Författararkiv

”Även jag ska stämma in i glädjeyttringarna, men nu riktar jag all fokus mot er och erat, inte bara fantastiska jobb, utan även engagemang. Det ni gjorde var att inte bara att leverera varmkorv med bröd toppat med ketchup och senap. Det var fanimig räksallad, gurkmajonäs och rostad lök. Allt extra! Den livesändningen har vi fått så mycket mail och tweets om och det blev pricken över i:et. Dessutom är vi nu uppe i nästan 2000 visningar i efterhand efter 2 dagar. Fantastiskt. Glad över att ni övertalade oss att köra live i alla salar. All personal hos oss har bara uttryckt sitt bästa om er och det kommer dessutom inte att vara svårt att rekommendera er, vilket vi redan gjort”.
Micke Kring, IT-pedagog, Årstaskolan i Stockholm

Jag försöker så gott jag kan att hjälpa till att lyfta fram det som är bra i Skolan. Ett sätt är att i mitt företag WestreamU prioritera uppdrag som handlar om allt det positiva som sker i den svenska skolvardagen, långt från massmedias som oftast negativa vinklar. Jag är inte ute efter uppmärksamhet, jag vill visa skön verklighet!

I onsdags hade mina medarbetare Kalle Danielsson, Milton Bäckman Gatarski, Viktor Edman, Henrik Gatarski och Stefan Lundaahl förmånen att få livesända #FETT13 – mitt emellan BETT och SETT.

Under det senaste året har Årstaskolan fått många förfrågningar från lärare och skolledare angående studiebesök på Årstaskolan kring deras arbete med digitala verktyg i undervisningen. Tyvärr har dom varit tvungna att tacka nej till de flesta och hänvisat till ett tillfälle längre fram då de samlar ihop sina erfarenheter och presenterar dem för intresserade. I onsdags skedde det – i form av #FETT13.

För Westreamu var det en extra utmaning, eftersom vi övertygat arangörerna om att sända parallellt från tre av de rum där föreläsningarna och det efterföljande Teachmeetet hölls. Men allt gick bra (även om det var svettigt ;). När jag gick runt i korridorerna mellan Restaurangen, Sal 1, Sal 2 och Sal 3 surrade det hela tiden lovord i luften. Massor av upprymda pedagoger, skolledare och annat skolfolk som hyllade såväl de erfarenheter som delades, som satsningen på själva eventet.

Vad var det då som visades, diskuterades och hyllades? Redan samma kväll var det möjligt att se alla sändningar på fett.solidtango.com. Massor av tweets med hashtaggen #FETT13 (till och med på Japanska från @Stoyofuku) och Todaysmeet/fett13 ekade före, under och efter det som skedde. I flera blogginlägg kan man efteråt se sammanfattningar och reflektioner. Till exempel hos Emma Emelie,  @Webbstjarnan, Alexandra Myllenberg, Malin Fölster, Det ryktas också om en #FETT13 the movie.

Årstaskolan hoppas på att andra skolor vill ta över stafettpinnen och arrangera ett #FETT14, #FETT15, osv. Som hjälp på traven har Årstaskolans Martin Claesson i ett långt blogginlägg beskrivit ”Hur man gör ett #FETT”.

Nu håller vi tummarna och, stöttar alla sugna och hoppas på att #FETT lever vidare. Gärna livesänt ;)

Share

Comments Inga kommentarer »

Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer är uppdelade i olika tjänsteområden. Ett av områdena är Content Management Systems (CMS), vars arbetsgrupp idag hade ett första möte i Svensk Handels regi. Jag var inbjuden för att under cirka 90 minuter inspirera och provocera med fokus på sociala medier. Otroligt fint att få träffa en så härlig grupp webbexperter och tillsammans känna på myrornas krig – för det är mycket på gång.

