Arkiv för september 2008

Smaka på meningen ”den som ser mig mest är min dator”, som jag fräckt lånat från en tweet av Maria Sitell. Jag läser tusentals (känns det som, men det är nog bara hundratals) grejor varje dag. Men bara ibland är det något som får mig att tvärnita upp och fundera. Det finns många bottnar i att min dator ser mig mest. ”Ser” är väl mer bildligt än bokstavligt. Jag menar att just datorn som jag just nu skriver på inte ser så mycket. Men resten, Molnet, Nätet, Systemet, etc ser en hel del.

Ibland speglar den tillbaks. Jag kom att tänka på ett resultat av Pattie Maes (till vänster på bilden) forskning. Hon laborerade i början på 1990-talet med ett agent-baserat system (slags Artificiell Intelligens) som såg vad folk gjorde på sina datorer och på olika sätt lät användarna se vad dom gjorde. Användarna gillade inte systemet. För det visade hur dom var. Man ville inte vara som man är. Värre ändå är att vi sällan ser vad datorn ser.

Det och mer, tål att tänka på. Tack Maria.

[Uppdatering 15:55, infontology skriver relevant om Att sätta ett ansikte på sökorden].

Share

Comments Inga kommentarer »

I början på september presenterade Tonchidot sin ”Sekai Camera” på konferensen TechCrunch50. Videon talar för sig själv. Sen är det en annan fråga om det är verkligt eller fejk. Jag har gått och hållt på det här inlägget ett tag. Väntat på att hitta nåt/någon som skulle sticka hål på hela grejen. Men än så länge inget. Så jag fortsätter hoppas, och väntar ivrigt på att den kan komma ner i min iPhone. För det är det läckraste, intressantaste, mest tankeväckande jag sett på länge. Dessutom förklarar videon vad ”tagging” är för den som inte har en aaaaning. Det Sekai Camera gör på den fysiska världen kan vi sedan länge göra med digitalt innehåll på webben.

Share

Comments Inga kommentarer »

Det är knappt 25 år sedan jag köpte mitt första armbandsur med pekskärm i Andorra. Apropå Andorra, för 50 år sedan slöt dom äntligen formellt fred med Tyskland efter första världskriget (tack Gunvor för infot). Lika många år är det sedan Madonna, Michael Jackson och giggaren Gatarski började förvirra världen.

Tekniken har hunnit långt. Inte bara mina vänner greppar (tack vare Facebook :-) att det är idag som gäller. Den vidunderliga tekniken med interaktiva annonser ser till att jag får skräddarsydda erbjudanden. Se skärmdumpen här intill. Helt fantastiskt.

Själv skall jag på brandinspektion i ett av barnens skola, returnera aktivitetsmaterial till scoutförbundet, förbereda workshopen med Redd Barna samt ut och äta middag med familjen. Ett större firande producerar jag senare när jag känner att jag hinner med det också. Det är så måna av mina vänner och bekanta som gått i väggen. Jag vägrar och tar det lite (nåja) lagom.

Tack alla ni som hör av er idag. Det värmer.

Share

Comments Inga kommentarer »

Anita Ferm finns (ännu) inte i Wikipedia, men är ansvarig för den nya gymnasieutredningen. Jag har börjat läsa utredningen, men i mitt tycke har den låg prioritet eftersom jag (på dåliga grunder) antar att även den baseras på en (för)industriell samhällssyn. Om det är så blir effekten kort och gott att utredningen är värdelös. Men, det återkommer jag till.

I stället vill jag här och nu citera Anita Ferm (som hon återges) i ”Elever kan få välja bort musik” publicerad av Svenska Dagbladet i går. Det första citatet tycker jag är intressant (på ett positivt sätt). Apropå utredningsförslaget att de estetiska ämnena förelslås bli frivilliga svarar Ferm:

”Det gäller ju för skolorna att presentera de estetiska ämnena på ett fördelaktigt sätt. Och det visar sig ju om de är viktiga: vill eleverna läsa estetiska ämnen kommer de att välja dem”

Journalisten frågar då (naturligtvis) varför just de estetiska ämnena skall stryka på foten. Anita Ferm svarar:

”Jag tycker inte de får stryka på foten. Men det finns andra ämnen som vi anser att man absolut måste läsa i gymnasiet för att man ska bli en bra medborgare, få en god utveckling och en förståelse för den värld vi lever i. Men det är en avvägning, som inte är helt lätt att göra.”

