I några inlägg kommer jag reflektera kring och förtydliga min insats (hittills) inom IT- och regionminister Anna-Karin Hatts satsning på en Digital agenda för Sverige. Här är  det första, en slags metareflektion från ett bra möte, dessutom hyfsat uppkopplat.

I måndags bad Anna-Karin Hatt oss som deltog på hennes rundabordssamtal om ”IT i skolan och utbildningen” avslutningsvis att berätta vad vi kunde göra för att bidra till utvecklingen. Jag lovade att fortsätta dela med mig av allt jag ser, hör, tänker och gör. Det här inlägget är en del av detta.

Även om jag beskriver ett samtal på Näringsdepartementet, så hoppas jag att mina tankar skall vara lika värdefulla på vilket möte som helst i skolsammanhang. Som föräldramöten, arbetslagsträffar, skolledarkonferenser och så vidare.

Den Digitala agendan är omfattande och jag har bara varit med om en liten, liten del. Det kanske blir en del digitala fel så här i början. Och det är ju inte alltid solklart vad som är rätt. Min ambition är inte att inventera misstag. I stället vill  jag tacka för det jag gillar, och på ett konstruktivt sätt peka på saker som kan förbättras. Så det bör man ha i åtanke när jag sammanfattar mina lärdomaroch råd:

  • Döm inte på förhamd
  • Den som vågar vinner, även om det kan bli fel
  • Livesänd mer tillgängligt
  • Gör uppkopplade möten bättre
  • Stöd nätverkandet

Döm inte på förhand

Det är en gammal sanning att man inte skall döma någon på förhand. Så det första är väl ingen lärdom, annat än en slags autopåpekande,

Det var med en tveksam attityd jag åkte till mötet. Skeptisk är nog ett bättre ord, eftersom jag under de senaste 30 åren inte blivit speciellt imponerad av hur ledande politiker hanterat den digitala utvecklingen, IT, sociala medier, eller vad nu förändringen kallas för stunden. Framförallt har jag irriterats över att dom flesta tongivande politikerna gärna pratat om vikten av digitala verktyg. Samtidigt som dom inte brytt sig om att själva pröva de senaste möjligheterna IT bjuder.

Men sammanfattningsvis måste jag säga att det blev ett riktigt bra möte. Även om det kunde varit lite mer digitalt, så har vi kommit en bra bit på väg. IT- och Regionministern förmedlar starkt en vilja att pröva nya vägar och digitala verktyg, i såväl ord som handling,

Den som vågar vinner

Tidigare hade jag mest noterat att Sverige fått en IT- och regionminister. När den Digitala agendan dök upp skummade jag bara dess webbsidor och tänkte inte mer på saken. Men när jag nu blev inbjuden så kändes det klokt att tacka ja, och börja bry sig. Till exempel genom att studera vad ministern säger och hur hon agerar. Exempelvis lyssnade jag igenom några av hennes tal i tvättstugan. (Alltså, jag lyssnade på ljudet från videofilmer samtidigt som  jag tvättade ;).

Anna-Karin Hatt twittrar, dessutom med bravur! Se bara markeringen i bion för @annakarin_hatt: ”Alla tweets, utan undantag, skrivs för egen maskin”. Dessutom tog hon sig tid att samma kväll som samtalet hölls svara på många twitterinlägg, inklusive till undertecknad. Även morgonen därpå, och så sent som  i förmiddags följde hon återigen via twitter upp det som just vi samtalat om.

Man konstaterar snabbt att Digital agenda är en stor satsning, där många vill göra sina röster hörda. Strategin verkar helt klart vara att först lyssna, bjuda in till konversationer och delta i densamma. Samt att untyttja webben och sociala medier. Med andra ord inte bara prata om digitalt, utan framförallt agera digitalt.

Den som vågar kanske inte alltid vinner hela världen, men man erövrar ingen ny mark utan att ta risker. En god ledare går före, vilket rent logiskt innebär att man lever som man lär. Minister Anna-Karin Hatt gör det, och hon har i alla fall vunnit förtroende hos mig. Och jag verkar inte ensam om det, om jag dömer efter samtalen i dom sociala medierna.