Bilderna jag visade finns att ladda ner som handout (pdf, 9 MB) och att beskåda på Slideshare. Några utlovade länkar (fler är klickbara i Slideshare-preson nedan): Hans Kullins sammanställning av 25 svenska experters tankar om sociala medier 2013; Web Service Awards event 2013; Googles Project glass; Lifelogging med Memeto; Dan Nilssons live säljstatistik på Roliga prylar (jag ska kolla varför han gör det, se uppdatering nedan); Jesse Schells DICE 2010 keynote ”Design outside the box”; Todd Howards (Skyrim creator) 2012 DICE keynote Why we create, Why we play; Kevin Werbachs Coursera-kurs Gamification och nypublicerade bok For the win, how game thinking can revolutionize the world.

En liten errata. Jag sa lite slarvigt att Wowpedia är näst störst efter Wikipedia, vilket inte är korrekt. Hur man mäter, och vad, spelar naturligtvis en viss roll. Jag har nu kollat lite och ser att Wowpedias 110 000 artiklar ger placering 119 på Wikimedias ”List of largest Mediawiki wikis”. Ettan, engelska Wikipedia, har 4 110 000 artiklar. Notera dock att där listas enbart wikis byggda med wikiverktyget MediaWiki, och att placeringarna 1-118 innehas huvudsakligen av olika språk/versioner av Wikipedia. Jane McGonigal säger på sin TEDtalk Gaming can make a better world (10 min och 35 sekunder in) att ”second biggest wiki in the world, with nearly 80.ooo articles, is the World of Warcraft wiki”. Nu när jag kollar har WoWWiki (byggd med Wikia) nära 98 000 artiklar. I verklighetens namn skall vi också lyfta blicken till världen utanför väst, tex är Hudong (6 810 000 artiklar) och Baidu Bake (5 570 000 artiklar) i sammanhanget giganter, enligt Wikimedias korta lista över ”andra stora wikis”.

Uppdatering kl 17.15: Jag har fått mejlsvar från Dan Nilsson om varför han lägger ut Roligaprylars säljstatistik live. Något nedkortat:

Man kan väl säga att frågan är felställd. ”Varför gör han det?” borde vara ”Varför inte göra det?”. Jag har inget att förlora förutom att ljuga om hur bra det går eller överdriva hur stor jag är. Alternativt att någon ny startar prylbutik för det verkar himla bra det ju, fine då vinner jag också. Det finns inget sätt att förlora på detta som jag kan se det.

Fördelarna är att man får pepp, folk tycker man gör balla saker, det ger PR till ehandel.se och Roligaprylar i någon mån. Kanske blir någon inspirerad att göra liknande saker (Coolstuff postade sina siffror för igår på twitter när jag frågade. Få företag gör sånt, fler borde. Jag blev inspirerad av dem!). Kanske kommer en ny person fram på nästa ehandelskonferens och säger ”fyfan den där live-grejen den var kul, det verkade så häftigt att driva e-handel att jag startade min egen”. Ja det vore skoj.

Share

Comments Inga kommentarer »

I går träffades en härlig grupp säljare och ledningen på Hydroscand. Platsen var väl vald, Elite Marine Tower i Nacka. Jag fick chansen att inspirera, och provocera, dom under en dryg timme. Käftsmällen blev denna fråga från en av deltagarna: ”har du tänkt på att många av våra kunder mest använder faxen”? Vad svarar man på sånt? Allvarligt talat, det blev en härlig heltimme+, med många skratt, aha! och hmmm. Efteråt var gänget heta av längtan efter framtiden, så dom behövde nog den nedkylning som väntade…

Hur som helst. Nu har jag lappat ihop bilderna med röd tråd och laddat upp dom. Både som sammanhållen handout (7 Mb pdf) och på Slideshare. Håll till godo. Slangen går :D

Share

Comments Inga kommentarer »

Vi får inte okritiskt utgå från att ”vetenskaplighet” och ”forskning” rättfärdigar vissa former av skolutveckling och pedagogisk verksamhet. Ett aktuellt exempel på en i princip helt värdelös forskningsinsats får illustrera hur akademiskt pedagogiskt högmod dränker praktiserande lärares frontinsatser. Samtidigt ger jag ett litet smakprov på hur gammelmedia spelar med i dumheterna, och hur sociala medier spelar emot. Dessutom, spelandet är numera det som driver datorutvecklingen.

