiestudenter inte mitt specialområde. Men förhoppningsvis kan vi tillsammans plocka fram några intressanta exempel. Eller?

Ledarstudion är ”ett utbildningsföretag som, från scenspråkets värld, vill förena förmågan att skapa uttrycksfullhet, med kompetensen att personligt leda en organisation i privat, offentlig och ideell verksamhet”. Ur Facebook i morse:

Frukostmöte i Ledarstudions Akademi. Ek. Dr Richard Gatarski IT inspiratör, strategisk rådgivare och provokatör skall prata om sociala nätverk och hur dagens kontaktrum skapar nya former av kontakt och relation. Både professionellt och privat. — at Ledarstudion.

I själva inbjudan, som går till det nätverk av ledare som gått/går någon av Ledarstudions program, föreslogs frågorna:

• Är medierna beroendeframkallande?
• Ska medarbetare få vara på Facebook på arbetststid?
• Skall chefen bli vän med medarbetare på Facebook?
• Vill vi se de privata festbilderna?
• Vilka medier bör man koppla ihop? Linked-in med Twitter/FB? Varför?
• Hur viktiga är bloggarna? För bloggaren själv eller för företaget?

Ja, vad är svaren? Spännande…

Energidataföreningen (EDF) skall ”skapa bästa möjliga förutsättningar för utveckling och användning av IT-system för energiföretag och andra organisationer som levererar, debiterar och fakturerar el, vatten, fjärrvärme, gas, renhållning och tekniska tjänster förknippade med de anläggningar där nyttigheterna produceras/distribueras”.

Jag hade idag glädjen och förmånen att få inleda årets Vårfest med en key note om Samhället bortom sociala medier. Mina bilder finns att ladda ner som pdf (8 Mb), eller bläddras på Slideshare. Och så den utlovade länken till min bambusning (krogvideo live ;) i går kväll.

Svenska Förläggareföreningen (SvF) ”verkar för en öppen och fri bokmarknad. Vi slåss för upphovsrätten och tryckfriheten och engagerar oss i kulturpolitiken. En annan viktig uppgift är att försvara och synliggöra förlagsbranschens roll i viktiga frågor”.

Idag träffades föreningens styrelse på Vår Gård i Saltsjöbaden. Förmiddagen var vikt åt ”Visioner om framtidens medieprosumenter”. Den blev i form av ett seminarium producerat av Katarina Graffman på Inculture, som alltså bjöd in mig att vara med.

Det blev en enormt intressant förmiddag tillsammans med Eva Bonnier (Albert Bonniers Förlag), Anna Borné Minberger (Bonnierförlagen), Maria Hamrefors (KF-Media, Norstedts, Rabén & Sjögren), Kristoffer Lind (Lind & Co), Ann-Marie Skarp (Piratförlaget), Eva Swartz Grimaldi (Natur & Kultur), Caroline Fellbom Franke (jurist SvF) och Kristina Ahlinder (VD SvF).

Några av deltagarna hade i fredags varit med på Nordiska Oberoende FörlagsFörenings seminarium hos Langenskiölds om Bokbranschens framtid. Jag var inte där, men såg delar efteråt via den arkiverade livesändningen (innan den plockades bort av upphovsrättsskäl, kanske tillfälligt ;).

Hur som, Katarina inledde med att prata om ”Barn och ungdomars förändrade mediebeteenden”. Jag fortsatte sedan under rubriken ”Framtidens medieprosumenter”. Hela tiden flikade alla in med frågor, tankar, känslor, idéer, farhågor utvecklande uppslag. Så det blev alltså fantastiskt kreativa konversationer. Snacka om att jag själv gick därifrån med såväl nya idéer, som svåra frågor att begrunda.

Mina bilder ser ni nedan, hos Slideshare eller ladda ner som pdf (10 Mb). För folk i bokförlagsbranschen verkar Amanda Hocking vara en känd chock. Denne ”okända” 26-åring har ju på kort tid själv skrivit, förlagt och sålt hundratusentals böcker och tjänat miljoner  (tipstack till Johan Ronnestam). Minst lika lärorika är historier som etablerade författare berättar, tex Scott Siegler.

Även i år arrangerar UR, SR och SVT en heldag kring Public Service. Jag vet faktist inte varför dom gör det, men ps2011 skall bjuda på ”intressanta diskussioner om public service roll i det svenska medielandskapet; om barnprogram, kultur, lokal mediekonkurrens och om WikiLeaks och de nya villkoren för journalistiken”. Vi är väl några hundra, mest branschfolk, som även i år fått en personlig inbjudan. Så vitt jag vet är evenemanget ingenting som livesänds eller spelas in.

För ett par veckor sedan tackade jag med glädje ja till en fråga (från UR) om att dessutom medverka i ett panelsamtal, med bland andra Katarina Graffman. Jag tror att det ligger inom programmets punkt ”Att tala med barn på barnens språk” som leds av Stephan Wilson Yüceyatak, programledare för Lilla sportspegeln och Orka samt tidigare Barnens tittarombudsman.

Som utgångspunkt har jag fått följande frågor (fler kan komma till):

1. Hur upplever barn och ungdomar media idag?
2. Public Service – har det någon framtid i sin nuvarande form?
3. I vilken form kan PS ha en framtid?
4. IT-människor pratar om ”the cloud”. Hur kan PS slåss mot ett moln?
5. Du har uttryckt skepticism angående framtiden för skolor och public service, bland annat. Men är inte de starka verktyg för demokrati? Om de försvinner, förlorar inte demokrati sina stöttepelare?
6. Vad kräver unga människor av media och samhället idag? Eller bryr de sig inte?
7. Kan kunskap spridas bara via kommersiella kanaler?
8. Kommer inte bra innehåll alltid att locka människor, även om det inte når alla plattformen?
9. Är barn/ungdomar mer sofistikerade än vi vuxna nuförtiden, mediamässigt? Hur kan vi komma ikapp?

Jag börjar nu grunna närmare på frågorna, mina svar och följdfrågor. Min utgångspunkt är fortfarande samma som avslutningen i mitt kapitel Public Service, dess historia och eventuella framtid:

”Trots allt befinner vi oss i en brytningstid. Det gamla, inklusive public service, försvinner inte över en natt. Men i stället för att fundera på vad nuvarande public service-bolag ska göra, borde vi låtsas som om de inte fanns. Och på så sätt öppna sinnet för helt nya möjligheter”.