Här sitter jag i vassen weconverse.com och delar en tillskuren pipa. Apropå Joakim Jardenbergs inlägg Har jag glömt att vara konstruktiv?, kopplat till Bosse Svenssons (MKT Media) uttalande ”det finns de som skär pipor i vassen runt Joakim”.

Obildad som jag är, så var jag först tvungen att kolla vad talesättet betyder. Jag tolkar det här som någonting i stil med att sko sig på Jardenbergs bekostnad, utan att ta saken direkt med honom.

Fast det gör jag, och vänder mig direkt till Jocke. Och jag gör det här, för att den här vägen slussa in intresset från er som weconverserar. Även om inägget också kommer pingas in till Jardenberg.se.

Låt mig också göra klart en sak på en gång. Mitt rubrikval, som syftar till att väcka intresse, skall tolkas som att Jocke Jardenberg gjort och gör fantastika saker. Även om jag (liksom Bosse) inte alltid håller med om allt. Jag vill blott plussa på.

Nu har Joakim Jardenberg återigen gjort ett hästarbete. Hur hinner karln? Det vill säga analyserat alla sina ”259 inlägg” på Mindpark.se. Bortsett från att han själv tolkar sina egna inlägg (finns ju en viss bias, men han är och gör oss medvetna om det – nästan vetenskaplig metod) så vill jag peka på ett par saker som han missar.

Jardenberg glömmer halva transparensen

Jardenbergs reflektion sammanfattar han i en lista på ca 45 punkter (jag orkar inte räkna noggrant). Ungefär punkt 19 fetar ”Transparens”, och handlar om de inlägg där han förespråkat transparens.

För mig är kon att Joakim Jardenberg lever transparent. I sig ett aktivt ställningstagande, bakom ”man skall leva som man lär”, vilket inte bara gäller det där med att vara transparent. Alltså något konstruktivt i sig. Och superkonstruktivt, eftersom hans transperenta leverene påverkar ”hur bilden egentligen är av mig [Jakim Jardenberg] där ute”.

Image och profil är inte samma sak

I gammal teori kring marknadskommunikaton finns modellen Identitet-Profil-Image. Dvs skillnader och överlapp mellan någontings ontologi/varande (Identitet), det man vill förmedla (Profil) och hur andra uppfattar någontinget i fråga (Image). Låt oss för tillfället inte fastna i en diskussion om den modellens värde/tolkning. Som ofta används för att hantera företag/varumärken, etc.

Förr i världen försökte man se det som att man genom att aktivt kommunicera ut sin Profil (det av Identiteten man vill skall synas) påverka Imagen (vad målgruppen uppfattar om en). Idag är det (för dom flesta) ganska självklart att det inte är så enkelt. ”Mottagande individ” bearbetar akivt det denne tar in, och så att säga skapar sig en egen bild.

I mitt fall är ett kul och aktuellt exempel när Per tolkar mitt ”måste”. Per i sin tur tutar ut vad han vill säga om mig och saken, och andra lär lägga sig i. Sen är som vanligt den sociala konversationen igång.

Det är i grunden inget nytt att medier väjer ut, tar tag i, och gör om. Den viktiga insikten här är att bilden av mig beror mindre på vad jag gör och säger, utan mer på vad andra gör och säger om mig.

Dessutom ligger det i människans natur att föredra att prata om det som vi uppfattar som negativt, vilket teoretiskt förklaras som en nedärvd överelevnadsinstikt.

Cirkeln slut igen

Väl så här långt tycker jag att jag har sagt det jag egentligen vill säga. Det vill säga att Joakim Jardenberg missade att han är så transparent och att det är andra som skapar bilden av honom.

Sen började jag fundera på det här om hur man nu skall göra när det är som det har varit. Och är så mycket mer nu och framöver, när alla är medier och påverka alla. Då ramlar vi in på kontroll, integritet och mycket annat. Stora frågar som vi fortsätter med…

Share
  • Pingback: Mamma fick mig att skriva fort | Stjärnkikarna()

  • Utan att detta har just med enskild person att göra nu så är det intressant det här. Att det är lätt att tro att vi bestämmer över de bilder andra har av oss genom att vi framställer oss på det sätt som vi önskar bli betraktade på. När det i själva verket är så att det är bilden av hur andra ser oss som gäller.

    Vi ingår alla som i ett skådespel som vi själva vare sig producerar eller regisserar. Det gör andra utifrån sina tankar och kunskaper om världen. Vi kan egentligen bara göra det bästa av det hela och förstå att vi inte bestämmer alls.

    Paul Ronges bok – När Janne Josefsson ringer. Bra.

  • Spännande, men det märks nästan att du skrev fort och blev avbruten;) Du brukar ju alltid leverera någon klok final, men här lämnar du mig hängande.

    Vad borde jag ha gjort istället, eller rättare sagt – vad kan en transparent man göra när han inte känner att bilden i alla stycken är i sync.

    I ett normalt feedback-system är det ju enkelt. Johan, och alla andr miljoner ilar till undsättning. Men i det här nya systemet. Där jag varken kan se eller ställa frågor till de som bygger mig.

    Vad fan gär man, liksom?

  • @Mary, tack – ytterligare en anledning att verkligen ta tag i Ronges bok o läsa den…

    @Joakim, vadå avbruten? Det är som vanligt i god storytelling, en cliffhanger ;)

    O där hänger vi alla. Inte vet jag vad du, eller jag, kunde gjort annorlunda. Eller om det över huvud taget borde gjorts annorlunda. (Kan bara svara för mina egna gärningar, och där är det brist på mitt fokus som spökar). Vi får väl hänga ett tag efter att ha gjort så gott vi kunnat. Jag bettar på att verkligheten kommer ikapp (det har den gjort förr) och då kommer det massa helikoptrar och lyfter en en stund.

    Men allt hänger ihop, just nu är det en fin klätterlina som Gustav Holmström, med flera, hängt ut. Om källkritik. Jag tror det blir bättre när folk som lyssnar till vasspiporna (runt dig) lär sig att direkt gå till källan och kolla (vad du egentligen sagt). Ett beteende som minskar felen som uppstår i den sociala viskleken.