Innan du gör din egna avvägning så tycker jag du skall titta på tre filmer. Alltså, du skall inte räkna på saken (kärnämne matematik). Du skall heller inte läsa om saken (kärnämne svenska). Men du skall se och höra (på kärnämnet engelska). Jag delar vidare tre filmer. Jag har hittat alla tre via PresentationZen, en blogg om professionell presentationsteknik (estetik mina vänner).

Den första är första delen är början av en intervju med Sir Ken Robinson, utifrån hans TED Talk 2006 (se gärna det i sin helhet).

Den andra är en inspelning av Dan Roams föreläsning hos Google. Roam tror att alla problem kan lösas med en bild. Och att alla kan göra den bilden. Han har nyligen kommit ut med boken ”The back of the Napkin”. Google känner väl alla till. Deras målsättning är att ”organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar överallt”. Bland annat därför erbjuds Googles personal jämt och ständigt förerläsningar med intressanta personer, varav Roam alltså är en. Deltagandet på föreläsningarna är frivilligt (á la Ferm). Dessutom spelar Google in det hela och lägger ut till alla på uk.youtube.com/user/AtGoogleTalks. Så vi behöver inte gå till skolan för att lära oss. Shit, vi behöver inte ens läsa.

Slutligen, den tredje filmen är andra delen (hänger du med i ordningarna :-) av intervjun med Sir Robinson. Se hur fint man kan få allt att hänga ihop. Fast jag har ju inte utrett saken…

I den värld som jag (och mina barn) bygger är det nya avvägningar som gäller. Stenhårt chansar (inte räknar) jag på att föra tyngden åt den estetiska sidan av vågskålen (det är en metafor – en bild, igen formel).

Vad är din målsättning?

Share

Comments Inga kommentarer »

Bild på uppslagsord och bidrag Tyda.se är i grunden ett suveränt svenskt-engelskt lexikon som jag använt länge. Blixtsnabbt, omfattande, snyggt och enkelt. Innan dess använde jag Lexin, som när det dök upp var helt OK. Men i jämförelse känns det både gammalt och trist, dessutom magert. Släppte Lexin helt efter ett tag eftersom dom ord jag ville översätta inte fanns där, men väl i Tyda.se. (Lexin omfattar å andra sidan flera språk).

Jag anser att Tyda.se utöver den grundläggande översättningstjänsten är väldigt mycket webb 2.0. Dom har forum, man kan registrera sig (för att få översättningshistorik, interaktion, mm), dom erbjuder embed-koder, widgets och mera. Allt är gratis, och på senare tid har det blivit uppenbart att det är annonsfinansiering som skall stå för kalaset. I början såg vi banners/plattor om att man kunde köpa utrymmet, men nu verkar försäljningen ha kommit igång med riktiga annonser på plats. Delvis synd, eftersom det lär avskräcka en del konservativa skolor.

För några minuter sedan gick jag till Tyda.se för att översätta ett uttryck. Och då såg jag rubrken ”Stöd oss -ge ett bidrag!”. Eftersom jag just nu triggar extra på insamlingar/bidrag (i skattehänseende och uppdrag) ville jag testa. Man kan direkt via SMS skänka 19, 49, 199 eller 199 kronor. Och har man PayPal går det att skicka pengarna den vägen. Som tack för hjälpen får man dessutom sitt namn (frivilligt) exponerad på sajten. Det senare är kanon, för då blir det avdragsgillt för mitt företag. (Till Revisorn/Skatteverket: jag köpte alltså en annonsplats). Resultatet kan du se i skärdumpen här.

Nu är jag bara lite undrande över hur mycket pengar som försvinner på vägen. Både SMS-tjänsten och PayPal tar ju en slant för besväret. Vore värdefullt att veta hur mycket.

Share

Comments Inga kommentarer »