Nyss åt jag lunch med Anne-Marie Körling. Eller rättare sagt, vi hade en demokratisk konversation som knappt lämnade utrymme att fylla munnen med något annat än ord. Det är fantastiskt att ha ett köttmöte med Anne-Marie. Vi skildes åt sprängfyllda av nya tankar.

Under gång berättade jag om ELEVshopping, en föreställning som jag, Katarina Graffman och Kaj Runelund håller på att sätta upp. Taglinen är ”när skolor lockar elever som shoppare lever”. Världspremiären kommer vara den 19 maj, dit Skolforum bjuder utvalda skolledare. Hinner du så titta gärna på trailern innan du läser vidare (eller efter, jag vet inte vad som blir bäst).

Först tolkade Anne-Marie upplägget som något helt annat. Alltså att elevshopping skulle handla om att föra in shopping, sociala medier och varumärkeskunskap i kursplanerna. Nu är det ju inte riktigt så vi tänkt. Vi vill låta skolVERKSAMHETEN inspireras av shoppingens verktyg och insikter. Genom att leka med varumärket Grammatik förklarade jag det så här:

Tänk dig att du är på besök i en skola och skall träffa en klass. I klassrummet presenterar en kollega dig genom att säga: ”det här är Anne-Marie Körlig, hon är en av Sveriges experter på grammatik”. Risken är att det då stönas, suckas och himlas med ögonen i rummet. Men om kollegan i stället hade sagt: ”hon jobbar med att sälja Converse”. Då hade det förmodligen hörts ett sus av förväntningar i lokalen. Kroppar lutas framåt, ögon spärras upp och alla är beredda att lyssna.

Converse är ett starkt varumärke hos barn och unga. Grammatik är egentligen inget varumärke, bara ett ord med relativt negativ betydelse hos den stora massan. Ett förhållande som elevshopping vill ändra på. Exempelvis genom att skolfolk börjar fråga sig hur man skapar starka varumärken som ökar intresset, användningen och länkvärdet av det som grammatiken bjuder. Converse säljer inte skor. Dom säljer immateriella saker som hjälper individer att bygga sin identitet och vårda sina sociala relationer. På köpet får man något på fötterna. Grammatiklektionerna…

Det glimrade till i Anne-Maries ögon. Och jag kände att vi är på rätt väg. Jag vet att skolan går en mer lustfylld framtid till mötes. Kanske på galleriornas bekostnad. Må så vara, dom är våra konkurrenter.

Vad känner du? Får du några idéer?

Fyra av dom kvinnor jag beundrar mest inom den svenska skolan sammanfattas idag ca 19:40 i en enda tweet:

itmamman Om @kalexanderson @korlingsord @sandrawissting + länkar till andra lärare i @lararnastidning idag. Fullt om sociala medier. Äntligen!

Dom lärarna har gjort, och gör, mer för att utveckla den svenska skolan än vad Utbildningsminister Jan Björklund kommer ha åstadkommit under hela sin politiska karriär. Christina Löfving, Kristina Alexanderson, Anne-Marie Körling och Sandra Wissting är gräsrötter. Dom har på kort tid gått från att haft typ noll koll på IT i skolan till att vara ledande inspiratörer för (hundra)tusentals svenska kollegor, elever, föräldrar och en hel del politiker. Dom lever som dom lär – i och med sociala medier. Jag har den senaste tiden via deras bloggar och twitterkanaler märkt att Lärarnas Tidning har ett specialnummer om sociala medier. Där flera av dom alltså intervjuas, vilket känns himmelskt.

Till den fackliga verkligheten.

Vid 17-tiden twittrade Kristina Alexanderson: ”Någon som kan scanna in senaste numret av @lararnastidning så att jag kan få se det som alla pratar om, pls RT”. Bion hos @lararnastidning säger: ”Lärarnas tidning ges ut av Lärarförbundet, men har en publicistiskt självständig roll. Tidningen bevakar frågor inom skola och utbildning”.

Det är en tidning i april 2010, vars innehåll inte verkar finnas på nätet. Med andra ord helt utanför verkligheten som den ter sig för den uppkopplade världen. Men Lärarnas tidning har en webbplats. Så jag surfar dit för att jag kan liksom inte tänka mig att man inte kan läsa tidningen på nätet. En slags källkritisk granskning av det förhållande som ligger bakom Kristinas nödrop.

Vad får jag se (klicka på bilden om du törs)?

Som jag bruka säga. Det finns massor av saker kvar att göra. Strålande tider! Tack och lov för alla glänsande kvinnor som visar vägen och sopar banan.

Och bli inte ledsna om ni inte kan läsa lärarnas tidning. Ni kan läsa lärarnas bloggar. Direkt, oredigerat. När det händer där det händer. Bonus: klickbara länkar.