Livesänd mer tillgängligt

En trevlig överraskning var att samtalet skulle livesändas. Alla kanske inte tycker att det var så kul. Apples representant blev tvungen att sitta tyst, eftersom de inte får uttala sig i livesända sammanhang. Synd, för Apple har verkligen mycket att bidra med.

Näringsdepartementet har investerat i en egen flott, superproffs och portabel lösning. Tre fjärrstyrda kameror (Panasonic AW-HE50 á 35 000 kr ;), en extra lampa, en bildmixerutrustning, inhyrda konferensmikar (inte alltid man behöver 30 st) och vi var live ut på nätet. Gissningsvis är det många som vill sända med den åtråvärda utrustningen, gårdagens rundabordssamtal fick tyvärr klara sig utan.

I förmiddags twittrade @annakarin_hatt:

”700 personer följde rundabordet om IT i skolan via webbsändningen. Ett ex på hur tekniken kan användas för köksbordsdemokrati!”

Absolut, men det kunde blivit fler tittare. En transparensnot är här på sin plats, eftersom jag driver livestreamingföretaget Westreamu AB.

Min dotter missade allt eftersom jag hade bett henne surfa in klockan 14 på www.regeringen.se/digitalagenda (där det hade utlovats livesändning). Men, nu råkade livesändningen börja på www.regeringen.se. Sen finns ju sidan ”Webbutsändningar” med den sexiga adressen http://regeringen.se/sb/d/1880 (som man når via en undaskymd plats på Regeringens hemsida). Jag hänvisar ödmjukt till tipset ”Samla er webbtv på en sida”. Regeringen.se/live är väl ett trevligare alternativ? Annars var både govPlay.se och govPlay.com lediga, så dom kan jag överlåta för en spottstyver.

Dottern i  all ära, men tänk på människor med olika funktionshinder. I mitt arbete med livesändningar har jag haft förmånen att få utveckla några revolutionerande lösninger för livesänd webbtv med såväl undertextning som teckenspråkstolkning. Eftersom allt är open source är det bara för IT-ministerna och regeringskollegor att ta, utveckla, använda och gärna återföra till oss andra.

För skolfolk vill jag påpeka att man behöver inte utrustning för en kvarts miljon kronor. I många fall räcker det med teknik för 2 000 till 50 000 kronor, för att göra nästan lika bra sändning som den vi var med om.

Gör uppkopplade möten bättre

Väl på plats var det första vi fick höra: ”och så får jag be er slå av mobiltelefonerna”. Suck! Där satt jag, med HTC Androidmobil (sån som @Mattias73’s bebis kan hantera), iPad och Dell laptop – alla tre uppkopplade. Inte slog jag av inte.

Nästa år har det gått fem år sedan Svenska Möten lanserade min mötesmodell Uppkopplade möten. Den föddes just ur det där ogenomtänkta uttalandet att man av olika anledningar skall slå av mobilen. Den här gången sades orsaken vara någonting om att ”utrustningen störs”. Jo hej, då får man väl byta utrustning då. Fast, det gick ju bra ändå.

Poängen med att vara uppkopplad på möten är att dom därmed kan bli bättre. I modellen ger jag tips om vad man bör göra före, under och efter mötet. Till exempel bör man inledningsvis berätta för deltagarna om förutsättningarna (är det OK att koppla upp sig) och den teknik som finns. Det senare förutsätter naturligtvis att man har teknik, för deltagarna, på plats.

På våra platser fanns mikrofon, vattenglas, agendan och lista över deltagare.  Sedan några år bryr jag mig inte om ifall det finns WiFi eller inte, eftersom jag kör 3G. I några av borden fanns ett fåtal elluttag, som inte fungerade. Liksom nätverksuttag, som ingen brydde sig om.

Anna-Karin Hatt var inte uppkopplad under samtalet, vilket jag tycker var bra. Hon var fullt upptagen med att leda samtalet och framförallt lyssna på oss inbjudna. Lyssna innebar också att hon ofta sökte ögonkontakt, log en hel del och då och då antecknade på papper. Lätt avundsjuk konstaterade jag att en handfull tjänstemän runt i kring var fullt upptagna med att dokumentera, analysera och annat. Eller så spelade dom Farmville för brinnande livet, vem vet ;)

Många (utanför mötesrummet) efterfrågade en officiell hashtagg. Jag hade tidigare i Hatts twitterflöde snappat upp att den var #dafs, men mötet kunde vunnit på att den informationen funnits såväl i inbjudan som på Regeringens olika webbsidor. Jag fick aldrig intrycket att någon av Hatts medarbetare var aktiv i digitala konversationer utanför rummet, till exempel på Twitter.

