Personligen tycker jag att Apples varumärke skall skrivas iPhone även i vanlig löptext. Det tycks för mig både snyggare, och vanligare, när jag skummar runt på nätet. Men som regel skriver språkvårdande medier som dagstidningar och TV-kanaler (för mig mindre vanligare medier) i stället Iphone. Varför är det så, och skall det vara så?

Jag har förstått att professionella skribenter med ett språkvårdande sinne tycker att varumärken inte skall skrivas som varumärkesinnehavaren vill. Samma sak gäller de skrivtolkar som vi anlitat för webbtv-sändningar. Ibland har jag tänkt att det kanske beror på att journalister inte ”vill göra reklam” för varumärket. Fast då och då undrar jag faktiskt varför?

Därför blev jag glad i fredags när @SjobergAnnika i en tweet skrev: ”Språkrådet på Twitter! Med möjlighet att ställa frågor! @sprakradgivning”. Men glädjen blev kort och i stället för att fråga twittrade jag i retur: ”@SjobergAnnika @sprakradgivning twitterfråga måndagar 14-15, gulligt (eller snarare idiotiskt harintefattanåge) så jag skiter i att fråga”.

Så här efteråt tycker jag dock att dom fattat en sak: att ha en twitter-bio som anger ambitionen: ”Twitterfrågor besvaras måndagar 14 till 15. Övrig tid går det bra att ringa eller skicka e-post, se språkrådet.se/kontakt”. Att dom sedan besvarade min tweet nu i morse strax efter 10 (dvs innan Twitter-tid) kan man kanske se som ett litet plus i kanten. Även om svaret bara var precis det som står i deras bio.

Tänkte nu att  jag skulle testa att ställa min fråga om iPhone versus Iphone via mejl, bara för att se hur snabba dom är. Men det behövdes inte. Det var bara att söka på ”iphone” i deras webbplats. Den 7 februari 2010 skriver dom under rubriken iPad eller Ipad? bland annat:

”Att företag väljer att avvika från normala skrivregler beror förstås på att de vill sticka ut och synas. Att bryta mot reglerna är ett sätt att väcka uppmärksamhet. Det kan fungera i logotyper och reklamannonser, men i löpande text blir sådana skrivsätt bara störande för läsningen.

I vanlig löptext ”normaliserar” man därför varumärkesskrivningar som uppenbart bryter mot normala skrivregler. Det innebär bl.a. att liten bokstav i början av namn ändras till stor och att stor bokstav mitt inne i ett ord ändras till liten.”

Jaha, så ser dom på saken. Som sagt är för mig iPhone mer normalt än Iphone. Är jag ensam om det?

ps jag fattar fortfarande inte idén med @sprakradet   @sprakradgivning ds

[Uppdatering 2010-10-19] Jag sände en tweet om inlägget ovan, och ganska snabbt twittrade @sprakradgivning tillbaks: ”Tack för synpunkter. Anser du att man ska skriva IKEA, e.on, GöteborgsOperan o.s.v. i löptext?”. Mitt svar blir: ”Ja, Nej, Ja och se en uppdatering i mitt inlägg om frågan”.

Ja till IKEA: för varumärkesinnehavaren vill det; för att det är en förkortning (precis som PTS och där är det tydligen ”normalt” att skriva med versaler); och för att jag tror att dom flesta faktiskt tycker det heter IKEA. Nej till e.on, för att dom själva skriver E.ON (i övrigt samma argument som för IKEA). Ja till GöteborgsOperan av samma skäl som ovan. Och man ska skriva Westreamu i löptext fför att jag tycker det ser snyggare ut (än WestreamU som loggan ritas). Och för att folk aldrig kommer skriva ”rätt” ändå.

Det jag egentligen är ute efter är att ifrågasätta Språkrådets ståndpunkt: ”i löpande text blir sådana skrivsätt bara störande för läsningen”. Det kan ju faktiskt vara så att det numera är störande för läsningen med en ”normalisering” av varumärkesnamn. Speciellt när nya generationers prosumenter (läsare OCH skrivare) är vana att hantera varumärken lika flinkt som andra typer av symboler (typ löptext).

Till sist, apropå mitt ”idiotiskt harintefattanåge”. Twitter är i huvudsak ett realtidsmediun, ofta på gränsen till livechatt. Att då starta ett twitterkonto med ambitionen att svara en timme i veckan är för mig obegripligt. Speciellt som exempelvis @SJ_AB och @Arlanda har kontorstid, respektive 24/7. Jag verkar inte ensam om den åsikten, även om andra twittrare uttrycker sig lite försiktigare. Min omedelbara känsla i fredags var besvikelse – jag ville ju ställa en fråga då, direkt. En alternativ ambition kunde varit ”Här bjuder Språkrådet löpande på språktips. Fråga gärna tillbaks via www.sprakradet.se, vi har tyvärr ingen budget för twitterfrågor”. (Notera: inga svenska tecken i webbadressen, eftersom dom flesta twitterappar inte klarar sådana. BTW vem äger @sprakradet?).