Arkiv för april 2009

Det här fattar bara du som en gång lärt dig, eller hjälpt andra, att cykla. Att cykla är underbart, det ger en kansla av att vara nära naturen, mästra dom fysiska krafterna och frihet. Speciellt det senare kommer jag ihåg från när jag var (mindre) barn(slig) och plötsligt kunde komma längre från från det trygga hämmnet än med enbart benen som transportmedel. Jisses vad jag upptäckte världen. Sen är det en femma att jag aldrig blev någon BMX-trixare.

Jag ramlad. Jisses vad jag ramlade. Mamma och pappa sprang efter och höll en stång så att jag skulle kunna öva upp balansen. Tack kära föräldrar! Swisch, åren går – och så springer man där själv efter dom egna barnen. Det tog ett tag, för i början ville dom inte cykla (på tvåhjuling). Det var lite läskigt. Men så började kompisarna, och mina barn tog mod till sig. Kvastskaftet kom fram. Det krävdes inte mycket. Men nu kan dom cykla. Jodå, dom ramlade och det krävdes plåster och tröst. Men dom är numera jämra duktiga på att cykla!

Det går inte att lära sig att cykla genom att bara läsa instruktionerna (i en bok eller tidning för delen), sätta sig på sadeln och trampa iväg. Man kan börja praktisera på egen hand, men det underlättar med lite hjälp. Faktum kvarstår, man måste våga pröva att öva. Och vara beredd på att skada sig på vägen.

Morgonen (gissar jag) den 1 april 2009 bloggar Tidningsutgivarnas VD Anna Serner följande:

”Sitter på MSN Innovate-semianrium på guldäggsdagarna. Lyssnar på den holländska byrån AKQA som gjort massor av produktutvecklingar för sina kunders räkning”

Jämrar, Anna gjorde fel där. Såg du? Hon skrev ”semianrium”. Det var det värsta, en TU-VD som stavar fel. Dessutom guldäggsdagarna (gement G, skall nog vara versalt).

Men ser du inte längre än så???? Hon sitter ju på ett seminarium och bloggar. Känn på den du! Du som fortfarande går på möten med det kära gamla och trygga anteckningsblocket. Inte nog med det. Uppenbarligen kollar Anna inte bara in det som sker på seminariet, hon tar in av världen utanför.

Anna är uppkopplad på möte.

När man är liten och lär sig cykla tittar man mest på den punkt där framhjulet möter marken. Det tar ett tag innan man förmår att höja blicken. Än längre tar det innan man instiktivt kan tvärnita vid klicket av en bildörr som öppnas.

Jag har varit där. Suttit i möten, bloggat, svarat på SMS, läst RSS-flöden och checkat av mikrobloggsflödet. Många år nu. Det är lite kämpigt eftersom jag per definition är en digital invandrare. Men jag övar på. Numera tvärnitar jag instiktivt om en tweet fångar min uppmärksamhet. Det skall mycket till innan jag återsänder något jag enbart stött på via en rubrik. Det spelar ingen roll om det är i dom sociala eller dom traditionella medierna. Är det intressant så vill jag först begrunda ett tag. Fast, det händer nog att jag missar fortfarande.

Ve den som kritiserar Anna Serner för att lära sig hur man agerar i sociala medier. För du står risken att bli avklädd som en fotgängare som aldrig vågade lära sig cykla. Eller värre, inte fattat poängen med själva cyklandet.

Det är nog fler än jag som ställer upp med en pinne till dig som vill pröva.

Vi människor tenderar att se det vi vill se. Ett fenomen som har många och väl dokumenterade vetenskapliga förklaringar, tex selektiv perception. Du som såg min rubrik ”Serner är ute och cyklar!!!” ville se att hon ramlat. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone fått dig att fundera på om du kan se nåt annat. Och du får gärna se det jag ser. En kvinna som kittlas av världen framför sig och gärna vill ta sig dit. Snabbt.

Är du en duktig cyklist bloggare fattar du också vad Anna Serner gjorde efteråt i tredje paragrafen i sitt blogginlägg.

Comments Inga kommentarer »

Förra veckan fick jag av Ola Ahlvarsson (SIME) en invit till Open Breakfast med Sun Microsystems (se eventinfo i fejan). Innehållet i frukosten ”Open is the new cool” lät intressant, plus som vanligt chansen att köttlana med spännande människor. Så jag tackade ja, men beslöt mig också för att testa att streama livevideo på ett nytt sätt. En tanke jag grunnat på ett tag är nämligen att göra det via en netbook i stället för mobilen. Förhoppningsvis med bättre kvalité, men utan för många och tunga burkar. Poängen är fortfarande att man själv skall kunna webbsända och arkivera ett möte som man deltar i.