Mot slutet citerade minister Hatt tweeten om @mattias73:s mobilhanterande barn och tackade alla som tittat på livesändningen. Det var mycket bra, många samtalsledare glömmer livetittarna. Själv tycker jag det är värdefullt om ordföranden dessutom under mötets gång hör efter om någon uppkopplad deltagare har något att tillföra från det som sker utanför rummet. Det förmedlar inte bara den externa närvaron, utan påminner också deltagarna om att uppkopplingen skall gynna mötet.

Socialisera dokumenterandet

Jag blev inbjuden via ett kortfattat mejl, med en 3-sidig inbjudan bifogad som pdf. Sista sidan var en ”Sändlista” där inbjudna aktörer/organisationer och personer var listade. Tyvärr fanns det inga länkar till vare sig det ena eller det andra, för oss som gärna vill kolla lite på förhand. Dessutom gjorde pdf-formatet det svårt för mig att klippa ut namnen för att få in dom i min blogg.

Man vill ju inte bara sola sig i glansen, utan också hjälpa sökmotorerna hitta rätt. Men framförallt visa andra, inklusive övriga deltagare, att man är på och respekterar de övrigas närvaro. Betänk den tekniska detaljen att om jag länkar till en samtalsdeltagare, exempelvis Kristina Alexandersson, i ett blogginlägg så är det mycket sannolikt att hon helt automatiskt får reda på det.

Säkerligen kommer inbjudningarna någon gång i framtiden även innehålla en embedkod som verkligen underlättar delandet av den här typen av åtråvärda samtal.

Alla svenskar som intresserar sig för samtalsämnet var naturligtvis inte bjudna. Och jag vet faktiskt inte hur mitt namn hamnade på sändlistan. Ett par timmar efter att jag berättat för Facebookgruppen Förändra Skolverige om min plats vid bordet konstaterade Mikael Hansson att där skulle det sitta folk främst från Stockholm. Sen tog det inte många timmar innan Kristina Björn meddelade:

”uppenbarligen har någon uppmärksammat detta för jag är också inbjuden … i efterhand. Min röst kommer från västkusten och Falkenberg’.

Någon ”hade rekommenderat Näringsdepartementet” att göra vissa tillägg i sändlistan. Mer direkt var eleven Joar från gymnasieskolan YBC. Han skickade helt enkelt ett mejl till ministern och påpekade att det var ont om dom närmast berörda. Det vill säga, inga elever var inbjudna. Sen tog det inte lång stund innan även Joar fick plats vid bordet.

Flera som tittade på livesändningen undrade vilka som var på plats. Eftersom jag vid en snabbkoll  inte hittade inbjudningslistan på regeringens webbplats så twittrade jag raskut ut ett foto på listan. Nu efteråt finns deltagarlistan publicerad på det specifika rundabordssamtalets webbsida. Dock inte på den snarlika webbtvsidan för samma samtal, vilket åtminstone hos mig orsakar viss förvirring. Vilken sida gäller, tex när man vill länka?

En annan viktig detalj i sammanhanget är att många av oss vill demonstrera att vi gör nytta (eller kanske bara är egofixerade). Med andra ord vill gärna visa våra vänner vad just vi sagt på mötet. Jag överlåter åt er att fundera på hur, i det här fallet Regeringen, kan stödja det önskemålet. I nästa inlägg får ni se hur jag löste mitt problem.

Och om någon nu skulle vilja att bara lyssna på vårt möte, så skulle mp3-filer sitta fint. Gärna packat i en podcast. Då blir det roligare och än värdefullare att cykla, promenera och till och med tvätta.

Tills vidare är jag glad för det som faktiskt finns digitalt i den här agendan,  ett stort steg framåt.

Tack IT-minister Anna-Karin Hatt och medarbetare!

Share