”Att man faktiskt via dataspel skulle kunna hitta någonting som skolan skulle kunna utveckla, det tror jag inte så många har tänkt på.”
Tomas Kroksmark, september 2012

Sofistikerat skitsnack

SR Ekot i Jönköping publicerade tidigt i måndags morse inslaget Dataspel kan ge skolan nytt arbetssätt. David Svanberg, medarbetare vid SR P4 i Jönköping, har intervjuat Tomas Kroksmark om dennes studie kring dataspel och pedagogik. Själv får jag reda på detta samma morgon via en tweet från @UllaHamilton. Hon skrev ”Viktig info om att pedagogiken i dataspelen kan användas i tex matematikundervisning. Undervisningen har att lära där enl forskning #08pol”. Samma förmiddag får jag via Facebook 0ckså reda på att DN publicerat storyn som Professorn: Lär av datorspelen.

Jodå, Kroksmark är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköping. Han presenteras på Högskolans forskningssidor inledningsvis med orden ”leder forskningsmiljön Skolnära forskning. Den riktar sin forskning i första hand mot lärandets mysterium”. Mysterium sa Bull (alltså, det där sista la jag till).

På ytan verkar allt nästan OK. Det vill säga om man bortser från att public service-organet Ekot inte är mer än ett eko. Och ignorerar att journalistiska DN i princip ordnat länkbete genom att eka Ekots eko. Men det är många i de sociala medieströmmar jag simmar i, som under dagen i stigande grad irriteras över att Kroksmark fått medial uppmärksamhet för en sedan länge beprövad erfarenhet. Mer om det strax.

Det som får mig att haja till är Ulla Hamiltons passus om ”enl forskning”. Ännu en som okritiskt lutar sig mot vetenskapen, denna gång en politiker. Hon är inte ensam bland politikerna, journalisterna, föräldrarna, eleverna, ja i princip alla. Även jag trillar ibland i fällan. Så det jag skriver här är en form av självkritik.

Av någon underlig anledning så verkar en professors ord alltid väga tyngre än vem som helsts. Varför skall en högre akademikers uttalande vara viktigare än mina, en gymnasielärares, en foursquareincheckande elevs eller en kupongsamlandes förälder? Kan förklaringen vara att enligt den nya Skollagen skall skolans utbildning vila på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”? Och här har vi ju en alldeles äkta meriterad professor som uttalar sig.

Problemet här är att alltför få hör nåt om om Jonas Bjelvenmark och alla andra som utvecklar riktigt intressanta och relativt oprövade saker.

Vetenskapligt grundskakning

Det vore otroligt lättvindligt och taskigt mot lagstiftarna att i det här sammanhanget nämna en annan Thomas K. K som i Kuhn. För tänk om vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte och vetenskapen har fel – då rasar ju grunden för allt vilande. Vila förresten, varför skall utbildningen vila över huvud taget. Den borde ju befinna sig i ständig utveckling.

Beprövad erfarenhet, det är att matte är ett jätteviktigt och att jorden är platt. Oj, åtminstone det senare är visst omprövat.

När jag söker i public commerce-organet Google efter ordföljden skollagen vetenskaplig grund, får jag fram en hel del. Närmare bestämt ungefär 89 100 träffar.  Tvåa på listan är artikeln ”Vetenskaplig skola – vad är det?”, publicerad i Lärarnas Nyheter för snart ett år sedan. Artikelförfattaren Elisabet Rudhe utvecklar frågeställningen väldigt bra, och plockar in en hel del svar som belyser problematiken.

Och ser man på, även hos Lärarnas Nyheter poppar Kroksmark upp. Bland annat pekar han på att pedagogiska forskningsrön inte aktas speciellt ute i skolorna. Kroksmark säger att ”verklighetens lärare dissar den kunskapen eftersom de inte håller på med den själva. Det är en länk som trasar sönder tilltron till nyttan av vetenskapen”.

Varför dissar lärare forskning från högskolor och universitet? Det kan ju inte vara så att pedagogisk vetenskap är ute och cyklar.

Kroksmarks kunskap

Eftersom public service-inslaget inte länkar till någon studie, eller Kroksmarks hemsidor, fick jag återigen luta mig mot public commerce-organet Google och söka mig fram. Raskt hittade jag artikeln ”Den sofistikerade instruktionen – datorspelens pedagogik”, publicerad i Didaktisk Tidskrift, Vol 22, No. 2. 2012, s. 375-385. Låter riktigt akademiskt och vetenskapligt.

