Läs om Pernilla Mellqvist, en relativt nyutbildad lärare som bara kan tänka sig att jobba i klasser där varje elev har en egen dator. Och om Marie Linder som publicerat sin pedagogiska vision som en Googlesite. Vem är det som säger att den svenska skolan är så himla urkopplad?

Något peppad av Sandra Wisstings horisontella ord ”Tack för att du vågar vara obekväm. Tack för att du oförtrutet tuffar landet runt för det du tror på” tar jag mig tid att skriva ett inlägg om vad som hände i kväll. Fast, i och för sig var den upplevelsen i sig nog för att få mig fatta tangentbordet.

Digitala Akademins nätverksträff

I morse kikade jag in på den nya sajten PEDAGOGstockholm.se som i kalendariet puffade för Digitala Akademins nätverksträff på Nalen. Eftersom jag har mer eller mindre häcken full nöjde jag mig med att först bara notera kvällens träff. Även om det var hos dom jag första gången hörde Anne-Marie Körling, sånt bådar ju gott. Men dagen gick, jag fick en massa gjort och @joakimvol sparkade (som vanligt ;) in mig, så klockan 17.30 var jag på plats när det hela började.

Började gjorde det kanske inte optimalt. med en uppmaning att ”slå på mobiltelefonerna när ni LÄMNAR lokalen”. Alltför hastigt twittrade jag iväg det, vilket raskt resulterade i massa eko både i Twitter och Facebook. Men sen. MEN SEN!

Pernilla Mellqvist

Först ut på scen var Pernilla Mellqvist. Vilken kvinna! Hon började i princip med att citera Lpo 94, avsnittet ”utgå från elevens individuella förutsättningar” (eller hur det nu står). Därefter påpekade hon raskt det orimliga i att i skolgångens början fortfarande tvinga eleverna träna alfabetet och öva bokstavsformer – oavsett om dom kan eller ej. Något som bland andra Carina Fast påpekade redan 2007 i sin avhandling ”Sju barn lär sig räkna och skriva”. Nåväl, så gör icke Pernilla och hon följer läroplanen. Så vi fick både se och höra hur hennes 2:a klassare med sina Macar gör underverk. Alla i klassen har fått ett Spotify-konto (förälder i klassen som jobbar där har sponsrat) och det är helt OK att ha mobilen med och på under lektionerna. Bland alla verktyg dom prövat ingår Jirafa.se, som verkar erbjuda rätt coola lärspel. Vi fick se en otroligt fin film (eleverna gör mer film än skriftliga rapporter) som beskriver hur det går till i Skolarbetet. Stalltips: följ klassens blogg: broangensettor.blogspot.com.

Marie Linder

Därefter seglade Marie Linder, aka @kringlan, upp på scenen. Hon presenterade arbeten gjorda av elever årskurs 6-9 vid Montessoriskolan i Falun. Varför skall jag försöka beskriva elevernas underverk för er? Dom beskriver det så bra själva, på sin wiki! Marie gick helt enkelt, nåja – på ett fantastiskt inspirerande sätt, igenom dom verktyg som listas bland länkar till presentationer. Bekvämt, smart, pedagogiskt och delbart. Tack! Dessutom finns naturligtvis hennes egna föreläsningsbilder redan på Slideshare. Och den sista bilden visade naturligtvis förutom detta att hon har en pedagogisk vision, på: sites.google.com/site/marielinder/home/internet-i-spraakundervisningen-min-pedagogiska-vision-1.

Framöver

Det jag just nu bär med mig är Pernillas svar på publikfrågan ”vad händer när du lämnar klassen, om det kommer någon annan som inte kan det här?”. Kortfattat, med reservation för att jag missuppfattat: Pernilla är vikarie och kanske snart måste lämna klassen när den ordinarie läraren kommer tillbaks. Hon är erbjuden en ny förstaklass, men där får inte alla en egen dator (så kallad 1-1 om ni inte redan kände till det begreppet). Det kan inte Pernilla acceptera. Då väljer hon en annan skola.

Marie sa att ”vår skola har en dator på fem elever, det är ok”. Pernilla vill bara jobba som lärare där alla elever har en egen dator. För egen del tycker jag att Pernilla ställer rätt krav. Tänk på det föräldrar, politiker och barn när ni funderar på vägval.

Och nästa gång Digitala Akademin har en nätverksträff så finns säkert programmet i lätt klipp- och klistraformat med länkar (så vi slipper jobba med att få tag i sådan basfakta) och livesänder hela evenemanget. Det är på tiden, för det är träffar värda att dela mera. Tack!

