Det här inlägget skall du inte läsa – om du inte är beredd på att lägga minst en halvtimme på att fundera. Gärna under en solo-promenad. Sen kan du svara på frågorna jag ställer. Samt bestämma vad du vill göra.

Jag är både stolt och glad över att ha skolan och kommunen som kund. Ni som känner mig vet att mitt hjärta brinner mest för att transformera de sätt som vi (inte) tar hand om barn och ungdomar. Orsakerna är flera. Dels på det personliga planet (jag har ju egna barn), men också från den yrkesmässiga sidan. Som fd universitetslärare tyckte jag vartefter åren gick att de flesta studenterna blev sämre och sämre (innan dom träffade mig ;-). Sämre i betydelse av motivation, insikt och kunskaper (som de förmodades ha). Jag initierade en del projekt kring detta för runt fem år sedan, det mesta dokumenterat på www.skolmarknad.info. I termer av kvalitétsfilosofi valde jag att börja med “skolan”. Det vill säga åtgärda problemen och skapa nya möjligheter där de uppstår, och inte bara lappa hålen på universitetsnivå.

En metod som man kan använda för att peka på vikten av området, är att snacka pengar Jag brukar därför säga saker som att

en tvåbarnsfamilj idag lägger i storleksordningen 600 kronor om dagen på sina barns skoltid.

Det är en trubbig siffra, skapad genom att ta en uppskattad skolpeng om 2 x 60000 kronor/år och dividera det med 200 skoldagar om året. Med all sannolikhet är sedelbunten underskattad. Sen är det en (politisk) parantes att pengarna går via skatter och inte den egna plånboken.

I vilket annat konsumtionsområde lägger en familj 600 kronor om dagen på en tjänst som inte alltid levererar vad den ska – utan att klaga? Folk blev ju vansinniga när tidningen saknas en morgon. Vi vuxna skulle aldrig i livet äta skolmat varje dag (med undantag för dom skolor där maten är suverän). Våra barn kan gärna snällt få sitta i bänken med samma läroböcker som vi hade för decennier sedan. Försök förbjuda mobilen på jobbet.  Och om en dagligvarukedja fifflar lite med köttfärs för 39,90 så blir det värsta mediedrevet i veckor. Dom ansvariga hängs ut och en del huvuden rullar.

Men, det som egentligen fick mig att skriva det här inlägget var förska siffror om den svenska ekonomin. En del bekymras över att bolåneinstitut i USA kraschar. Jag är inte så orolig. Eller förvånad. Så blir det när barnen växer upp och blir vuxna affärsmän – utan den etiska skolning dom enligt lagen borde fått. Värre är att vi fortsätter på den banan. Fast det finns lysande undantag. Just nu är YBC i Nacka min favorit. Mer sånt och mänskligheten kan undvika en krasch.

Läroböcker, tidningsartiklar och soff-TV i all ära. Men det finns bättre grejor. Som att filma presentationer på konferenser och lägga ut dom på webben. TED gör det i serien TED talks. Kolla filmen nedan, Reinventing the school lunch (knappt en kvart) med Ann Cooper.

Förmodligen utgör “skolan” den största ekonomiska sektorn i vårt land.  År 2007 stog förskola och grundskola för nästan hälften av de svenska kommunernas kostnader. Nästan etthundranittio (190) miljarder kronor. (Källa: Skolverket).

  • Vad får vi för dom pengarna?
  • Vad vill vi göra i stället för dom pengarna?