Inom parantes är det intressant att Kroksmark själv är redaktör för Didaktisk Tidskrift, sedan 2009 publicerad elektroniskt som pdf-filer på webben. Och att det kan ta upp till fyra månader innan medverkande får besked om publicering. Den skolnära forskningen har verkligen snabbt tagit till sig moderna medel för att förmedla och förädla kunskap ;)

Kroksmarks studie har som syfte ”att utveckla kunskap om datorspelens pedagogik; hur är den uppbyggd, vilka pedagogiska principer bygger den på och går det att överföra den till skolmiljöer?”. Därför har någon icke identifierad person intervjuat ”tre datorspelskonstruktörer” (som jag gissar jobbar på Dice). Intervjuerna har transkriberats och sofistikerat analyserats fram till flera idéer och slutsatser. Varav allt vilar på det inledande citatet om att ingen har nog tänkt på allt detta.

Först hade jag tänkt att såga Kroksmarks text och uttalanden längs med fotsulorna. Men det gjorde Jonas Linderoth mycket snabbare i blogginlägget ”Läs på Kroksmark”. Linderoth presenterar sin kritik som tre ”facepalms”, av mig här sammanfattade som:

  1. Definitivt inget nytt, och sedan ett tag pratar man allmänt om gamification
  2. Kroksmark text är helt ovetenskaplig
  3. Alltför snävt inriktad på enbart spelandets form/struktur

Den sista facepalmen får man nog ta mer som en diskussion om avgränsningar. Vi pratar ju, tack och lov, inte om något gigantiskt och mångårigt forskningsprojekt. Kroksmark valde snävt. Väldigt snävt kan man dock tycka.

Jag blir dessutom förfärad över pedagogikprofessorns idé om Sofistikerad pedagogik. Han skriver ”Instruktionen är sofistikerad på det sättet att spelaren aldrig märker av den, utan luras att tro att han eller hon själv löst problemet eller uppgiften” (s. 384). Smaka på den, spelutvecklare ”luras” medan skickliga pedagoger vet och förstår ”hur den Andre lär sig och anpassa undervisningen efter”. Texten har en stark ton av pedagogiskt förakt gentemot den naiva och oreflekterande spelbranschen. Pedagogik sägs vara en mycket gammal disciplin, medan datorspel är en ny företeelse här i världen.

Vad tycker spelare om pedagogik?

Vad spelare och övriga spelutvecklare anser om pedagogik och pedagogiska spel är en intressant fråga tycker jag. Den är säkert besvarad i många vetenskapliga studier vid det här laget. Tyvärr har jag inte pejl på en enda just nu. Tills någon slänger fram några förslag till välgrundade svar lever jag vidare med min anekdotiskt grundade uppfattning.

Något tillspetsat verkar de spelutvecklare och spelare som jag beundrar, och mött genom åren, ofta hata pedagogik. I princip säger dom att datorspel får på inget vis vara pedagogiska, då blir det bara fel. Varför dom resonerar så är en annan intressant fråga. Kanske har dom skolats till att pedagogik är skit? Eller så menar dom att man skall skilja på att spela och att skapa kunskap. Det senare är naturligtvis en ologisk, men fruktbar, utgångspunkt. Naturligtvis finns det också många spelutvecklare och spelforskare som kan Piaget, Vygotskij, Montessori och många andra på sina fem kontroller.

Det förvånar mig att Kroksmark inte på något sätt kommenterar spelbranschens syn på pedagogik. Den dök väl helt enkelt inte upp i det empiriska materialet.

Se spelifieringen

Kroksmark behöver ju inte veta att jag i drygt 30 år tänkt på att dataspelsutvecklingen påverkar lärandet. Men han borde veta att en högst relevant del av utvecklingen sedan några år konceptualiserats som Gamification. Begreppet sammanfattas  just nu i Wikipedia som ”the use of game design elements, game thinking and game mechanics to enhance non-game contexts”. Skola och lärande är ett av dessa non-game contexts. På svenska används ofta ”spelifiering” som en direkt översättning av den engelska termen.