Share

Related posts:

  1. Att våga pröva och att våga dela
  2. Kan marknadsförare vara effektivare än pedagoger? (hö10)
  3. Att känna till är inte att skapa (kunskap)
  4. Barn kan numera själva lära sig mer än vad deras föräldrar kunde. (hö14)
  5. Är Uppkopplade möten effektivare?
  • Pingback: Tweets that mention Richard Gatarski » Pernilla och Marie visar att uppkopplade skolelever kan -- Topsy.com

  • Pingback: Anonym

  • http://marielinder.wordpress.com/ Marie Linder

    En liten rättning: Vi har en datortäthet på en till fyra inte en till fem. Faktum är att när man bedriver en verksamhet på det sätt vi gör där arbetspass varvas med genomgångar och lektioner så funkar det ganska bra att arbeta med en en-till-fyra ratio. GIVETVIS är min högsta dröm att alla mina elever skulle ha en varsin MacBook, men grejen är den, var ska man egentligen börja. När jag ser på datorsituationen och tätheten på vissa skolor så är kanske vår modell steget mellan väldigt dålig tillgång till en-till-en ett ok arrangemang.

    Våra datorer står lite här och var i skollokalerna och på grund av att eleverna givetvis gör annat än arbetar vid datorn så tycker eleverna själva att de oftast har tillgång till dator när de behöver. Till detta hör att det mesta våra elever gör är digitalt producerat. Sen är vi ju så pass lyckligt lottade att alla våra elever har tillgång till dator och internet också utanför skolan.

    Så här tycker jag arbetsordningen ska vara:
    1) Projektorer i alla klassrum och bärbara datorer till alla lärare.
    2) Utbildning för lärare kring sociala medier, internets möjligheter osv
    3) Så många elevdatorer som möjligt med en snabb utveckling mot en-till-en.

    Eftersom jag är helt för en-till-en känns det lite reaktionärt att skriva på det här viset. Jag vill bara framhäva att man med relativt små medel kan skapa en bra digital miljö. Vi har i vårt arbetslag använt våra tilldelade läromedelspengar till teknisk utrustning under ett antal år. Vi har, trots att vi finns i en kommun där tekniksatsningar ligger långt ner på listan, lyckats skapa en mycket bra miljö vad gäller dattillgänglighet för våra lärare och elever. Har man inte en ledning som vill satsa på teknik så får man som lärare göra det bästa av situationen. Det är vad vi har gjort och vi är nöjda. Att säga att man inte kan tänka sig att arbeta i en miljö utan en-till-en ser jag som en ohållbar utopi.

  • richardgatarski

    Tack Maria, både för att du korrigerar och utvecklar. Jag gillar dessutom din arbetsordning!

  • http://twitter.com/kindenberg Björn Kindenberg

    Maries (@kringlan 's) replik har fått mig att fundera mycket. Jag tror inte att Richard menar det riktigt så, men det är lätt att få intrycket att 1-1 är definitionen av god pedagogik. En jämförelse mellan två lärares undervisning borde röra sig i termer av innehållsanalys, lärandeobjekt: vad kunde eleverna innan arbetsområdet inleddes, vilka olika tolkningar och förförståelser om stoffet bar eleverna på etc, och vilka didaktiska metodval gjordes från lärarens sida, som ledde till lärande hos eleverna.

    Nu förstår jag att ett refererat från en kväll arrangerad av Digitala Akademin av naturliga skäl kommer att handla mycket om användandet av bloggar, wikis etc i skolan (och jag har inget emot det). Men i egenskap av lärare önskar jag ändå att analysen av hur effektiv undervisningen varit utgår från något annat än antalet datorer i förhållande till elevantalet.

    En-till-en ger möjligheter, liksom naturexkursioner, stadsvandringar, boksamtal, storybird, elevdebatter, läsloggar, geocaching, uppsatsskrivning, excel, datorspel etc, men frågan är VAD det ger möjligheter för. Om inte lärare sinsemellan diskuterar denna vad-fråga, finns det risk för att man förväxlar datorantalet med själva undervisningen.

    Jag är ju själv positivt inställd till de möjligheter 1-1 skulle ge (även om jag inte fått förmånen att uppleva dem själv), men jag tror det finns en fara i att börja i tekniken. Risken (även om den kanske inte är omedelbart överhängande i dagens skolsverige :) är att lärare använder 1-1 utan att ha klart för sig varför. Det är, tror jag, mer förödande än om eleverna, utifrån ett genomtänkt pedagogiskt upplägg, delar dator.

  • http://twitter.com/kindenberg Björn Kindenberg

    Ett förtydligande: av Richards inlägg framgår ju 1-1 (på Broängen) har teoretiska utgångspunkter i Carina Fasths forskning (bland annat), så jag ”anklagar” inte Richard för att flytta fokus, jag bara upplever att debatten i stort lätt stannar vid yttre (tekniska) förutsättningar.