Det jag använde i morse blev till slut en Asus Eee PC 901, till vilken jag anslöt en Sennheiser MKE 400 och en Microsoft Lifecam NX-6000. Kameran och mikrofonen kopplade jag hop med en gummisnodd och ställde på stativet Gorillapod Go-Go.För att få lite höjd (över bordsgrannarnas huvud) lånade jag en zinkvas i IVA:s kök (det var i deras lokaler frukosten bjöds). Inköpen har skett dom senaste dagarna (utom kameran som jag fick i ersättning när Steve Ballmer var mitt förband), så jag har inte haft mycket tid att testa i förväg. Men vad fasiken, friskt vågat massa vunnet.

Väl på plats riggade jag, vilket tog cirka 15 minuter från att allt låg i väskan till att jag hade provkört. En del av den tiden gick åt till att hälsa på bordsgrannarna. Fem minuter tog det att konstatera att Telias Homerun var rätt knackigt. I stället växlade jag över till det inbyggda mobila 3G bredbandet. För säkerhets skull använde jag två olika 3G-nät. Telias i streamdatorn och 3:s i min vanliga laptop för att provtitta live på det som sändes ut. Mitt i processen dök en trevlig kvinna från Sun upp och undrade vad jag var på väg att göra. När hon insåg att jag skulle sända evenemanget skyndade hon sig att stämma av med dom som skulle tala. Det kändes som att hon gillade idén, det var ju trots allt en ”open breakfast”.

Först sände jag via Ustream och bytte efter en dryg timme till Bambuser, eftersom jag ville jämföra de två tjänsterna. Passade också på att kommentera eventsidan i fejan och twittra om sändningen. När det hela sändes tyckte jag båda tjänsterna gav ungefär samma kvalité, med bara någon sekunds fördröjning. Trots den dyra miken blev ljudet inte direkt lysande, får grunna på vad det kan bero på. Båda sändningarna hade en liten livepublik, @moz tackade faktiskt via Twitter.

Men, jag gjorde en dundermiss. Det var ett tag sedan jag använde Ustream. Hos dom räcker det inte med att bara trycka på [Broadcast now], man måste också klicka [Record now] om man vill ha kvar videon efteråt. Och det glömde jag klantigt nog. Så i stället för en arkiverad Ustream från Suns frukostinledning kan ni skratta åt min förklaring som jag spelat in nu efteråt. Hos Bambuser blev däremot videon arkiverad.

Jag skall titta på materialet och fundera igenom våra nyvunna erfarenheter inför nästa experiment. Under tiden några spontana reflektioner:

  • Fokusera på ljudet: Att ljudet är viktigt och knepigt att få till, det visste jag sedan förut. Dom småtester jag hann pröva hemma kvällarna innan gav kanonljud. Förmodligen missade jag nåt när jag kopplade upp hos IVA, eller så var det begränsningar i 3G-nätet.
  • Hela världen kan se dig. Vi är några som ligger lite före. Men snart är det vardagsmat att en eller flera sänder och spelar in det du säger och gör. Precis som jag gjorde med Carl Johan Swanson förra veckan. Den spontanvideon med min mobil (Nokia N95) blev riktigt bra. Som jag säger i min Mötesmodell uppkopplad, du kan alltid inleda med några ord om du vill att mötet skall sändas eller ej.
  • Vita slides suger. Om det är frågan om en professionell videosändning så är det sällan problem att filma/sända föreläsarnas slides. Men med enkla billiga kameror och hård videokomprimering tar det vita helt enkelt över. Bilder och text syns knappt.
  • Upplysning behövs. Jag är så trött på alla konferensanläggningar som inte fattar att det skall vara mörkt på duken och ljus på den/dom som pratar. Ola, som ledde det hela, stog ofta i mörkret mellan kameran och en gardinlös del av fönstret. Resultatet blir mer eller mindre en skugga som rör sig.
  • Pröva, öva och pröva. Helt klart, vilket Björn Falkevik demonstrerar, går det att göra kanongrejor med enkla medel. Utmaningen är att medlen blir fler, billigare och annorlunda. Så vill man som jag pröva nya vägar är det bäst att först testa i ett öppet sammanhang. Som hos Sun.

Nedan har jag bäddat in dels min lilla förklaringssnutt om Ustrean-missen, dels den arkiverade videon hos Bambuser. Alla kommentarer är som vanligt varmt välkomna. Och stort tack till Sun för god frukost och ett värdefullt möte som öppnar upp än mer.

Comments Inga kommentarer »