Det kan ju var kul kunskap att veta att jag och fler än 80 000 andra just nu läser MOOC-kursen Gamification på Coursera. Liksom att TheCage2012 på årets Skolforum viker en hel dag åt MOOC. Och med lite medvind så kommer MinecraftEDU vara med som ett centralt inslag någon av dagarna. Tyvärr vilar den satsningen på vare sig vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. I stället utvecklar här IT-pedagoger, lärare, elever, näringsliv och andra tillsammans modigt, idéellt och agilt den svenska skolan.

Verklighetens lärare

Här, en forskningsfråga som kan besvaras vetenskapligt. Hur många lärare i svenska förskole-, grund- och gymnasieskolor har redan börjat att spelifiera sin pedagogik? Att ta reda på det kostnar naturligtvis pengar. Forskningspengar. Det kostar ännu mer forskningspengar om man vill ta reda på varför, hur och resultat. Fundera gärna på var våra begränsade resurser används bäst.

Det kostar under tiden inte en spänn att gå med i public commerce-organet Facebooks grupp Spelifiera lärande. Där kunde vi i söndags bland annat läsa:

”Jag har precis gamifierat en hel gymnasiekurs i biologi och undrar om någon här gjort samma sak eller känner till bloggar eller andra hemsidor som rör just gamifiering av svenska gymnasiets kurser”.
Jens Bjelvenmark, september 2012

Personligen är jag mycket intresserad av vad Bjelvenmark gör. Tyvärr hinner han inte själv vare sig berätta eller noggrannt dokumentera. Han är mitt uppe i experimentet. Bjelvenmark är inte ensam. Lita på mig.

Till sist, vad kom först?

En avslutande retorisk fråga är vad som kom först, pedagogiken och pedagogerna eller spelen och spelarna. Jag hävdar dessutom att det är en obestridlig sanning att, oavsett svaret, så kom datorn efteråt. Men datorn kom. Och vem tog till sig den först och bäst?

Jag står fast vid min gamla tes att spelutvecklare sedan länge insett värdet av att studera all möjlig vetenskap, forskning och teori för att utveckla sin konst och sitt affärsskapande. Till skillnad mot många pedagogiska (forskare) har de brett lyckats omsätta teorierna i praktik, och samtidigt förfinat sina verktyg. Och där har datorn liksom använts som skiftnyckeln med guldkant. Eller svarta tavlan med platinaram om man så vill.

Inte nog med det. Spelbranschens användning av datorn har utvecklat datorn i sig. Exponentiellt. Jag ser allt tydligare hur spelmotorernas egenskaper erbjuder oändligt större möjligheter än det tryckta ordet/elektroniska pdf-filer. Jag ser inte något motsvarande samspel på det pedagogiska området. Rätta mig gärna.

Bland annat därför är jag mer intresserad av spelforskning än av pedagogisk och didaktisk dito.

Share

Comments Inga kommentarer »

an actual illustration of what lies outside the boxAtt på längre sikt utveckla Skolan är paradoxalt nog ett bakåtsträvande. Vi måste bygga nya institutioner som ersätter de vi hade. Känn på den du – i skenet av en stunds reflekterande över ett par tweets från Per Falk. Och de blogginlägg som tweetsen i sin tur rotar till.

Per Falk (aca @perfal) är en reaktivisterna som på riktigt agerar  inne  i Skolan. Och utanför. Hans kunskapande gärningar gör att jag undrar hur andra kan tro att den svenska skolan suger totalt. Varje gång jag kollar in vad Per håller på med önskar jag att fler ville ta sig tid att kika in i skolan. Se allt det fantastiska bortom skandalrubriker i tabloidpress, nyhetsportaler och granskningsteve. Kort sagt, vi har alla en massa att lära med Pedagoger som Pelle.

Nu gör vi det – om Skolan som den blir och mot det som kommer sen i stället.