Från Seth Godins ”What matters now” till ”32 skäl att bryta mönster”. Här är mitt bidrag om AVSKOLNING, en del i allt det radikala vi nu måste göra.

Ett nytt decennium med nya förutsättningar. Det känns mer och mer som att den breda allmänheten har fått såväl praktiska erfarenheter som gryende insikter från de omskakande förändringar som är på gång. Framförallt när det gäller hur vi människor interagerar – globalt. Modeordet för dagen är sociala medier. Men det läget har vi snart lämnat, när ”ny” teknologi har blivit gammal vardagsmat.

Därmed känns tiden mogen för mig att flytta fokus från medieutvecklingen i sig, till konsekvenser och möjligheter på det större mänskliga planen. Inte minst för att vi nu är fler och fler som kan konversera kring detta. För fem år sen var det ju till exempel inte med så många man kunde snacka bloggar. En idag etablerad medieform som i sammanhanget bara är ett litet strå i stacken.

Bookhouse släpper idag 32 skäl att bryta mönster. En pdf-bok med ”ett fascinerande kalejdoskop – fyllt av perspektiv och idéer”. Skälen levereras av ”spännande svenska entreprenörer, ledare och tänkare” som Bookhouse bjudit in. Jag har förmånen att få vara en av de utvalda. När jag i början på året blev tillfrågad valde jag att sätta fokus på det viktigaste vi har när det gäller framtiden. Så, på min sida mellan 22: ”Härifrån till långsiktigheten” och 24: ”Tid för eldsjälar”, står det:

23: AVSKOLNING

Låt oss skapa historiens bästa start i livet för riktigt unga människor! Det handlar om mer än att Skolan måste ersättas med nya institutioner som utgår från dagens möjligheter och verkar för framtidens behov. Tro inte att Skolan bara handlar om utbildning. Den har också blivit förvaringsplats, föräldersurrogat, sorteringsmekanism, socialtjänst och framförallt en arbetsmarknadsåtgärd. Ett politiskt slagträ på en arena där matchen verkar spelas på 1920-talet.

Lagstiftningen, Medielogiken, Anställningssytemet och Utbildningsstrukturen fungerar allt sämre. Sakta växer insikten att institutionella lösningar lappats bortom rimlighetens gräns. Jag har valt att satsa på framtiden, det vill säga dom vi hittills kallat barn.

Utgångsläget bjuder på förlegade idéer som: man ska inte börja arbeta förrän man fyllt 25; du måste gå i skolan för att lära dig något; barn bör dagligen umgås utifrån födelseår; och kärnämnen består för evigt. Men också möjligheter som följer av att mer än hälften av alla över fyra års ålder utbyter insikter med människor över hela världen via internet.

Den rimliga slutsatsen är att vi gör något radikalt nytt. Vi börjar med frågor kring vad Skolan levererar och samhällets framtida behov. Därefter kan vi fundera på innovativa lösningar och hur dom ska realiseras. Vilket inte hindrar att vi på vägen bejakar den fantastiska utvecklingen i dagens Skola.

Hela boken är direkt nedladdningsbar (pdf, 3 Mb) från Bookhouse och publiceras enligt Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. Därmed kan du inte bara läsa, utan också sprida boken vidare. Gör gärna det!

Idén till projektet fick Bookhouse innan förra julen via ett mejl från Alan Webber. Där berättade han om Seth Godins projekt ”What matters now”. Den inspirationen blev alltså 32 skäl från: Emma Stenström, Thomas Nathorst-Böös, Claudia Suraga, Sofia Falk, Karl Palmås, Mats Agurén, Lina Stjern, Sebastian Stjern, Tove Lifvendahl, Patrick Stahl, Pia Jertfelt, Lars Wiberg, Robert Wenglén, Klas Hallberg, Alf Rehn, Göran Broman, Karl-Henrik Robèrt, Harald Sverdrup, Torbjörn Stockfelt, Anne Liljeroth, Brit Stakston, Mats Lederhausen, Stephan Ekbergh, Pontus Braunerhjelm, Jan Gunnarson, Richard Gatarski, Sofia Strömberg, Olle Wästberg, Paul Holmström, Johan Staël von Holstein, Erika Augustinsson, Jonas Ridderstråle, Mikael Brander, Lena Ahlström, Daniel Ingdahl och Jonas Wallin.

Hej då ”sociala medier”. Välkommen den nya mänskligheten.

ps/ Det här inlägget är en del i den smygande övergången från några av mina tidigare sajter, framförallt weconverse.com (fokus på mina gig) och Skolmarknad.info (mötet mellan skolan och marknaden). Skälet till förändringen är framförallt att mina kompetensområden alltmer glider ihop. Det blir därmed svårarare och svårare att försöka skilja på det jag gör. Jag är jag, men fortarande gäller att vi blir mer tillsammans. /ds