Per och jag har träffats flera gånger och han har lite pejl på hur mina tankar går rent allmänt. Så rätt ur webben pingar han mig i två tweets som får det att spritta till i hela mitt väsen, även om den här rekonversationen tog lite tid. Båda tweetsen  kom (fredagen ;) den 13 juli, och den första löd:

Del 1: Om att bygga nytt – definiera boxen, riv boxen. Que the Rhizome: A Post-Better World http://maryannreilly.blogspot.se/2012/07/que-rhizome-post-better-world.html?spref=tw

Jag läser med intresse Mary Anns bloggpost, som slutar med ””Instead of a single place called school that is reiterated, imagine multi-expressions of learning that cannot be contained: we are a river that overflows, recedes, breaks, moves on and over”. Kanhända är det den passagen som fångar varför Per valde att pinga mig. Men jag är ju ute efter mer än ”lärande” (tex förvaring och sysselsättning), så det som får mig att trigga är snarare ”better”.

Inom avskolningsprojektet frågar jag ju hur vi ska designa ”världens bästa start i livet”. Vadå bästa, som ju antyder något som är bättre än det som var bäst? Än har jag inte kommit längre än till att svaret beror mycket på vad vi vill skapa för framtid. Vi som lever nu verkar vara, relativt våra förfäder, visionslösa. Väst vill ha det som väst haft det och resten av världen vill ha det som väst hade, fast mer. Vad det nu var. Alltså letar jag efter vad som skulle vara bättre än hur det (nu) var.

Mary Ann skrev sitt inlägg efter att ha läst Will Richardson’s Redefine ”Better”.  Han har triggat på Umair Haques uppmaning om radikalitet, och verkar vara ute efter att byta ut ”bättre” (better) mot ”annorlunda” (different). Richardson exemplifierar med saker som prov, lärare och skolor. Han undrar om idéer som denna är radikala: ”We don’t need better assessments; we need different assessments that help us understand students as learners and constructors of their own ongoing education instead of knowers of information and narrow skills”. (Det där med radikalitet är en annan rhizomatisk rotknöl som jag inte orkar ta i just nu).

Och då är vi ju inne på different, som för thinkingen till boxen och möjligheten att tänka utanför denna. Vilket kanske ledde Per till att också pinga mig med:

Del 2: Finns den innovativa skolan, och vågar vi definiera boxen? http://blogs.hbr.org/pallotta/2011/11/stop-thinking-outside-the-box.html

Dan Pallotta påpekar att för att kunna tänka utanför boxen måste man känna till boxen. Delvis att man kan inte tänka utanför boxen utan att tänka inne i boxen. Men framförallt att man måste veta en massa om boxen för att kunna göra nåt kreativt utanför den. Fundamentalt rätt, men han faller på eget grepp eftersom han inte verkar känna till myten/erna om boxen ”Think outside the box”. Jag menar, det enda Pallotta säger (inledningsvis) är ”the exhortation to think outside the box has become ubiquitous in business”.

För egen del är jag fortfarande kvar i stadiet att skapa en tillräckligt djup förståelse av boxen Skolan. Framförallt om hur det kommer sig att vi har den. Nu senast genom att denna vecka lyssna på den andra utgåvan (2011) av Ken Robinsons excellenta Out of our minds. Jag tror att väldigt många inom och utanför skolan har en ganska ytlig och enkelspårig uppfattning om varför Skolan egentligen finns (kvar). Ledtråd, Utbildning är till exempel en av världens största ekonomiska branscher. Skolfastigheter, lärarlöner och studiemedel är big business!

Jag har för länge sedan bestämt mig för att definiera boxen Skolan som det den är. Det vill säga mer än vad en naiv allmänhet med lärande i fokus tänker på. Detta som en liten led i att komma fram till något som är bättre än Skolan. Eller åtminstone någonting annat än Skolan, då blir ju fördelen att man inte behöver bekymra sig om vad som är bättre. Fast, det känns ganska meningslöst även om det inte kan bli mycket sämre.

I mitt fall tog det 10 år innan jag ens kom på att hela lösningen måste placeras utanför Boxen, förlåt, Skolan. För mig är en bättre framtid målet, inte att bevara Skolan. Problemet är att så fort vi tänker på Skolan hamnar vi oundvikligen i boxen.

Känner du för att tänka så?

Share

Comments 1 Kommentar »